Skivrecension: Miss Li – Tangerine Dream

Gehitmusiken —  3 oktober, 2012 — Lämna en kommentar

Artist: Miss Li
Album: Tangerine Dream
Etikett: National
Betyg: 7.0

De flesta känner till Linda Therese Karlsson, Miss Li, som duettpartner på Lars Winnerbäcks ”Om Du Lämnade Mig Nu”, den bräckliga röst som sjunger ”Jag skulle andas i det tomrum som blev över om du lämnade mig nu”. Många har gråtit av hennes svar på Winnerbäcks dagdrivarrepliker, mig inklusive.

Den Miss Li kan ni glömma. I alla fall en liten stund.

Tangerine Dream träder en stormande, kaxig, arg, cynisk Miss Li fram, en av många moderna jazzdivor med en bitsk röst. ”Teenager For Life”, inledningsspåret, exploderar likt en häxballett till Mussogorskys ”Natt på Bald Mountain”, och vi anar att vi inträtt soundtracket till en avrättning: ”life is short but you are shorter”. Vem eller vad ska sättas mot väggen? En gammal pojkvän? Män (och kvinnor) i allmänhet? Denna ”plast”-värld vi lever i? Vi får, istället för några silly love songs arga stråkar, en frenetisk basgång, symfoniska virvlar och en Miss Li som är trött, trött, trött på det moderna livet och kärleken. Det är en boom, boom, boom, I’m gonna shoot you right down-vrede.

Den gamla bluesen är full av kvinnor som lämnar sina fattiga män för de rika, i den nya skryter de rika över att ha tagit deras kvinnor. Nu sjunger man om att dricka cocktails på exklusiva klubbar, kvällar som alltid leder till trekanter, förr gapade man stupfull från rännstenen över att man inte kom in. Och om man väl kom in, så var ens allerkäresta – och hånglade med ens bästa vän. Då slutade det oftast med att bluessångaren lämnar ifrån sig gitarren, nynnar lite, och begraver sin fru. Nu slutar det med att man knullar bästa vännens syster med alla andra i ens bekantskapskrets. Förr sjöng man om förfärande livsvillkor och bitande sorg, nu om det ljuva livet, om rusande bilar och extraordinära högtalarsystem.

Miss Li hör till den första traditionen. Det är r’n’b som inte bara multimillionärer och hipsterbrats kan relatera till. Den har influenser från världens alla sensuella musikstilar, balkansk folk, zigenarmusik, jazz, kabaré, dance hall – det är fullblodad r’n’b med stora arrangemang, ett mästerspel i överflöd likt storbandsbluesen från New Orleans och Harlem, utfyllande rocktrummor, bläckblåsfanfarer, och som tidigare nämnt, stråkar, stråkar, stråkar. Det är inga toalettinspelningar, men produktionen behåller en del grusighet och smuts.

Hennes blues har hårda handryggar, hon tar förlusten med ett ironiskt grin. Hon är arg och hon sjunger om det. På ”Golden Retriever” är exet, som lämnat henne för någon annan, ”nothing but a headache in my head” och vad ska hon med det till? Hon har sitt röda lilla hus, television, blommor att prata med och en golden retriever att hålla henne sällskap, så det är lugnt. Ja, man känner ju igen sig. Allt detta på en blues med stålsträngade gitarrer, hårda trummor, flöjter, stämsång och till och med en skrattande mungiga. Vid detta laget har jag börjat hålla tummarna för en ballad, känslorna i djupet av stormen, någon fortsättning på ”Om Du Lämnade Mig Nu”.

Och, självfallet får vi en sån vändning. Alla vet vad som händer när man skrikit färdigt. Efter dancehallpopen på ”All These Men” kommer albumets första ballad, ”A Darker Side Of Me”, något mycket likt Joel Almes signaturlåt ”A Young Summer’s Youth”. Miss Li lägger undan femme fatale-masken och visar sin bräcklighet. Precis som i Almes kärleksförklaring är det ömhet, sorg, och hopp, när ilskan har släppt saknar man bara, då blir man bara ledsen: ”I bless the day I met you, like a beam of light you came / it was the sunny spring of our love, please don’t let it fade.” Hon kan inte leva utan honom, som har blivit ett hem för henne, men är orolig för att han ska förändras eller lämna henne när vintern kommer, när hon visar sin mörka sida. Detta går ut till alla som blivit lämnade: höll ni verkligen kvar så hårt? Tryckte ni inte bort också, tryckte och trycke och förnedrade? Man älskar eller man älskar inte, men älska, visa det för guds skull, älska!

Och det visar Miss Li på nästa spår. Det är inte över förrän det är över. Han har en ny flickvän men fan heller att hon ger upp. Hon ska söka upp honom, slå hans flickvän, om hon måste, hon ska jaga honom tills hon one way or another vinner honom för alltid, pusslar tillbaka honom i sina drömmar. Såhär ska det låta. Bläckblåsfanfarer, kärlek som strider för kärlek, ett självsäkert ”It Ain’t Over Til It’s Over”. Denna tv-apparat, detta hus, denna jävla golden retriever, är VÅR, fattar du?

Men så brukar det inte vara, och ingen ropar efter en när man sticker. Och om man jagar, då jagar man intet: “I en roman skulle väl flickan vilt ropat mitt namn, jag hade stannat och allt hade slutat saligt och bra. Det här var bara fattiga verkligheten och ingen ropade”. (Jag Lars Hård. s.180)

Efter lite Chess Records/toalettlocks-blues får vi till slut ett hopplöst avslut. Hatet är tillbaka och skivan avslutas med ett enormt vilda västern klimax. Nej, det här är inget ”Om Du Lämnade Mig Nu”. Men jag kan inte hjälpa att känna hoppet mullra och storma utanför mitt fönster. Och nej. Jag har slutat med cigg, och, boom boom boom boom, slutat yla efter dig baby.

Bojan Buntic


Annonser

Inga kommentarer

Be the first to start the conversation!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s