Bästa Nya Album: Dorena – Nuet

Gehitmusiken —  12 mars, 2013 — Lämna en kommentar

DORENA NUET

Band: Dorena
Album: Nuet
Etikett: Deep Elm Records
Betyg: 8.7 / 10

I tider när det organiska slåss mot det elektroniska, när syntarna står mot gitarrerna. När folkrockare delar headlineposition med housedj:s och vi som uppskattar båda klämts in i ett hörn, en omöjlig valposition. Det är då man behöver ett ljud som skär rakt igenom allt, något som vågar bryta med det förutbestämda. Något som inte slaviskt följer de konservativa gitarrhyllarna eller de inskränkta datorinstrumentalisterna.

Jag har alltid levt i uppfattningen att det finns en estetisk sanning. Det finns något som i sin natur är estetiskt bra. Det kan vara det jag närmar mig när jag får  OCh träda in i ett ljudlandskap, större och vackrare än det man under månader matats med. Det hände när jag hörde Sigur Rós fullständigt magiska alster ”Varúð”. Det hände när jag 2007 hörde The Nationals Boxer för första gången. Ögonblick som sker mycket sällan, men de lyckas slå ut allt annat. De tänder upp ljus man aldrig har sett, visar upp färger som man inte trodde fanns.

Jag själv är numera sparsam med mina ord på den här bloggen. Just för att jag inte upplever att det är mycket som faktiskt lyckas bryta de tjocka molnen som lagt sig över Göteborgs musikaliska himmel. Det finns få nya verk som är i närheten av den estetiska perfektion jag letar efter och då gör mina kära medarbetare till skribenter ett fantastiskt mycket bättre jobb än jag klarar av. De undersöker alla gråa moln med sina musikaliska radar.

För ett tag sedan så kom några okända låtar av Immanu El upp på Spotify. Det mesta var redan tidigare släppta låtar, men mellan låtarna så fanns riktigt gamla inspelningar insprängda. Jag frågade vad det var för något och fick reda på att det var deras absolut första demo. Men innan demon försvunnit (tydligen var det något fan som lagt upp den, utan någon som helst tillåtelse) så hade tangenterna börjat hamra, sida upp och sida ner. För det var exakt det där ljudlandskapet jag behövde. Det stora, mäktiga och kanske framförallt brutalt ärliga. Här fanns allting, som det fortfarande gör i Immanu Els musik.

Förra året kom det några album som lyckades måla lika vackra landskap. Några som var fullständigt geniala: Hammock – Depature Songs och Caspian – Waking Season. Men utöver det var det relativt dött. Nog för att The Antlers, Radical Face och Crystal Castles var oerhört nära att få fulla poäng så var det bara uppehåll på den annars så mörka himlen. 2013, jag välkomnar dig med öppna armar och är mycket nyfiken över vad du har att komma med. Du inleder dig själv bra med Ólafur Arnalds – For Now I Am Winter och nu Dorena – Nuet.

Dorena har länge varit bland göteborgs mest intressanta band. Det finns få akter i den här staden som gång på gång lyckas bevisa sin genialitet, sin mångsidighet och sitt imponerande musikaliska helhetstänk så som Dorena gör. Jag har varit på i stort sett varenda spelning de någonsin gjort i Göteborg, suttit och väntat framför datorn inför varje släpp, varje hint om en ny låt. Men inte för att de fortsätter med exakt det de alltid har gjort, utan för att de vågar pröva nya vägar. Trots att deras första album Holofon var bland de album som visade mig vägen in i postrockens värld, så tror jag sällan att det varit intressant på det sättet som Nuet är idag.

Här leker Dorena mer, blandar sina synthaktiga gitarrer med hårda distar. Ibland, som tex under ”Young Hearts Of Summer” är det riktigt dansant. Men samtidigt som det är lekfullt så lyckas Dorena komplettera det med en finkänslighet. Under låten ”Dandelion” får frontmannen Kims röst sitt utrymme, och likt Sigur Ros är det inte texten i sig som är viktig utan känslan som ligger bakom. Det är inte många ord innan den synthiga gitarren tar över, men de där få orden är stora. De tränger sig förbi de yttre lagren av personligheten, förbi mina känslomässiga väktare, in i hjärnbalken och föder ett hopp. Ett hopp om att det här kanske kan skingra de moln som lagts sig över Göteborgs förtillfället urtråkiga musikaliska himmel.

Nej, det är inte det bästa som har kommit i år, men det är unikt. Ge Hit Musiken tenderar enligt mig att ge väldigt höga betyg, till väldigt mycket. Men jag vill verkligen betona det faktumet att om du är trött på malande housedängor, nostalgiska 70-tals romantiker, tråkigt mättad ambient techno, unga folkrockare eller någon ”käftsmäll” av göteborgspop, så ta för dig. Dorena är här i nuet.

Zeth Isaksson

 

Annonser

Inga kommentarer

Be the first to start the conversation!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s