Bästa Nya Album: Ken Camden – Dream Memory

mattiaselmansouri —  22 juni, 2015 — Lämna en kommentar

Ken-Camden-Dream-Memory

Artist: Ken Camden
Album: Dream Memory
Skivetikett: Kranky
Betyg: 7.6/10

Det är inte ofta jag lyssnar på något vars ljudbild inte fylls av musik som överlappar sig själv i ett försök att kunna visa upp en artists olika sidor, vare sig det varit ett band som sysslat med transcendental shoegaze på gränsen till dronerock eller en producent som utforskat de soniska gränslandet mellan elektronisk drömpop och euforisk house. Det är ju per automatik inte något negativt med det, för mångsidiga musiker är väl något som de flesta uppskattar, right? Problemet uppstår dock när artister vill fylla sina låtar med just allting som de är kapabla till att göra, ibland till det bättre, ibland till det sämre i en sorts grötig kavalkad. För min del har det inneburit att man inte riktigt vet var man har artisten. En överraskande fyrtakt och ett pulserande trumkomp i ett annars lugnt och drömskt stycke kan antingen tillföra eller förstöra något som redan var bra, typ som spotifyreklamen (som bara är dålig i den här liknelsen- och alltid) som avbryter Grouper när man håller på att somna in i en fridfull djupsömn eller Lana Del Reys överraskade och löjligt fula taktbyte i ”West Coast”.

Det här ovannämnda är dock inte applicerbart på Dream Memory, Ken Camdens tredje fullängdare sedan 2013-års Space Mirror och debuten Lethargy & Repercussions som utkom 2010. Att lyssna igenom Dream Memory är lite som att gå runt och utforska en gigantisk fruktskål fast med en kropp förminskad till en tumnagels storlek. Alla låtarna är sammanhängande i en sorts outgrundlig röd tråd, löst löpande och penetrerandes den skiftande rymd och genomtränglighet som den stora fruktskålen erbjuder. Att jag har en fruktskål (obviously fylld med frukt) som en liknelse vid plattans soniska utspel låter kanske konstigt och aningen överförfriskat, men det var det som mina tankar fördes till när jag fick höra de kulörta ljudlandskapen som återfinns på Dream Memory,

PromoImage camdenDen är experimentell, men inte sådär jobbigt experimentell som just elektronisk musik utan beats kan vara: intetsägande, dissonant, överraskade icke-tillfredställande och allmänt skittråkig. Musiken är snarare färgglad, på gränsen till transcendental och tar med en på olika soniska utflykter i den där fiktiva fruktstkålen där alla frukter har sin egna tydliga konsistens, sötma, bitterhet, strävhet och syrlighet. Detta projicerat på musiken bidrar till ljudlandskap som är lika expanderande som kontraherande, inbjudande som ogästvänliga, reverbfattiga som oändligt rymdiga och lekfullt blippande som monotont travande och allvarsamma.

Detta har Camden bland annat uppnått genom att experimentera fram nya ljud på sin elgitarr tillsammans med en stålslide och en E-bow (elektronisk stråke) för att rasera och sammanfoga tomrummet där en gitarrs och en synths olika klanger kolliderar med varandra. Han har även använt sig av en organisk vokal-samplingsmaskin som han låtit döpa till Vocaltron. Med hjälp av utlånade röster av Emily Elhaj från chicagobandet Mayor Daley och ingen mindre än den Missouriska folk-popparen Angel Olsen (som för övrigt släppte en av fjolårets bästa plattor) har han låtit expandera deras oprocessade stämmor för att bilda luftiga och subtila ljudmattor, lena men samtidigt så behagligt ludna, som skalet på nyskördade ekologiska persikor.

Med det sagt är Dream Memory en tonsatt kulört och välljudande promenad, en rolig och intressant upptäcktsfärd eller ibland en lite mörkare och vilsen utforskning av okända territorium, subtilt sammanvävt i olika trådar – eller låtar, som fått ge uttryck för olika känslor, fragment och intryck. Det bjuds inte på större överraskningar, men det är det som gör det så bra, den där outgrundliga förutsägbarheten och  känslan av att veta var man har musiken och i det här fallet veta att albumet man lyssnar på är ett enhetligt stycke och ett bra sådant. Det är bara att slappna av och bäras iväg.

Mattias El Mansouri 

Annonser

Inga kommentarer

Be the first to start the conversation!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s