Skivrecension: Jens Lekman – I Know What Love Isn’t

Gehitmusiken —  28 augusti, 2012 — Lämna en kommentar

Artist: Jens Lekman
Album: I Know What Love Isn’t
Betyg: 8.4/10
Etikett: Service / Secretely Canadian

På sistone har jag inbillat mig se Jens Lekman på gatorna, jag har drömt om honom. Jag har nämnt honom på facebook i samband med potatisar. Det finns en viss koppling mellan våra öden, antar jag, och nu när jag hört hans senaste album, vet jag vad.

Jag känner mig snäll och givmild idag — nej, nej, idag bits jag inte! — kanske beror det på att den vackra musiken gjort mig sentimental. Vad det än är, så dras jag varken ner av regnet som smattrar mot fönstret, där jag står och glor upp mot en ond, svart himmel — jag skulle kunna vifta näven mot den, sur, bitter, men nej, nej! — eller min gräsliga förkylning (ciggen tänd, vinden blåser in, regndropparna försöker moderligt släcka elden) och allt annat som vill äta upp mitt hjärta och hjärna! Jag låter det bita i mig, och jag klappar det, säger att det är okej, något måste väl bekymmer ha att bita i, och det är ju ändå höst. Man får vara schysst mot sina bekymmer.

Ja, allt känns så annorlunda nu när jag dykt ner och tittat på korallreven i ”She Just Don’t Want To Be With You Anymore”; jag har sett något glittra där nere, något ordlöst som hjälpt mig acceptera saker jag stretat emot allt för länge. Du har ingen kontroll i kärlek, var lycklig när du har den, och försök vara lycklig när du ser tillbaka på den i efterhand. Det är inte mer än så. Den stora tyngd jag bärt på de senaste månaderna börjar släppa, en statusuppdatering på facebook i taget, och jag hör några ord från Leonard Cohen viskas i texturerna på I Know What Love Isn’t.

*

Jens Lekman – Göteborgs käraste crooner – är en mästare på popsymfonier i miniatyr. Han är en popmusikens trollkarl: i den svarta väskan finns varje instrument i leksaksform, i briljant technicolor, och med en trollstavsviftning börjar de dansa och sjunga. Hans musik är en disneyfilm med ett mänskligt hjärtas djup, och rötterna sträcker sig ända tillbaka till Tin Pan Alley och den första glansåldern, en tid då komponister ansåg den högsta strävan vara jakten på den odödliga melodin. Det finns några exemplar av detta på I Know What Love Isn’t.

Lekman har med mycket enkla medel skapat ett stort, översvällande popalbum. Det är inte så konstigt, redan med 2004s When I Said I Wanted To Be Your Dog fick vi inträde i hans värld, då under konstruktion, och vi har fått se hur han har övat, experimenterat och finslipat, allt för att en dag kunna ge oss denna gåva, en stor och klar diamant som återspeglar de himlar han levt under de senaste åren.

I Know What Love Isn’t — enligt Jens egna ord, hans riktiga debutalbum — är ett mästarprov på konsten att rycka upp sig själv med glada toner och varm humor — att behandla sig själv som en vän, utan att för den skull vara oärlig, utan några plattityder — och det visar hur man bär ett krossat hjärta med värdighet. Om det finns ett enhetligt tema så är det just det. Hur går man vidare? Hur gör man när världen bara går vidare av sig själv, vare sig man vill eller inte, utan en enda tanke på allt man lider? ”The World Moves On” är det näst bästa svaret jag har hört i popmusik, bara Frank Sinatras ”Cycles” kommer högre. Det är en episk låt på 6 fullspäckade minuter, vi får allt ifrån de mest meningslösa observationer, ackompanjerade av trötta fingerknäppningar, till den djupt insiktsfulla aforismen omringad av all blomstrande symfonisk prakt, som bildar skivans bästa refräng och strålcentrum.

Innan vi ens kommer till refrängen har vi varit på en lång vindlande resa, genom alla ett krossat hjärtas exotiska och dystra hållplatser, och vi får tacka Jens Lekman för hans intelligenta, öppenhjärtade och alltid broderliga vägledning, hans ord gör det lätt att behålla tålamodet, och när vi kommer till sticket ”and the sun rose over the city, the wind swept through the walley” och vi hör de där smäktande stråkarna, de där flöjtarabeskerna, så inser vi, med en rysning av igenkännande, att ett krossat hjärta är en mäktig och stor sak att bära på! Något att vara stolt över! Och detta är bara en poplåt.

Nu undrar ni säkert om det finns någon klassiker i ny skepnad här. Visst finns det det, ”Become Someone Else’s” är den nya, äldre Jens Lekmans ”Black Cab”. Kan något låta gladare än såhär? En bedårande pianomelodi klingar och klangar sig fram, trippande över sig själv; ett par toner förvandlas till en lekfull, charmant men lite dum katt ur en Studio Ghiblifilm — hur skulle du någonsin kunna tröttna på dess påhitt? Varje gång den återkommer, som till exempel när den tävlar om uppmärksamhet med Jens i den bitterljuva refrängen (”titta på mig, titta på mig, strunt i att han sjunger sorgsamheter!”) varje gång så smittar den av sig med sin löjliga glädje.

Inte ens när han tar med oss ned i den djupaste förkrosselsen släpper han vår hand. Värmen är alltid närvarande, i en eller annan form. Om den glada lilla melodin saknas, om ackompanjemanget inte rockar loss, om ackorden går i moll, så är åtminståne humorn kvar. Om han sjunger en sorglig gonattvisa Every Little Hair Knows Your Name”, så finns den lisande ackustiska gitarren där. En liten vaggvisa för flyktbenägna. Ni vet, den store Napoleon har yttrat dessa ord om kärlek: ”I kärlek finns det ingen annan seger än flykt”. Jag tycker inte man skall fly. Och här kan ni få höra, i detaljrika texter och speglande musik, vad som händer när man stannar kvar, och vad som stannar kvar när man förlorat.

**

Ett krossat hjärta är inte slutet på världen, världens undergång är större än kärleken — vetu, kometen slår ner på oss alla! Dina vinylsamlingar, din Sinatra, din Håkan, Strindbergs samlade verk i din farfars bokhylla, den vackraste förljugna tavla som någonsin hängts upp på en vägg, allt, allt skall krossas. Kom, kom, atombomb! Tills dess ska jag dricka te med honung i, tills dess ska jag bli lycklig.

Bojan Buntic

Visa support, FÖLJ OSS PÅ FACEBOOK.


Annonser

Inga kommentarer

Be the first to start the conversation!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s