krig o fred cool

Vi har tidigare skrivit om Krig & Freds debutep Över Alla Tak, som en fortsättning i den Göteborgska traditionen av bitterljuv indiemusik. Idag har vi äran att premiärvisa videon till låten ”Var Som Helst Utanför Världen”, en alldeles intim skildring av auran som genomsyrar Göteborg, dess natur, stadsmiljöer och människor. En video som skulle kunna fungera som promotion för staden, precis som Håkan Hellströms musik. Ibland behöver ‘även en Göteborgare en sån här kärleksförklaring till staden, för att vilja åka tillbaka fastän man redan är här.

Bojan Buntic

sandra mosh 3

Ni vet när ni kör (eller åker) bil en fredagkväll, klockan slagit 22, ni sätter på radion och råkar bi hypnotiserande av en malande  fyrtakt som bara verkas färdas mot oändligheten? Ja, då är det nog Sandra Mosh som varit igång med en mix på Musikguiden i P3. Att snurra skivor har varit Sandras grej sen 2008 då hon började DJ:a på evenemang runtom i Sverige, men hennes karriär satte fart på riktigt 2011 då hon började göra mixar för Musikguiden i P3. Den breddade fanskaran ledde till DJ-båsen på de största klubbarna i och utanför Sverige och till festivalscenerna på Way Out West, Dans Dakar och Sonár.

En av hennes många bedrifter har också inkluderat att vara dansgolvsuppvärmare för producenter som Swedish House Mafia och Marcel Engler, så det är inget snack om att Sandra Mosh är någon att kasta ett getöga på. 2013 började hon producera musik och det resulterade i remixer på bland annat Gnucci och Old för att nämna några. För lite mer än månad sedan så fick även hennes Debut-EP Skallgång se världens ljus på det egenstartade skivbolaget Mosh Musik.

Jag mailade lite frågor till henne och hon var snäll att ge upp lite av sin tid för dem. Intervjun finner ni nedanför.

Du har ju djat sen 2008. Skulle du vilja berätta lite om hur du kom in på det spåret?
Det började väl givetvis med ett enormt musikintresse. Men det var först när jag började intressera mig för elektronisk musik som steget mot att spela skivor också närmade sig. Jag och några kompisar startade ett radioprogram på studentradion i Lund. Programmet hette Elektron och vi spelade mest bara en massa ny, elektronisk musik.

Det här växte sedan även till en klubb och jag började väl känna att jag inte nöjde mig med att endast befinna mig på golvet. Jag kände att jag behövde få dela med mig av min musiksmak och se hur jag själv kunde påverka ett dansgolv. Och så blev jag kär i en dj som blev min personliga coach… Så jag köpte en mixer, skivspelare och började öva helt enkelt.

Har du någonsin blivit bedd om att spela Shoreline?
Jag började spela skivor i Göteborg så vad tror du? :D

Vad växte du upp med för musik?
Mina föräldrar är inte involverade i musikscenen överhuvudtaget och deras musikintresse sträcker sig väl egentligen inte utanför det mest kommersiella men däremot så har min storebror alltid varit en förebild musikaliskt. Det var han som introducerade mig för allt från hårdrock till hardcore och postrock. Yes jag var faktiskt en hardcoretjej en gång i tiden. Jag har liksom rört mig mellan många olika musikstilar och behållit vissa delar och släppt andra kan man säga.

Du kör ju mycket techno under dina set. Vad var det som drog dig till just den genren?
Technon har verkligen växt gradvis för mig och jag har fallit djupare och djupare in i den. Sen jag började lyssna på elektronisk musik har den funnits där men inledningsvis spelade jag mycket mer house. Sen har jag insett mer och mer att det nog är där jag främst hör hemma så såväl musiken jag spelar som producerar blir mer techno ju äldre jag blir haha.

Det finns ju många som inte gillar klubbmusik eller techno (många av mina vänner, haha) som tycker att det låter repetivt och ”jobbigt”. Själv tycker jag att det är det vackraste av elektroniska oljud, men den förklaringen går ju inte riktigt hem hos icke-frälsta. Vad är det som gör techno så bra?
Känslan av att kunna stänga av världen utanför, släppa allt och ge sig in i trans. Det låter ju sjukt flummigt för många det förstår jag, men om du någon gång fastnat för techno på en fet klubb/fest eller liknande så vet du vad jag pratar om. Det krävs bara rätt setting så tror jag nästan att vem som helst kan falla för techno.

Du har ju nyss startat ditt egna skivbolag som heter Mosh Musik. Vad var det som drev dig till det?
En känsla av att jag inte hade något val ärligt talat. Allt har egentligen rullat på ganska snabbt. Jag hade förvisso spelat skivor under flera års tid innan jag började producera musik, men sen dröjde det inte så lång tid innan tanken på skivbolag dök upp. Det hela kändes plötsligt väldigt fint och naturligt.

Du debuterade nyss med EP:n Skallgång. De två låtarna Skallgång och fanflykt, två ord som betyder sökande och flykt…råkar dem möjligtvis vara en metafor för en verklighetsflykt? Är musik något terapeutiskt för dig?
Helt korrekt. Musiken finns ju liksom alltid där att vända sig till när man behöver den. Beroende på sinnesstämning så varierar den otroligt mycket så klart men den finns alltid där. Att kunna fly verkligheten när den är som allra sämst, och istället vända sig till musiken, klubben och gemenskapen, ja, man kan väl verkligen säga att det kan verka terapeutiskt.

Har du någon låt som du brukar spela för att rädda ett döende dansgolv? (Om du ens behöver rädda dansgolvet)
Jag har efter en tids paus tagit fram Functions remix av Atom TM:s Ich Bin Meine Maschine och den funkar väldigt bra för att sätta igång ett sömnigt dansgolv. Lite förvånande ändå måste jag säga då den är extremt rak och monoton. Men en svinsnygg prodd i kombo med lite tyska vocals, ja klart det funkar liksom..

Vilka producenter tycker du att vi borde hålla ett extra öga på?
Det finns några duktiga boys i Malmö som jag tror mycket på. En kille som kallar sig Gunnesbo och en annan som spelar under eget namn A.Somogyváry fast numera som Somoah. Duktiga technoproducenter som ni kommer att höra mer av framöver tror jag.

När du inte proddar eller djar så gör du…?
Radio! Programleder just nu mitt favoritprogram på SR – Elektroniskt i P2 och gör DJ-mixar till Musikguiden i P3 var tredje fredag.


Du bor ju i Malmö också. Vilket ställe har den bästa falafeln?
Orientgrill a k a roterande kycklingen (vilket jag dock är mycket skeptisk mot) brukar jag gå till rätt ofta. De har massa olika sallader man kan välja mellan och så brukar de ha dill i falafelsmeten vilket är sjukt gott.

Men ett annat konkurrerande ställe som jag kanske gillar ändå lite bättre just nu är Shawarmaspecialisten. Där kan man få falafel i ett sånt stort, härligt persiskt bröd + få halloumi insprängt i falafelbitarna! Very much lyx.

Vilken är Sveriges bästa stad och varför?
Åh nej måste jag svara på det :S Jag har sedan många år tillbaka varit kluven inför det här. Jag bor i Malmö men spenderar otroligt mycket tid i framförallt Stockholm men även Göteborg. Jag har bott i alla städerna i perioder och tycker att alla tre har sin charm + kan inte bo i mindre städer än såhär så jag säger en threesome.

Halvtomt eller halvfullt?
Överfullt.

Varför ska man se dig live?
Jag läste en recension av en spelning jag gjorde på RBMA Weekender för några veckor sen i Stockholm. Det var det en blogg som heter Havsljud som recenserade helgen och jag tycker att de gav en fin beskrivning. Framförallt en fin beskrivning om man ser till folk som vanligtvis inte brukar uppskatta techno, då är det alltså bara att skicka dem till mig ;)

Jag citerar:
Sandra spelar sån berlintechno jag inte riktigt känner mig bekväm med, oftast händer inget och det låter som ett åskmoln samtidigt som djn ser ut som ett åskmoln under kepsen.
Men trots den tunga technon så var det melodiöst, hon verkade ha extremt kul och jag klarade faktiskt en hel timme med några öl. En lördagkväll på Södra Teatern var inte så dumt alls.

Hur kommer du att spendera den kommande vintern och vad har du för planer för Mosh Musik? Kommer du att börja husera andra producenter?
Just nu färdigställer jag en låt som jag har tänkt att släppa for free i julklapp till mina fans. Min plan är att det här bolaget främst ska vara för min egen musik (därav namnet) så nej, jag håller mig till egna produktioner, än så länge i alla fall.

Den här frågan, som inte är en fråga, får du svara på hur du vill.
The owls are not what they seem.

 

Intervju: Mattias El Mansouri

adna

Senast vi skrev om Adna, så hade hon nyligen släppt låten Night. Bojan lät sig förtrollas av de vemodiga stråkarna som grät igenom låten. Samma låt befann sig senare på samma debutalbum som kom ut tidigare iår. Adna Kadic som är hennes fullständiga namn  började karriären för några år sedan här i Götet spelandes på olika klubbar, och lät förtrolla alla med sin vackra men inte alltför påtagliga introverta singer/songwriter-musik innan hon plockades upp av Dezpots Records. Över 1.7 miljoner lyssningar på Spotify senare (Ja, jag har räknat) är hon bosatt i Berlin. Nu har hon släppt en ny singel och den heter Living och inga adjektiv i världen räcker till för att kunna beskriva hur bra den är. Bojan trodde att flytten till Berlin skulle göra henne bäst på det där med drömsk popmusik. Jag kan inte annat än hålla med.

Mattias El Mansouri

jape

Okejokej, den här låten har tydligen en hel månad på nacken, men det gör den inte mindre dålig för det. Jape är ett musikprojekt av irländaren Richard Egan och två andra okända musiker. Han flyttade från Dublin till Malmö 2012 för att bättre kunna fokusera på sin musik, och det är ingen tvekan om att det var ett bra val. Han sade själv: ”The reflective nature of Sweden is great for writing and the summers are so beautiful it makes the slightly grey winters worthwhile.” Låten The Heart’s Desire är en bekräftelse på det och utspelar sig i ett vackert och höstligt ljudlandskap. Richard kallar det gothpop, jag kallar det asbra. Någon gång i Januari så släpps Japes efterlängtade fullängdaren This Chemical Sea  och med The Heart’s Desire som en stark förstasingel bådar det gott.

Mattias El Mansouri

DNKLDen göteborgska trion DNKL slog ner som en bomb i bloggosfären förra året när de släppte låten Hunt. Den anonyma trion blev snabbt en snackis på nationella som internationella medier och det dröjde inte länge innan självaste Com Truise upptäckte dem och bad dem att agera förband åt honom på hans europaturné. De blev också bokade till Way Out West i somras där de fick spela på deras nya scen Dungen inne på området. Ja, vad kan man säga? De har verkligen haft turen på sin sida. Mest kanske på grund av att de gör så sjukt bra musik. Lyssna liksom på den här remixen som de gjorde på Hundreds låt Rabbits On The Roof så fattar ni vad jag menar. Nu är de aktuella med EP:n Wolfhour som släpps den 17:e November, men redan i förrgår så fick vi ta del av en grym remix som den sydneybaserade duon Seekae gjort på deras låt Battles. Lyssna och njut.

Mattias El Mansouri

Rebecka rolfart

The Hanged Mans Rebecka Rolfart är tillbaka med ett nytt stycke mörk och tung pop. Förra månaden skrev jag om hennes singel Into The Night. Nu är hon tillbaka med låten The Island och det låter lika  vackert och becksvart som vanligt. Nästa vecka släpps hennes minialbum First Quarter Moon, ett album som kommer att spänna över sex stycken låta där mörk pop och filmisk psykedelia har vävts samman. Plattan släpps på Kning Disk/Telegram Studios nu på Måndag och råkar ni befinna er i estockholmo så kan ni också passa på att gå på releasefesten som äger rum två dagar senare på Taverna Brillo.

Mattias El Mansouri 

tiger lou

Det har hunnit gå sex år sedan indiebandet Tiger Lou senast släppte något. 2008 släppte de albumet A Partial Print som följdes av en turné och sedan av något som av flera medier blev omskrivet som en upplösning eller nerläggning av bandet. Andra hoppades på att det bara var en paus. Oavsett vad det var, så stämde inte det som det pratades om för de har i det dolda arbetat på en ny skiva. Och nu är de tillbaka  med den nya singeln Homecoming #2, en låt som titeln antyder handlar om att hitta hem. För bandet handlade det om att försöka hitta hem till var dem befann sig och det har dem sannerligen gjort. Tiger Lou har varit med och byggt upp Sveriges indiescen och har etablerat sig som ett indieband av rang. Nu kan det bara gå vägen för dem för de är mer sammansvetsade än någonsin. De har hittat hem.

Mattias El Mansouri 

Hey Elbow

Efter de stora framgångarna med ”Blanca” släpper Malmös indierocktrio Hey Elbow sin andra singel ”Martin” den 26:e november via Adrian Recordings. Sångerskan Julia Ringdahl mässar ”I don’t want to go for the second time” åtta gånger, och för varje gång är man djupare inskruvad i rytmens mekanik, en klaustrofobisk känsla av att snurra omkring i en hypnotisk virvel av repetitioner.

Trion har en bakgrund i jazz, och det märks, för dessa 2 minuter och 36 sekunders malande är utstuderad kakofoni. Den nya singeln är ett namn utspottat i passion, men med behärskning, kort, elegant, koncentrerad på gränsen till monotoni, likt den bästa punken, utan att kompromissa med föregångarens intensitet och mäktighet.

Debutalbumet kommer 2015, men redan nu i höst kommer ni kunna se dem live flera gånger, bl. a. här i Göteborg den 5:e december på Scandic Europa.

Bojan Buntic

 

5a266580lol

Ibland så krackelerar det. Det där som du inte ville skulle komma upp till ytan bubblade oundvikligen upp. Men du spacklade över det. Försökte hantera situationen i tystnad. Ville inte förstöra något, bara hålla sams.  Ungefär det har  Grouper (Liz Harris) låtit tonsätta i sin senaste låt. Det låter onekligen lite gladare än förra månadens ”Call Across Rooms”  men det är fortfarande en påtaglig melankoli som har valt att leta sig in på ”Holding”. Liz viskar fram sina ord, som för att dämpa resonansen av hennes sorgekväden, låter illustrera mörkret i det ljusa, viskar om att vilja bli omfamnad av någon men samtidigt om att tyna bort i dens armar. Ju fler ord man uppfattar, desto mer förvrängt blir allt det som vid första anblicken gav en antydan om ett uns av glädje. Hon sjunger om morgonen när ledsamheten kommer, om tårarna som faller och bildar mönster på fönstret. Och pianot det  suckar, fortsätter motvilligt att spela sin melodi samtidigt som Liz Harris stämmor fullföljer sin sorgsna dans över tangenterna.

Groupers åttonde album ”Ruins” släpps den 31:a Oktober på Kranky Records.

Mattias El Mansouri

Skärmavbild 2014-10-24 kl. 12.59.32

Det kryllar av bra och intressanta sovrumsproducenter här i Sverige. Men att hitta fram till dem är som att försöka plocka kantareller i skogen på natten, framförallt när de inte gör så mycket väsen av sig och inte  bryr sig om massmedial uppmärksamhet. Men jag stötte på en av dem häromdagen. Han heter Claudio Solórzano, bor i Stockholm och gör musik under namnet Hwulu.  Han släppte i veckan låten Hanuman, en låt vars sound  befinner sig  i efterdyningarna av något som Balam Acab hade kunnat skapat. Men det som skiljer honom från Balam Acab är den kallare atmosfären och den lite mörkare ljudbilden som återfinns på Hanuman. Det gör Hwulu till en oerhört intressant producent, om jag får säga det själv. Håll ögonen på honom!

Mattias El Mansouri