Archives For augusti 2013

Postiljonen when the wild things die

Postiljonen spelade in ”When All The Wild Things Die” under inspelningen av debutalbumet Skyer – men låten platsade inte på skivan. Denna lunkande, chilla låt i drömmarnas tonart alluderar troligtvis till den vackra barnboken som nu blivit film, Where the wild things are.

Postiljonen även släpper ”All That We Had Is Lost” som singel någon gång i Oktober, via Best Fit Recordings och Hybris. Singeln kommer innehålla remixar av bland annat I Break Horses, Keep Shelly In Athens och Gent Mason.

Bojan Buntic

Annonser

Adrian Lux Wild Child Feat JJ

Här får ni Adrian Lux nya singel ”Wildchild” ett samarbete med DJn och producenten Marcus Schossow och jj. Låten är så klart ett typiskt exempel på vad man utrikes kallar för ”Swedish House”.

Bojan Buntic


MØ xxx 88

Den danska sångerskan Karen Marie Ørsted går under artistnamnet MØ  och är en djävel på electropop. På ”XXX 88”, hennes nya singel, samarbetar hon med en producent som är känd för att vara absolut överallt, den skandinavien-älskande Diplo, som upptäckt flera grymma stjärnor ifrån våra traker. Singeln släpps officiellt den 20 oktober.

Bojan Buntic

DSC_2548_

Torsdagskvällen innebär startskottet för Electronic Summer 2013 –  den växande synthfestivalen som äger rum på Brewhouse i Göteborg. Ikväll är det egentligen bara en liten förfest inför den fullspäckade synthhelgen. Good enough for me.

Jag är på plats redan när dörrarna öppnar, och hinner in precis i tid innan regnet börjar falla lite försiktigt och samtidigt ger luften den där härliga sommardoften. Det är inte så mycket folk, men tillräckligt för att det ska bli stämningsfullt. En buffé bestående av lite allt möjligt står uppdukad på ett långbord och jag plockar till mig själv en kycklingbit i väntan på kvällens första akt.

DSC_2577_

Duon kallas Alison. Punktliga. De går på scenen när min klocka slår om till 19. Jag har aldrig hört dem förut, men enligt mina synthvänner ska de vara helt okej. I en av låtarna sjunger de någonting om ”I just can’t get enough” – vilket för mina tankar direkt till världens bästa Depeche Mode. Alison bjuder på bra synthpop. Typiska synthslingor med en liten touch av disco på sina ställen. De pratar om att köra ett par covers.

– Ulf Lundell?, frågar hon och skrattar. Ett uppenbart skämt.
Publiken buar och stämmer in i kör:
– NEEEEEJ!
De tar till sig publikens åsikter och spelar istället ett par covers av Yazoo. Åh, så bra.

DSC_2617_

Det är dags för band två att entra scenen. Det är en bonus att Page denna torsdagskväll kör tre låtar från nya skivan – resultatet av att Planet R var tvungna att ställa in sin spelning. Att vi dessutom fick ett ex av plattan var ett stort plus i kanten. Jag tackar så innerligt. Eddies och Marinas gig är i lite långsammare tempo än vad de brukar bjuda på. Kanske är det svårt att komma igång och få med publiken på enbart tre låtar, men någonting är annorlunda från deras spelning på Electronic Summer förra året. Det låter inte lika glatt. Inte lika feel good. Men de håller mig intresserad och jag ser fram emot deras fullängdspelning imorgon.

DSC_2621_

Marina hinner knappt gå av scenen innan det är dags för henne att gå på igen. Hon har bytt kläder och frisyr, och dessutom bytt ut Eddie mot Julian. Julian & Marina, som alltså också är bandnamnet, har även de ett ganska långsamt tempo. Det passar perfekt till ljuset och de präktiga kläderna. Hela showen känns nästan lite som en teater. Julian har en typisk musikalröst och skulle passa perfekt till vilken Disneyfilm som helst (tolka det hur ni vill, jag tycker att det är en komplimang). De kör ett par låtar och kommer sedan in i något tråkigt mellanparti. Det känns inte som att det händer någonting och de underhåller mig inte spelningen igenom. Som en räddning avslutar de dock med en riktig ösig och mäktig dänga som alla på plats verkar falla pladask för.

Jag går hem med ett leende på läpparna. Den här helgen kommer att bli fantastisk. Välkommen till Electronic Summer 2013!

Jennifer Last

liseberg_151625481

Sommaren börjar närma sig sitt slut. Men den är inte över än. Vi ska fira slutet med en indiemaskerad på Jazzhuset. Jim Rikard Knutssons Indie Disco drar igång igen, och Ge Hit Musiken är där och levererar mirakel som vanligt. Vi kommer köra vår nu klassiska blandning mellan livespelning och dj-set, så som vi gjorde inför 400 pers på Håkan Hellström-efterfesten, och sedan under er festivalhelg på Jazzhuset. Denna gång har vi med oss ett antal gästartister utklädda till diverse fabboartister: The Naima Train, Ms. Henrik, Elias A. Bolander + Skimret (som gör sitt första liveframträdande ever). Jag och Aleksandar Buntic kommer mixa och trixa dessa artisters framträdanden ur vår sedvanliga rock & rollande techno.

Bakom DJ-båsen i övrigt finner även

Henrik de la Cour
Robert Aspenskog (Bobastian / Caligula)
Ms. Henrik
MAGNOLIA/CLUB PARTYANIMAL

Den 30e Augusti når vi #enheltnylevels tillsammans. Ses!

Bojan Buntic

Eventet hittar ni på facebook.

Ge Hit Augusti!

Gehitmusiken —  26 augusti, 2013 — Lämna en kommentar

Ge Hit Augusti

Vår husdj Erik Bjarnar levererar för andra gången månadens bästa musik på Ge Hit Musiken i formen av en dj-mix. För er som inte riktigt hängt med i svängarna under månaden, eller för er som bara vill kunna luta er tillbaka och njuta av den just nu bästa popen. Augusti har varit full av bra skit, superpop från Henric De La Cour och Karl X Johan, ny 10 vinglas av 10-sommarshoegaze från Göteborgs bästa Westkust, sexig housepop från Bam Spacey, lite skön slutet-på-sommaren-chillwave från andra sidan atlanten, skäggig varm musik från Justin Vernon och Volcano Choir, och mer värme och drömmar från Göteborgs Adna — och självklart Mons Montis drömpop, den svenska bloggosfärens mest hajpade låt ”Swept”.

Bojan Buntic



Karl X Johan – Never Leave Me
Gangplans – Bust the way you were
Henric De La Cour – Shark
Club 8 – Stop Taking My Time (Bam Spacey Stolen Hearts Dub)
Most Valuable Players – We came out of our hiding
Frånskild – Will it ever feel alright
Volcano Choir – Comrade
Adna – Dreamer
Westkust – Summer 3D
Mons Montis – Swept

ESbannerNYNY

På torsdag drar andra upplagan av synthfestivalen Electronic Summer igång. Electronic Summer, kanske ni frågar er, vad är det? Jo, inget annat än en fantastisk minifestival som äger rum på Brewhouse i Göteborg. I år får de besök av de tyska synthveteranerna DAF, tillsammans med bland andra Page, S.P.O.C.K., Mr. Jones Machine, Spark!, och de göteborgska nykomlingarna Vanligt Folk.

Electronic Summer gick av stapeln för första gången förra sommaren, då arrangörerna Sebastian Hess och Henrik Wittgren kände att en festival som denna behövdes extra mycket i samband med att Arvikafestivalen lades ner. De båda har arrangerat olika synthevent innan och lägger ner väldigt mycket tid och energi på att få det så bra som möjligt. Och tur är väl det, då deras arbete har resulterat i ett Electronic Summer 2013.

Jag har intervjuat Sebastian angående de tre synthfyllda dagarna.


Vad har ändrats sedan festivalen förra året?

Vi har lagt till en förfestdag på torsdagen så nu kör vi tre dagar. Annars är mycket sig likt.

Vad kan publiken förvänta sig av helgen?

En skön blandning hårdare och softare samt nyare och äldre synth och elektronisk pop.

Vad kommer man som gäst att ta med sig från årets festival?

Glädje, glädje och glädje är vårt mål.

Vad är ni mest nöjda över vad gäller Electronic Summer 2013?

Den sköna blandningen mellan hårdare och softare elektronisk musik.

Vad kan gå fel? Finns det några potentiella motgångar?

Vi försöker koncentrera oss på det som kan gå bra istället men är ändå beredda på om något skulle strula. Det är ett stort projekt så ekonomin är alltid ett rejält pussel att få ihop.

Kommer det att bli en festival även 2014, eller kanske så tidigt som i vinter?

Vi körde Electronic Winter i januari i år men har bestämt oss för att inte köra Winter-upplaga nu till vintern. Däremot kör vi en lite mindre Electronic Autumn-upplaga redan i mitten av oktober. All info om den släpps på Electronic Summer. Angående nästa sommar så tar vi beslut om det när vi landat lite efter årets festival.

 Jennifer Last (Jenniferlast.se)

club 8 stop taking my time

Bam Spacey visar igen att han är en popremixarnas konung, i klass med Niva. Bara lyssna på hans enastående remix av Karl X Johans ”Get It All”. Denna gång ger han ser på Club 8s electropophit ”Stop Taking My Time” — från deras senaste album Above the city — och förvandlar till den elegant house med ett riktigt erotiskt diskosväng: dåsiga syntar, sexig, fet bas, effekter som gör om ett electrolandskap till en Ibiza-lounge. Och så får vi inte glömma Karolina Komstedts vokaler sensuellt ekande genom nattbaren. 

Bojan Buntic

Bojan Buntic

most valuable players between our faces

Most Valuable Player står i amerikansk sportmytologi för ett pris som delas ut till matchens bästa spelare. Och det svenska indierockbandet Most Valuable Players är ju en av 2013s bästa spelare på den svenska musikplanen. Invisible Guy, som premierade ”Between Our Faces” igår, skriver såhär: ”Popen som strömmar ut i hörlurarna är ingenting annat än av den högsta kvalité, men utan några kompromisser.” Och ja, det är verkligen högklassig pop.

Deras musik låter som en blandning mellan ett amerikanskt indieband i ljummen vind, med svajande gitarriff mot refränger tillbakalutade i solskenstimmarna, och ett svenskt underjordiskt 00talsband från västkusten, somrigt och episkt. Och det märks att de någonstans där emellan ser sin plats i solen, någon slags popperfektion.

Det nya albumet Left släpps via Kalligrammofon Records den 1:e september, och kan förbokas här.

Bojan Buntic

sergels torg veronica maggio

Folk snackar om Veronica Maggios nya hit är en flipp eller en flopp, i vanlig ordning, och alla ”hon var bättre förr”-körer har redan börjat. Men det är väl på tiden. Veronica Sandra Karin Maggio är inte längre sjutton år, och det har gått två fullängare sen debuten 2006. Gör man toppop kommer man garanterat börja få skit från sina fans till slut. Kalla det Håkan Hellström-effekten.

Men dårå? Är ”Sergels Torg” en världsbäst poplåt eller har den, som dom säger, flippfloppat sig fram till stranden för sent? Är det så att den kommer, och kommer, och kommer, men aldrig kommer fram? Är detta något man kan förvänta sig av en artist som kammat hem ”Årets pop”, ”Årets kompositör” och ”Årets textförfattare”? på grammisgalan?

”Sergels Torg”, som är skriven tillsammans med Salem Al Fakir, är varken årets pop, årets komposition, eller årets text, och Stockholms Sergels Torg kommer aldrig bli ett stort popämne. Men låten är bra, och tillräckligt bra enligt svensk standard för att gå platina som ”Satan i gatan”. Sköna gitarrarpeggios, galloperande bas, all out-stråkar. Och Veronica sjunger om olycklig kärlek, som vanligt, med hennes sjukt smoooooth röst.

Och det lär komma fler. För Veronica har arbetat hårt på det nya albumet Handen i fickan fast jag bryr mig:

”Idag var med (nästan) allra största säkerhet sista dagen i studion efter ett och ett halvt års slit. Jag är helt uppe i varv och går runt och undrar om jag kanske borde bryta mig in i studion igen och bara göra om allt. Bara göra allt lite, lite bättre liksom. Jag ska försöka skärpa mig och istället lugna ner mig med dålig TV och falafel. Men snälla, om ni ändå skulle se mig i natt med en kofot i handen så har ni min tillåtelse att ge mig en snabb örfil. Då har jag antagligen tappat det helt och tänkt om.”

Albumet kommer gästas av Håkan Hellström, så känn ingen sorg för mig Sergels Torg. Albumet släpps via Svenska Inspelningar, en underavdelning på Universal Music Group.

Bojan Buntic


Text:

Över plattorna på Sergels torg 
Där himlen är tung av sorg 
Jag väntar fast jag redan vet 
Sänker mitt huvud ner 
Om du skulle se tillbaks nån gång 
Har allt gått tillbaks till noll? 
Nu faller regnet över oss 
Men filmen börjar om och om 

När allt är slut, vad gör väl det 
Om hundra år, när vi är tillbaks på noll? 
Jag vet att du vill ha det så 
Men vad spelar det för jävla roll? 
Om det inte kan bli vi nån gång 
Vad finns det då att bry sig om? 
Över plattorna på Sergels torg 

Fast det kommer blåsa upp till storm 
Står jag där jag alltid stått 
Jag stryker bort en ensam tår 
Du vänder dig om och går 
Som om det aldrig nånsin hänt 
Ser stjärnorna lysa än 
Mitt hjärta kanske slutar slå 
Men filmen börjar om ändå 

När allt är slut, vad gör väl det 
Om hundra år, när vi är tillbaks på noll? 
Jag vet att du vill ha det så 
Men vad spelar det för jävla roll? 
Om det inte kan bli vi nån gång 
Vad finns det då att bry sig om? 
Över plattorna på Sergels torg 

Gatorna töms, här finns inget att se 
Ingenting glöms 
Och det finns ingenting som du kan göra åt det 
Allt på en gång, en gång till 
En gång till 

När allt är slut, vad gör väl det 
Om hundra år? 
Jag vet att du vill ha det så 
Och jag förstår 
Men vad spelar det för jävla roll? 
Om det inte kan bli vi nån gång 
Vad finns det då att bry sig om? 
Över plattorna på Sergels torg 

När allt är slut, vad gör väl det 
Om hundra år? 
Över plattorna på Sergels torg 
Jag vet att du vill ha det så 
Och jag förstår 
Över plattorna på Sergels torg 
Vad finns det då att bry sig om?