Arkiv för MP3

 

artworks-000072760925-4grfi5-t500x500
I Break Horses släppte ganska nyligen Chiaroscuro, uppföljaren till den hyllade debuten Hearts som släpptes 2011. Med ett nytt album i bagaget befinner sig just nu den svenska drömpopduon signerat Maria Lindén och Fredrik Balck, på turné runt om i Europa och Nordamerika, något som dock inte hindrade dem att för någon dag sedan, gå ut med nyheten att den svenska überhypade techno-producenten The Field tagit sig friheten till att remixa låten ”Faith” från duons senaste alster. Och det mesta som The Fields Axel Willner rör vid brukar oftast bli bra. Väldigt bra. Därför känns det inte mer än rätt att höra ”Faith” bli omgjord i sann The Field-anda vilket resulterat i elva minuter av malande fyrtakter, stora ljudlandskap och hypnotiska loopar utdragna till horisonten.

Mattias El Mansouri

tu howl

Multitalangen Martin Hasselgren är mest känd som enmannaundret Boy Omega. Nu har han slagit sina påsar ihop med multiinstrumentalisten Andreas Lassus och startat bandet Tu Howl. Det representerar en annan slags indiepop än vad den här sidan av Göteborg är van vid. För er som tröttnat lite på Luxurys trademarksound kommer här någonting som mer för tankarna till amerikansk sovrumsindie än Håkan Hellström och Bad Cash Quartet: Elliot Smith, Built To Spill, Sparklehorse, Game Of Pricks. Tu Howl är just sån skön indie som ligger nära våra hjärtan, men som Jazzhuset lagt i dunklet av källaren backstage.

Bojan Buntic

artworks-000072665512-mf0hsy-t500x500

Låt mig hålla mig kort. NO CODA är Sveriges just nu bästa indieband. Lyssna på nya singeln ”Heretic” så förstår ni nog vad jag menar. Albumet släpps den 14e maj via Umeås finest Nomethod Records.

Bojan Buntic

 

 

tigerbacken

”Hej på er!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! (Bojan sa skriv med många utropstecken)”. Ibland stöter man ihop med ett grymt nytt indieband på Jazzhuset, det gjorde jag i fredags. Jag träffade Adam Holters från Vampyramiden och den lite mindre etablerade akten Tigerbacken, som visade sig göra riktigt härlig indie på svenska. Idag fick jag ett mejl med en massa utropstecken, som jag visst nämnt att man ska ha när man kontaktar oss.

Så här är de, Tigerbacken, från GBGs finaste underjord.

about girls wow

About Girls är en ny producentduo ifrån Sverige. Med deras remix av Rick Astleys 80talsklassiker ”Never Gonna Give You Up” visar de sig vara excellenta remixologer. Vi får en vacker expansiv tolkning. Denna hemlighetsfulla duo lever i mittpunkten av samtida elektronisk musik (Balam Acab, Mount Kimbie, Ryan Hemsworth, Holy Other ) och vår generations RNB (James Blake, How To Dress Well).

About Girls har en alldeles egen hållning till rytm och sampling, med ett öra för både de småskaliga detaljerna och ljudbildsgrandiositet. Låten börjar asketiskt, tillbakahållandes sin egen entusiasm över leken med Astleys sönderklippta, förvrängda röst och genom detaljarbete, pusselbit efter pusselbit, når den ett grandiost, storskaligt klimax med vackra dånande pianon, perkussionsfrenesi och en underbar kör som avslutar allt med ett amen. En eufori som får mig att trycka på repeat om och om igen, och följa låtens tålmodiga uppbyggande på nytt.

Ni förstår att vi är ärade över att få premiärspela den här på Ge Hit Musiken. För det här är grymt.

Bojan Buntic

von valley

Idag börjar vi på allvar med att följa punkterna i vårt nya manifest. Det vill säga: på Ge Hit Musiken kommer ni framöver få höra mestadels mindre, oetablerade akter, och de indieband som vi tycker har kämpat sig upp av egen kraft. Vi vill att ni ska höra framtidens Radio Dept. först här hos oss. Andra bloggar (PSL, Festivalrykten) ger redan ordentligt med utrymme åt stora akter med stort PR-maskineri och big money bakom sig, så att säga. Jag tänker mig att Robyn och Kent redan tar ordentligt med plats i vår kultur. Jag vill ge plats åt dem som jag håller närmast hjärtat, de band och artister som sliter och kämpar i detta skeva kulturklimat, där allt är för fotbollen och inget för konsten. Vi vill vara en portal för dem.

Så vi tänkte börja med att premiärspela många av de band som försvinner under ytan av alla mail. Idag får ni en helt ny låt och en medföljande video ifrån popstaden Halmstad. Undret heter Von Valley, en nyetablerad indiekvartett av stor kvalité. En rolig detalj är att Gyllene Tiders Mats MP Persson har mastrat den. Kan det bli mer Halmstad star quality? Detta är bandets första officiella släpp och vi är mycket glada över att få äran att visa er det först av alla.

Bojan Buntic

 

weaver

Jag får nästan känslan av att lyssna på Billie the Vision & the Dancers. Möjligtvis aningen kryddat med Monde Yeux. Som en omarbetad, bättre akt än dessa två band tillsammans.

Weaver introducerar en salig blandning av Amerikansk folk och pop, när han den 16 mars släpper den Ronikproducerade debut-EP:n Aiming For the Doves. Videon till den förstsläppta låten ”From Different Trees” är, liksom de skräddarsydda omslagen, egengjord.

Jag vill dansa på ett sådant där typiskt indiepopigt sätt, samtidigt som jag vill ligga ner i en nybäddad säng och ta till mig varje enskild ton. Jag vill titta på varenda millisekund av videon, samtidigt som jag vill blunda och låta en naken kropp bli klädd med gåshud. Jag vill klättra på tak och krypa på golv. Resa långt men stanna hemma. Vara spontan men realistisk. Lite smått kluven blir jag, helt enkelt. Och detta för att det är så fantastiskt bra. Alla känslor, om så motpoler, inom mig väcks till liv och får vara med en dag till.

Releasefesten för Weavers debut äger till en början rum på Bengans i Göteborg söndagen den 16 mars. På scen 14.00. Därefter fortsätter kalaset nedför backen på Pustervik där en andra spelning går av stapeln. 20.00 spelar han på Margarita Sunday med det handplockade Weaverbandet som bland andra består av Niels Nankler (Timo Räisänen, Roenik) och Victor Furbacken (Franska Trion, Hästpojken).

Musiken berättar om en individs iakttagelser i livet där relationer, passioner och frustrationer bearbetas med den ständigt närvarande hamnstaden som kuliss.Tyngden ligger på berättelserna i låtarna och det kärleksfulla gitarrhantverket tyder på en noggrant skriven och utvald repertoar.

Jag får känslan av både det ena och det andra. Allt från att Weaver påminner om ett annat band, till att jag vill klättra. Ni kanske tycker att det är irrelevant. Att jag grips av en extrem vilja av att göra massa saker och att jag känner att jag nästan vänds ut och in. Men jag tänker: Det här med att känna, det är väl ändå något av det bästa man som människa kan göra? Och om en artist, en video och en låt kan få mig att göra detta… Då finns det inte så mycket mer att säga. För jag upplever det fina, det starka, det smärtsamma, det glada, det bittra, det ljuva, det hatiska och det kärleksfulla. Och det är det bästa jag kan göra.

Att känna.

Jennifer Last

hurula 22

Det är vid ytterst få tillfällen jag sitter och längtar efter att få höra en andra singel. Oftast hittar jag den där trånande känslan av längtan (som lika gärna skulle kunna tillhöra en roman från sent 1700-tal) inför ett albumsläpp, eller den där första livsviktiga singeln. Men i fallet ”22″, av Hurula så har den hela tiden känts minst lika viktig som den första singeln, ”Sluta Deppa Mig”, en låt jag minst sagt haft blandade känslor inför. Det är svårt att se fram emot ett album när den första singeln ger ett så ambivalent intryck.

Men ”22″ anländer precis som den ska. Till skillnad från den föregående singeln är det här inte en evig crescendo-tease utan en låt som verkligen kommer igång. Det är ösig indiepop och den funkar som ett perfekt komplement till ”Sluta Deppa Mig”. Den mer stillasittande första singeln får en smått vildsint kompanjon och det gläder mig. Robert Hurula sjunger om att lämna Luleå och nu vill jag inte bara lämna min egen hemstad, jag vill höra resten av albumet.

Emil Moodysson

school head over here

Detta är första gången jag försöker skriva ett inlägg på bloggen via mobil. Det är för jävla krångligt, rena praktiska vingliga helvetet på en full snurrande buss. Kollektivtrafik och bloggande går inte ihop. Men jag måste, för sommarens bästa låt är redan här. Och idag är första riktiga vårdagen. Denna vackra musik låter som en dröm i solskenet.

Välkommen till Göteborgsindie 3.0, där nya och gamla drömmar konvergerar. School är 2014s intressantaste akt och med ”Head Over Here” visar de också att de är den bästa.

Bojan Buntic

MANSION NIGHTS

Mansion, ett band som jag trodde skulle ramla i formelbandfällan som The Sun Days famlar omkring i just nu, visar ett mörkare, nattligare ansikte på den nya singeln ”Nights”. Lite mer Joy Division, lite mer svärta, men lika melodiskt. De sattes på kartan med Alice B’s stjärnprydda namn men nu börjar bandet växa till sin helt egna grej, ett eget stjärnprytt namn.

Bojan Buntic