Skivrecension: Magnus Ekelund & Stålet – Det Definitiva Drevet

Gehitmusiken —  17 juni, 2012 — 1 kommentar

Band: Magnus Ekelund & Stålet
Album: Det Definitiva Drevet
Skivbolag: TEG publishing
Betyg: 8.8

Äntligen får jag tid att skriva om en av årets bästa skivor. De första orden på Det Definitiva Drevet (”känner mig ung och rå i ett land där inget är nånting”) öppnar dörren till ett personligt universum. Men det är inte som Tom Jerry Boman säger i sin för övrigt fantastiska recension, att skivan inte handlar ett skit om dig och mig. Det gör den. På så många nivåer. Den berör på samma sätt som andra märkliga popplattor vi identifierar oss med — kanske utan att kunna förklara varför — alltifrån The Smiths dunkla, drömmystiska Strangeways, Here I Come till ceos livsfilosofiska mysterium White Magic. Vi ser samma värld utifrån andra ögon. Den största kvalité albumet besitter är att det involverar mig, får mig att använda min fantasi. Varje ny leksak gjorde mig besatt, jag var ett barn och ville lära känna dem in och ut. Ja, ibland plockade jag till och med isär mina stackars leksaker, gjorde om dem till mina egna. Detta är vad Magnus Ekelund & Stålets senaste platta ger mig, en leksak för en vuxen man, och jag tar det lika allvarligt som jag tog lego när jag var 8.

”Fortfarande här” får mig att tro att reverb är det viktigaste i livet. I ett kraftfullt klimax som om det vore slutet på en mäktig actionfilm sjunger Ekelund att ”ni vet ingenting om reverb”. Rösten studsar först omkring i ett eko och dränks sedan i reverbdimmor, svävar till himmelen och bryts mot de gråa molnen. Jag vet inte meningen med det här, men jag plockar upp frasen och börjar använda den i min vardag. ”Hallå, vad vet du om reverb?” ”Du vet inget om reverb!” Låten visar att Ekelund är en av Sveriges stora textförfattare. Det går lita på det, efter den inledande låten är jag säker på att resten kommer vara sant som en spik och en hammare. Bam, där satt den, bam, där satt den, så fortsätter min första resa genom Ekelunds universum.

I mina barndomsfantasier, när jag lekte superhjälte, brukade jag höra mäktig musik. Det lät som barnprogramsrefrängen på ”Ymer II”. Det lät som den astronomiskt stora refrängen på ”spegelblanka.” Den som svävar i rymden där syntarna glittrar dunkelt. Varenda ton av styrka i hans register har passionen av en sydsamisk jojk. De fantastiska orden kan kvitta, Ekelund förmedlar allt han vill säga med bara tonen av sin röst.

Jag brukade låtsas att jag var utvald till att göra något stort med mitt liv. Att slåss med diamantsvärd mot rymdvarelser. Att bli världens bästa serietecknare (min första serietidning hette stålflygaren och handlade om ett flygplan som mer eller mindre var stålmannen). Att göra ett eget tv-spel. Att bli lika grym som Slash på gitarr. Att skriva symfonier som Beethoven. Att bli en misslyckad poet. Att hitta något. Denna känsla väcks till liv av Det Definitiva Drevet. Jag och Magnus delar estetik, tror jag, på djupet. För jag minns inte ens att jag nånsin tänkt att jag behöver denna skiva, men det gör jag.

Och från all mäktighet kommer vi till ”Första ljuset.” Musiken stannar upp inför någonting oerhört. På en klippa står ett popballadsarrangemang och tittar upp, ser serafer måla hjärtan av molntussar. Ryser andaktsfullt.

Hur ska orden kunna bära?
Hur ska jag kunna förklara
Hur mycket du betyder för mig
Hur jag alltid letat efter dig? …

Den sista solen […] i Oktober / Det första ljuset som jag såg på jorden.

Tänk om någon sjöng så för dig? Ord under täcket. Eller från insidan av ett huvud, gående från vägg till vägg. Du tittar yrvaket på det vackraste på planeten. Världen darrar lätt. Du är inlindad i morgonljuset, allt är mjukt, små, små pianotoner virvlar i luften, hjärtat visslar lulliga melodier, vi hör ett vördnadsfullt viskande inför kärlekens helighet. Det första ljuset som jag såg på jorden. En kyss på pannan, ett leende på läpparna. Du går upp, sätter på kaffet, och låter den stackars idioten sova ett tag till. Härifrån kan det bara gå nedåt.

Men musiken, den går uppåt! Hej ”Supernova”! Och så marcherar dagen fram och säger: Här är jag! Det är jag som är Idag och jag är din idag, trevligt att träffas igen! Jag är en supernova, jag är det våldsammaste i universum, jag käkar planeter till frukost. Vill du ha en planet till frukost också? Här, ta jorden, jorden är din, ät och bli stark pojk! Och lyssna nu på hur stjärnorna studsar kring dig, på natten kan du se deras leenden, på dagen kan du känna deras dunk dunk dunk. Det är pulsen från rymdens energifullaste eluttag, där gudarna laddar inför att strida mot mig — höhö, att erövra dagen som man säger — den pulsen, den är också din. Älskar du mig? Gör du? Ser du mig? Hur känns det att älska? Då ställer sig mänskan på tå och spänner ögonen i mörkret, ser genom en spricka mellan natt och dag. Dags att dansa! Varenda gång den instrumentella refrängen på ”Supernova” återkommer är jag hjälplös, jag dansar med stjärnorna, jag glittrar.

Men man kan inte alltid dansa, ibland svävar man i mörkret. Därför finns det famnar på jorden. Därför finns ”I Din Famn”. Jag har också sett saker ni aldrig skulle drömma om. Det bästa i livet är att hålla om någon man älskar, då försvinner all rädsla, ångest, oro. Jag behöver någon som kan hålla om mig en natt av 365 och säga att allt kommer bli OKEJ. Resten av dagarna kan jag försäkra dig om att allt är fantastiskt och enastående och bra. För det är det ju.

Och med detta lämnar jag resten i tystnad. Ni får läsa Bomans recension för en utomordentlig, gripande, berörande analys av de sista två låtarna på Det definitiva drevet. 2012 och jag tackar Magnus för den enastående epn Sameblod, och vi tackar tusen gånger till för en av de senaste årens mest inspirerande skivor. Tycker det är lämpligt att avsluta en bra skiva med en skål. Så, skål!

Bojan Buntic 

Annonser

Trackbacks and Pingbacks:

  1. Bästa Nya Låt: Magnus Ekelund & Stålet – Ymer II « Ge Hit Musiken - augusti 27, 2012

    […] av årets bästa plattor, Magnus Ekelund & Stålets kritikerrosade Det Definitiva Drevet (läs min översvallande recension). Eftersom låten nu släppts som singel och fått sig en märklig video tycker jag det är […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s