Intervju: Kristian Anttila

amarbajric —  6 december, 2013 — Lämna en kommentar

IMG_9053

Jag tog ett snack med Kristian Anttila i en hotellobby innan hans spelning på The Hush Hush Club i Jönköping den 28 november.

Tio år, samlingsskiva och du har blivit omnämnd som Sveriges popkung. Hur ser du på det?

Det har jag missat men jag suger åt mig. Det är ju den världsbilden jag har levt efter i alla år men sedan har jag på något sätt fått anpassa mig till verkligheten. Nu har den övriga världen börjat omvärdera mig.

Har du fått upprättelse nu?

Det låter ju så, jag blir jätteglad.

Läser du recensionerna om din musik?

Nej, jag gör inte det… Förr gjorde jag det inte för att det var smärtsamt, jag kunde bli ledsen och upprörd utan att kunna gå i svaromål. Idag så bryr jag mig inte så mycket, helt enkelt.

Kommer du att förvalta ansvaret som Sveriges popkung bra? Du har ju en stor press på dig.

Shit, jag måste ta självmord så jag kan frysa tiden nu, liksom. Som Joy Division, hade de fortsatt tills de blev gamla gubbar så hade de aldrig haft den kultstatusen som de har.

Du skriver mycket texter om kärlek. Är en bra poplåt uppbyggd på kärlekens för- och nackdelar?

Absolut inte. Däremot så är det ett… det är onekligen en del av livet som rör om och behöver uttryckas i konst. Men absolut inte någon nödvändig ingrediens i en bra låt.

Är ditt musikskapande  en process för att läka dig själv eller för att läka andras hjärtan?

Nej, i den bemärkelsen är jag extremt självupptagen som kompositör, det handlar bara om mig. För mig blir det genuint när det handlar om mig själv, det är vad lyssnaren vill ha också. Jag kan inte skriva någon låt om världsfred och svält, jag kan inte backa upp det med total inlevelse och trovärdighet.

Angående det här med att du lever ett gratis liv där du letar efter mat i sopcontainrar och bor hemma hos morsan. Tror du att ansvaret kommer att hinna ikapp dig i och med att du blir äldre?

Jag har i hela mitt liv levt i ofas med tiden, gjort saker i fel ordning eller i fel ålder, sett till normen, liksom. Jag har börjat med vissa saker väldigt sent, med andra väldigt tidigt. Hela min ungdom blev liksom förskjuten med fem år, jag har levt ett väldigt instängt och ensamt liv fram till att jag var 20.

Vad berodde det på?

Det var min personlighet och min familjesituation som var sådan. De faktorerna gjorde att det blev så. Jag är 34 år och livet börjar gå bakåt nu…

Är du inte rädd för att en tjej knackar på dörren och säger att det finns en mini-Anttila?

Den situationen har jag inte försatt mig i. Högst avsiktligt. Den dagen, det ansvaret. Är det något mer allmänt ansvar du fiskar efter?

Du är ju 34, som du sa. Tänker du aldrig att du borde stadga dig och leva ett liv med allt vuxenansvar som följer med?

Man har ju bara ansvar inför sig själv att forma sitt liv så som man vill ha det. Givetvis i någon sorts samklang med världen men så länge man inte inkräktar på andras tillvaro… För mig är det ett väldigt lätt val, jag lever för min egen skull. I vissa fall i mitt liv har det lett mig jävligt snett ut men det har alltid varit dit jag själv trott mig vilja gå. Men nej… ansvar… Nja… Jag lever ett ganska isolerat, ensamt, liv så jag har inga påtryckningar om att jag behöver förändra mig. Hela mitt liv har jag format efter att behöva ha den friheten, både social frihet och ekonomisk frihet, det är där jag hamnar om jag får bestämma själv. Jag har inte tänkt så mycket på det men tar jag en övergripande blick på mitt liv så ser jag en väldigt stark strävan efter frihet och oberoende ur alla livsaspekter.

Om vi går tillbaks till musiken då. Hur ska en bra poplåt låta?

Det fina är att det inte finns någon magisk formel, det finns en del faktorer som är genomgående men för mig behövs det i huvudsak sväng och harmoni med en text som inte är alltför hjärndöd och klyschig.

Men tänker du på på det aktivt när du skriver låtar?

Nej, musik är en väldigt intuitiv process, det involverar inte så mycket tänkande…

Vad lyssnar du på för musik?

Nu letar jag mycket efter etiopisk jazz, det tycker jag är spännande. Och jag använder black metal för att rensa ut huvudet ibland. Lite valljud när jag vill tagga ner…

Är det något som inspirerar dig när du komponerar egen musik eller använder du det bara för att rensa skallen innan sätter igång med att göra egen musik?

Nu har jag inte skrivit musik på länge men jag sätter mig aldrig och letar inspiration utan ibland får jag lust att göra popmusik och då kommer det snabbt. Jag tänker inte så mycket kring själva processen, jag bara… jag vet vad jag tycker är bra och dåligt och så bara gör jag det.

Om du blir bjuden på en drink, vad dricker du helst då?

Ehh… jag dricker faktiskt bara vin och ren sprit. Jag har en väldigt speciell kosthållning så det kan inte inbegripa socker och sådant. Tidigare var min favorit gin med russchian och istället för isuber så använder jag frysta röda vinbär… Jättegott. Och så lite bladmynta på toppen. Men jag är väldigt strikt när jag bestämmer mig för saker så nu är det bara rödvin och ren sprit.

Innebär den speciella kosthållningen att du inte intar kolhydrater?

Det är på den skalan i alla fall. Jag gillar att experimentera och nu äter jag bara efter midnatt, en gång om dagen, jättemycket. De i hotellköket tyckte att jag var konstig när bad dem skicka upp ett stort lass kött och blomkål klockan ett på morgonen…

Grejen är att fasta triggar fight-or-flight-responsen i kroppen så man är väldigt pigg om dagarna och sedan när jag väl får i mig maten på natten blir jag lugn och kan somna förhållandevist lätt, för att vara jag. Den dieten fungerar för mig.

I intervjuer framstår du ofta som dryg…

Tycker du?

Ja, har du läst några intervjuer?

Nej, jag läser aldrig sånt…

Det är motfrågor och korta, snabba svar. Till skillnad från den här intervjun. Handlar det om någon sorts imagebyggande eller är de som ställer frågorna dryga?

Jag är inte dryg om inte motparten förtjänar det men kärnan i din fråga är väl om det är avsiktligt imagebyggande och det är det väl inte. Däremot kan jag ibland känna… jag kommer inte på något bra… vad ska jag säga? Det är väl klart att man framstår som en människa i en intervju och en annan i den andra intervjun. I de intervjuerna som jag har läst är det inte alltid jag som blir återgiven av journalisten. Ofta återger de mig i citat där det inte ska vara citat, det var därför jag blev så glad när du hade bandspelaren med dig. Då blir det ju som jag säger.

Varför kunde inte ”Oceaner” vara med på Popruna 2003-2013?

Det är ju en bra låt.

Det är en jävligt bra låt!

Just urvalet inför samlingsskivan blev ju svårt så vi gjorde det väldigt lätt för oss och valde bara singlar. Jag skulle inte vilja kalla den ”Best of”, det är en singelsamling, 2003-2013. Sedan kan man likt Morrissey släppa tio olika samlingar med olika kompositioner av låtar men… ja, ”Oceaner” är en av mina favoriter.

Det var alltså inte på grund av den långa instrumentala biten som avslutar låten då?

Alltså, från början fanns tanken att ha med originalversionen av ”Oceaner” som är 24 minuter lång men den fick inte plats…

Men den försätter en i en fin trans efteråt, jag lyssnade på den när jag satt på tåget hit och…

Det är kul att höra, jag var i Norge och spelade vid ett tillfälle och på tågstationen i Oslo så kom det en kille på skateboard. När han får syn på mig bromsar han upp direkt, säger inte ett ord utan bara lyfter av sig sina hörlurar och sätter dem på mitt huvud och det är ”Oceaner”. Så får jag lyssna i två sekunder och så tar han tillbaka dem och rullar vidare.

Efter samlingsskivan, tio år som artist, hela popkunggrejen som du kanske är lite osäker på: finns det någon musikalisk dröm som du inte har hunnit förverkliga än?

Jag kom på en för ett tag sedan men sedan glömde jag av den… Eh… nej. Jag är en enkel man i den bemärkelsen, jag är glad så länge folk kommer på konserterna och uppskattar det jag gör. Jag vill bara behålla lusten och friheten att fortsätta göra den musiken jag vill själv och det har jag lyckats lösa genom åren.

Ja, du är ju omnämnd som popkung nu.

Hahaha, hälsa och tacka de som säger det.

Du har ju spelat in mycket hemma själv som garderobsmusiker. Hur ser du på skivindustrin idag, hur är det för okända musiker när de vill slå igenom?

Det finns två sidor av det där, det är mycket lättare att spela in musik, det kan vem som helst men en vanlig jävla laptop och mikrofon göra. Men sedan skulle jag vilja hävda att det är många fler som konkurrerar om ett mer och mer begränsat utrymme. Sedan jag började har utrymmet i tidningar, tv och radio minskat för musiken. Medan antalet utgivningar har ökat lavinartat. En viss demokratiseringsprocess har skett, man behöver inte ha en massa pengar för att göra skivor, det räcker att ha en laptop och en mick. Men det är många fler som stångas om en mindre yta.

Tror du att det påverkar musikens kvalitet?

Ja, vad ska jag säga… jag tror att jag hör mer skit idag än jag hörde förr för att tröskeln är obefintlig idag. Förr fanns det ju grindvakter i form av skivbolag som skulle upptäcka artister för att det skulle kunna bli en skiva, idag finns inte den tröskeln längre. Jag tycker inte att det är fel på något sätt men visst är det ett större virrvarr nu. Jag tycker att det är bra att alla ska kunna göra sin musik och få ut den. Sedan kan jag kan ju bli, på ett personligt plan, bli väldigt mätt när jag får 30 länkar i veckan från förhoppningsfulla nybörjare som vill att man ska upptäcka dem och hjälpa dem.

Ignorerar du sådant?

Ja. Jag har ingen skyldighet att lyssna.

Behövs det grindvakter som trösklar in i musikvärlden för att skivor ska släppas?

Nej, det tycker jag inte att det behövs. Jag har faktiskt alltid haft en stor respekt för det hatade bandet Takida. De finns för att folk älskar deras musik, de var ju fullkomligt utfrysta i all forma av media och av skivbolag när de drog igång men de turnérade ändå runt hela Sverige inför fulla hus. Det tycker var fint, liksom. Att de kunde få finnas fast alla självutnämnda musikpåvar tyckte att det här är den sämsta, värdelösa skiten… Det kan jag instämma i men jag ger dem ändå cred, de har lyckats. Det är något fint i det. Och det är ju något som sprider sig självt, det hade ju inte gått utan internet.

Vilken låt ska spelas på din begravning?

Wow… alltså ska jag vara ärlig så är det här första gången jag någonsin har tänkt på att jag inte kommer att leva för evigt. Jag har aldrig föreställt mig det… Konstigt, jättekonstigt. Ska jag begravas? Konstigt. Jag har alltid föreställt mig som en blodig sörja som rinner nedanför en bergstopp eller kanske sjunkit ner i Göra älv och sedan försvunnit. Men begravning? Nej, jag kommer nog inte att sammankalla till något sådant. Jag har väldigt svårt att se det. Jag vet inte vem som ska komma heller. Vem ska ordna det? Jag har inga barn, min mamma kommer att dö innan mig, sedan finns det inga mer.

Men du har ingen låt du vill ska spelas när någon polare slänger ner dig i älven. Vad ska han ha i hörlurarna då?

Hahaha, vad vill jag höra då? Jag vet inte, lite valljud vore väl trevligt. Kör på det!

Intervju & foto: Amar Bajric

 

Annonser

Inga kommentarer

Be the first to start the conversation!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s