Vy från mitt dunkla inre

Julia Boman spelar för första gången i Göteborg under sitt artistalias Julia Vero. Jag och Tuss Mattsson är på Jazzhuset och röker upp oss själva i den lila atmosfären. Vi: hon: rött långt hår och ciggförlängare, inre och yttre skönhet; jag: vit skjorta med fläck, tusen-watts-tankar och lusten att hijacka en turntable; runtomkring oss: trevligt folk från här (Clooneys) och där (Stockholm) + fulla hipsters med snodda öl och tafsbehov (chansen att hamna i bråk = stora i natt).

Men jag ska inte uppehålla mig mer vid själva scenen och gå direkt till poängen, så att säga. I samarbete med torsdagsklubben Kokomo har Indefinita (Frida Lernstål och Anna Thomasson) anordnat en kväll i kvinnliga musikers ära. Jag har kommit hit för att recensera Julia Veros spelning. Uppe på scen har hon lovat mig att ta Jazzhuset till en helt ny Levels, och fastän hon inte lyckas fullt ut utandas grym musik ur ett soundsystem som är på väg att spricka av hetta. Till Julia Veros blandning av indierock och elektronisk pop följer en spontan koreografi som påminner mig om Madonna under sin guldålder. Boman har en stark scennärvaro — och gör sig välförtjänt av sin plats bland den moderna tidens popdivor, jag tänker främst på Robyn, men även på diverse brittiska solosångerskor — fast ja, än så länge är det långt kvar till Pitchforkfestivalen för denna debutant.

Kvällens låtlista är från hennes självbetitlade debutEP, och precis som på EPn står just två låtar ut som strålcentrum: ”Hollow” och ”Leave It All Behind” levereras med stor styrka och överhettar högtalarna, japp, vi är på maxnivå när Julias bandmedlemmar dansar i bakgrunden till sina egna beats. Vi får även höra en helt ny osläppt låt, men när jag dagen efter ligger i sängen och visualiserar kvällen, bakfull och ihålig, minns jag varken titel eller låt. Den var säkert jävligt bra i alla fall, för jag är säker på att Julia Vero har grymma grejer på gång. Hon har med sitt framträdande på Jazzhuset visat mig att hon inte bara är en intressant upcoming artist i den svenska indievärlden, utan även en bra liveartist. Förhoppningsvis återkommer hon till Jazzhuset och tar det på riktigt till en helt ny Levels nästa gång.

Bojan Buntic