Live: Sun Glitters på Jazzhuset

Gehitmusiken —  4 juni, 2012 — Lämna en kommentar

Kanske det jobbigaste man kan göra, ersätta en nyligen hypad artist på en klubbavslutning. Publiken är snål, de flesta verkar ha fått reda på att Blackbird Blackbird ställde in. Än mindre verkar ha fått reda på att Sun Glitters ersätter. Jag själv hade innan igår aldrig någonsin hört Sun Glitters. Men sedan dess är det antagligen det enda jag hört. Det är nämligen, som allt annat jag skrivit om än så länge, väldigt bra.

Den mörka, pulserande, elektroniska musiken, någon form av indieelektro, shoegaze, postdubstep, annan överdriven genreindelning, är hjärtskärande. Att man faktiskt lyckas skapa något så ärligt med förprogrammerade ljud är imponerande. Inte för att elektronisk musik inte brukar vara hjärtskärande, men i en stad som Göteborg, där vartenda ställe svämmar över av skivryttare som vänder skivor efter publikens begär så är det otroligt befriande att se någon som Sun Glitters, som fullständigt struntar i om folk dansar eller inte. Det här är ärligt. Här finns ingen plastig, påklistrad image.

Med visuals föreställande maneter så gungar musiken över oss. Luften blir tjockare än vatten. Vi får simma för att hålla oss över ytan. Han berör oss, håller kvar oss, binder oss, drar ner oss i sin egen djuphavsgrav och när vi kippar efter andan matas vi av en baskagge, en oktavbas, en långsamt svepande pad och helt klockren melodi. Min atmosfär kan inte stå emot alla anfallen, den suddas ut och närvaron blir total. Man kan inte prata under vatten, man kan inte prata i rymden. Man kan inte prata när Sun Glitters lär oss något om sig själv.

Att Blackbird Blackbird ställer in kan ses som tråkigt, hade verkligen sett fram emot dem. Men att jag fick möjlighet att se något såhär bra kanske gjorde saken bättre? Har aldrig sett Blackbird och vill självklart inte döma ut deras liveframträdanden. Men på platta är Sun Glitters bättre och jag har goda själ att tro det ser likadant ut live. Trots detta beklagar Sun Glitters sig själv med att han verkligen tycker det är tråkigt att vi inte fick se Blackbird. Men så fort han har ursäktat sitt hela musikskapande levererar han återigen en fullständigt fantastisk låt. Eller ska man ens säga låt? Det här är en estetisk helhetsupplevelse. Samspelet mellan visuals och hans långsamma musik ger mig rysningar. Precis som videon till hiten High gör. Därför bjuder jag självklart på den i väntan på Luxemburgarens nästa besök. / Zeth Isaksson

Annonser

Inga kommentarer

Be the first to start the conversation!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s