Arkiv för maj 2013

Willows And Pine

Azure Blue stajlar gång på gång, på SköN4 SuRfVågOr av SyNthAr, med vacker, vacker drömpop (syntar, ekon, reverb, shoegazing, drömmar), och han är en av Sveriges stora mästare på genren. Efter det tårdrypande samarbetet med Julia Vero”The Road I Know” kommer den andra singeln ”Willows and Pines” från andragivet Beyond The Dreams There’s Infinite Doubt, som släpps via Hybris efter sommaren. Sjukt härligt namn på ett album: bortom drömmarna finns oändligt tvivel, men i Tobias Isakssons musik flyger vi omkring i någon av de där superhärliga vakendrömmarna, full kontroll, bara vind, vind och solsken.

Bojan Buntic

club 8 above the city

Band: Club 8
Album: Above the City
Etikett: Labrador Records
Betyg: 8.2 / 10

Jag är brutalt och nästan lite för ärlig när jag säger att jag inte hade någon som helst koll på Club 8 innan jag fick i uppdrag att skriva en recension om deras nya platta Above the City. Enligt min bästa vän i det här läget (han heter Google, du skulle gilla honom) är det ett tvåmannaband som bildades redan 1995. De har ett antal skivor, och även ett par EP:s i bagaget. Jag får också reda på att bandet har inkluderat fältinspelningar och samplingar från erotiska filmer. Det gör mig nyfiken.

Inledningsspåret ”Kill Kill Kill” tar mig till en drömvärld. Det är himmelskt, drömskt och spirituellt. Jag vill egentligen ligga i en säng i ett kolsvart rum, tända ett par ljus och bara tänka med låten på repeat i bakgrunden. Givetvis är jag alldeles för stressad för att göra detta och låter skivan spinna vidare. När andra spåret drar igång, ”Stop Taking My Time”, kastas jag in i synthens värld. Jag är oförbered, men jag gillar det. Kan inte låta bli att le. Den påminner mig om det australiensiska bandet Parralox, som i sin tur får mig att komma ihåg de två synthfestivalerna som det senaste året har ägt rum på Brewhouse. Där var jag så lycklig. Där var alla på något sätt enade. Där hade Club 8 tveklöst passat in.

Above the City består av 14 låtar. Det kan kännas som mycket men faktum är att två av dem är så kallade ”interluder” och en är instrumental. Jag kan tycka att helheten är ett släkte med El Perro Del Mar. Snarlikt på många håll och kanter. Det har nog inte enbart med dröm-och electropopen att göra, utan även med rösten. När skivans tionde låt spelas ur mina högtalare kommer jag med en gång att tänka på de svenska synthveteranerna Page. Det är något med introt som har samma känsla och beat som Page enligt mig brukar leverera. 17 sekunder in i låten försvinner känslan och Club 8 hittar sitt eget spår. Någonstans i låten tror jag mig även kunna hitta en slinga som liknar något som Håkan Hellström skulle kunna tänkas peta in i sina popdängor. Kanske är det bara jag som för tillfället är helt kär i vad Göteborgs scen har att ge.

Den röda tråden knyts ihop med ett lite mäktigare sound. En barnkör kommer in och tar skivan till en helt annan nivå. De sista två låtarna skulle göra sig så himla bra live. Jag längtar tills det att jag kan bevittna detta. Jag blir glad, för dörren till mina musikaliska vyer har vidgats ytterligare. Det är så fint. Tack, Club 8. Above the City är en potentiell sommarplatta (nej, absolut inte sommarplåga) för mig. Lyssna och lär av deras unika detaljer som döljer sig lite här och var under albumets samtliga spår.

Jennifer last

Zeon Light Kassett

Joakim Granlund driver Sveriges finaste kassettbandsetikett, Zeon Light Kassett (Pretentious Music For Pretentious People), och arrangerar just nu Psykjunta 2013 (underjordiska toner i Getapulien) en ny festival för psykadelisk och underground musik, där ni får vara med om ”sinnesvidgande konster i form av musik, konst,film, cirkusnummer, teater och ännu mer musik”.

Sinnesvidgande kan också användas för att beskriva både musiken på de kassetter som Granlund ger ut , och  detta enastående blandband vi har fått av honom som bidrag nummer tretton till Ge Hit Mixen, som han valt att kalla Romantiken. Hans eklektiska musiksmak ursäktar inte en personlig raritet med ett nummer ni kan sjunga med i, och kan jämföras med Berlinklubben Homopatiks husdj Mr Ties, som också är ett stort fan av Ennio Morricone, och om ni lyssnar kommer ni garanterat höra musik ni aldrig hört förut eller ens kunnat föreställa er. En recitation av Gunnar Ekelöfs dikt Totemdjur över JD Emmanuels ”Rain Forest” är nu ett av mina favorit Ge Hit Mixen-ögonblick. Och det finns flera sådana gudomliga ögonblick på blandbandet.

Bojan Buntic

Ennio Morricone – Trafalato
Irmin Schmidt and Bruno Spoerri – Two Dolphins Go Dancing
Temple – Ship On Fire
Moondog –Visions of Spring
Orchestre Super Borgou de Parakou – Aske
Sum Comfort – Last Night
Inga Copeland – Speak (prod by DVA)
Dylan Ettinger – Juice
JD Emmanuel – Rain Forest
Gunnar Ekelöf – Totemdjur
Gul Alam – Rabab
Jasper TX – Abando
Powell – Body Music
Franco Falsini – Fragments of Light
Testbild! – Landfall
Stig Claesson

Skimret Skimret

Nu är Skimrets efterlängtade debutEP äntligen ute. Ni har redan fått höra många av låtarna, om ni hängt med i svängarna på GHM, däribland den fina ”Theresia” som fått en fantastisk remix av The Naima Train och spelats på P3. Varje låt, borträknat introlåten ”Längtan” är döpta efter tjejer i Aleksandar Buntics liv. Lite som Kristian Anttilas Svenska Tjejer, fast inte lika burlesk.

Skimret tar ej humorn som vapen, utan bygger upp en romantikers värld med hjälp av syntar, syntetiska beats och tricks ifrån nutida elektronisk dansmusik. Man hör influenser från Jonathan Johansson, Nordpolen, Ratata / Mauro Scocco, Håkan Hellström; James Blake, Bon Iver, The National; Kastle, Duke Dumont, Cyril Hahn. Resultatet är högkvalitativ garderobrumspop. Bara lyssna på strålcentrumet ”Matilda”. Värdet kan mätas i antalet rysningar, och jag kan garantera åtminståne en.

Bojan Buntic

Ms Henrik Mark

2012 slog Ms. Henrik igenom med beroendeframkallande 80talssynth på singeln ”Doing It For The Man”. Under en period förra året så musikstrejkade jag, så sjukt nog har jag inte hört den här pärlan förrän idag denna friday-i’m-in-love-fredag. Snubhen släpper sin officiella debut idag, Blue Velvet Frank EP. Och det låter grymt.

Den bästa låten från epn är inte folk-möter-synth titelspåret, eller electroclashen på ”Connect” utan ”Mark”, en radiopophit med DIY-känsla, ett 90talsslag och en spark mot 80talet, en androgyn vokalist som hade kunnat platsa lika bra i ett reggeaband som ett new romantic-revival-band, och en refräng lika klistrig mot hjärnfrillan som ett tuggumi i hårsprayen.

Btw, ikväll djar vi på Ms. Henriks releasefest på Jazzhuset mellan 02:00 – 03:00. Ska spela svensk schlager, happy hardcore, pojkbandspop, Vangelis, tysk brutalistisk 80talshardcoretechno, syrabas, och superfräsch svensk house. Ses!

Bojan Buntic

GE HIT MIXEN NAVID MODIRI 12
Formgivning: Tuss Mattsson

Navid Modiri är en mångsysslare med ett kreativt driv utan dess like. Många av oss känner igen honom från hans ständiga närvaro på sociala media, särskilt facebook. Hur många har inte inspirerats och motiverats av ett av hans inlägg? Hans arbetsetik kan jämföras med Dylans. Fader, nyskapande entreprenör, kommunikatör, musiker. Han har varit programledare på P3, på SVT, drivit succébloggen 365saker.se, varit med och bildat Idépedia och Sharea. Just nu driver han en framgångsrik kommunikationsbyrå, håller föreläsningar, samtidigt som han arbetar politiskt med mångfaldsfrågan, visionerar Sveriges framtid, och skapar musik både som soloartist och tillsammans med bandet Gudarna. Vi har att göra med en riktig inspiratör och fritänkare. En zensjäl i 2010talets hektiska värld.

Vi har äran att presentera ett blandband ihopsatt av honom själv och livemixat av mig. När jag frågade honom ifall han ville vara med på Ge Hit Mixen undrade han: ” Är det en mix som ska kunna användas till något? Typ Soundtrack för mördandet af maskiner på gymmet eller Bär ditt vemod som en krona varje regnig morgon?” Jag svarade att han skulle göra något som ger lite inträde i musiken som varit viktig för honom. Jag fick en eklektisk samling låtar i en galen ordning och frågade om han ville ha det exakt så. Japp, det ville han ”Listan är rätt och exakt i den snurriga ordningen som min musiksmak funkar”. Snurrig ordning, minst sagt, men med ett sjukt tillfredställande resultat:

Vi får ömsinta ballader som Tracy Chapmans ”Fast Car”, nutida svenska folksångare som Tomas Andersson Wij och Sophie Zelmani, ”Where Is My Mind”, filmsoundtrack, skejtpunk, klassisk pop, triphop, Wu-Tang Clan, Nina ***** Simone, iransk folksång, Morrissey, Missy Elliot. Det är en jävligt kul mix helt enkelt.

Bojan Buntic

Låtlista:

NOFX – Linoleum

Tori Amos – Jackies Strength

Paul Simon – Diamonds on the soles of her shoes

Ani Difranco – Both Hands

Lou Reed – Perfect day

Lisa Ekdahl – Öppna upp ditt fönster

Raised Fist – Pretext

Nina Simone – Sinnerman

Yann Tiersen – Comptine d’un autre été…

Portishead – Wandering star

Buddy Wakefield – Convenience Stores

M.I.A – Pull up the people

Sage Francis – Climb Trees

Fugees – Fugeela

Pixies – Where is my mind

Donna De Lory – In the Glow

Wu-tang Clan – Tearz

Imogen heap – Hide and seek

Faramarz Aslani – Age Ye Rooz

Tracy Chapman Fast Car

Morrissey – Find out for yourself

Sophie Zelmani – Dreamer

Tomas Andersson Wij – Sommaren 77

Missy Elliot – Sock it 2 me

Christian Kjellvander – Words in the wire

ALBUM

Pistol Disco tycks vara helt under jorden nu efter att Bad Wisdom / Egypt epn på Höga Nord Rekords släppts, men Alexander Palmestål and Rasmus Svensson sidoprojekt Die Neue Mythologen har blomstrat upp och blivit en nätetikett. Deras första släpp är Die Neue Mythologen (Bouquet (exotic derivatives)Den innehåller 11 skruvade omvandlingar av poplåtar. Duon har med ibland små, ibland stora medel gjort om alla dessa låtar till potentiella inslag i en dansorienterad dj-mix. Det är något av det intressantaste som kommit ifrån svenska artister på flera år, och gör mig hoppfull.

01 Beyonce – Sweet Dreams – 6.26
02 Spiritualized – Think I’m in Love – 7.02
03 Deutsch-Afrikanische Freundschaft – 6.18
04 Embassy – State 11 – 6.04
05 I Break Horses – Winter Beats – 3.42
06 R. Kelly – Number One – 7.41
07 Ikons – Afrika – 8.54
08 Soulja Boy feat Lil B – S.W.A.G.O.D
09 Drake – Hugz – 6.30
10 Missy Elliot – Pass That Dutch – 6.47
11 Adele – Rolling in the Deep – 3.53

Mina favoriter är den sanslöst bastunga re-worken av Missy Elliots ”Pass That Dutch”,  witchhouseversionen av Beyoncés ”Sweet Dreams”, och den dunk, dunk, dunkande omtolkningen av Adeles ”Rolling in the Deep”.

Lyssna på vad duon har gjort med Missy Elliot och ladda ned resten av DNM001 gratis via deras hemsida.

Maasai Memories

Hybris nästa storsatsning är popduon Maasai och består av Dominique Teymouri (vokaler) och Zackarias Ekelund (trummor), ett riktigt par. Maasais pop är medvetet polerad och vackert arrangerad, med pianon, stråkar och snygga trummor. Musiken har en känsla av det episka soundtracket — Teymouri sjunger om att hon faller, och att hon ska bära på alla minnen när hon drunknar, och atmosfären är färgad ödets obeveklighet.

Bojan Buntic

 

kalle j red dress

Den svenska upcoming producenten Kalle J visar hur man använder ett sample till bästa möjliga effekt med sin manipulation av Johnny Gills r’n’b-pärla ”My, My, My”. ”Red Dress” påminner om Star Slingers euforiska dansmusik, exempelvis denna underbara morgonstämning, och låter som en live-edit vid mixerbordet. Jag spontanler så fort jag hör ”some of that sweet perfume, it sure smells good on you”.

Bojan Buntic

Polisen Habibi

Just nu är det kul att blogga. På morgonen pirrar det nästan i mig. Det gör det nu, för min soundcloud är full med ny, intressant musik ifrån Sverige. Under hela bloggens existens har jag längtat efter ett sånt här ögonblick, då det är ett överflöd av grymma grejer. Just nu är det så mycket att det är svårt att plocka ut enskilda låtar. Men det är bra för både er och mig. Jag har en lång lista av feta grejer att visa er, och det finns inget bättre än att dela med sig.

Igår hittade jag till exempel Polisen via Iberias soundcloud. Jag var för upptagen för att skriva om ”حَبيبي (Boy You Turn Me)” igår — så jag har bara väntat på morgonljuset. Det är klassisk house: en syrabas med attitydproblem, snygga syntvamps, och en skruvad Diana Ross som sjunger ”upside down, boy you turn me, inside out and round and round”.

Bojan Buntic