Skivrecension: Japandroids – Celebration Rock

Gehitmusiken —  15 juni, 2012 — 2 kommentarer

Band: Japandroids
Album: Celebration Rock
Skivbolag: Polyvinyl
Betyg: 8.9

Japandroids är kända som ett garagerockband. Ni vet, musik som låter som ett par kids samlats i ett garage för att en dag, en jävla dag, nå ut längre än till närmaste puben och granngubben som viftar med näven, att en natt, fulla som svin, stå på samma stadium som The Who en gång välte. Man kan ju säga att den kanadeniska duon (trummor och elgitarr) nu tagit sig ut ur garaget, de har gjort något inte så litet som att på två man återuppfinna självaste rocken. Det var nära att det inte blev något. Deras debutalbum Post-Nothing skulle bli en hejdå-till-musikbranschen-skiva, de var trötta på år och år av misslyckande, trötta på folktomma gig, det eviga jäktet och sliten, den lilla lilla belöningen. Vi ska vara glada att det inte tog slut där, skivan togs upp av publiken, älskades med samma iver som den spelades in med. Man gör en bra skiva när man vet att slutet är nära. Den nya är så mycket mer än bara ett hejdlöst gitarrmalande och hårda trummor.

Celebration Rock handlar om att hitta något att hålla fast vid både när livet snurrar och när det står still, om det så är din Dylanbiografi, din samling vinyler, den där kvällen med vännerna på andra lång, eller, varför inte, någon annans hand. Jag brukade skejta när jag var liten. Jag lyssnade på Millencollin, Green Day, The Offspring, Red Hot Chilipeppers, NOFX, Goldfinger, The Ramones, och allt ni kunde höra på Tony Hawks Pro Skater. I min umgängeskrets var jag försökskaninen, jag ville göra allting först och bäst. Det hände att man fick jävligt ont i kulorna — då skriker man och skriker — eller att man kom hem helt uppskrapad, men jag bröt aldrig något ben. Min idol var Rodney Mullen. Musiken, som så många kanske tycker är barnslig, fick en sak rätt: livet är enastående, ut och lev, om du så skall dö av det! Kan man hjälpa att man gjorde det?

Jag var inte mycket mer än basketstrumpor och en ihålig kropp, glidandes ner för en backe, nu nitton år gammal –ett riktigt teenage wasteland — glidandes ner introvert med Mobys ”Whispering Wind” på ipoden, glidandes mot en tjej som skulle be mig att göra ett trick. Den satans flickan skulle komma att betyda jävligt mycket för mig. Jag sydde ihop mig själv på nytt. Jag och hon, vi är ”Baba O’Riley”, vi är Blondies ”One Way Or Another”, vi är Celebration Rock, vi är den perfekta musiken att skejta till. Jag är trummorna och hon är gitarrsolot i ”Fire’s Highway.” Vi är ett JA. Ring mig nu, jag drar ut och super med dig, fan ta att jag ska upp vid 6 imorgon. Japandroids senaste album påminner mig om att jag inte är 60.

Sommaren börjar vakna i mig, jag lyssnar på ”The House That Heaven Built” och byggs upp på nytt. Celebration Rock är soundtracket till att bli hel igen 2012. Livsruset som kommer från denna duo är större än alla livsfilosofiska böcker sammanlagda, mer sant än alla självhjälpböckers sprudlande optimism. De får mig att vilja gå ner i källaren och plocka fram brädan och inte göra annat än att vara sjutton igen, trick efter trick, gata efter gata. Jag borde gå på en diet av skejtpunk och episk rock, maximalismtechno, The Tough Alliance, ceo och allt som åtminståne försöker efterlikna en livsextas. Sista spåret, ”Continous Thunder”, är det lugnaste på plattan, det klappar all vår cynism på axeln, säger det ordnar sig även för dig, käre pessimist, lyssna nu på hur livet blixtrar som elgitarrer! Det säger ”yea, yea, yea, yea, yea, yea, yea, yea” som en oavbruten blixtstorm, som en mix av de ösigaste, gladaste skejtpunklåtarna, de mest stadiumvältande stadiumvältarna du hört. Som det där gitarrsolot du aldrig vill ska ta slut. I slutet på låten återkommer fyrverkerierna, som albumet inleddes med, och nu är jag övertygad. Jag ska dundra genom nätterna igen! Åskviggar ur ögonen, blixtnedslag i varenda jävla hjärta jag ser.

Bojan Buntic

Annonser

Trackbacks och Pingbacks:

  1. Skivrecension: Westkust – Junk EP « Ge Hit Musiken - juli 2, 2012

    […] ipoden för promenader i slottskogen. Jag rekomenderar även att ni lägger i lite Japandroids Celebration Rock också, jag vill se en massa glada livshungriga leenden i […]

  2. Ge Hit Musiken Top 10 Albums 2012 « Ge Hit Musiken - december 14, 2012

    […] en gång var jag full av inspiration och levde i skrivandets stora glädje. Min recension av Japandroids Celebration Rock blev till på en kvart och en kopp kaffe. Albumets […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s