Live: Kendrick Lamar på Munchenbryggeriet

Gehitmusiken —  20 februari, 2013 — 1 kommentar

Kendrick Lamar Munchenbryggeriet

”I’m from New York! I don’t roll with that shit!”

Undanknuffad från min ursprungliga plats, efter att ha gått på ett hastigt toabesök för att inte missa när Kendrick Lamar stiger på scenen, petade jag försiktigt på den upprörda New York-bons axel. Han hade trott att jag trängt mig fram i folkmassan, framför alla de som stått och väntat i flera timmar. Skulle jag behöva fira min födelsedag bakom en stor broiler, utan att ens få se artisten jag kämpat för att se? Det var farligt nära att jag inte ens gick eller att jag fått gå ensam, för väldigt få i min närhet verkar ha samma smak som mig. När jag väl tagit mig till det laddade och weed-doftande Münchenbryggeriet, ville jag se faktiskt se Kendrick Lamar. Jag sade, ”I actually stood there before, I just went to the bathroom.” Hans svenska kompis sade, ”Jag vet. Det är mest henne han är arg på.” En tjejkompis som jag hade dragit dit med hade kommit till våra platser lite senare och trängt sig, vilket hade gjort New York-bon arg. Yankeens kompis knackade honom på axeln, berättade om min historia och han släppte till slut fram mig.

Medan jag hörde ett bråk braka loss bakom mig med nämnda New York-bo och några i mitt sällskap, blickade jag ut över det publikhav Chords och Timbuktu värmt upp bara några minuter tidigare. Den hetta som förbandet skapat höll dock på att tyna bort efter en alltför lång paus. När skulle Kendrick Lamar upp? När jag såg killen rigga upp det stora ”TDE”-plakatet, tittade jag stolt på min Black Hippy-tröja och fantiserade om ett förvisso overklig, men underbar konsert med såväl Lamar, som resten i Black Hippy – Schoolboy Q, Ab-Soul och Jay Rock. Det fanns givetvis ingen verklighetsförankring i det, men jag undrade till och med om Drake och Mary J. Blige skulle dyka upp. Kanske till och med Dr. Dre?

Kendrick Lamar Munchenbryggeriet 3

När då väl Kendrick Lamar kliver upp på scenen, flyger taket upp i skyarna. Trots att scenen ser plågsamt ensam ut (med enbart han och en DJ), är det givet att folk är glada. Detta är första gången Lamar uppträder i Sverige efter att ha släppt sin publiksuccé good kid, m.A.A.d city. Smått förvånande (och till stor del ganska bra) inleder däremot inte Lamar med låtar från hans nya platta. Istället går han tillbaka till Section.80, det självständigt släppta mixtape han kom med 2011. För oss som faktiskt var med innan good kid, m.A.A.d city – ett stort förlåt om det låter som att jag skryter – är det alltid kul när artister inte helt byter fokus mot det som publiken verkar ha snappat upp på. Även om det är en underdrift att säga att Section.80 är ”fett underground”, är det betydligt fler som snappat upp Lamar i och med hans nya skiva. Vilket är förståeligt. Det är ett väldigt bra album.

Och det är något han statuerar när han ger sig an dess låtar under sin konsert. Alla de låtar han kör, från både Section.80 och good kid, m.A.A.d city – vi snackar ”Right On Time”, ”Hol Up”, ”Backseat Freestyle”, ”The Recipe”, ”Money Trees” och en älskad ”Bitch, Don’t Kill My Vibe” – är superbt framförda. Faktum är att jag inte ens vill pissa på ”Poetic Justice” som många hävdat var tråkigt framförd. Jag kan bara säga att jag njöt och väldigt många med mig. Inte nog med att Lamar är en väldigt bra rappare. Låtarna i sig är väldigt bra. De har i princip allt, från dansanta rytmer till visa texter. Om man intresserad av sånt, så finns det säkerligen en hel del att analysera i hans texter. Säkerligen finns mycket att peta i för musikologer och annat.

Kendrick Lamar Munchenbryggeriet 2

Vad var dåligt med spelningen? Ytterst lite, men desto tydligare, med tanke på konsertens andra kvaliteter. Det var extremt kort. Jag är inte alls mycket för artister som aldrig vill ta sitt pick och pack och dra – ni vet, sådana där när man nästan inte pallar med encore – men med just Kendrick Lamar hade jag velat ha mer! Lite mer ”The Art of Peer Pressure”? Eller bara första två minuterna av ”Sing About Me, I’m Dying of Thirst”? En halvtimme till, vadsomhelst. Med tanke på hur himla bra det var, är det synd att konserten i sig inte var av större karaktär. ”Men vad menar du nu, Vito? Är det inte fett ballt när hiphop-artister har mindre spelningar där det knappa utrymmet bara ökar mänsklig värme och boostar det där dunkandet i hjärtat från basen?”

Jag menar, Kendrick Lamar har gjort good kid, m.A.A.d city. Det är ett bra album. Det är ju med den plattan som Lamar lyckats ta sig upp till skyarna. Den platta som troligtvis sparkat in skallen på de flesta rapartister förra året. Om man gjort en sådan fenomenal platta, så är det lite synd att man inte har en konsert därefter. Men jag förstår Kendrick. Killen hade som värst 60 dagar i sträck av konstant uppträdande. Han fick knappt chansen att se Sverige och har själv berättat hur han i princip bara stannat i sin turnébuss. Det finns dock något lovande med att han säger att han återkommer. Oavsett hur kort den konserten blir. Oavsett om bara Kendrick står där uppe, som denna gång. Det är trots allt på grund av honom som så många valde att gå till Münchenbryggeriet den kvällen. Det var trots allt på grund av honom som det blev slutsålt. I’m hooked. Vi ses igen, Kendrick. HiiiPower.

Vito Gogola

Annonser

Ett svar till Live: Kendrick Lamar på Munchenbryggeriet

  1. 

    Stor eloge för en genuint skriven text. Gillar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s