Intervju: Magnus Ekelund

Gehitmusiken —  10 april, 2013 — Lämna en kommentar

DÖDSKULT_press03_Lisa Ekelund
Foto: Lisa Ekelund

Magnus Ekelund & Stålet släppte under 2012 en av årets bästa svenska skivor, Det definitiva drevet. Den kom med på vår årslista. Och ”Supernova” var en av årets mest beroendeframkallande indielåtar. Förra året kom också det första smakprovet på den kommande skivan, en brinnande skildring av passionerad ungdomskärlek, ”Svartöstaden”. Våra förhoppningar om Dödskult hade väckts. Och de visade sig stämma, skivan kom ut idag och är en av årets bästa, och kanske en av de bästa ifrån indiesverige i efterdyningarna från Känn Ingen Sorg För Mig Göteborg. Läs Amar Bajrics recension av albumet. Klart vi gjorde en intervju med en av vårt lands grymmaste låtskrivare.

Att utanförskap skapar förutsättningar för bra musik är ett påstående som har visat sig stämma bra. Var kommer den utanförskap som skivan behandlar ifrån? Finns det några speciella händelser eller personer i ditt liv som skapat den? 

Magnus Ekelund: Föds man i Jokkmokk med ett helt oväntat brinnande intresse för musik och populärkultur så kommer utanförskapet väldigt mycket av sig självt. Men för mig handlar skivan huvudsakligen om att ungdomen är slut. Det är som en slags sammanfattning av den. En åtta spår lång sammanfattning av händelser som tagit mig hit. Och nu börjar resten av livet. Jag kommer inte att dö vid 27.

Blir man verkligen så upplyst vid 26 års ålder som DÖDSKULT vill förmedla?

Magnus Ekelund: Jag identifierar mig hellre som vuxen några år förtidigt, än ungdom några år försent. Men det handlar mer om att ta ansvar för sina handlingar. Jag skulle till exempel aldrig kompromissa med min musik. En sådan sak har givetvis ett pris. Det reflekterade jag aldrig över som nittonåring. Som 26-åring har man andra förväntningar på sig, som man måste förhålla sig till. Vare sig man vill eller inte.

Är skivans tema färdigbearbetat av dig nu och vad kommer härnäst? Blir det feelgoodmusik eller har du fler tröstande ångesturladdningar till det svenska folket?

Magnus Ekelund: Jag tror aldrig att man slutar förändras. Även om det i dagsläget känns som att jag inte kommer att göra någon mer skiva, vet jag att jag snart sitter där igen med skallen full av intryck och en penna i min hand. Musik är en så självklar del av min personlighet att jag knappt tänker på det. Det tränger igenom allt.

Vad tycker du om den svenska musikscenen idag? Den har ju ett otroligt spann från att ge en glorifierad bild av ångest till trallvänliga låtar om hur underbart allting är.

Magnus Ekelund: Tycker du? Ja, det finns väldigt många bra svenska band. Könsförrädare och Skriet lyssnar jag mycket på nu. The Glorias. Och Patrik Backlunds senaste skiva Wolfrunner. Den är stämningsfull och fin. Jag förstår inte varför inte fler har upptäckt hans musik. Han får lov att börja skylta större.

Finns det något musikaliskt samarbete med någon artist som du drömmer om och i så fall varför?

Magnus Ekelund: Får jag drömma helt fritt, bortom alla gränser? I så fall vill jag göra en duett med Lana Del Rey. Där har ni ett orealistiskt samarbete som aldrig kommer att bli av. Eller, när jag tänker efter: helst av allt skulle jag nog helt enkelt vilja vara Lana Del Rey. Det vore skönt.

Intervju: Amar Bajric

Annonser

Inga kommentarer

Be the first to start the conversation!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s