westkust

Westkust a.k.a Göteborgs egna My Bloody Valentine har delat med sig av en singel från kommande debutplattan Last Forever som släpps den 22:a April.  Den heter Swirl och är beredd på att köra över dig med sina massiva ljudväggar som fick 90-talet att ringa tillbaka och ha tillbaka sina shoegazeare. Nämnde jag att den är fett bra?

Mattias El Mansouri

HOLY

Förra månaden släppte HOLY första singeln Demon’s Hand taget från det kommande albumet Stabs som släpps den 11:e Mars på PNKSLM Recordings och Ny Våg Records. Nu är det Umeåbaserade bandet aktuella med singel nummer 2 som heter Lights. Låten är ännu en fortsättning i den melodistarka garagepop som kommit att dominera HOLYS musik. Hannes Ferm, geniet bakom allt det här, verkar verkligen veta vad han gör, då HOLY på över en månad  blivit prisade i såväl svensk som utländsk media, så det om något talar ju om hur sjukt bra det här är. Lyssna, lyssna, lyssnaaaaa!

Mattias El Mansouri 

fiiiiileeeed

Det är få människor som klarar av att göra repetiv musik så bra som Axel Willner utan att göra det långtråkigt. Han är en mästare på att fånga ögonblick, manipulera det och hypnotiskt loopa ut det i horisonten tills man förlorat sig själv i ren eufori. Man vill liksom aldrig att det ska ta slut. 2013 släppte han sin tredje fullängdare Cupid’s head, 2014 en grym remix på I Break Horses Faith samt EP:n The Soul Is Quick” som drone/noiseprojektet Hands, så ja, vi kan ju lätt konstatera att han förser oss med bra musik med jämna mellanrum. Nu har han tagit sig an Inventions, musikprojektet signerat Explosions In The Skys Mark T. Smith och Eluviums Matthew Cooper och deras låt Peregrine. Och ja, det låter ju lika vackert och sinnesutvidgande som vanligt.

Mattias El Mansouri

fraems

Fraems  är det nya musikprojektet signerat den italienske producenten och videokonstnären F. D’Abbraccio.  På hans debutsingel Drones har han låtit tonsätta natten och den sovande staden i ett melankoliskt ljudlandskap som för tankarna till storheter som Four Tet och Burial. Det är dock lite mindre brus, knaster och hjärtesorg som låter sig infinna sig på Drones, utan mer ett  strömlinjeformat dansstycke som trots sin minimalistiska ljudbild lyckas vara såpass suggestiv att den kan tonsätta ett nattligt bankrån eller en löprunda i en mörk stadspark. Ja, ni fattar hinten. Det är nattmusik och bra sådan.

Mattias El Mansouri

cavern people riot studio pop video

Ett av Göteborgs mest lovande band säger farväl när de befinner sig på toppen, och bandmedlemmarna går skilda vägar, mot nya drömmar och äventyr. Jag trodde stenhårt på Cavern People, och det gör jag fortfarande, splittring till trots. Här har vi ”Riot”, inspelad av György Barocsai i Grammofonstudion, deras officiella genombrott, en indiediscohit med lika mycket ABBA i sig som The XX – den kommer slå igenom bruset och alla kommer vilja ha lite av ett band som inte finns längre.

Videon är producerad av Studio Pop, som gör ett mystiskt porträtt av den kemiska duon i strålcentret av Cavern People, Leo och Nora. Det är en vacker bild av bandets säregna stil när de var som bäst.

Bojan Buntic

blipp! lol

Artist: Blipp!
Album: EKO
Skivetikett: Självutgivet
Betyg: 7/10

Jag brukar alltid dra mig för att lyssna på glad elektronisk musik. Framförallt om den är ganska upptempo. Jag antar att det beror på att jag har dålig erfarenhet av sådan och att det i många fall befinner sig i gränslandet till söndertuggad (och ytterst förutsägbar, jobbig, hälsovådlig, ja allt möjligt negativt) studentflakshouse som ämnat för att testosteronstinna snubbar ska stå och pumpa sina armar till. Men så är det inte med Blipp!, den Lund och Falun-baserade trion som proddat glad elektronika sedan 90-talet. För 10 år sedan släppte de sin tredje platta, och efter två års slit är nu deras fjärde alster, EKO, här. Här introduceras vi för synthpop, eufori, arpeggion, medryckande fyrtakter och tranceiga syntmattor. Musiken är sann mot artistnamnet, för det låter onekligen blippigt emellanåt, men inte nödvändigtvis i negativ bemärkelse. Att de håller sig till sin genre tycker jag är välbehövligt i en tid där musikgenrer splittras, bildar en gyttja av undergenrer där samtidens producenter vältrar sig i – där man till slut har kommit ifrån sig och inte vet vad som är vad längre. Det finns en sorts oskyldig godhet i Blipp!s musik och en subtil motreaktion till den kalla och cyniska värld vi lever i som tillåter en att glömma världens sorgekväden som nu är 2015.

Mattias El Mansouri

josefin öhrn + the liberation anything so bright

Kommer Josefin Öhrn + The Liberation slå igenom på den internationella psykedelia-scenen, precis som Goat? Kommer deras musik utgöra soundtracket till Pitchforkhippies drömsommar i år? 2014 satte de sig själva på kartan, med en hel del uppmärksamhet i bloggosfären, och spelningar på alltifrån mindre festivaler som Psykjunta och Festival Del Mar, och större som WoW.

”Anything So Bright” ger oss Josefine Öhrn och hennes stjärnkonstellation till band oss en sån där klassisk rockballad för de stora arenorna. Videon är all out färgpsykedelia och kompletterar ljuvligt den drömska musiken.

Bojan Buntic

finns det hopp

”Finns det hopp” är Eddie Wheelers tredje musikvideo på nästan exakt ett år. Den handlar om utanförskap och hemlöshet. Låten är enkel men berör på ett vackert, nästan jobbigt vis, på det där sättet som Eddie Wheeler alltid talar till oss. Hans musik handlar om våra relationer med varandra, om det som ligger oss närmast hjärtat, och enligt mig är hans mästerspel just förmågan att omsätta ren och skär empati i musikalisk form. Att skriva musik är för Eddie en aktiv övning i att titta bort från det oväsentliga i tillvaron, och titta på det som är vackert och gör ont, hos sig själv och andra. Vi borde alla lite då och då kanske få lite perspektiv på våra liv och kolla in denna videon när vi klagar på I-landsproblem, det finns någon annan än dig som fått slut på mjölken.

Bojan Buntic

about girls heart dancer remix

Det Göteborska remix-undret About Girls är känd för sin förmåga att klä av popmusik inpå huden, och göra om vilken låt som helst (ja t.om. Rick Astleys ”Never Gonna Give You Up”) till en post-dubstepballad för sängkammaren. Han är inspirerad av samtida r’n’b och eteriska producenter som HOLY OTHER och det märks. Han ger sig på sitt material som en förförelse, med tålmodiga, sensuella rörelser, en hand som rör sig över ljudfilerna som en smekning genom ett täcke.

Den senaste erövringen är den svenska popduon Heart/Dancers ”Hallucination”. I sin tolkning ger han musiken tid att andas och röra sig fritt. Vi hör hans trademarks: dova pianonharmonier, kristalklara hi-hats i en virvel av mjuk perkussion, glitchar och vokalsamples som studsar emot varandra i atmosfären. Det är en ljuv, sömnig remix, som ett samlag när man är precis på gränsen att falla in i drömmen, bara moln, ljusreflexer och slöa omfamningar.

Bojan Buntic

hejhej

Malmös noiserockkvartett (om man nu vågar genrebestämma en så komplex akt) RA släpper nya singeln ”The Void” via Adrian Recordings, tillsammans med en hänryckande video. Videon är regisserad av Sam Bucus och bandmedlemmen Simon Minó, och de hämtar lika mycket stilistik från den nya vågen av noise ifrån Köpenhamn, som retro skräckfilm. Den ger oss tillgång till en alternativ, groteskt sensuell verklighet, en ockult värld angränsande vår vardagliga, ett gotiskt, perverst 2015 som finns speglad i ljudbilden av deras knarkiga, minimalistiska neo-postpunk. Anar du den också bakom bruset i tillvaron?

Bojan Buntic