Archives For MP3

tumblr_n9rgckCG0z1qebqrfo1_r1_1280

Det svenska audiovisuella geniet Iamamiwhoami fortsätter som vanligt med att sätta fart på tankeverksamheten med denna video som liksom de tre senaste, utspelar sig ute på havet. Den här gången är låten döpt till ögonbrynshöjande ”Tap Your Glass” som Jonna Lee mer än gärna försöker uppmana oss till i videon. Förmodligen har titeln någon djup anknytning till något som vi ännu, eller kanske aldrig kommer att förstå, men en vägledare i form av en pressrelease uppenbarade sig nyligen varpå Jonna förklarar att havet och vattnet har fått stå som en symbol för den digitala världen: En visualisering av var iamamiwhoami existerar och alltid har gjort. Med detta sagt, så får det vara upp till och var en att försöka uttyda vad det hela egentligen handlar om. Troligtvis kommer vi få fler ledtrådar i de kommande filmer som kommer släppas fram tills albumet Blue är komplett. Blue släpps den 10 November.

Mattias El Mansouri 

död mark vit sprit

Död Mark ”Vit Sprit”, ett infernaliskt oväsen i moll. D’n’B-trummor, kaustiksoda, en sönderspräckt ljudbild – som ett demo från helvetet. Vet ingenting mer om det här förutom att det är tungt och hemmasnickrat. Ryktas om att vara Yung Leans sidoprojekt.

 

Vit sprit slår vad om ditt liv
Vit sprit slår vad om ditt liv
Självförakt slå så hårt du kan
Självförakt slå så hårt du kan
O allt vi vill göra vill ingen höra
O allt vi vill göra vill ingen höra
Kristall kronan faller
Kristall kronan faller

(Bridge)
För ja älskar min bror x 3

Vit sprit slår vad om ditt liv
Vit sprit slår vad om ditt liv
Självförakt slå så hårt du kan
Självförakt slå så hårt du kan
O allt vi vill göra vill ingen höra
O allt vi vill göra vill ingen höra
Kristall kronan faller
Kristall kronan faller

lame duck movienite

90-talet ropade ut över etern ”HAR VI NÅGRA ALLIERADE?!”. Ropet nådde ut till 2014, trots att det var svårt att orientera sig igenom labyrinten i sprickorna på Buffalo-skorna beställda från tyskland. 2014 gjorde en axelryckning, lade upp fötterna på bordet, orkade knappt sträcka sig till kaffet: meh. I Sverige låg NO CODA och Göteborgska Movienite i sofforna, YAST hade ramlat bakom och låg där i ett rökmoln, de hörde knappt ropet men svarade i alla fall. När de vaknade till ur sina hallucinationer kom det en strålningsskadad musik, lat, obarmhärtigt avslappnad och ändlöst cool.

Movienites senaste låt ”Lame Duck” är en slackerhymn, den bästa sortens indiemusik. Jag tror inte ens de har en facebooksida. Musik som varken bryr sig om PR eller brand eller image, utan bara om en riktig jävla ljudvägg. Ni behöver inte ens höra vad nån sjunger för att vilja ta nått som tar er till molnen.

Bojan Buntic

Samaris

Knappt tjugo år gamla och med en karriär som tog sig sin början förra året, har Samaris redan börjat bilda sig ett namn. De har släppt två internationellt hyllade fullängdare, blivit flitigt remixade och synts på förstasidorna på etablerade musikbloggar och tidningar. Nu har den isländska trion gjort det igen och släppt ett stycke kall och avgrundsdjup elektronika. Vi tackar och bugar för ”Brennur Stjarna”.

Mattias El Mansouri 

artworks-000086398802-w3yivy-t500x500

Det var tre månader sedan sen vi senast hörde från den göteborgsbaserade (och sjukt grymma!!!) producentduon About Girls. De hade då släppt den internationellt hyllade remixen av 80-tals-hiten ”Never Gonna Give You Up” av Rick Astley och även hunnit med att remixa 2013 års sommarplåga ”Pumpin Blood” av svenska NONONO. Sen blev det tyst. Under tiden började dem bygga sig ett namn som remixologer av rang och de utnämndes också tillsammans med den svenska producenten CLOAK som ”svenska löften av den svenska musikbloggen FVindie, men av okända anledningar så har duon nu blivit nerbantad till en person, vad jag fattat det som. Oavsett hur allt ligger till, så är han i alla fall tillbaka med en ny remix på Sportsmans ”Usher”. Det är ett lågmält och storstadsmelankolist stycke som vi får här, med de upprepade fraserna ”F*ck Stockholm, always in a hurry” som figurerar som ett långt pekfinger mot det stressade storstadssamhället vi lever i-något som ger den här remixen en extra tyngd, ett extra djup, som artister som Holy Other är kända för; att säga mycket med få ord. About Girls slutar aldrig att överraska.

Mattias El Mansouri

artworks-000085821863-j9qa3k-t500x500

Cloak ger dig hellre en Spotify-lista eller en minimal edit av en favoritlåt (t.ex. Crystal Castles ”Child I Will Hurt You”), än att prata om sig själv. Mer än så är hen inte beredd att avslöja. Men en sak vet vi, bakom manteln döljer sig en person med en besatthet av samtida elektronisk dansmusik. Det talar musiken själv om. Vi är inne på tredje släppta låten, den första med ett namn och inte bara en siffra. ”III / You Say The Saddest Things” är en peaktime bomb i trancemusikens tecken, någonting som enkelt hade passat i någon av John Talabots mixar vid upptrappningen: emotionellt, slagkraftitgt, mäktigt, och, med tre storskaliga syntmelodier till hooks, fullständigt beroendeframkallande.

Bojan Buntic

 

katohjärta 100 år

Umeå gör det igen. Katohjärta visar åter igen att svensk pop flyttat från Göteborg, upp i norra Sverige. Bandet är en kvartett bestående av Erik från First Love, Last Rites, Tiger Forest Cat-Filip och två andra, Moa och Elina. På debutsingeln ”100 år” får vi shoegazande indiepop på svenska med en litterärt begåvad låttext som låter som ett utdrag ur en svensk ungdomsroman om obekväm, klumpig kärlek: ”du älskar mig i en sekund, och jag har hatat dig vartenda stund”.

Bojan Buntic

artworks-000082715060-1hopyx-t500x500

För er som inte känner till Moodblanc, så är dem en göteborgsbaserad duo signerat Magnus Dahlöf och Kenneth Jovinder. Vi uppmärksammade dem i våras. Då hade de släppt låten ”Something”- Ett stycke balearisk discofunk som förde tankarna till sena sommarkvällar och intima strandsrave. Nu är de tillbaka igen med låten Funky Summer (Feat. Moona)” - en låt som är lika mycket högklassig discofunk som drömpop. Råder gör också en viss 80-tals-estetik (*Host* brasspads) som även det bidrar till låtens säregna sound, som domineras av drömska ljudlandskap och en viss skandinavisk kyla som bara nordiska artister verkar kunna åstadkomma. Det är just den varm & kall-kobinationen som gör den här låten så behaglig att lyssna på. Det är svalkande svensk pop när den är som bäst.

Mattias El Mansouri 

klardröm

Vi gillar Snöhamn, vi gillar ambient, noise och instrumentella experiment, och vi gillar Felix Sjöberg. Nu gör hen solomusik under artistnamnet forest//heart. Och musiken? ”Klardröm” är lite som just en klardröm jag haft: jag vandrade i slow motion genom min barndoms kvarter, medan löven föll. Det var natt, det var stilla, och det kändes som att det snöade utan snö. 7 minuter av svart och svår musik som knappast är svart eller svår, utan salig och himmelsblå.

Bojan Buntic

 

Du kan kalla mig - eken

Vanligtvis söker jag mig inte medvetet till sån här musik. Jag vet inte varför. Det har bara blivit så. Det kan kanske ha att göra med att jag försökt undvika ”mysmusik”. På både gott och ont, då den stereotypiska bilden av ”snygg kille med akustisk gitarr” alltid sökt sig till mig, något som gjort att jag varit sen med att upptäckta väldigt bra singer/songwriters och andra musiker inom genren. Men det har funkat ibland, när musiken sökt sig till mig och inte jag till den. Det hände här.

Det Stockholmsbaserade bandet Eken släppte för åtta månader sedan, singeln ”Du får komma närmre” som vi tyvärr inte hann uppmärksamma här på Ge Hit Musiken, men ännu en chans gavs åt oss när ett mail uppenbarade sig i inkorgen häromdagen, innehållande singel nummer två betitlad ”Du kan kalla mig”. Den ständigt närvarande värmen och den något påtagliga melankolin var det som fick mig att falla pladask för den här låten. ”Du kan kalla mig” är en väldigt avskalad låt. Den är knappt tre minuter lång, men rymmer trots det, en känslopalett som är jämn och välkomponerad till den grad att inga känslor gör för mycket väsen av sig. Det är polerat till perfektion och det är något som tyder på Ekens känsla för detaljer och att de är ett band värt att hålla ögonen på. I höst släpps deras ännu obetitlade fullängdare där  både ”Du får komma närmre” och ”Du kan kalla mig” kommer att återfinnas. Vi kan ju nästan ana att det kommer att låta underbart.

Mattias El Mansouri