Skivrecension: Toro y Moi – ”Anything In Return”

Gehitmusiken —  26 januari, 2013 — Lämna en kommentar

AIR_cover

Artist: Toro Y Moi
Album: Anything In Return
Betyg: 6.1 / 10

Något försenad ska väl ändå även jag ge mig på Toro y Mois nya album Anything In Return. Efter att ha släppt hipstersuccén Underneath the Pine, kan man lätt säga att Toro väckt en hel del förväntan. Och det med all rätt. I en DJ-värld präglad av evigt reverbdränkande eller ”exklusiv” SHM-house, har Toro lyckats utmärka sig med ett sound jag faktiskt inte finner någon annanstans. Man vet när man har med Toro att göra.

Hur är då hans nya verk? Jag hade turen att faktiskt lyssna på det en vecka innan det släpptes, då Pitchfork varit bussiga och lagt ut den i förhand. Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig. Jag hade förvisso tagit del av en fantastisk remix av ”So Many Details” och en sådär originalmix av låten. Jag hade även hört den sköna ”Say That”. Jag visste att den där retrokänslan skulle återkomma, men exakt vad och i vilka omständigheter hade jag ingen aning om.

Man kan säga att min reaktion av Toro y Mois Anything In Return kan delas upp i tre olika steg:

     Fan va’ gött-fasen: Som många Toro-entusiaster så blev jag mest überglad över en sådan enkel grej som att han släppt ett nytt album. Jag fastnade direkt i ”Harm In Change” och var helt till mig. Äntligen tar jag del av ett av de mest efterlängtade albumen på väldigt länge!

     Nu blir jag nästan lite kluven-fasen: Plötsligt, när den i mitt tycke ganska tråkiga ”So Many Details” rullar på (notera att detta är originalmixen, remixen med Hodgy är som sagt fantastisk). Jag märker att Toro inte riktigt tar ut svängarna lika mycket, något som utmärkte Underneath the Pine (med dess fantastiska hetstryckande på synthen i ”How It Works” eller de himmelska harmonierna i ”Divina”). Det kändes väldigt återhållsamt. Det ska understrykas att detta inte är något dåligt. Jag har inget emot musik som inte skriker en i ansiktet. Det finns en sinnesstämning för varje musik. Och jag inser att…

Skön platta-fasen: …detta är en lysande platta för sena bilfärder. Filosoferande på bussen. Promenader på stan. Det är en platta som sjunker in i betydligt större utsträckning än vad Underneath the Pine gör. Medan Underneath the Pine mer kan slängas på i vilken klubb som helst och få ett helt dansgolv att gå igång, är Anything In Return en mer skön, måhända jazzigare och mer ”cool” (som i ”sval”) platta. Det är ett pulserande jam och inte lika påfrestande. Don’t get me wrong, jag spränger gärna skallen i bitar till typ Death Grips, men denna typ av mer lugnande soul sitter faktiskt väldigt skönt.

Men om vi ska skippa skitsnacket och vara lite mer konkreta: Hur är detta album som just album? Är det felfritt? Nej. Är Underneath the Pine felfritt? Nej. Men jag bryr mig inte riktigt. Jag kan konstatera att de två är två ganska olika album. Det märks tydligt vem som gjort de båda albumen (så ni kan pusta ut, det är ingen totalförändring), men det är två enskilda album. Precis som det ska vara. Två album med olika formspråk. Anything In Return är i mitt tycke sämre än Underneath the Pine. Topparna känns inte riktigt av lika tydligt som i föregående platta.

Med dessa ganska korta ord överlåter jag nu Anything in Return till er. Det är ett härligt album och även om Toro inte tagit mig riktigt med storm än med detta album, kommer jag självklart ändå låta dessa låtar banka sönder mina öron. Eller snarare dränka dem i varmt, schamponerat vatten. Så behagligt är Anything in Return.

Vito Gogola

Annonser

Inga kommentarer

Bli den första att starta en diskussion!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s