10246421_574419359337822_949764586000115935_n

CANVAS är ett musikprojekt signerat Trollhättan-bröderna Andreas och Robin Schulz som för ett år sedan bestämde sig för att lägga punkrocken, sina sneakers och brädkulturen på hyllan för att omfamna den elektroniska musikens många skepnader. Efter ett år av kurerande av mixtapes och hyllade bootlegs åt Seinabo Sey och Shura har de nu singeldebuterat borta hos våra malmöitiska vänner på HMWL/WLR (ett dotterbolag till HMWL) med låten ”You & Me”, ett stycke vemodig och lågmäld electronica, med lika stora delar Future-soul från Storbritannien som skandinavisk melankoli.

”You & Me” låter onekligen suggestiv och vacker men framförallt oerhört välgjord. Det är intim och utblottande electronica i sitt esse, en tonsättning av en svunnen tvåsamhet som faktiskt lyckas övertyga – olik den annars urtvättade sommarmelankoliska pop-housen vars texter, vältrandes i tumblr-generationens syn på olycklig kärlek, är skrivna av producenter som förmodligen aldrig upplevt hjärtesorg. Kanske är det gästsångaren Philip Strands ömsinta och längtansfulla stämmor perfekta samspel med CANVAS drivande bas, svepande trummor och tropiska syntar som gör allting så bra, eller så kanske det bara råkar vara något äkta för en gångs skull. Det är bra oavsett.

Mattias El Mansouri 

11011198_10153229547764261_7721635882779582047_n6 shades of svensk sommar. Foto: Al Pitcher

Svensk sommar måste ju vara den bästa dagen på hela året, men jag vet inte när den kommer eller om den redan har varit, för varenda dag de senaste veckorna har i princip manifesterat sig i ett väderförkroppsligande av 50 shades of grey. Dessutom har jag sommarjobbat ganska mycket som receptionist på en camping den här sommaren, ett jobb vars arbetsbelastning ligger på huruvida vädret är bra eller dåligt, så man kan säga att det har blivit väldigt många döda timmar, något som tagit mig igenom många podcasts och oändliga mixtapes. Mestadels techno, men även lite ambient, krautig electronica och acidisk house.

Nedan följer en lista på de mixar jag lyssnat på för att klara av döda 9-timmarspass.

Fjäder

Fjäder är Ida Matsdotters alterego. Där skapar hon drone-isk techno, melankolisk och utomkroppslig som få, med en ständigt närvarande mystik som är lika djup som Sveriges skogar. Den här mixen är en showcase från Nordanvind (hennes egna label) och består av 90 minuter höst-tropisk techno, dränkt i reverb och svalkande mörker.

Helena Hauff

Tyska Helena Hauff har fått mycket uppmärksamhet de senaste tre åren för sin sönderfrätta acidiska techno och krautiga electronica. Hennes mixar är oftast fyllda med hänsynslös electro inom ovannämnda genrer och den här mixen likaså där hon teamet upp sig med Dietroiter och DJ:at strictly vinyl back2back. Förvänta er mörk ghetto-acid, sönderfrätta 808:or, smutsig kraut-pop och allmänt skitbra musik. Hypnotiskt och hardcore!

Strategy

Chicagobaserade Kranky är nog världens mest underskattade och förbisedda skivetikett. De har i drygt tjugo år släppt nyskapande och experimentell musik inom allt som har med ambient, psychedelia, konstrock och allt som möts däremellan, att göra, men deras abstrakta eklekticism är nog som mest applicerbar och representerad på Strategy (Paul Dickow), en äkta Portland-bo med händerna i oräkneliga konstellationer och band. Förra året sedan kurerade han en mix för musiksajten Thump som jag har lyssnat på till och från sedan dess. Det är 1 timme fylld av kosmisk ambient och drone, interstellära ljudlandskap, lakonisk reverb och ljud, brus och knaster. Transcendentalt och sinnesutvidgande, mysigt och suggestivt, det är liksom rymdmanna direkt warpad till vintergatan från Andromedagalaxen. Lyssna på låten ”Betty’s Lament” med ISAN (som även finns med på mixen) så förstår ni vad jag menar.

Patrick Siech

Patrick Siech hör man antingen mycket eller lite om, beroende på vilka sajter man besöker. Tills för någon månad sedan visste jag inte vem han var tills jag fick reda på att han är Sandra Moshs bae och utöver det en sjukt duktig producent och DJ. Hans mixar är oftast lika hypnotiska som hans egna musik, fyllda av avgrundsmörk och djup techno bestående av svart skimmer och dova fyrtakter och kristallklar percussion- som gjord för att ta dig till närmsta kalla rymdskepp med okänd destination. Han råkar för övrigt vara en sjukt trevlig och snäll person, så får du chansen att snacka med honom efter en spelning, gör det!

Han släppte även ganska nyligen den grymma EP:n Viadukt (som jag skrev om) på Parabel som du kan köpa här.

Sandra Mosh

Sandra Mosh behöver ingen vidare introduktion. Ni som lyssnat på Musikguiden i P3 eller Elektroniskt i P2 eller håller reda på bra svenska techno-djs och nyexaminerade (grymma) techno-proddare känner nog till henne. Hon är minst lika duktig som sin vapendragare och själsfrände Patrick Siech (ovannämnd) på att kurera mixtapes och dj-set med en hantverkare minutiösa omsorg men vågar ibland ta sig upp ur mörkret för att nosa på ytan- något som gör att hennes mixar ofta resulterar i suggestiva och spektrala kavalkader av både acid, house, dub och melankolisk detroit-techno. Den här mixen är höstig och deppig, det är därför den passar in väldigt bra på den här 50 shades of grey-sommaren.

Ps: hon är precis lika snäll som Patrick.

Ida Matsdotter 

Jag nämnde ju fjäder på den första mixen. Fjäder är Ida Matsdotter, Ida Matsdotter är fjäder. Här uppträder Ida Matsdotter (eller fjäder) på fraktalfestivalen med ett hejdundrans hypnotiskt set som byggs upp på 2:40 suggestiva timmar av mörker, reverb, subtila synthmattor och pulserande fyrtakter.

Four Tet

Four Tet eller Kieran Hebden som han egentligen heter är nog inte så okänd för många.  Med artist/remix-sarmbeten med bland annat Jamie xx, Burial och Jon Hopkins är han ständigt aktuell med något bra som antingen kommer få dig att dansa eller höja på ögonbrynen i hans säregna kompositioner som kan vara house-iga som IDM-iga och allt däremellan. Förra året framförde han ett briljant DJ-set på Pitchforkfestivalen i Paris. Till min stora glädje har det blivit uppladdat på Soundcloud, så det är bara att sätta sig tillbaka och njuta.

Johanna Knutsson

En av de hårdast arbetande DJ:sen och även en av de mest intressanta. Johanna Knutsson producerar egen själfull tech-house, driver eget och gemensamma skivbolag och DJ:ar titt som tätt lite varstans i Berlin, Sverige och resten av världen. När hon snurrar skivor så blir det mestadels vinyl och har jag hört rätt, så har hon ca 3000 kakor som samsas om plats i hennes lägenhet i Berlin, dit hon flyttade från Malmö för ett par år sedan. Johannas mixar syr samman house och techno, vinterkyla och sommarvärme, melankoli och eufori i suggestiva, men subtila kraftpaket. Gillar du den här mixen, så lyssna på alla hennes andra mixar som finns på hennes soundcloud, för allt hon gör är verkligen guld.

Mattias El Mansouri

PromoImage

Artist: Earthly
Album: Days
Skivetikett: Noumenal Loom
Betyg: 7.6/10

Ibland känns all elektronisk musik som beskrivs som post-vaporwave så sinnesjukt himla meningslös och tråkig. Det kan ha att göra med att jag aldrig riktigt gillar vaporwave och inte tenderat att gilla något som beskrivs som dess efterföljare. Därför tvekade jag lite på att lyssna på Earthly när jag fick deras debutplatta skickad till mig, då vaporwave nämndes i den tillhörande presstexten. ”Är det ännu två unga snubbar som lärt sig pitcha röster och leka runt med sina sequencers?” var något som infann sig i mitt huvud.

Men jag hade ganska fel och rätt samtidigt. Grejen är den att Earthly, den unga Carrboro-itiska (North Carolina) duon signerat post-college-rumskamraterna Edaan Brook och Brint Hansen är precis det jag fruktat: två unga producenter som gör lekfull elektronisk musik som infinner sig i efterdyningen av vaporwave-vågen i en sorts kontemporär glitchig chillwave. Däremot är det inte dåligt, utan tvärtom. På deras debut Days har de trots sitt tydliga post-vaporwave-sound lyckats med att sudda ut alla referenspunkter i den dåtida och samtida musik som deras alster är sprungen ur.

Days består av 12 låtar, alla helt olika varandra, men ändå outgrundligt sammanfogade i en enhetlig röd tråd. De är alla lika välgjorda och välproducerade, tillräckligt polerade för att låta oss uttyda alla nyanser och detaljer och tillräckligt smutsig för att låta musiken vara höljd i dunkel och dess riktning okänd. Men även om den låter vilsen och och abstrakt, går det inte att undgå hur kulört,  glad och lekfull musiken på plattan faktiskt är. Det räcker med några av låttitlarna för att bilda sig en bild av hur den låter:Ice Cream”, ”Glaze”, ”Babby Bobby” och ”Secret Squirre”.

Musiken rör sig obehindrat och nästintill blixtsnabbt mellan soniska ljudlandskap, fragmenterade samplingar och perfekt manipulerade vocals. Enstaka beats och igenkännbar lånad percussion från 808:or och organiska och akvatiska synthmattor gör sig också till känna, ibland precis vid öronkanalen, ibland lågt mixat i ett grumligt eko. Det enda jag kan tyckas sakna ibland, även om jag gillar abstrakt, oförutsägbar musik, är ändå någon sorts konkretism (är det ens ett ord?) och något strömlinjeformat. Nej, jag pratar inte om något kommersiellt gångbart, utan något mer lättlyssnat. Men i samma veva slår jag mig på fingrarna och upptäcker att det är såhär musiken ska låta.

Mattias El Mansouri

grapell

Bättre sent än aldrig brukar jag säga till mig själv när jag skriver om låtar som jag glömde av eller inte hann lyssna på precis vid släpp. Det hände med Grapells senaste låt ”Arrow” som damp ner i inkorgen lika snabbt som den drunknade där bland alla andra mail. Senast jag skrev om Stockholmsduon signerat Emil Erstrand och Nils Nygårdh, var i höstas då de hade släppt singeln ”Best Friend” från EP:n Friends som kom ut senare samma år. Nu är de tillbaka för återigen bära Sveriges popfana framåt, lite bättre, lite självsäkrare och en saxofon rikare. Det är soffliggarpop i sitt esse.

Mattias El Mansouri 

lolva

Hej Simon! Berätta lite om dig själv: vem är du, vad inspireras du av och vad gör du på dagarna?

Jobbar som servitör på Fotografiskas event-del. Brukar ha lite småprojekt för mig hela tiden. Proddar egen musik till och från. Musik som låter skräp. Agerar ljudtekniker och spelar in lite småband vars musik jag gillar. Stockholms farligaste(!) band, Psykofant, bland annat.

Precis som dom flesta med minsta musikintresse är det musikbranchen jag vill jobba inom. Management, event, skribent, ljudteknik. Det finns många delar som tilltalar mig. Men kommer förmodligen sluta på något helt annat bedrövligt jobb. Sakta låta öronen vissna med åren och loopa gamla låtar från “min tid” medan jag klagar på att allt nytt som kommer ut inte är riktig musik. Som dom flesta.

Vad brukar du lyssna på och varför? Vad betyder musik för dig?

Lyssnar på musik på olika sätt vid olika tillfällen. Ibland som en stämningssättare, eller soundtrack till min omgivning om man säger så. Ibland på ett sätt där det mer handlar om en jakt efter nya spännande ljud, eller ett speciellt ljud eller känsla jag gillar. Ibland på ett sätt där jag följer olika vågor för att jag tycker att det är intressant hur vissa ljudbilder först avvisas, sedan evolveras och plötsligt blir accepterade och slutligen sätter en ny standard. Ibland för att väcka något inom mig. Musik är ett mångsidigt intresse, och med alla dom sidorna kommer en stor bredd av genrer. Vad man lyssnar på är den där obligatoriska jobbiga frågan man får på fest men aldrig någonsin lyckas svara på utan att svamla fram någon helt oförståelig, dryg, pretentiös mening. Just nu lyssnar jag på en hel del av den musik som ligger i den här spellistan. Annars lyssnar jag på mycket.

Du har gjort en spellista åt oss. Vad hör vi i den?

Det är en kvällslista som förmodligen kommer passa dig om du gillar artister som Flume, Jamie xx, Purity Ring och SBTRKT. En del Future Garage, lite stänk av Post-Dubstep, lite smygande trap-influenser, men framförallt en drös med långsamma grooviga elektroniska beats. Allt i en omsorgsfull packetering med blygsamma vift av magiskt 808-stoft och stadiga handklappningar. Mycket kvinnliga vocalister. Främst instrumentalt.

Trots att den bör spelas när grannarna börjar gå och lägga sig så vill den gärna spelas på ett ljudsystem eller hörlurar med bra, fyllig bas, då många av låtarna drivs av just basgångar.

ldodldo

Hej Alexander! Berätta lite om dig själv: vem är du, vad inspireras du av och vad gör du på dagarna?
Jag är dataprogrammerare på ett dataföretag. På fritiden sysslar jag med aqua jogging, simning, meditation och skapa egen musik, för yoga och meditation.

Vad brukar du lyssna på och varför? Vad betyder musik för dig?
Lugn, ambient rogivande musik för att kunna koncentrera mig, och det är ofta låtar jag komponerat själv.

Du har gjort en spellista åt oss. Vad hör vi i den?
Dronisk, ambient musik för avslappning och meditation, men alltså för att fokusera.

Har du något du vill tilläga?
Detta är musik jag gjort själv, så det är lite self-promotion men jag tror ni kommer tycka den är grym, även om det inte är primära genre. Ni har vid några tillfällen visat intresse för lite udda musik.

pixx

Pixx eller Hannah Rodgers som hon egentligen heter är en ny sångerska och producent från den lilla byn Chipstead utanför  Södra London. Hon är bara 19 år och har nyligen signats till 4AD som bland annat huserar Future Islands, Grimes, Holly Herndon, The National och Cocteau Twins. Hon släpper EP:n Fall In den 28:e Augusti men släppte redan igår videon till låten av samma namn, som är 4:28 minuter av välljudande folklig och transcedental electronica som inte räds för att vara lika drömsk och subtilt flörtande med stallvännernas Cocteau Twins shoegaze-iga drömpop.

Videon, som tar plats på en strand i England där hon bland annat sitter och sjunger från stranden, är minst lika outsägligt enigmatisk som den ackompanjerade musiken. Det är ett sorts musikaliskt förkroppsligande av Slowdives bandnamn, det där suggestiva, det där vilsna travandet som man tänker på när man hör ordet. Ett långsamt dyk i slow- motion, ner i grumligheten och det dunkla intet bakom. Att Rodgers besitter så obehindrat luftiga och vackra stämmor är ju också ett plus som förhöjer stämningen ännu mer.

Mattias El Mansouri

VuiypYlgkhqVrzY62sXF2-Pe5Xs0oakatCI3En-G45E

Född och uppvuxen i de franska alperna för att sedan studera vidare i Paris och London följt av en hopplös förälskelse  i en svensk som fick honom att bosätta sig i Stockholm där han nu har startat en PhD i akustik- det är resan som Nicolas a.k.a Neeco Delaf har gjort. För bara några dagar sedan singeldebuterade han med ”Anthropology” / ”Paradise” , två oerhört vackra sommarmelankoliska electrostycken uppbyggda på avvägda el-orgelliknande synthmattor och ekande, frånvarande hummanden som för tankarna till ett fragment av en svunnen tvåsamhet som nyligen kapsejsats. Detta släpptes  på svenska nystartade bolaget WLR (With Love Recordings) som är ett dotterbolag till våra fina vänner borta på HMWL (House Music With Love).

Han var så snäll och ställde upp på att göra en mix för oss när vi frågade honom, men först fick han svara på några frågor. Intervjun är på engelska, men det förstår nog de allra flesta. Mixen finner ni längst ner! /Mattias

Hi Nico! How’s it going?
I’m well, excited to release my first tracks on HMWL!

I’ve read that you’re doing a PhD in acoustics. How come? 
Well, it all started when I was 3 years old… Haha, no, it’s more simple than that. I’ve always been interested in music, and I had been studying engineering, so starting a PhD in acoustics was a good way to link both together.

I scrolled down your Soundcloud page and noticed that you’ve tagged every song of yours with #chill. Do you identify yourself as an chillout/chillwave-producer?
I wouldn’t say chillout/chillwave exactly, because it would put too much of a barrier when I make music. What I mean with chill is more about the spirit of the songs than the actual technical musical style. I’d say my songs are fit with chilled, laidback atmospheres, like an evening cocktail on a beach, or driving through the countryside at sunset with an arm on the car door…

Two days ago you debuted with your singles ”Anthropology / Paradise feat. Fly Nicole” on WLR. Would you like to tell us a little bit of how the two songs came together?
When I started making the first song, Anthropology, I had been listening a lot to artists like David August, and I was aiming for a soft house, instrumental track with lots of emotion, with soft deep synthetizers. So I started off building the beat, then basic chords and bassline, and slowly added some details and depth to the mix. On top of that, I added some guitar riffs, recorded a few vocals and some kalimba to give a more acoustic and vibrant feeling to the track.

Paradise started off quite differently. Originally, it was made to be an instrumental backing track to a text written by a good friend of mine, about a teenage crush, and then it evolved and I wrote the lyrics and melody that are there now, recorded some saxophone. Then I met Felicia (Fly Nicole) and we spent an afternoon in a studio recording her smooth and jazzy vocals that finished the song nicely.

You made a mix for us! Would you like to tell us what’s featured in that?
Yes! This mix contains some of my top favorite tracks that I’ve been playing over and over lately. They are all in the #chill spirit (to come back to that!), mostly in the 110-115 bpm region. It starts off with a very nice remix by Trashlagoon, a german duo who’s been releasing great tracks lately, and goes on with one of my releases, Anthropology. Pablo Nouvelle’s sweet song Sunday is next, leading to the Bonobo-sounding remix of Ultraista by Maribou State, that I topped up with vocals samples from Sunday. Then we move on to the groovy All I Have from Kartell’s new EP on Roche Musique, and to a deep emotion-full remix by David August, which is one of my favorite tracks from him. M?me’s latest track comes next, blending guitar riffs with powerful electro beats. Moving on towards a more downtempo finish with my second release Paradise, and ending with the Daft Punkish vocoders of Show Me by French producer DAZE. Hope you guys enjoy it!

Tracklist:
TOYS – Fire (Trashlagoon Remix)
Neeco Delaf – Anthropology
Pablo Nouvelle – Sunday feat JJ & Palin
Ultraista – Gold Dayzz (Maribou State Remix) (ND Sunday mash up)
Kartell – All I Have (feat. J – Rican)
Qtier – Set Me On (David August Remix)
M?me – Jetpack
Neeco Delaf – Paradise
DAZE – Show Me

liminals

Det finns många artister och producenter som kommer bort i vimlet. Som inte når upp till ytan och får sin del av den uppmärksamhet de förtjänar, framförallt i Sverige. Liminals är en av dem, trots förbisedda artiklar på Pitchfork, SVD och gamla dammsamlande program på Sveriges Radio. Den uppsalabaserade duon signerat Tomas Bodén och Anna-Karin Brus från den experimentella electropop-gruppen Differnet introducerades för mig en sen vinterkväll för fyra år sedan av min vän Mikael och jag har sen dess hållit dem högt, även om jag inte riktigt förstod mig på musiken de gjorde förrän nu på senare år när jag övergett allt vad kommersiell dansmusik heter och omfamnat technon och den avantgardistiska electronicans mångsidigheter.

2009 debuterade Liminals med EP:n Hearthand på den svenska labeln Technogenic, fyra låtar befinnandes i ett gränsland mellan techno och elektronisk pop. Redan här etablerades det att Brus och Bodén var av en särart, två musiker med förmågan att förnya en beprövad genre genom att sudda ut alla referenspunkter och därmed göra det till sitt eget. Det upptäckte jag genom ”The Swim”, det 10 minuter långa öppningsspåret på EPn – dränkt i reverb som ett musikaliskt förkroppsligande av låttiteln med hypnotiska fyrtakter, grumliga basar som hämtade från en dunkel havsbotten och skimrande semi-tranceiga synthmattor som fullbordar det akvatiska stycket.

Men den hörde jag först 2012, ett år efter att Mikael hade introducerat låten ”The Dendrites” för mig, låten som fick mig på fall, låten som finns med på alla electronica/techno/dans-spellistor som jag någonsin sammanställt, låten som hänger med mig än idag ut på löpspåret, på cykeln och som inspiration för när jag själv proddar techno. Det är förmodligen den bästa låten jag hört inom genren, sinnesjukt hypnotisk och outgrundligt mörk, en dröm i fyrtakt placerad i den där subtila triangeln  mellan gammal Detroit-Techno, Chicago-House och kontemporär Berlinsk techno, fast med Liminals utsuddande prägel på den. Lyssna bara på ackorden, de är som hämtade från Inner City‘s gamla 80-talsdänga ”Good Life” fast manipulerade i en Sherman-filterbank, överrösta med massa fjäderrev och uppburna med kraftiga kickdrums och krispiga hi-hats.

Efter ett gäng acidiska, analoga live-experiment från 2014 och nu senast en grym remix på Radio Depts EP  är de nu tillbaka med låten ”Ascension Island” tagen från det kommande debutalbumet Ecstacy Atlas.  ”Ascension Island” är precis lika bra som väntat – poppig men samtidigt  abstrakt och experimentell, outgrundligt melankolisk och acid-hintande, eller ja, precis som Liminals musik alltid varit – originell och alldeles, alldeles underbar.  Jag ser fram emot att höra vad Sveriges intressantaste duo mer har att dela med sig av.

Ecstacy Atlas släpps på den übergrymma kasettlabeln Zeon Light någon gång i Juli.

Mattias El Mansouri

peter sjöström

 

Hej Peter! Berätta lite om dig själv: vem är du, vad inspireras du av och vad gör du på dagarna?
Jag är snart 38 år och professionell lyssnare av musik sen 32 år tillbaka. På dagarna sköter jag mitt jobb som projektledare och 4 barnsfar men ser även till att lyssna på 2 nya band om dagen. Jag inspireras av allt som skaver eller smeker det måste ha något det kan inte bara blåsa förbi.

Vad brukar du lyssna på och varför? Vad betyder musik för dig?
Lyssnar mest på tittanerimarkenmeddåligsynochhållning-indie då det hoppfulla melankoliska i det fångar mig. Musik betyder väldigt mycket och jag använder det för att komma ihåg namn på folk eller datum och liknande. Har ibland svårt att komma ihåg saker om jag inte kopplar det till musik.

Du har gjort en spellista åt oss. Vad hör vi i den? 
Den spellista jag bidrar med är utvecklad under 2 år. Jag gör oftast 1 lista i månaden men vissa låtar får följa med längre och vissa låtar ger vissa energier. Denna lista är tänkt att fungera som bakgrundsmusik till sommaren. När man lagar mat, dricker drinkar eller bara lyssnar på musiken.


Har du något du vill tilläga? 

Jag vill tilllägga en lista som är så mycket bättre än så mycket bättre.
https://open.spotify.com/user/tveksam/playlist/671r0GnsFnN9UYTfFGajLT