Band: Hagaliden
Titel: Dansa Blodet
Skivbolag: Luxury
Ryktet om den politiska popens död är betydligt överdrivet. Om det ens var ett rykte. Ett starkare bevis än The Radio Dept. Freddie and the Trojan Horse finns knappast. Det känns därför så naturligt när Hagaliden besjunger miljonprogrammen, subtilt men tillräckligt tydligt för att det ska få fäste. Men det är framförallt en oändlig glädje som genomsyrar debut EPn Dansa Blodet. En glädje som man klär i klassisk men ack så effektiv svensk popkostym. Distinkt, vemodigt blås samsas med den obligatoriskt luftiga gitarren och accessoaren som alla band med någon form av självakning inkluderar: congas.
De hoppfulla melodierna och de bombastiska arrangemangen är ofta i symbios med texten och berättelserna. Orden som i sin enkelhet skildrar kärlek och självömkan. ”Ännu ett andetag” och ”Majnabbeinterlud” är bara instrumentala mellanspel men har även de micronoveller om ett möte vid restaurangens buffévagn på en kryssning mellan Stockholm och Riga. Det är nästan som filmmusik för en icke-existerande film. Visste ni att Hagaliden från början var tänkt att bli en film? Läs den romantiska historien bakom namnet i intervjun vi gjorde.
Dansa Blodet pekar på något större i horisonten. Jag undrar om jag vill att Hagaliden ska ta sig dit, deras subtila vardagspop är ju så fin som den är. Man gör något nytt av något beprövat och det känns förvånansvärt ärligt. Ja, våran stora musiktradition är viktig för den åttamansorkestern, som sätter lika mycket värde på det nya som det allra äldstra. På albumets releasefest ska de spela en låt av vår stora visförfattare Dan Andersson. Som de själva sa: ”För vår del pratar vi mer om de stora dragen som att om trummorna låter 70-tal, sången 60-tal och känslan 1600-tal så hamnar man på en ganska spännande plats”.
Jag kan inte annat än jubla, eller i alla fall småle. De påminner mig om att det fortfarande produceras fantastisk popmusik här i Sverige. Det är bara att titta på Göteborg: på samma skivbolag (Luxury) släpper Skansros sitt andra album Rekviem för en dröm nästan synkront med Dansa Blodet. Bobastian försvann från radarn allt för fort. Hur kan man missa en så klockren låt som ”Brista Eller Bära”? Göteborg måste släppa lite av sin Håkanförtrollning och bli entusiastiskt för de nya banden och artisterna. Och Sverige i övrigt måste vakna till potentialen av den svenska indiemusiken.
/Truls Mårtensson
Gilla oss på Facebook
Följ oss på Twitter
Bobastian är på gång vill jag lova. Deras nya kommer svingas som en taggig klubba i vår.
Fy fan vad glad jag blir.