Tiger Lou på Pustervik

Gehitmusiken —  27 december, 2013 — Lämna en kommentar

tiger lou 1

Tiger Lou Jag vill börja med att vrida tillbaka klockan. Inte bara en timme, utan ett par år. Min mentala tidsmaskin tar mig till år 2009. Jag har relativt nyligen skaffat Spotify, något jag idag inte skulle klara en dag utan. Jag har alldeles snart gått ut första året på gymnasiet. Det finns en skitsnygg kille på skolan. Han går två år över mig och har den perfekta musiksmaken. Lite i smyg börjar jag följa en av hans spellistor. Jag är hungrig på ny musik, och vill bli matad av någon som förstår sig på genren jag är insnöad i. Jag upptäcker Tiger Lou.

Under de resterande två åren som finns kvar av min tid på gymnasiet blir detta fantastiska band med Rasmus Kellerman som frontfigur något som inte bara kom att prägla valet av musik i min iPod, utan mig som person. Tiger Lou hjälper mig igenom tuffa dagar såväl som tunga uppsatser. Tiger Lou får mig att bli en indiebrud som lyssnar Shout Out Louds, Hästpojken, Timo Räisänen och Markus Krunegård. Tiger Lou blir början på något av det som jag kan allra bäst idag.

Det var en lång historia nedkortat till 1000 tecken. Nu vill jag vrida tillbaka klockan igen. Hela vägen från sommaren 2009, med mellanlandningar 2010 och 2011, till den 28:e november 2013. Från De la Gardiegymnasiet i Lidköping till Pustervik och Klubb Instant i Göteborg.

Klubb Instantarna känner så väl igen mig vid det här laget. Det är mysigt när tjejen i kassan utbrister ”ja, hej, Jennifer! Ska du skriva nu igen?” Hon känner nog igen mig från karaoken också, men det är en helt annan historia. Trots att jag är sen känns allt perfekt tajmat, för så fort jag kliver in till Stora Klubben går bandet på. En konsertdröm är på väg att gå i uppfyllelse. Efter att Tiger Lou slutade med musiken år 2009 har mitt hopp om att se dem live legat längst ner på botten. Och så nu, nu äntligen, har det där hoppet förvandlats till den högsta av förväntningar. Jag och ett näst intill fullt Pustervik är som barn på julafton och Tiger Lou är tomten med klapparna.

 

tiger lou 2

De flesta verkar uppskatta julklapparna som levereras under cirka en timmes tid. Jag däremot blir aningen besviken när jag klapp efter klapp, låt efter låt, inte riktigt får det jag vill ha. Det är som att få kläder i fel storlek, eller en teknisk produkt i fel färg. Som att få en hund när jag så gärna ville ha en katt, eller som att få The Smiths tredje skiva när jag egentligen ville ha den andra. Det är bra grejer, och det uppskattas, men jag hade velat ha något annat liiiite, lite mer.

Men såklart finns det höjdpunkter som är svårslagna. När The Loyal eller The Less You Have To Carry spelas. Eller Oh Horatio. Då är det riktigt bra. Då finns det en känsla i atmosfären som jag inte upplever i vardagen. Då är Tiger Lou tillbaka på riktigt, som om uppehållet de senaste fyra åren aldrig existerade. Att äntligen ha sett Tiger Lou bockar av en punkt på listan över band jag MÅSTE se innan jag dör. Något som tar mig ett steg närmare ett komplett liv som musikskribent. Och det är band som dessa som stegvis tar mig dit jag vill komma. Band som dessa jag har att tacka. Så ja, kort och gott: Tack.

Jennifer Last

Annonser

Inga kommentarer

Be the first to start the conversation!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s