Fotografi: Emma Karlsmark Elfstrand © (taget på spelningen på Stenhuset Majorna).
Då var det dags igen, Ge Hit Musiken skriver om Dorena. Det i Göteborg näst intill helt okända postrockband, som gång på gång drar iväg på europaturné, besökte nämligen Jazzhusets klubb ”V”. Att Dorena inte rört sig mot större scener förvånar mig (samtidigt som det kan få stå som ett manifest över musikbranschens orättvisor?). Kanske är postrock så oförtjänt litet i Sverige eller så är det faktiskt så att Dorena inte fått den uppmärksamheten de förtjänar. För redan efter mitt första möte med det här bandet var jag övertygad, då det på en musiktävling fullständigt sopade banan med de andra deltagarna med låten ”The Mayfly”.
Det var 2008, vad har hänt sedan dess? Dorena har växt. Dorenas pedalbord har växt lika mycket och när de intog jazzhusets lilla scen blev det trångt. Gitarristen och frontmannen Kim har inte bara ett pedalbord på marken framför sig utan även ett lika stort på en ställning bredvid honom. Med alla effekter börjar sen ljuden slå mot våra trumhinnor. Det är, som vi redan har förklarat här på Ge Hit Musiken, otroligt bra. Spännande rytmer, ett rytmiskt samspel mellan loopade beats som skapas genom slag på gitarrmickarna och trummisens drivande cymbalinferno. Dorena bjuder upp till dans, samtidigt som de bräckliga melodierna låter sig växa. Får eget liv, och som så mycket annan postrock är det stundtals väldigt minimalistiskt.
Dorena bjuder den här kvällen på 3 outgivna låtar. Konsertens helt nya avslutande låt ger intrycket av att Dorena har förändrats. Det näst intill smöriga introt får mig att sluta tänka på det upptempo jag förknippar med Dorenas livespelningar. Men då, i det ögonblicket jag trodde jag fick höra ett förändrat band drar de igång med världens rockriff. Intensiteten höjs och åter igen går det upp för mig att Dorena är ett helt otroligt bra band. Trycket från ljudväggen bevisar att postrock inte behöver vara långsamt, det behöver inte vara melankoliskt och det behöver inte vara mörkt. Att det är sommar nu gör det kanske till en bra idé att byta ut mörka Mogwai, mot hoppfulla Dorena. För det är precis så det känns. Istället för att visa något hemskt ur ett vackert perspektiv, som många postrockband gör, så visar Dorena världen med ett förändrande ansikte. Ett hoppfullt sådant. Istället för att spela på nostalgiska minnesbilder så skapar Dorena nya, vackra och unika melodier, landskap, bilder. Vilket gör dem till ett av Göteborgs mest intressanta och bästa band.
Jazzhusets klubb ”V”, är en fortsättning på den gamla k-märkta klubben ”Svanen”. En torsdagsklubb med anor. Här har varenda litet göteborgsband spelat, flera som växte sig stora senare. Men någonting har hänt, varför är det bara jag och 30 personer här ikväll? Dorena är bland de banden som förtjänar mest uppmärksamhet i Göteborg för tillfället. Kanske har knarrholmens publik lagt sin tid på att förbereda sig för helgen. Men ett som är säkert är att 30 personer är på tok för lite för ett band som Dorena. Så nästa spelning tycker jag verkligen förtjänar ett besök. Till dess, lyssna in den här favoriten, ”Stars In The Ceiling”. / Zeth Isaksson
FÖLJ OSS PÅ FACEBOOK, för mer konsertrecensioner, låttips, och allmänt om Sveriges musikliv.
