Archives For

cavern people riot studio pop video

Ett av Göteborgs mest lovande band säger farväl när de befinner sig på toppen, och bandmedlemmarna går skilda vägar, mot nya drömmar och äventyr. Jag trodde stenhårt på Cavern People, och det gör jag fortfarande, splittring till trots. Här har vi ”Riot”, inspelad av György Barocsai i Grammofonstudion, deras officiella genombrott, en indiediscohit med lika mycket ABBA i sig som The XX – den kommer slå igenom bruset och alla kommer vilja ha lite av ett band som inte finns längre.

Videon är producerad av Studio Pop, som gör ett mystiskt porträtt av den kemiska duon i strålcentret av Cavern People, Leo och Nora. Det är en vacker bild av bandets säregna stil när de var som bäst.

Bojan Buntic

josefin öhrn + the liberation anything so bright

Kommer Josefin Öhrn + The Liberation slå igenom på den internationella psykedelia-scenen, precis som Goat? Kommer deras musik utgöra soundtracket till Pitchforkhippies drömsommar i år? 2014 satte de sig själva på kartan, med en hel del uppmärksamhet i bloggosfären, och spelningar på alltifrån mindre festivaler som Psykjunta och Festival Del Mar, och större som WoW.

”Anything So Bright” ger oss Josefine Öhrn och hennes stjärnkonstellation till band oss en sån där klassisk rockballad för de stora arenorna. Videon är all out färgpsykedelia och kompletterar ljuvligt den drömska musiken.

Bojan Buntic

finns det hopp

”Finns det hopp” är Eddie Wheelers tredje musikvideo på nästan exakt ett år. Den handlar om utanförskap och hemlöshet. Låten är enkel men berör på ett vackert, nästan jobbigt vis, på det där sättet som Eddie Wheeler alltid talar till oss. Hans musik handlar om våra relationer med varandra, om det som ligger oss närmast hjärtat, och enligt mig är hans mästerspel just förmågan att omsätta ren och skär empati i musikalisk form. Att skriva musik är för Eddie en aktiv övning i att titta bort från det oväsentliga i tillvaron, och titta på det som är vackert och gör ont, hos sig själv och andra. Vi borde alla lite då och då kanske få lite perspektiv på våra liv och kolla in denna videon när vi klagar på I-landsproblem, det finns någon annan än dig som fått slut på mjölken.

Bojan Buntic

about girls heart dancer remix

Det Göteborska remix-undret About Girls är känd för sin förmåga att klä av popmusik inpå huden, och göra om vilken låt som helst (ja t.om. Rick Astleys ”Never Gonna Give You Up”) till en post-dubstepballad för sängkammaren. Han är inspirerad av samtida r’n’b och eteriska producenter som HOLY OTHER och det märks. Han ger sig på sitt material som en förförelse, med tålmodiga, sensuella rörelser, en hand som rör sig över ljudfilerna som en smekning genom ett täcke.

Den senaste erövringen är den svenska popduon Heart/Dancers ”Hallucination”. I sin tolkning ger han musiken tid att andas och röra sig fritt. Vi hör hans trademarks: dova pianonharmonier, kristalklara hi-hats i en virvel av mjuk perkussion, glitchar och vokalsamples som studsar emot varandra i atmosfären. Det är en ljuv, sömnig remix, som ett samlag när man är precis på gränsen att falla in i drömmen, bara moln, ljusreflexer och slöa omfamningar.

Bojan Buntic

hejhej

Malmös noiserockkvartett (om man nu vågar genrebestämma en så komplex akt) RA släpper nya singeln ”The Void” via Adrian Recordings, tillsammans med en hänryckande video. Videon är regisserad av Sam Bucus och bandmedlemmen Simon Minó, och de hämtar lika mycket stilistik från den nya vågen av noise ifrån Köpenhamn, som retro skräckfilm. Den ger oss tillgång till en alternativ, groteskt sensuell verklighet, en ockult värld angränsande vår vardagliga, ett gotiskt, perverst 2015 som finns speglad i ljudbilden av deras knarkiga, minimalistiska neo-postpunk. Anar du den också bakom bruset i tillvaron?

Bojan Buntic

Makthaverskan witness

Makthaverskan revolutionerade gbgsoundet med deras två superalbum, och nu 2015 tar de tillbaka Broder Daniel i Göteborgsindien med denna absolut brutala singel.

Bojan Buntic

snöhamn

Det Göteborgska postrockkollektivet Snöhamn släppte nyligen 6 minuter emulerat himmelrike, låten ”Stjärnvandra”, via fina indieetiketten Lighthouse Records för att åter igen bevisa, med ett högtflygande crescendo, att ett gitarrtremolo kan lyfta anden upp bland stjärnorna. Stjärnstoftet är producerat av Dorenas Kim Ruiz, och är något av det skiraste jag hört inom genren. Snöhamn är ett relativt ungt band, men har redan börjat ta sina första steg bland postrockens jättar.

Bojan Buntic

psykofant boffa tändgas

Stockholmska punkbandet Psykofant (betyder rättshaverist eller fikonsmugglare) verkar göra den exakta motsatsen till att ”leva life”, det vill säga, att vara tonåring i en svensk storstad, leva ett liv av depressionsonani, Tinderdepression, hemmafester, folköl och limsniffande. Bandet består av Shiva Aghai, Tora Thorell, Simon Hjort (ökänd som skaparen av facebookserien Fåglar som beter sig som människor), Matilda Hedlund och John Hugo Olsson, och det låter som dom har fått nog.

Deras senaste låt, lite noisiga egenhändiga rockriff — smått brända i kanterna — direkt ur replokalen på ett typiskt 00tals Stockholmskt manér, handlar just om att göra massa saker men egentligen inte göra något alls. Verserna är ren och skär tonårsennui, listor på helt meningslösa saker man kan göra när man bor hos sina föräldrar och inte har något CSN-lån att slösa, saker som att boffa tändgas. Antihjälten i sången funderar t.om. på att föreviga denna ångest med en riktigt emotionell tatuering, om morsan kan betala: ”Mitt liv suger så fett, det ska jag tatuera  / Fan jag har slut på bläck, MAMMA FIXA MERA!!”

Bojan Buntic

krig o fred cool

Vi har tidigare skrivit om Krig & Freds debutep Över Alla Tak, som en fortsättning i den Göteborgska traditionen av bitterljuv indiemusik. Idag har vi äran att premiärvisa videon till låten ”Var Som Helst Utanför Världen”, en alldeles intim skildring av auran som genomsyrar Göteborg, dess natur, stadsmiljöer och människor. En video som skulle kunna fungera som promotion för staden, precis som Håkan Hellströms musik. Ibland behöver ‘även en Göteborgare en sån här kärleksförklaring till staden, för att vilja åka tillbaka fastän man redan är här.

Bojan Buntic

Hey Elbow

Efter de stora framgångarna med ”Blanca” släpper Malmös indierocktrio Hey Elbow sin andra singel ”Martin” den 26:e november via Adrian Recordings. Sångerskan Julia Ringdahl mässar ”I don’t want to go for the second time” åtta gånger, och för varje gång är man djupare inskruvad i rytmens mekanik, en klaustrofobisk känsla av att snurra omkring i en hypnotisk virvel av repetitioner.

Trion har en bakgrund i jazz, och det märks, för dessa 2 minuter och 36 sekunders malande är utstuderad kakofoni. Den nya singeln är ett namn utspottat i passion, men med behärskning, kort, elegant, koncentrerad på gränsen till monotoni, likt den bästa punken, utan att kompromissa med föregångarens intensitet och mäktighet.

Debutalbumet kommer 2015, men redan nu i höst kommer ni kunna se dem live flera gånger, bl. a. här i Göteborg den 5:e december på Scandic Europa.

Bojan Buntic