Arkiv för deadhorse

Denna gången får ni inte ett sånt där klassiskt långt intro. Det finns inte mycket att berätta. Jag sov till klockan 15:00 för att jag hade varit uppe halva natten och skrivit och skrivit, tagit ansvar, så att säga. Sen träffade jag brorsan, åt en äppelpaj och drack en halv cola. Rökte några tillbucklade cigg. En mäktig kväll måste ju föregås av en mäktig dag, eller hur? Kvällens evenemang: spelningar anordnade på Stenhuset Majorna av Feedback BookingSom sagt, vi skippar introt, jag är trött och mitt kamomillte är slut.

***


Fotografi: Emma Karlsmark Elfstrand © strangerstranger

Postrockromantikerna Deadhorse kom ända ifrån lilla USA för att dela med sig av sin vision: ett tal apassionato, och en instrumentell gospel till undergroundkulturens ära. Kvällens spelning blev en rocksymfoni i stor skala. Debutalbumets titel, We Create Our Own World, agerar som motto. Syftet är att väcka vår känsla av samhörighet. Vi är, trots all vår diversitet, i det här tillsammans. En livespelning blir inte till utan alla ingredienser, ett band, en bokning, en publik — och sen, gärna också, en plats för reflektion. Ett exempel: Deadhorse kom till Sverige tack vare David Winsnes. Han har bokat hela deras Europaturné. Långt tidigare var det någon som hittade deras musik och spred den. Alla har en roll att spela. Köp deras skivor och vackra t-shirtar. Ett band behöver ju också bensinpengar.

Vi på Ge Hit Musiken vill visa er att det görs jävligt bra musik just nu. Vi upplever trots allt musiken tillsammans, och det har alltid varit vårt syfte att uttrycka den gemensamma erfarenheten. Att skriva hur det kändes att stå där vid scenen och få våg efter våg av värmande durackord över sig, att känna hur basen blir ett extra hjärta i din kropp. Ett hjärta som dunkar i samma takt i alla oss. Att vilja dansa, att dansa, att vilja röra sig, att röra sig. Eller att få ont i fötterna, bli trött, dricka för mycket kaffe. Ta för många festcigg. Några mer eller mindre djupa samtal. Och inombords, ibland någon slags extas. Häng med oss på vår resa, så ska ni få höra en jävla massa bra musik, gå på en jävla massa bra spelningar. Nästa gång Deadhorse spelar i Göteborg är vi också där. Kom du också. Och visa support,  GILLA OSS PÅ FACEBOOK.


Fotografi: Emma Karlsmark Elfstrand © strangerstranger

Deadhorse vet hur man komponerar storslagen musik. Det märks att de gör det som ett band. Trots de stora dragen, de episka proportionerna, har de en subtilitet som särskillt kommer fram i en livespelning. Igenom störtskuren av distade gitarrer och värmediset från den tunga basen ser man konturerna av keyboardistens romantiska pianospel, man hör till och med de känslosamma pianoackordens vackra dissonanser. Musiken är känslosamt elegisk, som ett hej och hejdå på samma gång. Vi är både på väg mot en ny värld och mot världens undergång, det är så jag känner när jag hör ”Last Night Of The World”. Gonatt och god morgon, Vår Kära Värld! Jag har blivit lite sentimental ikväll av all fin musik.

I början av kvällen var det dock inte så mycket en-tår-nerför-min-kindmusik; det var, bland annat, kaos på scen. Anchors & Roses, ett noisigt hardcoreband från Jönköping. Bandmedlemmarna hoppade runt på och utanför scenen och svingade gitarrer och bas som vildar. Bytte sångare, slängde micken mellan varandra. Berättade att trummisen egentligen inte skulle vara där, för den Tom Verlaineliknande sångaren är den egentliga trummisen? Ja, han slog på trummorna rätt ofta också. Hur som helst: kaos. Hur fan kunde allt klaffa? (Jag vet, brorsan, jag lovade att inte använda det ordet igen. Bazinga). Det var ett sånt där kaos som får en att undra hur fan det inte går rätt åt helvete och någon får en gitarr i huvet eller sångaren typ ramlar ned och dör. Det var en sån där vafan-ska-hända-nu upplevelse som man bara kan få av totalt urflippade hardcoreband eller den svartaste av black metal. Ja, jag var glad! Sånt är min grej, men det var inte rätt slags folk för lite knuffdans. Gitarristen hoppade dock av scenen och försökte sätta igång nått, knuff knuff knuff. Jag fick till och med lägga ned mitt kaffe! Rätt! Det var möjligtvis årets hyperaktivaste spelning, trots att sångaren sa att han var trött. Trött som en orkan. De är nya, de har potential, jag vill se dem igen.

Vi missade nästan Trembling Hands, en säregen screamotrio från Göteborg. Alla bandmedlemmar skriksjunger, trummis, bassist och gitarrist. Det blir ett enastående växelskrikande till svärtade metalriff och tunga basgångar. Vi hann höra deras sista sång dock. Det var tillräckligt för att ett stort fan då varför skulle jag stanna och köpa äppelpaj innan jag kom hit gick igenom min kropp. Men de ska ju vara här i trakterna, så jag lär se dem igen.


Fotografi: Emma Karlsmark Elfstrand © strangerstranger

Dorena blev kvällens höjdpunkt. ”Stars In The Ceiling” blev hela konsertens strålcentrum, ögonblicket när sångaren skriker någonstans och den bräckliga rösten bryter går det rysningar genom min kropp. Samma ”någonstans” som fick mig att rysa på Kristian Anttilas ”Igelkottsklubben” (årets bästa låt). Fast på ett annat sätt, ett rop som växer och växer, en längtan till någonting ”under allt brus”. Det är just kombinationen av känslosam sång på svenska (de är ibland lite som Sigur Ros fast utan ett påhittat språk) och den kontrasterande mäktigheten, de instrumentella sektionerna, som har en så kraftfull effekt på mig. Fastän vi alltid har denna längtan inom oss, är det bara ibland vi kan uttrycka den i ord. Ett band som Dorena gör det åt oss. /Bojan Buntic

Visa support, GILLA OSS PÅ FACEBOOK.

Imorgon ska jag och brorsan se ett av världens grymmaste band, postrockkvartetten Deadhorse. (Explosions In The Sky kan ****** sig). Jag ska fira att jag precis skrivit färdigt ett monster till akademisk uppsats. Så nu lämnar jag August Strindberg åt sitt öde och väntar på kvällens rocksymfoni. Jag tackar David Winsnes, och Maziar Fadhagi på Feedback Booking för att ha anordnat den här konserten. Här bokas det kungligt. Det kommer så klart andra band också, om ni nu inte är övertygade redan, eller vill mosha lite, så kan ni få se Doreena, Trembling hands och Anchors & Roses. En rätt bra supporttrupp, så att säga. Det är 70 spänn för inträde. Gå med i evenemanget på facebook: DEADHORSE(US) + DORENA Support GBG@Stenhuset Majorna. Vänner, vi syns där! /Bojan Buntic