Bästa Nya Album: Azure Blue – Beyond The Dreams There’s Infinite Doubt

Gehitmusiken —  1 oktober, 2013 — Lämna en kommentar

azure blue beyond the dreams theres infinite doubt

Artist: Azure Blue
Album: Beyond The Dreams There’s Infinite Doubt
Skivetikett: Hybris
Betyg: 9.3 / 10

När man läser om genren ‘svensk drömpop’ i bloggosfären kan man lätt tro att det handlar om något i stil med:

svensk drömpop

Och visst, när man tänker på Styles ”Du och jag” kan man ju känna av drömmarnas mjuka underströmmar glida in i verkligheten. Och att lyssna på svenska drömpopbandet Postiljonen, är det inte lite som att glida omkring på en flygande monsterhunds rygg ovanför världen i den parallella verkligheten Fantastica? I min jakt på potentiella föregångare till genren, och särskilt Azure Blue, har jag gått från M83 och bakåt — och genom popmaskhål hamnade jag hos Harold Faltermeyer, ”Axel F” och smöriga 80talsballader, och via soundtracket till Flashdance på något sätt till Limahls ”Neverending Story” (producerat av den nu totalt avdankade syntpionjären Giorgio Moroder) som titelspåret till just den där färden över Fantastica på hundrygg: jakten på prinsessan i molnen, i drömmen. Precis som i Terry Gilliams Brazil blir dessa barndomsfantasier till jakten i ditt liv på den rätte. Från tysk fantasy till din innersta dröm och flykt ifrån verklighetens banalitet, ondska, kyla, ångest och den annalkande mardrömmen. Det där temat som allt i världen runtomkring dig säger är det viktigaste av allt, jakten på kärleken.

Man kan säga att Azurens dröm, hans andragiv Beyond The Dreams There’s Infinite Doubt, utspelar sig under täcket efter allt det där. Om New Wave och New Romantic valde andra vägar för syntpopen — vägen bort ifrån heart on the sleeve-feels och uppenbara ballader till kallare, mer ironiska atmosfärer, texter och ljudlandskap. Olika slags masker, murar och krigsstrategier på popmarknaden, bort ifrån kommersialismens Disneys-teman och mer åt punk, kraftwerk, hat, samhällskritik, och teknologisk distans. Ja, ni vet, det är viktigt att vara seriös och viktigt att inte avslöja sig själv.

New Order tog ibland en annan riktning dock. Titta på ”Your Silent Face”, från mästerverket Power, Corruption & Lies, till exempel. Rena, ohämmade känslor, stora synthlandskap och ett hjärta som pulserar på riktigt. Det är inte så konstigt att just Tobias Isaksson valde att göra en Summer Of No Love-edit av den låten åt oss för två månader sen. Om han öppnade sitt hjärta för oss på Rule Of Thirds, debutalbumet, så gömde han sig ändå bakom popreferenser precis som vilken poptrickster som helst, men på Beyond The Dreams… går han fullt ut med både hjärta och synth.

Albumet börjar med ”Time Is On Our Side”, i dåsigheten efter en dröm vid uppvaknandet, det där tillståndet då allt för en stund kan kännas som om allt det värsta som kan hända inte har hänt än och man är i famnen på den kärlek man förlorade: ”Sweet dreams arise and take control / enjoy the ride don’t fake it / I can still believe in feelings / but I still want to feel and believe in / time is on our side”. Vad har Isaksson drömt om? Kanske en vidsträckt resa genom America? Öppningen pekar på Jack kerouac On The Road och Dean Moriartys zenaktiga tillstånd mitt i kaoset, i en bil i full hastighet, svängande mellan andra bilister, berg, stup och den där försäkringen om att tiden är på vår sida, det är lugnt, det är lugnt. Aldrig riktigt förstått vad Kicks-filosofen menade men jag tror det handlar om att man kan vara lugn i de värsta av situationer.

Till exempel när kärleken går åt helvete och hjärtat är krossat. Tobias berättade att det är det mest personliga albumet han har gjort, att det handlar om kärleken och hur den när som helst kan ta slut, och vad som händer när den gör det: sjunkandet i havet som en sten (”Willows and Pines”), virvlarna av ilska och den kommande totala natt (som Dylan sjöng om i ”Not Dark Yet”) i ”Sunset” och det bittra och heliga slutet på allt i ”The Bitter End”.

Det är en bedrift att skapa ett riktigt kärleksalbum som samtidigt är en modern hitkavalkad, utan att falla tillbaka på lallande och superlånga interludier av känsla och solos, något som självaste Per Gessle hade avundats. Jag minns att när jag först hörde ”By Your Sade” så tänkte jag inte ens på att det var en Sade-cover. Covern, som han gjort till en väns bröllop, hade främmandegjort originalet för mig och jag trodde det var en ny ballad, skriven av Azuren själv. Men självklart visste jag innerst inne att jag hört det förut. Och man kan se detta som ett uttryck för hur Isaksson har behandlat både ”drömpop”-genren och det där största av alla teman, på sitt alldeles egna underbara sätt – det är något man hört förut men ändå inte.

Det är ett enhetligt album som följer en strikt form, och på det sättet skiljer det sig från våra drömmar. Analoga syntar, vars ljud har förfinats i besatthet tillsammans med Claes Björklund, pumpar frenetiskt som om det fanns en popriktning av Detroit-techno med Robert Hood i spetsen. Det är lätt hänt att kritiker missar storheten i detta album, för det är skapat med en sådan elegans att varje låt framstår som en självklarhet. Som en vanlig poplåt. Men det är inte vilka slags poplåtar som helst, utan en perfekt syntes av den bästa syntmusiken som produceras idag.

Vår barndoms drömmar om kärlek är viktiga för oss, men vi kanske borde söka oss bortom Disney och Neverending Story och mot en mer vuxen horisont, för tillsammans har vi under de senaste decennium av pop växt, och växt. Och vi är redo att möta kärlekens bittra eftersmak med värdighet, inga mer svarta tårar från myspace, och vi är inte längre barn av Styles mellanstadieromanser — och vad är det egentligen som kommer efter förkrosselsen? Kreativ energi, en jävla massa kreativ energi, och en helt ny azurblå färg på himmelen. Ta det från den hårdast arbetande popartisten i vår samtid:

”Sedan är jag stolt över den producent jag blivit under arbetet med Azure Blue. Nu gör jag färdiga produktioner hela vägen fram till mastering själv. Det kommer massa mer musik från mig framöver.”

Det kan bara komma bättre och bättre musik från en av våra absolut bästa popskapare. Så lämna tvivlet på andra sidan drömmarna åt andra, för någonstans, i en annan ny dröm, i ny pop, finns det fortfarande ett ställe där kärleken är ren och sann.

Bojan Buntic


 

Annonser

Inga kommentarer

Be the first to start the conversation!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s