Archives For februari 2014

Elias A Bolander Old Signs

Som ni vet så är Elias A. Bolander på gång med en ny EP som släpps den 3e mars. EPn har fått namn efter singeln som kom ut förra året, ”Old Signs”, en av förra årets bästa låtar från Sverige. Igår släpptes ett av de två bonusspåren ”Mark the Spots”, och den hördes ända till New York.

Miilk Live Sessions är ett nytt koncept ifrån Göteborg. Visionen är att filma band och artister i deras naturliga miljöer, ett sätt att närma sig den verkliga artisten bakom produktionen och imagen.

Premiären görs av Elias, som får testa sin stora röst i en stor kyrka. Annedalskyrkan är ikonisk i Göteborg, och särskilt så bland indie- och popkretsar. Den har fått husera många stora artister under Way Out West, till exempel.

Amar Bajric

 

DNKL Battles

dnkl (Dunkel) från Göteborg benämner sig själva som ”a Swedish Noir Electronic Pop trio” och epitetet känns fullkomligt rätt när de nu langar utsökt melankolisk elektronisk pop på sin senaste singel ”Battles”. Förutom att man som lyssnare flyter fram på det mörka, pulserande soundet njuter man också av den smärtsamt bra sången. Högt produktionsvärde, det är lite Kent och lite Kavinsky men framförallt är det bara sjukt bra.

Viktor Westerberg

Iamamiwhoami hunting for pearls video

Sverige har varit bäst på att leverera mystiska, isiga hits från och med The Knifes Silent Shout. Iamamiwhoami låter den nordiska mystiken leva vidare i en låt som andas av euforisk, östkustkyla. ”Hunting for pearls”, ja, lite så är det att blogga också. Att leta efter pärlor i ett kallt kyligt hav — men någonstans i djupet, i marginalen, finns alltid detta djupt vackra outsägliga skimmer.

Bojan Buntic

old signs ep

Det känns osannolikt att en så pass ung kille kan skriva så här vuxen musik, mogen både lyriskt och musikaliskt. Och utöver denna låtskrivartalang, en stor röst, en röst för kyrkor och stora berg. Den kan ni höra blomma ut helt på debutsingeln ”Old Signs”. Nu är debutEPn färdig också, döpt efter låten. Den kommer ut den 3:e via Göteborgsbaserade skivetiketten Lighthouse Records, en etikett som vänder sig bort från det typiska Luxurysoundet. 

Elias A. Bolander visar sin mest ödmjuka, skira sida på bonusspåret ”Mark The Spots”. Det är den jag är mest förtjust. Enkel plockgitarr som låter som skinande guld, lite så där Iron & Wine-mjukt, ett solsken som faller över ljudbilden, och en anspråkslös vokalmelodi. Klassisk amerikansk singer / songwriting-material i The Tallest Man On Earths efterföljd. Ni vet, sånt som gör sig bra på stora tåriga TV-program på HBO. 

Ta vara på denna talang innan den där stora världen på andra sidan Atlanten slukar upp honom. 

Bojan Buntic

No Coda The Entire Cast

Det här med att Sandviken när extraordinära indieband vid sin barm är välkänt vid det här laget. Titta på exemplet Simian Ghost, som fort blivit ett internationellt fenomen. Skivetiketten som håller koll på denna happening är Nomethod Records (Simian Ghost, De Montevert, Tiger Forest Cat). Denna gång är upptäckten NO CODA – som också har sin bas i Gävle också. PSL, Festivalrykten och vi har hajpat dem och älskar dem.

”No Ransom” är en sån där låt där samtida vibes och genres konvergerar. Det låter som skandinavisk punk (Iceage, Lower, Holograms) men mjukt, harmoniskt och vackert som retouchad lo-fi 90talsindie. Både sovrum och sunkig svartklubb, som att somna på golvet efter en spelning med ölflaskorna krossade runt omkring en, på nått sätt hjärtkrossad och drömmandes bort.

Debutalbumet kommer ut den 14:e maj. Jag har lyssnat på det och kan avslöja att det är något av det bästa som kommit ut här på några år.

Bojan Buntic

ge hit mixen vol 20 roshambo

 

Roshambo — denna indiekvartett från de ensliga skogarnas Karlskoga — vann pris i år på Manifestgalan 2014, för bästa nykomlingar. Men egentligen är de knappast nybörjare: de har släppt två fullängdare (Stress Me, Lonesome Men From The Woods) och en kritikerrosad EP, de har varit förband åt Elliphant och Mando Diao. De har även spelat här i Göteborg, både på Jazzhuset och Clooneys. Jag var ett fan ända sen jag hörde deras grymma, sjukt energiska livespelning på Klubb Rumours. Nästa stop blir tveklöst Sveriges festivalscener, för detta är ett band för de stora arenorna.

Deras musik: välpolerad indierock någonstans mellan samtidens grymmaste rockband, WU LYF och, ja, Kings Of Leon. Deras musik har samma episka proportioner som jättarna. Nu får ni chansen att sätta in er lite i huvudet på dem, och se vilken musik som influerat deras karaktäristiska sound. Alltifrån dansgudomens Lykke Li till, ja, Kings Of Leon. Det blir Carpe Yolem med samtida hiphop, $jäl och Kr4ft och elektroniska beats och nattliga resor genom Drive-soundtracket. Låtar valda av Roshambo, mixade anspråkslöst av mig. Enjoy.

Bojan Buntic

21st Century Fanfare
College – A Real Hero (feat. Electronic Youth)
Vampire Weekend – Walcott
Smoke & Jackal – No Tell
Lykke Li – Dance Dance Dance
Radio Yacht – I’ll Be Your Mirror
Lo-Fi-Fink – Marchin’ In
ASAP ROCKY – Fashion Killa
WU LYF – Such A Sad Puppy Dog
Desire – Under Your Spell
Kanye West – Send It Up
Lana Del Rey – This Is What Makes Us Girls
Kings Of Leon – California Waiting

DBSTRD

I veckan råkade jag av en slump snubbla in på ett för mig helt okänt band vid namn DBSTRD och fann där deras nyaste låtsläpp ”Mouth”. En låt som kom att visa sig så otroligt bra att jag genast kände mig tvungen att tillägna ett inlägg åt den.

DBSTRD är en göteborgslokaliserad grupp bestående av medlemmarna Dennis Björk, Erik Fors och Alex Pettersson. Det hela började som ett soloprojekt sommaren 2013 för Björk men han kom sedan att samarbeta med två av sina vänner för att ”[…] lyckas producera dessa låtar med så bra resultat som möjligt”, som han själv beskriver det. Och lyckats, det har dessa tre verkligen gjort.

Det som genast slår en är låtens väl sammansatta arrangemang. Man kan tro att de har producerat låtar tillsammans i flera år, men att det bara har gjorts i mindre än ett år är knappt greppbart. Textens frustration och ljudbildens framdrivande puls smälter samman så väl och de lyckas på ett magnifikt sätt visa sin säregenhet och även sin enorma potential på endast 3 min och 54 sekunder.

Gruppen rör sig i samma fält som Azure Blue, men helt utan att härma eller efterapa. De delar konsten att lyckas skapa ett välpolerat sound som är helt personligt. Men till skillnad från Azure Blue så ligger fokus inte främst på musikbilden, utan här är fokus lika fördelat på sång och musik. Björks röst känns genuin och framför texten mycket väl. Att den tidvis är skakig och nästan försvinner bland trummornas slag lyfter bara låten. Perfektion är aldrig personligt.

Bandet planerar att släppa sitt debutalbum på egen hand längre fram i vår och om de nya låtarna håller samma klass som ”Mouth”, då kan detta album komma att bli något alldeles särskilt. DBSTRD är en grupp som alla bör hålla ögonen på framöver, för det är just sådana här hemliga juveler man hittar ibland som verkligen ger en hopp om musikbranschens framtid. 

Leyla Ekelund

tiger forest cat new york new york

Tiger Forest Cat levererar lugn och melodisk indierock på sin första singel ”New York, New York” från kommande plattan Underdogism (Nomethod Records). Låten bjuder på en lekfull ljudbild som för tankarna till tidig Peter, Björn och John och Jens Lekman. Efter ett par genomlyssningar blir låtens charm tydlig. ”New York, New York” är en låt på resande fot som tar lyssnaren med sig. Man hänger gärna med.

Viktor Westerberg

little children by your side

Stockholmsbaserade Little Children släpper singeln ”By Your Side”. Det är ett smakprov från albumet Walk Within som släpps i maj.

Introt på dryga halvminuten bjuder upp till dans. Det är indie, det är pop, det är snyggt, det är tralligt, det är bra. När Linus Lutti börjar sjunga påminner det vagt om indieveteranerna Shout Out Louds, samtidigt som jag får flashbacks från när jag så intensivt lyssnade på This Is Head.

Den lugna indiepopen skulle tveklöst platsa på Pusterviks Klubb instant. En värld av poesi och trasigt hjärta möter moves på ett dansgolv med ett vinglas i handen. ”Then your long lost love left a whole in your heart, that you tried to fill. You drown in a sea of memories, try to find a way out”. Tillsammans med den melodiska perfektionen träffar texten min musiksjäl likt en käftsmäll.

Om jag var kall innan, så blev jag varm.

Var jag ledsen, blev jag glad.

Om jag var död, så återuppstod jag.

”By Your Side” är något att sätta på repeat, eller en låt att starra på Spotify. Introt är fenominalt och groovet är catchy. Dynamiken har en röd tråd som inte tycks brinna ut. By Your Side är februaris musikaliska mästerverk. By Your Side bjöd upp mig till dans. Får jag bjuda upp er?

Jennifer Last

det lilla extra allt under himlens fäste

Nu när alla storheter släpper musik på en och samma gång, alltifrån Robyn & Neneh Cherry till Krunisgården, är det lätt att missa det lilla extra. Tänk er om bloggruschen efter det nya från de redan etablerade hade varit lika intensiv under den tiden då Air France släppte sin debut. Hade vi missat dem? Det är därför vi tycker att det är viktigt att uppmärksamma artister och band som Nicolas Makelberg och småartister som släpper anspråkslösa ambientprojekt via kassett.

Ja, Det Lilla Extra är just ett sånt band. Jag vet inte så mycket om akten, förutom att den huserar i Umeå där popscenen och den experimentella musikscenen är på uppsving. De har precis nyss släppt en ep med 3 låtar via soundcloud, Allt under himlens fäste. Min favorit är det tredje spåret, ”På Stranden”, som påminner mig om västkustelectronica från några år tillbaka. Lite närmare stranden helt enkelt, en plats där jag gärna ser ny svensk elektronisk musik närma sig. Denna korta elektroniska melankoli ekar ut över havet och når ända bort till månen.

Bojan Buntic