Premiär för klubben Kokomo på Jazzhuset

Gehitmusiken —  31 augusti, 2012 — Lämna en kommentar


Chefredaktören. Foto: Emma Karlsmark Elfstrand.

När ditt hjärta brinner får du rök i ögonen, och det bästa sättet att skingra den är att gå en fot i taget genom den gyttjedränkta världen mot bästa möjliga klubb: kvällens val är premiären av den efterlängtade torsdagsklubben på Jazzhuset — Kokomo — och jag och min bror är inbjudna till förhänget. Kokomo är nästa led i en tradition av torsdagsklubbar på Jazzhuset (Lolita, Gump, Svanen). Med en halv flaska vin var i kroppen och lättjefulla sinnen går vi upp för trappen och stiger in. Vi välkomnas hjärtligt av Karin Londré och bjuds på bärs och groggar med lime och hallon i. Jag har höga förhoppningar. Jazzhuset är nämligen ett alldeles förträffligt ställe att spendera en torsdagskväll på.

Det finns en anledning till att jag ofta hamnar i Jazzhusets atmosfär — det är inte ovanligt att man träffar mig i det mördande rökrummet, där man inte ens behöver tända en cigg för att få sig en nicokick, eller dansande vilt på något av de två dansgolven, bland folk eller galet ensam, med kavaj och hela köret eller i bar överkropp — och anledningen är sällskapet och stämningen. Det är blandat folk man gärna beblandar sig med, blandade kläder, blandad musik och välblandade drinkar. Det är härligt att kunna snacka med en skejtare för att i nästa sekund föra samtal om dagens indiemusik med en popflicka. Och man slipper i allmänhet  Sticky Fingers-döingar.

Kvällen karakteriseras av mingel och gitarrmangel. Självklart också dans. Vi går mellan spelning, dansgolv och soffor. Vi blir fotograferade och fotograferar. Jag spenderar en del tid vid träningscykeln, och mycket tid i rökrummet. Kvällens DJs spelar en blandning mellan ny bra indiemusik och klassisk rock, pop och punk (Velvet Undergrounds ”I’m Waiting For The Man” bredvid Happy Hands Clubs dansmonster ”A Green Dress”). Jag är mer av en technokille men musikvalet passar utmärkt till kvällens känsla och tema. Det blir några händelserika, snabbflyende timmar. När Ge Hit Musiken-redaktionen går hemåt på natten sjunger vi allsång på gatorna, det blir så klart ”Shoreline” och ”Känn Ingen Sorg För Mig Göteborg”. Några smurfar sjunger med från en busskur. Vi känner oss lika nöjda och fulla som dessa blåmålade tonåringar. Det har varit en bra kväll och jag ser fram emot nästa event.

Holy Family. Foto: Emma Karlsmark Elfstrand.

Men hur var konserterna då? Låt oss börja med det första Göteborgsbandet på scen, Holy Family.

Sångbördan är så demokratiskt utspridd att jag för gäves försöker lista ut vem som är frontmannen. Är det den unge Håkan Hellström (dvs. basisten i bandet)? Är det den humoristiske, cosmopolitandrickande pianisten med nördbrillorna? Är det någon annan som sjunger nu möjligtvis? Jag märker att jag kikar mot trummisen och undrar när han också ska få sjunga en vers eller två. Detta kan både vara en fördel och en nackdel för ett band som försöker bli något. I de värsta av fall kan hela spektaklet te sig ansiktslöst och därmed förglömligt. Frontmän är pophistoriens minnesmärken.

I Holy Familys fall tror jag att de hade behövt anställa en snubbe som spelar triangel och dansar runt på scen. Det är ett talangfullt men relativt mediokert indierockband med några goda refränger, några minuters utsvävande mangel, tajt stämsång, men tråkigt nog rätt tråkiga verser. Det fördriver tiden men jag märker att skorna börjar klia, och halvvägs genom setet har jag redan börjat längta till nästa öl. När folk börjar jubla och ropa efter mer blir jag oroad över att behöva höra en till låt. Tack och lov slapp jag det, och kvällen fortsatte i andra äventyr.

Näst upp på scen är ett annat, lite mer välkänt Göteborgsband. Jag har lyssnat en del på Milano Sun hemma utan att bli särskilt imponerad. Jag har även skrivit en rätt sarkastisk analys av videon till deras i övrigt helt okej singel ”Vertigo”. Ni förstår, jag hade inte precis skyhöga förväntningar. Jag blev överaskad. Framför mig är ett band som absolut briljerar live.

Milano Sun. Foto: Emma Karlsmark Elfstrand

Keyboardisten strålar lika mycket som gitarristen. Här har vi alltså ett band där konceptet två (eller fler) frontmän fungerar alldeles utmärkt. Musikerna samspelar fantastiskt. Keyboardisten trollar fram syntsolsken med det långa håret snuddande vid tangenterna. Gitarristen får allt att spraka i kanterna. De har gett utrymme till varandra och man märker ibland en pumpande basgång resa sig ur diset. Helhetsresultatet är våg efter våg av värmande ljud som gör bandnamnets anspelning till milanosolen välförtjänt.

Ur ett rent musikmässigt perspektiv är det inget nytt under solen. Det är ett hopkok av influenser från olika tider ur pophistorien med fokus på 80- och 90talets dansanta pop. Egentligen inget att falla pladask över. Men framförandet får mig att skåla för bandet och jag önskar dem all lycka och framgång. Det är ett starkt set rakt igenom, och jag sjunger hjälplöst med när jag kommer till dess svagaste spår, den redan nämnda singeln ”Vertigo”. Låten är en tråkig historia, ett uppenbart försök till en hitsingel, men de leverar den med en levandegörande kraft.

Milano Sun räddar alltså helhetsintrycket av klubbspelningarna och får mig till och med att önska en till låt i slutet, men scenen blir mörk och bandet lämnar oss och går mot de hemlighetsfulla trakterna där musiker röker sina efter-spelning-cigg. Jag själv beger mig tillbaka in för att ta en till tur på träningscykeln och för dans, dans, dans. Jag föreslår att ni dyker upp vid nästa tillfälle, det lär jag göra, och blygs inte för att hälsa på mig!

Milano Sun. Foto: Emma Karlsmark Elfstrand

PS. Den som kan hitta popreferensen i texten (och nej, det är inte Håkan) vinner en dejt med Göteborgs Snyggaste Ungkarl, det vill säga mig.

Bojan Buntic

Visa support, FÖLJ OSS PÅ FACEBOOK.

Annonser

Inga kommentarer

Be the first to start the conversation!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s