Bästa Nya Album: Nordpolen – Vi är många som är vakna inatt

Gehitmusiken —  6 mars, 2013 — 3 kommentarer

Nordpolen Vi är många som är vakna inatt

Artist: Nordpolen
Album: Vi är många som är vakna inatt
Etikett: Sincerely Yours
Betyg: 8.7 / 10

Nordpolens EREKTA PENIS till hit ”När Mitt Blod Pumpar I Dej” var 2012s viktigaste svenska låt. Den toppade så klart vår årslista. Och, som ni säkert vet, är den också anledningen till varför jag blev utslängd och till slut till och med bannlyst ifrån Jazzhuset i Göteborg. Trettio minuter innan Pelle Hellströms dj-gig på den stora rökiga scenen. Vad gör man inte för konsten? För er som inte vet vad det handlar om har det med Jim Rikard Knutsons dj-set att göra: ”När Mitt Blod Pumpar I Dej” till ”Levels” till ”Gangnam Style”. Och det sägs att en boa var inblandad. Vad gör man inte för konsten? Hej vakt, ursäkta, låt-mig-bara-ta-på-mig-skjortan-blicken, hejdå bror, hejdå brors flickvän, hejdå Jazzen, hej GBG-regn! Men ja, långt innan slutet på denna historia så dansade jag, i publiken, och Joakim Benon från JJ på scenen, till en playback av låten under Knarrholmens sista spelning. Till femtjugo.ses förbyllning.

INDIE DISCO

Och sedan dess har jag rippat den från P3s premiärspelning, publicerat på bloggen och varit på alla dansgolv där den spelats, från festival till festival, klubb till klubb. Haft den i hörlurarna genom ett slags breakup och mot en ny horisont, ”i morse var jag kall och tom, kall och tom som en grav / sprider elden inom mig, som en varm ström i ett hav”. Finns ingen bättre tröst genom sådant trassel. Lite styrka, sådär, lite rå sexuell energi i blodomloppet, när man är som trasigast. Det där mörka dragspelet till synth, den där zigenarmelodin, den där illvilliga basgången – man föds, sekund för sekund, till den man var och är. Genom djungeln med machete, genom småstaden med amfetamin. Att fokusera ögonen, iskalla, rakt fram, låta musiken pumpa i en, värma kroppen, kicka igång adrenalinet, dansa fram på gatan, fast inte som nån jävla Håkan Hellström, slå några slag i luften, se molnen skingras, i skymningen, herrejävlar vad allt är fint egentligen, åh eviga vin & whiskey-tid, sparka sten, brevlåda, sten; pulsen dunkar hårt, hårt, hårt, på väg mot något, någon — vi är många som är vakna inatt, i fas med fucking universum. När en jävla skitlåt blir det viktigaste i ditt jävla skitliv.

Men — Spela först lite piano för mig, innan baskaggen börjar stampa.
Lite dunk, dunk, dunk, lite smärta. 

Japp. Hajpen var stor. Och vi (särskilt jag) var en av de bidragande orsakerna till dess proportioner. Och nu är Vi är många som är vakna inatt ute. Så, vad, är albumet större än ”Harlem Shake”? Är den mer än bara ”När Mitt Blod Pumpar I Dej”? Hur ska jag beskriva Pelle Hellströms andragiv?

Mina förväntningar var: Den billigaste, mest anonyma electropop man kan hitta på 10kr-per-LP-lådor utanför skivaffärer som närmar sig konkurs — det vill säga, sånt som hör hemma just där, bland färgtrasslet, dammet och de rödaste av röda prislappar, i glömskan; kommersiella pophits, som man behöver gå i terapi för att glömma boom boom boom i want you in my room sommartider hej hej; känslosamma pianoballader som svävar ut i så storslagna arrangemang att till och med Elton John hade rodnat. Och en sångare som gör något som man som bäst kan beskriva som ett gränsfall till sång. Något från Sincerely Yours.

Och ja, och det var ungefär det vi fick. ”Dom mörka molnen” är den mest grandiösa inledning på en svensk indieplatta sen Ted Gärdestads tid. Fast med billiga, syntetiska electrosyntar, och ett utsvävande pianospel — som från den största av största schlager-hits från tiden då Melodifestivalen betydde något. Men den storslagna musik är — täckt av mörka moln.

Och gryningen kommer med ett dån. Man skulle kunna kalla Vi är många som är vakna inatt för en hyllning till skitmusiken. På ”Gryningen kom med ett dån” hör vi en svensk röst som sjunger genom dimmorna på den smutsigaste svartklubben i storbrittanien under nittiotalet. Det är dunkelt, ångestladdad, skruvat, och tungt, tungt, tungt. Känns som att låten ramlat i slask.

Men så tar det en vändning mot det melodramatiska igen, med en smörig fuck-my-life/jävla-kärlek-ballad, så smörig att fingrarna halkar över pianotangenterna. Pelle Hellström är inte en fjortonårig grabb. Han är en ung man i gråzonen mellan ungdom och vuxenliv — men ändå är texterna naiva som om de kommer från pojkrummet på en Lukas Moodysson-film. Pelle Hellströms harmonier är lika mycket åt den klassiska musiken som exempelvis breakbeat-geniet The Prodigy, eller ja, varför inte ABBA. Bara lyssna på det barocka kontrapunktsticket på ”15 Saknader”.

Det finns en hel del dur-stämningar på albumet, fast det är aldrig något direkt solsken. I så fall solskenet från en kludd av solen man målat i marginalen på en instruktionsbok på kontoret, klockan 14:45, när det är två timmar kvar till kylan och spårvagnen hem. Den andra singeln från skivan ”Oh oh” är en riktig glädjekick trots att Happy Hardcore-pillret är spetsat med en del dyster livserfarenhet. Eller lyssna på inledningen till ”Mmm”, de där klingklangande melodierna, det låter som känslan när man ligger där i sängen och har sovit för länge, och man ser dammet sväva i strålarna från morgonsolen. Fan då. Nu måste jag börja om. Ingenting låter så uppgivet som ett mmm för mycket

Ja, det finns mycket ömsint musik på Vi är många som är vakna inatt — bortom hitsen och den där på gränsen till panikatttack ångestladdade electropopen. Epilogen ”Stup” är det vackraste spåret på skivan, ännu en pianoballad, som en slags inverterad version av Håkan Hellströms ”Vid protesfabrikens stängsel”: vackra melodier som från en folkvisa, och en stackare som sjunger om förlorad kärlek. Men i Nordpolens fall tycks det inta ha varit ett lyckligt slut. Och där slutar en av 2013 års bästa skivor, avrundad som en berättelse, ett liv placerat in i den svenska indiehistorien.

Spela lite piano för mig, när baskaggen slutat stampa. 

Bojan Buntic

 

 

 

Annonser

3 svar till Bästa Nya Album: Nordpolen – Vi är många som är vakna inatt

  1. 

    Vilken fantastisk jävla recension. Jag skrev en krönika om Nordpolen här: http://xn--mllan-jua.nu/2013/03/10/sondagskronikan-vi-ar-manga-som-ar-vakna-inatt/

  2. 

    Tusen tack! Ska läsa krönikan inom kort.

Trackbacks och Pingbacks:

  1. Vit Päls & Alice Boman: Dom mörka molnen (Nordpolen cover) « GE HIT MUSIKEN - november 8, 2013

    […] Vit Päls och den upcoming folksångerskan från Malmö Alice Boman gör en helt underbar akustisk tolkning av Nordpolens ”Dom mörka molnen” från 2013s Vi är många som är vakna inatt. […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s