Bästa Nya Låt: Anton Kristiansson – Din alltid alltid

Gehitmusiken —  15 oktober, 2012 — Lämna en kommentar

Såja, nu är Anton Kristianssons nya singel på Luxury äntligen ute. Debutalbumet Och Jag var soundtracket till tusentals tonårsromansers förfall, och texten till ”Du Är Knark” fanns på så många hjärtkrossade Tumblr-romantikers feed att man kunde tro att den enda kärleken som finns är ”Det Är Komplicerat”-relationen på facebook – och att varannan person lider av den.

Göteborgs kändaste och mest omtyckta (ja, det är sant) indierappare fortsätter i samma spår: det handlar om kärleken som slungar dig ur vardagen, vare sig den dödar dig till slut eller för alltid lyfter dig ovan marken, och det är så enkla texter att till och med en trettonåring kan förstå. Det är den stora styrkan på ”Din alltid alltid”. Bakgrundsmusiken är inte ett beat, nej, det är indiepop (han har tagit hjälp av Per Svensson och Felix Andersson från Skansros) samma lila, dimmiga värld som The Smiths ”There Is A Light That Never Goes Out” och orden synkar perfekt till basgångarna och gitarrslingorna. Till och med ”Anton Kristiansson”-refrängen är bra denna gången. Den sätter sig utan att gå på en på nerverna.

I trappan ner från tredje våningen
du tar min hand i din, dörren bakom slår igen
och båda två var stumma, låtsas som inte något hänt
jag ser dig bara som en skugga under månljuset

och vi går mellan villorna längst backen bort från festens sus
alla gifterna runt i våra huven börjar ebba ut
över den stora tomma fotbollsplanen som är täckt av grus
och den vackra ljumma sommarkvällen som är nästan slut

går sakta över i den stjärnklaraste natten
har du tänkt att livet, allting, hela världen är så vacker? 
där i mitten av en kyss som får dig sväva över marken
bara slungar dig ur vardagen som släpar dig på backen

jag känner smaken av din tunga när jag andas in
för dina kalla händer djupt under mitt varma skinn
så länge rymden är oändlig är jag alltid din, din

I staden där jag trodde att jag träffat alla,
fick du mitt hjärta att stanna.

Refräng: Men vi är på låtsas, och vi bara låtsas
Låtsas att stan lyser lila. Lala lala lala, lala lala lala.

Tvåhundra meter fyllt av färgerna jag aldrig ser
du är en virvelvind av LSD och andlöshet
och jag är så försiktigt och trevande kär
så jag säger inget om hur länge jag velat det här

Har dig i famnen som en dröm, vi går längst cykelbanan
[…] och snubblar […] spårar ur.
du är så obeskrivligt vacker i det hårda ljuset
från spårvagnskuren när vi missat den med två minuter

och Geijersgatan ligger tyst när taxin saktar in
för dina varma händer djupt under mitt kalla skinn
så länge högern borde skjutas är jag alltid din, alltid
kom tätt intill mig jag vill höra dina svarta tankar
när världen tappar andan. 

Refräng: Men vi är på låtsas, och vi bara låtsas
Låtsas att stan lyser lila. Lala lala lala, lala lala lala.
Och det är helt OK med mig, att vi bara hittar på
att vi bara hittar på.

Annonser

Inga kommentarer

Be the first to start the conversation!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s