Bästa Nya Album: Bat For Lashes – The Haunted Man

Gehitmusiken —  8 oktober, 2012 — Lämna en kommentar

Artist: Bat For Lashes
Album: The Haunted Man
Släppdatum: 15 oktober 2012
Etikett: Parlophone/EMI
Betyg: 9.5

För varje steg har Natascha Khans musikaliska alias Bat for Lashes byggt upp en alldeles egen dramatisk fantasivärld där inga känslor är för stora. Redan på debuten Horse and I från 2006 förenade hon naturromantisk barockpop med dansanta inslag. Uppföljaren Two Suns från 2009 var ett om möjligt ännu mer ambitiöst projekt där Khan, tydligt påverkad av att ha bott i New York samtidigt som band som Gang Gang Dance och MGMT satte sin prägel på stadens musikliv, berättade en döende transatlantisk kärlekshistoria genom sitt självdestruktiva femme fatale-alter ego Pearls perspektiv. På sitt ”svåra tredje album” har Natascha Khan återvänt till det natursköna brittiska vemodet som vi annars förknippar med romantiska poeter såsom Byron och Wordsworth. Hon ligger sömnlös i sin säng och tänker på de män som hemsöker hennes drömmar. Män som sårat henne så mycket att hon inte längre har någon kärlek kvar att ge. Men då, i hennes mörkaste ögonblick, drar hon sig till minnes några liljor på en kulle och hon fylls av livsglädje. Bland kollaboratörerna som hjälpt henne överkomma sin skrivkramp hittar vi namn som Beck och Adrian Utley från Portishead. Resultatet är lika oemotståndligt som känslosamt storslaget och tillhör årets mest fulländade popalbum.

På omslaget, som är taget av den amerikanska fotografen Ryan McGinley, ser vi en naken Natasha Khan bära upp en lika naken ”haunted man” över sina axlar. Är hon sårbar? Ska hon rädda eller göra sig av med mannen? Omslaget är mer mångdimensionellt än den kvinnobild som, enligt Khan, presenteras i media dag ut och dag in: ”I was looking at old pictures of Patti Smith and PJ Harvey, those raw women of the past, just not giving a shit, or Frida Kahlo with her amazing eyebrows and moustache and I think that’s a bit lacking these days: real bodies, real people. So I’m proud of that aspect of it”.

Om färgpaletten har utvidgats sedan Two Suns så handlar det istället för ett glittrigt 80-tal framför allt om olika nyanser av grått. När Kate Bush gav ut ”Running Up That Hill” sa hon: ”I was trying to say that, really, a man and a woman, can’t understand each other because we are a man and a woman. And if we could actually swap each other’s roles, if we could actually be in each other’s place for a while, I think we’d both be very surprised”. Det är ett koncept som går igen på var och varannan låt på The Huanted Man.

Öppningsspåret ”Lilies” börjar minimalistiskt med verser som bärs fram av svajiga ackord innan det i refrängerna blir mer pompöst med såväl stråk som blås följt av ett antiklimax och slutar i ett stegrande crescendo. Efterföljande ”All Your Gold”, som inte är helt olik den australienska artisten Gotyes megahit ”Somebody That I Used to Know”, är skivans mest direkta poplåt medan skivans tredje spår ”Horses of the Sun” utforskar med ödsliga The Cure-atmosfärer (passande nog har Bat for Lashes förutom ”A Forest” tidigare även tolkat ”Lullaby”). Oh Yeah visar upp större delen av det vida spektrum av klassiska instrument som skivan har att bjuda på medan pianoballaden Laura, som skrivits tillsammans med Justin Parker – mannen bakom Lana Del Reys YouTube-fenomen ”Video Games”, är skivans mest nakna och avskalade ögonblick. Men bland skivans många höjdpunkter är min personliga favorit ”Winter Fields” som bjuder på knarriga blåssektioner, pampiga stråkar och en text som för tankarna till Mumindalens mest fantasifulla vintermagi. Titelspåret mynnar därefter ut i ett trumparti uppbackat av irländska folkvisekörer som skulle passa in någonstans på andra halvan av Kate Bushs Hounds of Love-skiva. Powerballaden ”Marilyn” går i 80-talets tecken medan synthiga ”A Wall” är skivans mest dansanta ögonblick. Avslutningsnumret ”Deep Sea Diver” tillhör dessutom det vackraste som kommit från de brittiska öarna sedan PJ Harvey sjöng om kalksten för fem år sedan. Det är inte bara 80-talskostymerna som har bytts ut mot mer eleganta klänningar, även arrangemangen har blivit mer sofistikerade. Bat for Lashes har enbart blivit bättre sedan debuten och ger i och med The Haunted Man ut sitt starkaste album hittills.

Jonatan Södergren, surrealist på Kulturbloggen.com

Annonser

Inga kommentarer

Bli den första att starta en diskussion!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s