the hanged man

Rebecka Rolfart började sin karriär som gitarrist i det  hyllade svenska indiepopbandet Those Dancing Days, men när de valde att ta en paus 2011 gick Rebecka sin egen väg. Det ledde till ett bildande av bandet Vulkano som hon sedan lämnade för att fokusera på sin egna musik. Nu har den sett världens ljus i musikprojektet The Hanged Man.

The Hanged Man är ett tydligt avstamp från den glada ljudbilden som vi kunde höra på Those Dacing Days musik, något som har resulterat i reverbdränkta och melankoliska ljudbilder, inte minst på singeln Into The Night som låter dig sugas in i det vackraste av mörker. Rebeckas musik är lika becksvart som ett svart hål vilket gör hennes musik säregen, originell och behövlig inom den svenska popscenen. Vilken tur att hennes debut då släpps på Kning Disk/Telegram Studios den 10:e November!

Mattias El Mansouri 


dolce hand i hand nomethod

Dolce är en svensk indiepopduo bestående av Anna Levander och Leopold Nilsson. Deras bitterljuva debut ”Hand i Hand” gör en filmisk entré via Nomethod Records den 20:e Oktober.

I gott sällskap med Luxurys Farväl till Ungdomen och Adrian Recordings Alice Boman gör duon bräckligt vacker, minimalistisk gräsrotsmusik ala Velvet Underground fast från sängkammaren. Miniatyrer som lämpar sig lika bra till små 10 000-kronorsfilmer och stora blockbusters i jakt på ett filter av nostalgiskt, längtande skimmer över soundtracket.

”Hand i Hand” är en romantisk saga, en perfekt addition till en kärleks falnande höst. Likt musiken på JJs debutalbum låter det mer som ett avlägset minne än en händelse i nuet.

Bojan Buntic

glenn udéhn lilla london brinner

Mer renodlad Göteborgspop lär ni inte få än på den nya indieprinsen Glenn Udéhns debutskiva Lilla London Brinner. Från albumtitel och låttitlar till versrader på romantisk, ödesdiger svenska, allt är så fantastiskt Göteborgsindie att Håkan Hellström hade kunnat sno en rad eller slinga eller två från Udéhns arsenal till nästa skiva. ”Förlorare som vi” är en av de bästa och mest dekadenta låtarna på skivan, och den har vi äran att premiärspela för er idag.

Med många fantastiska spelningar i trakten och ett fullpackat Jazzhuset på releasefesten vet vi att vår nya låtskrivare är här för att stanna, och vi hoppas att elden sprider sig över hela Sverige.

Bojan Buntic

artworks-000092388275-r6zi29-t500x500

Den hemliga och tillbakadragne malmöproducenten följer upp föra månadens ”har drunknat” med nya låten ”här”. Det låter aningen mer tropiskt denna gången, med vackert fågelkvitter som löper genom hela det vackra och melankoliska stycket. Det är lika mystiskt och outgrundligt fint som vanligt, med hemsökande, nerpitchade röster och avvägda pianoackord, något som enligt mig gör hmmdes till Sveriges mest intressanta producent just nu.

Mattias El Mansouri

vita-bergen-vita-bergen-artwork

Göteborgs Vita Bergen släpper sitt självbetitlade debutalbum-i-miniatyr den 22e oktober via fantastiska Kning Disk / Telegram Studios. Lyssna på en första glimt genom persiennerna på ”Curtains”, en indiesaga i det stora formatet, vars explosiva slut för tankarna till bl a Arcade Fires Funeral. 

Bojan Buntic

krig & fred över alla tak

Göteborg har en röd, hemmastickad tråd, en romantisk ådra, ett musikarv som är alldeles eget Göteborgskt. Krig & Fred är nästa skapelse i denna tradition. Deras nya EP Över alla tak (mixad och inspelad av Rikard Hjort från Westkust och mastrad av Robin Rudén) hamnar in bredvid fantastiska yttringar av Almedalen, Bobastian, Lilla Symfoniorkestern och givetvis också husguden Håkan Hellström. Band och artister som gjort Göteborg till just Göteborg. En romantisk plats som varje utsocknes drömmer om, och den största anledningen till att jag flyttade hit.

Och när man hör så fina låtar som ”Väder & Vind”, så vet man att man vill stanna. Den har vi äran att premiärspela för er idag. På fredag 10 / 10 kan ni se dem live på deras releasefest på Jazzhuset. Jag har hört att de blivit en smärre orkester nu, att de kommer vara sju på scen och att det kommer vara ett redigt Göteborgskt röj. Lyssna nu noga och memorera den fantastiska texten så att ni kan gå med i allsången under kvällen.

Bojan Buntic

lana del rey nuppie normcore
Normcore-foto på en Normcore-klädd Lana Del Rey. 

Igår blev jag intervjuad av DN Ekonomi om nya sociala nätverket Ello. Efter texten publicerats på DN med min Ello-profil skärmdumpad fick jag frågan om P1 Morgon fick ringa mig. Jag sa ja, men under natten kom känslan av att jag inte hade en aning om vad jag skulle svara om de ringde. Så jag började damma av mina sociologi-studier och kom fram till en samtidsteori.

Låt oss kalla det nuppie-teorin.

Vad hände efter hipsterns död? Jag tänker i termer av neo-yuppie, neo-hippie, post-hipster och normcore. Men eftersom normcore mest gäller mode saknas ett ord. Jag väljer att kalla den typiska nutidspersonen nuppie.

Under våren och sommaren 2014 växte normcoren fram. Idealet var att klä sig normalt. Normcore är en unisex-trend för människor som inte vill utmärka sig genom sina kläder. Men det innebär inte att normcore-personen är otrendig. Det är snarare en motreaktion till alla snabbt förändrade trender och hen väljer helt enkelt medvetet neutrala plagg som jeans, chinos, t-shirts och hoodies. Nuppien är lika modemedveten som hipstern men vet att hen är en på 10 miljoner och klär sig därför enkelt, men väljer sina basplagg med samma omsorg som yuppie-ikonen Patrick Bateman valde typografi på sitt visitkort.

Varför nuppie? För att ordet är en blandning mellan en neo-yuppie och en hippie. Nuppien är superkommersiell och självmedvetet politiskt korrekt, men inte nödvändigtvis för den goda saken. Åsikten är inte bara en hygienfaktor för karma, den är också årets accessoar.

Men till skillnad från hipstern ska nuppien inte omfamna avant garde och indie. Ekonomisk framgång och kändisskap är måttstockar för kvalitet, även om många nuppies i grunden är hipsters som lever på existensminimum, alternativt är rika men lever i dold eller förklädd fattigdom.

En kulturell yttring för nuppien är David Finchers normcore-reklam för GAP under rubriken Dress Normal.

En annan är att nuppien skippar filmfestivalen till förmån för Idol och Paradise Hotel, HBO och Netflix.

Många nuppies är klubbkids som lyssnar på hiphop och RNB, eller deep house och techno. Men det som utmärker nuppiens musiksmak är en blandning mellan 80-tals-yuppiens super-producerade Yuppie-rock-ideal och hipsterns indie-ideal. Nuppien föraktar Avicii och Swedish House Maffia, men lyssnar på Middle Of The Road-musik som Taylor Swift, Katy Perry, och Miley Cyrus.

T o m mer alternativa klubb-nuppies som var stenhårda hipsters har börjat lyssna på Beyonce och Miley Cyrus och svenska mainstream-artister som Rebecka & Fiona och Tove Lo.

Typiska nuppie-labels är gamla anrika majorlabels som återinförs i Sverige. Som Polydor med Tove Lo, Urban Cone och Krunegård. Den typiska nuppie-artisten är indie-chic, men lika välproducerad som Skrillex.

I Sverige kommer Nuppien att frodas som en motreaktion till Löfvens Nya Socialdemokraterna och SD:s Vice Talman. Nuppiens hjärta bultar för FI och rödgrönrosa men den kommersiella samtiden får nuppien att känna sig kluven.

Vår tid är en tid av självförverkligande och narcissism. Så för nuppien är bekräftelsen hårdvaluta och hen hänger på Instagram och Tinder och samlar likes och matchningar som mentala bitcoins. Den typiska nuppien är ett premiärlejon och en serienonogamist som dejtar på löpande band.

Vår turbulenta samtid har gjort att nuppien i smyg oroar sig för allt. Miljökatastrof, ebola, ett tredje världskrig eller zombie-apokalism.

Tobias Isaksson

avatars-000106725881-ownz07-t500x500

Lars Åhlund, mer känd som Miss Lis gitarrist har startat upp ett nytt band. De heter Days Of Elisa och består av Lars Åhlund på sång och gitarr, Bo Klum Ekdahl på gitarr och kör, John Hårleman på piano och orgel, Max Thornberg på bas och Dennis Egberth på trummor. De är nu aktuella med singeln Taken from a movie som vi har fått äran att premiärspela här på Ge Hit Musiken. Låten är baserad på ett överfall som Lars fick genomlida och hur han svävade mellan liv och död. Titeln Taken From A Movie behandlar just hur det var lättare att låtsas om att överfallet var som i en film än att behöva inse att verkligheten kunde ha varit över. Det är en stark berättelse om livet efter ett trauma, dess fallgropar och vägen tillbaka till den normala vardagen. Det temat kommer också att behandlas över tio låtar på den kommande plattan As Opposed To Going Down som kommer att släppas någon gång denna vinter.

Mattias El Mansouri 

GRAPELL03-by-ADINA-TRIUMF-print

Stockholm fortsätter att föda fram nya talanger som ska bära Sveriges popfana framåt. Nu heter dem Grapell och de består av Emil Erstrand och Nils Nygårdh. Duon debuterade förra året med sin självbetitlade EP Grapell på det svenska indiebolaget Strangers Candy och är nu aktuella med ännu en till EP vid namn Friends som är ämnad att släppas den 8:e Oktober. På singeln Best Friend sjunger dem ”You always cheer me up, when you don’t even try to cheer me up” ett bevis på att de besitter förmågan att skriva fina texter om vänskap med en simpel men direkt lyrik. Musiken som ackompanjerar texten utgörs av en vacker minimalistisk ljudbild som varvar det folkpoppiga med det elektroniska. Med det sagt så är Grapell ett av de mest intressanta släppen, om inte det intressantaste, som svensk indiepop har att erbjuda. Det är en duo att hålla ögonen efter.

Mattias El Mansouri

vildhjärtana

Den svenska drömpopen sjunger sin svansång med Ramberget Recordings senaste stjärnskott Vildhjärta/na och deras debutsingel ”Lydia”. Om detta får avsluta karriären för Sveriges nummer ett genre på senare tid, så slutar det med ett vackert, melankoliskt reverbdränkt skimmer, precis som sig bör.

Bojan Buntic