Bästa Nya Album: YAST – ”YAST”

Gehitmusiken —  1 februari, 2013 — Lämna en kommentar

YAST-YAST

Band: YAST
Album: YAST
Etikett: Adrian Recordings / Double Sun
Betyg: 8.3

Hype. Eller hajp på på nysvenska. Ett ord för de överdrivna förväntningarna pga. överdriven marknadsföring, direkt eller indirekt och ett ord som används ofta när det handlar om ny musik.

Jag är en sjuk person, för min egen underhållnings skull har jag listor över nya band att kolla upp, nya skivsläpp med gamla band, låtar att lyssna på och remixer att bedöma. Mitt facebookflöde består av lika många musikuppdateringar som vänners inlägg. Jag har musiksidor och skivbolag som bokmärken i webbläsaren. Så när ett band blir hajpat blir jag naturligtvis nyfiken, sedan kritisk och i vissa fall positivt överraskad när hajpen visar sig vara befogad. På sistone har det varit mycket snack om ett band från Sandviken som spelar lo-fi pop, sånger om kärlek förpackade i en underbar produktion. Att, som YAST, komma från en håla med allt vad det innebär, resa till en storstad som Malmö och ge ut sin musik sätter en speciell prägel på den. Att drömma sig bort och förmedla det så att det ger lyssnaren gåshud är vad den hajpade nysvenska musikvågen handlar om när den levererar som bäst.

YAST levererar texter och melodier som sätter sig på hjärnan. Allt ställs på sin spets, som en nyförälskelse träffar skivan rätt och lämnar en, som Winnerbäck sjunger, lycklig och förvånad. Det är stora ord om kärlek som slinker ut nästan för lätt och impulsivt. Som på film när en pojke ska förklara sin kärlek för en flicka och det inte ens känns krystat, bara naturligt och vackert. För den bedriften krävs skicklighet, något som de fem grabbarna har gott om. Fastän det känns på liv och död så lyser det mörka med sin frånvaro.

Ett okej band brukar släppa en singel eller EP, bli hajpade (det ordet igen) och sedan göra ett album med publikens förväntningar i bakhuvudet. Det slutar ofta i ett opersonligt album som dömer bandet till en plats i hipsterhelvetet! Sedan finns det band som låter den kreativa processen ta sin tid och släpper något som YAST. Enligt egen utsago har grabbarna haft delmål med sin musik, att ta ett steg i taget. Först en singel, sedan en fullängdare och sedan att turnéra och leva på musiken. Och deras genomtänkta musik vittnar om att det inte bara handlar om ”fame and glamour”, det här är ett band som vill förmedla något med sina melodier, texter och livespelningar. Ingen utfyllnad, bara en genomtänkt produktion som känns personlig.

Tredje spåret ”Stupid” ger mig lätta vibbar av Peter Björn And Johns ”Young Folks” och något mer jag har svårt att sätta fingrarna på. Förvånansvärt hårda gitarriff varvas med en en honungslen röst och med övriga instrument smälter det ihop till en dagdröm, lättflyktig och verklighetsförankrad. Inget man vaknar upp svettig ur mitt i natten, inga skuggor i hörnen eller monster under sängen. Snarare ett leende på läpparna och någon i den verkliga världen som stirrar på dig och undrar vad som rör sig i ditt huvud. De skulle bara veta!

Det drömska fortsätter hela vägen och när jag har kommit till ”Strangelife” så har jag en referens för hur bra popmusik ska låta. Så lätt och luftigt, avskalat men ändå med finess. Sättet den kryper in genom huden, fastnar i hjärnan, omsluter hjärtat och ger mig ett leende på läpparna. Lagom till våren kommer den nya förälskelsen!

I ”Sick” är ljudbilden förvånansvärt mörk. Introt är som en jamsession och när de två olika stämmorna i låten sjunger om längtan och olycka och det vävs ihop med det instrumentala så är det välpolerat innerst inne men ändå med en ruggig yta, ständigt utmanande och aldrig tråkigt. Har jag nämnt att skivan har en fin produktion?

Förutsatt att de inte börjar falla offer för hajpen efter debutskivan, och att skapandet förvaltas väl till framtida skivor, så har vi här ett band med en förståelse för musik och texter som kommer att stå för många nyförälskelser i framtiden, för att inte prata om en nytändning i förhållandet när man upplever dem live.

YAST är en vårförälskelse, utmanande och lättflyktig. En dag står den där och rubbar ens världsbild. Den bubblar och utmanar och man vill bara ha mer. Stora ord gifter sig med vackra melodier och man hoppas att det aldrig tar slut. Resten spelar ingen roll, när man blir förälskad ser man inte de små bristerna. Här kommer våren, sprid kärleken!

Amar Bajric


Annonser

Inga kommentarer

Bli den första att starta en diskussion!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s