Skivrecension: Skansros – Rekviem till en dröm

Gehitmusiken —  12 april, 2012 — 5 kommentarer


Band: Skansros
Titel: Rekviem till en dröm
Skivbolag: Luxury
Betyg: 7.6

Skansros andra fullängdare Rekviem till en dröm är ett mästerprov på atmosfär, arrangemang och äventyrslystenhet. Det är en varierande skiva som innehåller alltifrån psykadelisk, episk rock (”minnet av dig”), medryckande rock’ n’ rollpop på singeln”Felix”, till vackra Enyainfluerade ballader (”Skriv”). På flera spår, däribland ”Se på mig”, får vi riktiga arenarockrefränger i samma skala som t.ex. U2. Det finns dock alltid en drömsk lätthet i texturerna, som om sömmarna sitter ihop med stjärnstoftsfiber.

När som helst kan låten falla ihop, en dröm övertäcka en annan, som om vi inträtt en annan dimension: här får musiken ta sig friheter och följa sina nyck. Det är okonventionella strukturer på låtarna och man vet aldrig var man kommer att hamna på denna resa genom Felix inre. Det är ett verkligt, associationsrikt drömlandskap. Minnen är ju oförutsägbara: plötsligt kan ett minne om en hund som en gång bet dig glida in i ett minne om den hundägande kvinnan du en gång älskade och hur det luktade i hennes lägenhet. Och på tal om minnen och drömmar, titeln till albumet avslöjar vad det handlar om: det handlar om drömmar som dör.

Klassiska stildrag ifrån Göteborgspopen får vi också: entusiasm, falsksång, öppenhet, patetik, allt sammanblandat med en bitterljuv livshunger och nostalgi. Men detta är inte en Håkan Hellströmkopia. (Lyssna på Bobastian om ni vill höra nästa steg i den Håkaninfluerade Göteborgspopen). I Skansros finns drag från Beatles (en av Felix favoritband), filmmusik, jazz, svensk vismusik, franska ballader, 80talspop. Det är ett hopkok av stilar som på ett organiskt sätt slätas ihop till en helhet. Allt kommer direkt från det inre och undermedvetna — och det märks att Skansros fungerar ihop som ett band, för medlemmarnas skilda musiksmak förenas så naturligt.

Skansros har aldrig fått växa i fred. Från den första skivan till den här har vi haft en inblick i bandets musik. Det var nämligen inte så att de hade ett tjugotal låtar från deras ungdom som de gallrade ifrån. Nej, allt ifrån deras ungdom finns med på skivorna. Debutalbumet spelades in väldigt fort, låtarna var gjorda för att spelas live. Den nya har fått växa upp i frihet. Det har varit ett långt och koncentrerat samarbete mellan bandets musiker, vilket kan vittnas om i det medföljande lyrikhäftet, alla tycks ha haft en hand i något.

Och skivan har växt på mig. Jag hade en viss ovilja till Felix röst från början som nu totalt utplånats, nu tycker jag tvärtom den är charmig och även de mest patetiska ögonblicken träffar rätt. ”Skriv” ser jag nu som ett autentiskt barndomsminne, och jag kan relatera till behovet av bekräftelse: ”När jag gick hem så grät jag och var kär, gjorde du också det? Snälla skriv nånting till mig, för jag måste få va med dig”.

Det märks att Kalle har spelat Final Fantasy. Influenser från spelets kompositör Nobuo Uematso märks i många låtar: gitarrslingorna, harmonierna och känslan i ”Jag skulle älskat dig ändå” är ett tydligt exempel. Det påminner mig särskillt om musiken i Final Fantasy VII.

Det här är ett album som kräver ett engagemang och ett upprepat lyssnande. Man måste förälska sig lite i det, eller vara tillräckligt nyfiken, för att det verkligen ska skina för en. Det tog mig lite tid. På Rekviem till en dröm finns en av mina favoritögonblick i musik: där Orups melodimotiv från ”Magaluf” dyker upp helt plötsligt på ”Du gör mig till en människa” och sedan igen titelspåret. Enastående enhetlighet! Fastän det tog en sån tid för albumet att verkligen fastna på mig är jag nu lycklig över att ha det i min samling över svenska stjärnalbum. Den vackra digipaken ligger där bland Håkan, Anttila och Broder Daniel. Men på sin helt egna plats. /Bojan Buntic

Visa support, DIGGA OSS PÅ FACEBOOK.
Här twittras det!

Titta på den fina videon till ”Men inte ikväll”:

 

About these ads

5 responses to Skivrecension: Skansros – Rekviem till en dröm

  1. 

    Kul att du också gillar skivan! Den är fantastisk. Och jag gillar att du refererar till ‘Final Fantasy VII’, fast jag gillar åttan mer, haha!

    • 

      VIII är så jävla underskattat! För mig kommer det tvåa; FFX är den regerande mästaren av Final Fantasy. Men VIII har sin egna melankoli och mystik, inget annat FF har samma mörka undertoner.

      • 

        Det du säger är helt sant! FFX har jag ingen särskild god relation till då jag snabbt tröttnade på Tidus, men jag har flera personer i min omgivning som håller med dig, så jag får nog ge det en chans till!

Trackbacks and Pingbacks:

  1. Skivrecension: Happy Hands Club – Parking Lot « Ge Hit Musiken - april 18, 2012

    […] bästa indiebolag, har släppt mycket fin musik i år. Vi recenserade Skansros andra album, Rekviem till en dröm, gästskribent Truls Mårtensson skrev om Hagalidens Dansa Blodet och vi har skrivit lite om […]

  2. Bästa Nya Låt: Anton Kristiansson – Din alltid alltid « Ge Hit Musiken - oktober 15, 2012

    […] ett beat, nej, det är indiepop (han har tagit hjälp av Per Svensson och Felix Andersson från Skansros) samma lila, dimmiga värld som The Smiths “There Is A Light That Never Goes Out” och […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s