Archives For MP3

5a266580lol

”It is a letter to myself, as aspiration to love better”. Så säger Grouper när hon i förrgår delade med sig av sin nya låt ”Call Across Rooms” via vogue. Den portlandbaserade Liz Harris som hon egentligen heter, har sedan 2005 släppt musik under namnet Grouper. Hon har hållit sig i skymundan, inte ställt upp på så många intervjuer, helt enkelt låtit musiken tala för sig själv. Att försöka beskriva hennes musik är väldigt svårt då hon inte låter som någon annan, och ingen som henne. Att lyssna på henne är som att bli omfamnad av ett varmt täcke som för en stund tillsluter dig så tätt så att världens kalla sfär och livets bekymmer inte kan tränga igenom. Det är musik att förlora sig själv i, att bli vaggad till, att hypnotiseras av.

Det blev lite av en räddning för mig förra året. Hon räddade min skolgång när jag mådde som sämst, när läxhögen bara växte och växte och stressen sakta men säkert skördade varenda strå av hopp och livsglädje som jag hade kvar. När jag var så stressad var det inte lätt för mig att kunna uppskatta min omgivning, att kunna visa kärlek eller att ha tid för andra, då jag var så fokuserad på mig själv, att själv försöka härda ut och bli bättre. Alla har inte lätt för att älska, eller visa att man älskar någon. Det är inte något som jag applicerar på mig själv, men det är något som jag då och då kan relatera till och förstå. ”Call Across Rooms” : låten som det här inlägget egentligen var ämnat att behandla, baseras på ett brev som Liz skrev till någon som hon älskade, men inte kunde komma överens med. Men låten i sig var mer en undermedveten förmedling till sig själv, en tonsatt strävan efter att kunna älska bättre.

Det är något jag relaterar till. ”Call Across Rooms” låter Liz Harris stämmor vandra över några mollackord på ett piano. Det är ovanligt avskalat och annorlunda från alla de tidigare verk som hon spelat in, som mestadels dominerats av hemsökande reverbdränkta ljudväggar, liknandes vid ett hav bestående av det vackraste av oljud. Att då höra något så minimalistiskt och konventionellt som piano och klarsång  blir då genast ett annorlunda sätt att höra Grouper på. Men det låter lika vackert som det alltid har, och något annat än just piano och sång skulle låta överflödigt och onödvändigt just nu. Det möjliggör en att nå fram till essensen i låten.  Och det är som gör den så stark och så sårbar. För mig förblir det  delvis en jobbig påminnelse för mig om den hemska perioden jag genomled förra året och hur jag isolerade mig från människor jag älskar och håller nära hjärtat.  Idag mår jag bra, men jag försöker fortfarande att sträva efter att kunna öppna upp mig mer för andra och inte vara så stängd hela tiden. Den här låten kom lite som en uppmaning att fortsätta med det. Jag tackar och bockar: för en vacker låt och för att du orkade läsa.

”Call Across Rooms” kommer att återfinnas på Groupers kommande platta Ruins som släpps den 31:a Oktober.

Mattias El Mansouri 

iamamiwhoami;_blue_blue

Iamamiwhoami fortsätter sin följetång och följer upp förra månadens ”Tap Your Glass” med ännu en till visuellt slående musikvideo. Den här gången heter låten ”Blue Blue” och återigen befinner sig Jonna på en öde ö, tillsammans med de morphsuit-beklädda männen som vi senast såg i videon till Vista. Men den resa och/eller berättelse som utspelar sig verkar ha blivit mer grumlig och destinationen höljd i dunkel. Jag har tappat tråden. Men det gör jag alltid med iamamiwhoami.

Mattias El Mansouri 

artworks-000089352974-jl022o-t500x500

About Girls har återigen släppt en underbar remix. Förra månaden blev det en remix på Sportsmans ”Usher”. Den här gången är det på Sameblods ”Suddenly”. Han fortsätter här att imponera med sina utomordentliga pop-take-ons i denna minimalistiska remix. Det är drömskt och vackert, med omsorgsfullt lagda beats och krispiga hi-hats som jag verkligen inte vill veta hur lång tid som spenderades till att få det så gediget och snyggt. Det är riktigt bra, helt enkelt. Som vanligt.

Mattias El Mansouri 

my voice is my weapon

Den politiska elektropopduon Systraskap släpper sitt debutalbum i höst, men redan nu får vi ett smakprov i form av en skruvad egenproducerad video. Färgglatt och mysteriöst, med rök och själ — och uppenbarligen inspirerat av älskade The Knife – får vi en utomordentlig filmatisering av en låt som handlar om våra rösters styrka.

Bojan Buntic

SAIGON EXO EXO

Saigons nya singel ”Exo Exo” tar god tid på sig att komma till popen. I ungefär en minut skulle man kunna tro att det är en ovanligt melodisk kombination av shoegaze och lo-fi techno släppt via L.I.E.S. En söndersprängd ljudbild, en hårt dunkande bas, new wave-minimalism och till slut en vacker röst – hypnotiskt som nått av Stereolabs bästa alster – släppt via bästa Umeåetiketten Nomethod Records.

Snart kommer ett nytt album och Bob Hunds John Essing har hjälpt till med produktion.

Bojan Buntic 

artworks-000087961157-lln771-t500x500

Göteborgsduon gör det igen och levererar ännu ett stycke drömsk discofunk. De har vid det här laget börjat bli så bra på att fånga den skandinaviska kylan i sina låtar att jag innerligt hoppas att Todd Terje seglar över hit och bönfaller dem om ett samarbete. Kan vi hoppas på lite fjorddisco i framtiden?

Mattias El Mansouri 

tumblr_n9rgckCG0z1qebqrfo1_r1_1280

Det svenska audiovisuella geniet Iamamiwhoami fortsätter som vanligt med att sätta fart på tankeverksamheten med denna video som liksom de tre senaste, utspelar sig ute på havet. Den här gången är låten döpt till ögonbrynshöjande ”Tap Your Glass” som Jonna Lee mer än gärna försöker uppmana oss till i videon. Förmodligen har titeln någon djup anknytning till något som vi ännu, eller kanske aldrig kommer att förstå, men en vägledare i form av en pressrelease uppenbarade sig nyligen varpå Jonna förklarar att havet och vattnet har fått stå som en symbol för den digitala världen: En visualisering av var iamamiwhoami existerar och alltid har gjort. Med detta sagt, så får det vara upp till och var en att försöka uttyda vad det hela egentligen handlar om. Troligtvis kommer vi få fler ledtrådar i de kommande filmer som kommer släppas fram tills albumet Blue är komplett. Blue släpps den 10 November.

Mattias El Mansouri 

död mark vit sprit

Död Mark ”Vit Sprit”, ett infernaliskt oväsen i moll. D’n’B-trummor, kaustiksoda, en sönderspräckt ljudbild – som ett demo från helvetet. Vet ingenting mer om det här förutom att det är tungt och hemmasnickrat. Ryktas om att vara Yung Leans sidoprojekt.

 

Vit sprit slår vad om ditt liv
Vit sprit slår vad om ditt liv
Självförakt slå så hårt du kan
Självförakt slå så hårt du kan
O allt vi vill göra vill ingen höra
O allt vi vill göra vill ingen höra
Kristall kronan faller
Kristall kronan faller

(Bridge)
För ja älskar min bror x 3

Vit sprit slår vad om ditt liv
Vit sprit slår vad om ditt liv
Självförakt slå så hårt du kan
Självförakt slå så hårt du kan
O allt vi vill göra vill ingen höra
O allt vi vill göra vill ingen höra
Kristall kronan faller
Kristall kronan faller

lame duck movienite

90-talet ropade ut över etern ”HAR VI NÅGRA ALLIERADE?!”. Ropet nådde ut till 2014, trots att det var svårt att orientera sig igenom labyrinten i sprickorna på Buffalo-skorna beställda från tyskland. 2014 gjorde en axelryckning, lade upp fötterna på bordet, orkade knappt sträcka sig till kaffet: meh. I Sverige låg NO CODA och Göteborgska Movienite i sofforna, YAST hade ramlat bakom och låg där i ett rökmoln, de hörde knappt ropet men svarade i alla fall. När de vaknade till ur sina hallucinationer kom det en strålningsskadad musik, lat, obarmhärtigt avslappnad och ändlöst cool.

Movienites senaste låt ”Lame Duck” är en slackerhymn, den bästa sortens indiemusik. Jag tror inte ens de har en facebooksida. Musik som varken bryr sig om PR eller brand eller image, utan bara om en riktig jävla ljudvägg. Ni behöver inte ens höra vad nån sjunger för att vilja ta nått som tar er till molnen.

Bojan Buntic

Samaris

Knappt tjugo år gamla och med en karriär som tog sig sin början förra året, har Samaris redan börjat bilda sig ett namn. De har släppt två internationellt hyllade fullängdare, blivit flitigt remixade och synts på förstasidorna på etablerade musikbloggar och tidningar. Nu har den isländska trion gjort det igen och släppt ett stycke kall och avgrundsdjup elektronika. Vi tackar och bugar för ”Brennur Stjarna”.

Mattias El Mansouri