Bästa Nya Album: Magnus Ekelund & Stålet – Dödskult

Gehitmusiken —  10 april, 2013 — 2 kommentarer

Magnus Ekelund & Stålet Dödskult

Artist: Magnus Ekelund & Stålet
Album: Dödskult
Etikett: Teg Publishing
Betyg: 9.2

Den här skivans inverkan på mig kan förklaras med några textrader som Magnus Ekelund sjunger:

”Det var inte kärlek, det var en förhäxning och jag föll.”

Magnus Ekelund har varit popguden från norr ett tag nu. Detta är hans tredje album (Det Definitiva Drevet hamnade på plats nummer 3 på vår årslista över den bästa svenska musiken 2012) kompbandet Stålet, ett musikaliskt samarbete som låter så väl sammanhållet att de enskilda beståndsdelarna inte ens kan ses med mikroskop. Ekelunds personliga textstycken kompas av popmelodier och lägger ribban högt för övriga popsverige. Och min teori om att musik låter bäst när den föds ur isolation stöds av den här skivans åtta spår. Om någon har en vetenskaplig avhandling om det här så läser jag den gärna, tills dess lyssnar jag på Ekelunds röst och finner tröst i varenda ord.

Bara de tio första sekundernas melodiösa utspel av ”Svartöstaden” fick min hjärna att gå på högvarv och det går inte att värja sig mot det här. Förhäxning! Lyckan över att ha hittat något som behandlar olyckan.

Inget på skivan är överflödigt, det haltar aldrig och är jämnt hela vägen till slutet då Ekelund tar hjälp av Mattias Alkberg, som sjunger om att ge sig ut i solen. Slutet på knappt en halvtimmes speltidm där spåren avlöser varandra i ett tempo snabbare än en punkskiva på steroider, där den enda pausen sker i och med titelspåret. När det kommer så tar ni fram bookleten och läser med, det är poesi.

Magnus säger att det inte finns något vackert i destruktivitet, att drama i det vardagliga inte har något med passion att göra. Och nu vill han göra upp med den svunna ungdomen, med kylan. ”Ungdomen är vad ungdomen är / Och horisonten skär / I den som vågar längta bort.”

Dödskult ligger på min dator med sitt slukande mörker och gör att det drar in mörka moln bland vårkänslorna. Popmelodierna gör att jag lätt kan skaka av mig det mörka och samtidigt ta in det genom den där platsen i hjärnan som inte kan värja sig mot medryckande melodier. Profeter borde använda popmusik till att framföra sina budskap, de borde ha Magnus Ekelund & Stålet som lärare.

Ljudbilden är en mörk, dystopisk historia någonstans mellan Nina Rochelles ”Mörkertal” och The Raveonettes ”Observator”, om man ska försöka sig på en fingervisning. Som Gotham City utan gatlyktor och en sjukskriven superhjäte. Kompbandet levererar melodier som sätter sig på hjärnan och till detta Magnus röst som är sådär opolerad att varje ord han sjunger låter som att han kunde vara killen som precis gick förbi dig på gatan.

Alla dessa element gör att det känns kvavt och mörkt, men inte helt hopplöst. Någonstans tittar solen: refrängerna, och skivans tema om en uppgörelse och ett avslut. Bland allt mörker så inser man att han går på stigen som leder hem och sprider hopp med sina insikter.

”Igår blev det utgång, rundgång, hemgång / Och i säng / Somnade och drömde en dröm / Ungdomen var över och i slutet av en äng / Var det sista gången kajorna sjöng”

Magnus Ekelund har skapat något upplysande och upplyftande. Ljus i mörkret och mörker i ljuset. Det här albumet betyder mycket för honom. Det betyder mycket för mig och kommer att göra det för många där ute. Till alla som är förlorade och alla som tror att de har flytt demonerna men egentligen aldrig vågat göra upp med dem.

I dessa åtta spår lämnar artisten och människan Magnus Ekelund ut sig till lyssnaren. Att ignorera den insikt som hans 26-åriga hjärta förmedlar i takt till Stålets skickliga komp är ett misstag du kommer att ångra djupt.

Dödskult räcker länge, trots sin korta speltid länge. Den kommer att ligga på min hårddisk och i iPoden, sprida sitt mörker och sina ljusstrimmor. Dess poesi och melodier ger så mycket men lämnar mig längtande efter ännu mer insikter och tröst.

Skivan är kort men stor. Mörkret den förmedlar är stort men livet den hyllar är kort.

Alla behöver vi bearbeta något med jämna mellanrum, alla behöver vi vägledning ibland.

Dödskult kommer att spelas i mina hörlurar tidigt på morgonen, när solen går upp och jag tar den långa vägen hem från efterfesten.

Amar Bajric

Annonser

Trackbacks och Pingbacks:

  1. Intervju: Magnus Ekelund « Ge Hit Musiken - april 10, 2013

    […] ifrån indiesverige i efterdyningarna från Känn Ingen Sorg För Mig Göteborg. Läs Amar Bajrics recension av albumet. Klart vi gjorde en intervju med en av vårt lands grymmaste […]

  2. Bästa Nya Låt: Magnus Ekelund & Stålet – ”Hjärtan av stål” « Ge Hit Musiken - juli 10, 2013

    […] Magnus Ekelund & Stålet släpper den nya singeln ”Hjärtan av stål” via Teg Publishing. Det är ifrån andragivet, toppalbumet DÖDSKULT, ett riktigt punkalbum som svepte som en orkan över Ge Hit Musikens redaktion och blev bästa nya album. […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s