Bästa Nya Album: Anton Kristiansson – Fred på jorden

Gehitmusiken —  15 april, 2013 — Lämna en kommentar

antonkristianssonfredpajordencover

Artist: Anton Kristiansson
Album: Fred på jorden
Etikett: Luxury
Betyg: 8.6 / 10

Anton Kristiansson började sin hiphopkarriär i Göteborgs The Ninjas. De hade en jävligt spretig musiksmak, och lyssnade på allt mellan The Smiths och Metro Arena. När bandet upplöstes fortsatte Anton att experimentera. 2008 publicerade han ett youtube-klipp där han rappade över Broder Daniels självmordsballad ”I’ll Be Gone” — och öste sin hatkärlek och ångest över Göteborg. Hans plats i popflickors hjärtan var säkrad, och 2011 kom ”Du Är Knark” och definierade årets soundtrack för tonårsromantiker. Debutalbumet Och jag gjorde ett försök att bjuda in indiefolket med hiphoparna: indierock, syntmelodier, hiphopbeats och rap direkt från hjärtat på Göteborgska. Nu var han officiellt känd Sverige runt som en genreöverträdare.

Ordet ”genre” är ett trist begrepp. Även om jag skulle bli överlycklig över att t.ex. höra talas om ett ”samba-band” eller en ”hiphopklubb”, är det faktiskt väldigt trist att sätta saker i fack. Redan innan man ens hört musiken, sett filmen eller njutit av konsten, har man redan en föraning om vad som väntar, ribbor som sätts, förväntningar som skapas. Det finns en stor fördel med genrer – det gör det lätt för oss att veta ungefär vad vi får – men för den som söker konstnärligt överväldigande efter att ha tagit del av ett verk, är det nästan bäst att inte veta något alls om det man har framför sig.

Därför är det lite kul att jag faktiskt ska ta mig an att recensera Anton Kristianssons andra platta Fred på jorden. Är inte just recensionen kanske den mest vanligt förekommande typen av förväntningsskapande idag? Möjligt. Jag har under senaste tiden gjort mig ”känd” som hiphoprecensent här på Ge Hit Musiken (även om mitt musikaliska intresse sträcker sig långt längre), men vad jag har här vill jag inte kalla ett hiphopalbum. Visst, Anton Kristiansson rappar. Han rappar väldigt bra. Dock vill jag att den shoegaze-älskande hiphophataren fortsätter läsa, för detta är inte en vanlig bit svensk, nedpitchad hiphop om göttar och sprit.

Fred på jorden är ett riktigt fett album. Precis i början var jag dock inte helt förtjust i Kristianssons röst. Alltför många anknytningar gjordes till tonåriga Stockholmskids som nyss gjort en hiphoplåt om livet som fjortis och sedan slängt upp den på YouTube och Playahead. Som en Stockholmsgrabb född 1993 förstår man troligtvis den liknelsen. Sanningen är dock att Kristiansson är från Göteborg att hans röst växer på en rejält. Efter slutet av plattan vill jag bara höra han fortsätta rappa. Denna röst, ihop med vis lyrik och skönt flow, blir dock rent ljudmässigt guld tillsammans de melodier som ligger i bakgrunden. Anton Kristiansson har nämligen, tillsammans med Luxurys Rasmus Hansén, bjudit in ett riktigt indieband (troligtvis Skansros) att göra bakgrundsarrangemangen, och mötet mellan hiphop och indiepop blir fulländat. Med ekon från såväl Red House Painters, The Smiths, Dungen och New Radicals, blir det en platta som för mina tankar till såpass vitt spridda skurar som Håkan Hellström, Simon Emanuels Om vi överlever sommaren och Markus Krunegård, utan att kännas copycat-aktigt eller kasst i jämförelse. Fred på jorden klarar sig definitivt på sina egna ben.

Liksom Kristiansson skiftar mellan genrer, färdas vi genom både härlig melankolik (”Sen kväll, Kungsladugårdsgatan”) och upplyftande melodier (”Som blommor”, där Timbuktu och framför allt Xenia Kriisin gör ett fantastiskt jobb). Det blir därmed aldrig ett riktigt hardcore koncentrat av en och samma grej. Albumet skiftar sig väldigt mycket, fast utan att kännas ojämn. Det är minst sagt en bedrift som lätt kan hamna i obalans.

Fred på jorden är en platta som nu, i en tid av annalkande vår, kan vara något du både kan kura ihop till längst bak i nattbussen eller köra på högsta volym på stranden. Det är en varierande skiva för varierande dagar, varierande sinnesstämningar och varierande människor. Anton K har sagt att han ville göra en skiva som uttrycker vår generation, ja, ni vet, så som Håkan Hellström eller Broder Daniel eller Hästpojken har gjort för somliga som levt ut sina indietonår under 00-talet. Titta bara på albumomslaget: seapunk, rave, glam, indiepop på en och samma bild — Fred på jorden riktar sig till alla oss som är unga nog att vilja fly, och tillräckligt gamla för att vilja fly tillbaka. Om han har lyckats göra ett generationsdefinierande album beror på hur många som tar till sig musiken, som gör den till en del av sitt liv. Jag tror den har en god chans att göra det, även om den inte kommer att kunna ta död på alla BD-tygkassar i vasaparken.

Vito Gogola

Annonser

Inga kommentarer

Bli den första att starta en diskussion!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s