Archives For

artworks-000085821863-j9qa3k-t500x500

Cloak ger dig hellre en Spotify-lista eller en minimal edit av en favoritlåt (t.ex. Crystal Castles ”Child I Will Hurt You”), än att prata om sig själv. Mer än så är hen inte beredd att avslöja. Men en sak vet vi, bakom manteln döljer sig en person med en besatthet av samtida elektronisk dansmusik. Det talar musiken själv om. Vi är inne på tredje släppta låten, den första med ett namn och inte bara en siffra. ”III / You Say The Saddest Things” är en peaktime bomb i trancemusikens tecken, någonting som enkelt hade passat i någon av John Talabots mixar vid upptrappningen: emotionellt, slagkraftitgt, mäktigt, och, med tre storskaliga syntmelodier till hooks, fullständigt beroendeframkallande.

Bojan Buntic

 

katohjärta 100 år

Umeå gör det igen. Katohjärta visar åter igen att svensk pop flyttat från Göteborg, upp i norra Sverige. Bandet är en kvartett bestående av Erik från First Love, Last Rites, Tiger Forest Cat-Filip och två andra, Moa och Elina. På debutsingeln ”100 år” får vi shoegazande indiepop på svenska med en litterärt begåvad låttext som låter som ett utdrag ur en svensk ungdomsroman om obekväm, klumpig kärlek: ”du älskar mig i en sekund, och jag har hatat dig vartenda stund”.

Bojan Buntic

klardröm

Vi gillar Snöhamn, vi gillar ambient, noise och instrumentella experiment, och vi gillar Felix Sjöberg. Nu gör hen solomusik under artistnamnet forest//heart. Och musiken? ”Klardröm” är lite som just en klardröm jag haft: jag vandrade i slow motion genom min barndoms kvarter, medan löven föll. Det var natt, det var stilla, och det kändes som att det snöade utan snö. 7 minuter av svart och svår musik som knappast är svart eller svår, utan salig och himmelsblå.

Bojan Buntic

 

Hej kära vänner!
Ni kanske redan vet om det, men… i år arrangerar jag min första festival. Detta är inget skryt eller så, eller jo det är det: den kommer att bli fantastiskt. Kom ut till Asperö med mig den 26:e, det skulle göra mig glad.

För er kan jag avslöja alla årets artister. Ni hörde det först på på Ge Hit Musiken!

The Waltz
The Naima Train
Futile Claps
Manganas Garden
Leche Burre
Bosnia Express
P5 Records
The Tape
MáC & KáCáO
Glenn Udéhn
Hanna & Hank
Natten
Quick Quick Obey (DK)
Art Tyrant
Movienite
Cavern People
Kaskelott
Per Renberg
Enheten
Elias Bolander
Huset
Black Box Red

poster

Festival Del Mar Asperö är en treårig gräsrotsfestival ute i Göteborgs skärgård, byggd från grunden med hjärta och miljötänk. Årets festival arrangeras av den gränsöverskridande kulturföreningen LA VACA LOCA.

Vi tror på:

Er.

Kärlek.

Fred.

Jämställdhet. Alla människor är lika mycket värda. Asperö är en mötesplats där våra olikheter konvergerar – här är ingen annorlunda. Du är välkommen hos oss oavsett ålder, socialt bagage, religiös åskådning, sexuell läggning, kön och könsidentitet. 

Tillgänglighet. Alla ska ha råd att gå på sommarfestival. Göteborgs skärgård, vår vackra arkipelag, är öppen för alla. 

Att värna om miljön – människan är bara en del av vårt ekosystem, jämlik med alla andra djur och växter på jorden. Krabban är lika viktig som dig.

Att värna om kulturen. Våra artister kämpar i dagens kalla kulturklimat, vi vill ge dem en scen att synas på. Vi hittar er i replokaler, på hemliga soundcloudkonton, i dina vänners mp3-spelare. 

Du går av vid Asperö. Aspærø, Assperöö, Asperö. Olika namn beroende på vilket århundrade du befinner dig i. Ön fick sitt namn redan på 1200-talet efter aspen, ett träd vars darrande löv blommade ymnigt. Idag är Asperö en by med cirka 500 invånare. De kallas för krabbor och lever i ett av Sveriges vackraste naturlandskap, stenkust med badbryggor, grönska, skogar, berg, och naturreliker.

Nu är det 2014. I denna maritima sagovärld, bara några hjärtslag från Saltholmen, kommer vi att mötas den 26:e juli. Musikälskare med olika bakgrunder, i alla åldrar. Vi tror att ungdom inte har med ålder att göra, och att musik saknar gränser.

Med vänliga hälsningar,
Bojan Buntic, Javier Umazabal, Franco Statuto

Följ oss på facebook.
Gå med i evenemanget:
Köp biljetter på ticnet.

dag rosenqvist the procession become the end
I år fick vi två starka sorgekväden utan ord, Dödens Dal med andra albumet i en trilogi om förlust och död, Korsa Jord, Luft, Is och Dag Rosenqvists första album under eget namn.

Första gången jag såg Dag Rosenqvist var på Kajskjulet i Göteborg, på ett evenemang ordnat av Koloni. Det var 2012, Göteborgs musikliv var fortfarande något nytt för mig. Rosenqvist gick under namnet Jasper TX, ett artistpersona. Han stod på scen och spelade ofantligt hög musik.
Jag var fortfarande en oerfaren skribent och drog till med ett extremt bildspråk, jag kunde inte förklara eller förstå vad det var jag upplevde. Det överväldigade mig. I det ofantliga oljudet trodde jag att hörde jag änglarnas musik.

Nu har det gått snart 3 år sedan den erfarenheten. Men alla intryck finns kvar. Skillnaden mellan den upplevelsen, och Rosenqvists nya musik under eget namn, är att den var inför en publik, en euforisk gemensam stund. Denna musik däremot är helt invärtes. Albumet Fall Into Fire handlar om att tillintetgöras: att gå från tystnad till sorg, vrede, självömkan, hat, självhat, och tillbaka till tystnaden. Rosenqvists fru lämnade honom – och musiken som redan var på väg tog en ny vändning. En redan personlig och emotionell ambientmusik gick in i sig själv ytterligare.

Instrumentell musik kan knappt bli mer blottande än ”The Procession – become the end”, det är naken känsla. Det är musik om att hålla sig vid liv under vatten, att simma mot ytan när man är disorienterad och inte vet vägen upp, när solen går i moln ovanför ytan och blixten slår i havet. Med andra ord känslan av total ensamhet, ångest och förtvivlan i ett helt vanligt vardagsrum med tv, en kopp kaffe, och hopplöshet på bordet. Musik om att förlora allt.

Bojan Buntic

as the river dries up from exhaus

Skellefteås From Exhaust ger oss en underbar poppärla i form av skweee/bit-musik. ”As The River Dries Up” låter som soundtracket till ett Nintendo 8-bitspel som utspelar sig i himmelriket. Man kan tro att det är änglarna själva som spelar synt.

Bojan Buntic

canned heat two year vacation

Nostalgiskt sommasväng i Two Year Vacations debutsingel ”Canned Heat”, som spelades in här i Göteborg på Svenska Grammofonstudion. György Barocsai (sång,bas) Max Hessman (klaviatur) Jonathan Westergren (gitarr) och Pontus Bolander (trummor) har gjort indiemusik om att träffa en främling som inte känns som en främling.

Bojan Buntic

wrestling

Ni vet att jag är extra förtjust i just de där mejlen som inte innehåller något mer än en länk till soundcloud. I just dem brukar man hitta framtidens band. De är sällan tvärsäkra, men de har något djupt rörande och anonymt över sig.

Wrestling från Göteborg är ett sånt band. Ett mail, inte ens undertecknat: här är de första tre låtar vi spelade in. Av dem gillar jag indieballaden ”Morning Star” mest. Reverb, gitarrkontrapunkt och en fin popstruktur, behövs väl inte mer än så?

Jag har skickat iväg ett meddelande till dem, frågat vilka de är. Hoppas vi får svar!

Bojan Buntic

Hampus Nessvold Thinking Out Loud

Denna 18-årige Värnamobo har en del gemensamt med mig, vi är båda mångsysslare, älskar musik, och kommer ifrån Småland. Men till skillnad från mig har Hampus Nessvold en gudabenådad röst, och är en bra bit längre på vägen till att bli en producent av rang. ”Thinking Out Loud” är hans debutlåt, och det finns mer att vänta. Den innehåller ett postrock-klimax att dö för. Tillsammans med den där underbara androgyna rösten man enkelt kan förälska sig i lyckades han få mig att skriva några rader på bloggen igen.

Bojan Buntic

snöhamn forever

Göteborgs number one vad gäller instrumentell musik är Snöhamn, och de är bra på det här med innerliga upplevelser. Med ”Längre fram finner du mig // forever” tar de dig på en 42 minuters resa med transcendental konstmusik, som är bättre än benzo: kalla det ambient eller atmosfärmusik, kalla det postrock eller neoklassiskt, kalla det vad fan du vill, men kalla det framförallt vackert.

Bojan Buntic