Bästa Nya Album: Alina Devecerski – ”Maraton”

Gehitmusiken —  19 november, 2012 — Lämna en kommentar

Artist: Alina Devecerski
Album: Maraton
Betyg: 8.2

”JAG BYGGER BYGGER UPP och du RIVER RIVER NER, du måste FLYTTA PÅ DIG!” – Årets Sång, på vilken festival, klubb, hemmafest, bilfärd, långtradarfärd, bussfärd, tågfärd, gräsmatta, koja, uppblåst plastpool; från en spya, från sängen, i kön till kassan, baklänges, framlänges, mitt i natten i huvudet på en koffeinerad musikskribent, här, där, hemligt i hjärtat på hatarna, över huvudet på de hederligt fulla; från dagiset till pensionärshemmet. Från hela Sverige till resten av världen, från Obama till Romney. Från din mamma till din pappa. Från en blyg twittrare till en facebookare med hybris. Från en hund till en katt. Från M till B. Från Bojan Buntic till Gaffa.se.

Självklart skulle årets sommarplåga följas upp med ett av årets popskivor. Eller, det var inte så självklart, men nu är Maraton här, fullspäckad med hits och bra lyrics, till hatarna och till älskarna. Jag svär, detta är lika mycket en skiva att facka ur till som att ligga i sängen med blicken mot en prick i taket och kontemplera sommarens skit och Sommarens Stora Kärlek. Från en vacker, sjukt beroendeframkallande kärleksförklaring ”Jag Svär” till en hjärtkrossande Bob Dylan-allusion på ”Det är dark nu” (Dylans ”Not Dark Yet” var för övrigt min mest upprepade låt under augusti) – vi har att göra med en skiva med lyriskt djup, variationsrikedom och bredd. Och ett perfekt soundtrack till denna de Krossade Hjärtans Höst (jag har sett fem förhållanden ta slut som en blixt från skyn): ”Hur kunde vår passion bli en dålig ekvation? Allting var bara du. Bränd av dina lågor nu”. Maraton vänder in och ut på romantikerns alla sidor.

”Facka Ur” är en Icona Pop ”I Love It” fast med själ. Producenten Christoffer Wikberg har lyssnat på Tame Impala. Låten har en stilig kontrapunkt mellan brummande syntbas och smutsig tremologitarr som utmynnar i en förödande refräng. Jag tror inte på ”I Love It” men detta tror jag på. Välkommen till Kärlekens Efterfest, facka ur.

Men redan på introt förstår vi att vi har att det kommer vara en skiva med ett anspråk på en välkomponerad helhet, alltså en riktig rockskiva med klass. Det är ett lo-fi, stämningsfullt intro som en ljudlös psalm och går direkt över i en skitig electropunk. Alinas röst är distad, hon sjunger över en absurd postpunkbeat som är som nedsvärtad LCD Soundsystem-rock. Hon skränar att hon går en egen väg och ännu en gång tror jag på det.

Det märks att Sundbybergtjejen är influerad av Kent. Och det är inte så märkligt att Jocke Berg och bandet blev kära i hennes musik. Twittrade om det och erbjöd sig att göra ett samarbete. Jag vet inte exakt vilka låtar som Jocke Berg har varit med och skrivit men jag skulle tippa på de två sista spåren, ”Ärligt Talat” och ”Krigar precis som du”. Den sistnämnda är ju möjligtvis årets Kent-låt trots Jag är inte rädd för mörkretInte bara sjunger hon i den exakt som en tjejversion av Jocke, med manerismer, frasering, vokalmelodi, falsett och allt, utan texten är fan som direkt ur en ångestladdad Kent-hit: ”Jag kommer ingenstans ifrån, jag passar inte in i deras hierarki / jag äger ingenting jag brände alla pengar, det är vackert med ekonomi.”

Det finns en till ”Flytta På Dej” på skivan för dem som lyssnat sönder den (och vilka har inte?). ”Ikväll skiter jag i allt” är ännu en kvick text med melodier som kan frysa in sig i hjärnan och en fjompig electrobasgång och vassa gitarrer. Den kommer dock aldrig ha samma effekt på oss som sommarplågan, det kommer inte vara en vinterplåga, vi kommer inte höra några popflickor sjunga ”Ikväll skiter jag i allt!” på väg till Jazzhuset. ”Jag Svär” kan ni dock räkna med att höra mig eller i något av mina DJ-set.

Bästa nya album? Ja. På cirka 30 minuter underhåller, engagerar, och berör denna debutant med lyrisk uppfinningsrikedom, snygga melodier, grym produktion och en personlighet som helt tar över. Det är en stark popplatta som kan ha en stor effekt på musikklimatet i Sverige. Särskilt nu under hösten. Förhoppningsvis inspirerar den 28-åriga Alina Devecerski andra att kriga vidare i popmusikens anda och göra fler vågade försök att vända upp och ned på den kommersiella musikens värderingar.

Nu ska jag lyssna på ”Vem tog dig hem” en sista gång ”du har missat tusen varma nätter. Blev allt som du tänkte? ingen som stod kvar när du var svag”. Och gå ut i kylan denna hjärtkrossarhöst, ut på nya äventyr, baby.

Bojan Buntic

Visa support, FÖLJ oss på

Facebook
Hypem
Twitter

Annonser

Inga kommentarer

Bli den första att starta en diskussion!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s