Archives For oktober 2012

Crystal Castles har lagt upp ännu en låt ”Affection” för streaming från deras tredje album, med det förträffliga namnet, tada, III.  Alice Glass vokaler smetas ut över en 2000-tals hiphopbeat och, ärligt talat, är det en rätt ljum grej. ”Wrath Of God” är hittills det bästa de har visat från albumet, men jag hoppas fortfarande på någonting som verkligen står ut.

Bojan Buntic

M som i min. 

Lyssna på en till låt — ”Do You Remember?” — från stockholmsduon Karl X Johans nya EP. Vi skrev om den andra hälften av EPn ”Get It All” förra veckan. Hela EPn Do You Remember / Get It All har för övrigt kommit ut idag, via den svenska etiketten Emotion, och kan köpas på itunes och alla andra ställen.

Bojan Buntic

Som en kontrast till all maximalt uppvriden festivalelectronica som produceras i Sverige av artister som Swedish House Maffia, Avicii, och de oändliga sextonåriga kepsen-bak-och-fram-imitatörerna, har vi den elektroniska dansmusiken släppt på Studio Barnhus, Aniara Recordings, Geography, och artister som SkudgeAbdulla Rashim, Dorisburg, Daniel Savio, Henrik Bergqvist, och varför inte, Skimret. Idag blev Göteborgs kära Aniara Recordings, döpt efter farkosten i Harry Martinsons kända rymdepik, upphovet till så mycket dansdansdans i skogar och svartklubbar, utvald av Resident Advisor till månadens etikett. Med all rätt.

Här kan ni lyssna på skivbolagets senaste släpp, ”Conclusions Came To You” av Auji, en lång housesaga i två delar mer drömsk än den mest drömmande popen ifrån Sverige.

Bojan Buntic

Göteborgs ironiska popdiva El Perro Del Mar har släppt ännu en låt, ”Hold Off The Dawn”, som ljuder som en ljummen vind in genom bilrutan på en färd genom 90-talet, över solfläckarna och rakt ner mot stranden, med FM-radion på högsta volym. Detta är helt avslappnad, tillbakalutad pop, gesterna är små men basen trycker på och masserar. Den 12 november släpps hennes debutalbum Pale Fire men har redan fått goda recensioner.

Bojan Buntic

Skånsk rapp inspirerad av Thomas Öberg i Bob Hund snarare än Timbuktu med virvlande glitchbeats i Prefuse 73-traditionen, den nya 8bit-riktningen i future garage, och UK-bass? Ja, fan, varför inte. Ulf Alsterlund och Daniel Leopold, det vill säga Uffe & Leoparden, har stora ambititioner. De släppte i mars sitt debutalbum Genom Filter och Mix (en svinsnyggt producerad platta, lyssna bara på det fina instrumentella titelspåret) och har stora ambitioner för den svenska hiphopen: ”Vi vill vara med och bidra till att förändra synen på vad svensk elektronisk hip hop och dansmusik kan vara.” De sätter sig dock in i en redan växande riktning inom svensk hiphop, den som kombinerar den elektroniska dansmusiken (som beats) och en ny form av svensk rapp, och som exempel kan nämnas andra duos som Far & SonFritjof & Pikanen och Göteborgarna (med det olyckligt valda namnet) Freekok

Bojan Buntic

En av årets läckraste poplåtar, Churches ”The Mother We Share”den har gått på repeat hos oss på GHM, på Festivalrykten.se, hos Esau.se och gud vet var mer i Sverige får sig en lika sockersöt Italodisco-remix av en aktuell producent från neondrömmarnas stad Glasgow, nämligen Miaoux Miaoux. Han står också för en av årets finaste pop-EPs Autopilot. Ha det så trevligt, nu ska jag knarka tio kilo socker. Har någon förresten listat ut vad texten i den här låten betyder?

Bojan Buntic

Rebel Rebel är ett band ifrån Göteborg som gör ny syntdriven popdisco. Namnet är med all sannolikhet taget ifrån David Bowies klassiker — som är någon slags kärleksförklaring till en androgyn rebel och dekadens i allmänhet, nattlivet, dansen, söndriga byxor. Låten ni däremot ska få höra nu tycks ganska långt ifrån Bowies dansmoves. Detta är mer ett sorgsamt slow-motiondisco, en vemodig sång mitt i dansgolvets ensamhet, medan discokulan svänger ovan och allt roterar vilt.

Bojan Buntic

Daniel Savio, en beatmaker ifrån Stockholmär grundaren till genren Skweee. Det är det mest säregna som kommit ifrån Sverige inom den elektroniska dansmusiken på evigheter, om nånsin. Även om det inte är särskilt populärt än så är det cutting-edge aktuellt, och det finns en del utövare redan, både inrikes (Limonious, Rigas Den Andre, Joxaren) och utrikes (Beem, Boss Kite).

Genren definieras av att man försöker trycka ut (squeeza) så mycket som möjligt från lo-fi hardware syntar. Skweee har en också hel del gemensamt med en annan genre i fronten, nämligen bitstep (Zomby, Slugabed). Detta är ett av de många spår framåtblickande producenter har tagit — andra försöker utveckla ghoststep, eller experimenterar med jukestep/footwork, vissa ser hiphop som framtiden och experimenterar med TRAP-genren (kan liknas vid en ungjävel med en visselpipa och en hämndplan mot mänskligheten).

Jag tror att skweee kan bli riktigt intressant om den hittar ett sätt att ta sig från underjorden in i den populära arenan, och skapa lite noise i populärmusiken. Center Of The Universe visar t.ex. vad som händer när den tar skepnad i någon slags Gentle Giant-galen poplåt.

Men den hittills intressantaste yttringen av genren är just Daniel Savios självbetitlade album från i år. Den jag rekommenderar här är singeln ”Revolt” — som är en paradigmatiskt exempel på genren, eftersom den är helt byggd på ljuden hos en lo-fi synt. Jag är dock sju månader sen, men det visar väl hur pass okänd denna musiken fortfarande är inom Sverige. Här är den i alla fall. Titta gärna på videon också, det är en av årets grymmaste.

Bojan Buntic

Sambassadeur sysslade med Go-Beetwens/Belle & Sebastian-gulligheter långt innan det blev coolt igen för femte gången. Fast med en fläkt ifrån Frankrike. Och historien är: bandet träffades i Skövde (helvetet på jorden), klurade ihop några låtar, valde en snygg popreferens som namn (Serge Gainsbourges ”Les Sambassadeurs”) och valde att fly till Göteborg (med all rätt) — och där skapade de några till skivor av Göteborgspop för oss att skylta med utrikes. Och för tre dagar sedan var det premiär på en ny låt, ”Memories”, på en av världens mest inflytelserika musikbloggar, Stereogum. Man får tacka för alla bra indieband som sätter Sverige på kartan, även om de inte gör något radikalt nytt i förhållande till andra indiefenomen från 2010-2011 världen över.

Låten är en glädjande historia, stackatostråkar, livliga basgångar, ett fullkomligt blommande arrangemang, och en fin inte så minnesvärd text om minnen. Det bästa med låten är hur den låter som något ur den första vågen av internationellt erkänd fransk pop, den eleganta snuskgubben, den charmanta Franscoise Hardy, och hur den lyckas göra denna redan färgglada popvärld ännu mer vibrant av färger.

Bojan Buntic