Courtney Barnett på Stay Out West

emilmoodysson —  27 augusti, 2015 — Lämna en kommentar

courtney

Dag: Torsdag
Scen: Magasin 105
Betyg: 9/10

När jag efter en stunds febrilt letande till slut kommer fram till insläppet på nya Stay Out West-området Bananpiren går det redan att höra Courtney Barnett och band spela öppningsackorden till ”Elevator Operator”. Medan jag får väskan kollad går det att höra hur australienskan tar ton. Trots avståndet mellan mig och den hangarliknande byggnaden lyckas jag höra de första av många rader alldaglig rock-lyrik som väntar:

”Oliver Paul, twenty years old

Thick head of hair, worries he’s going bald

Wakes up at quarter past nine”

Väl inne på området rusar jag mot Magasin 105, och när jag kommer in i lokalen finns där inget bredare än mitt leende. Redan under de första stunderna av konserten bevisar Courtney Barnett varför hon har fått förtroendet att leverera sin garagerockiga indie under årets festival. Som i en slags symbios med sin lika långhåriga basist låter Barnett håret segla ner framför ansiktet under hänsynslösa gitarrsolon som ackompanjerar nästan hela låtlistan. Trots avsaknaden av macho-rockens sex, droger och övrig dekadens i Barnetts texter, är adrenalin-nivån i lokalen minst sagt påtaglig. Utöver den lilla skara publik som passionerat står och sjunger med i texterna går det inte att se speciellt många som inte delar mitt leende.

Till och med den största av rock-skeptiker är välkommen på den här spelningen. Det blir till exempel aldrig smaklös ”gitarr-onani” i Courtney Barnetts rock. Till skillnad från de flesta hårflängande rockband handlar det aldrig om att Barnett, eller någon annan i bandet, ska stå och visa upp sin tekniska kapabilitet. Att gitarrsolona verkar handla mer om explosiva vredesutbrott på gitarrhalsen än pentaskala och sextondelar gör det hela väldigt tydligt. Under låtar såsom avslutningsnumret ”Pedestrian At Best” blir det tydligt att Courtney Barnett snarare drivs av sin genuina och energiska attityd än något annat. Stundvis är det till och med en attityd som skriker punk, mer än något annat.

Jag missade tyvärr Patti Smiths spelning i Slottskogen, men jag ska inte låtsas som att jag sörjer det speciellt mycket så här i efterhand. Courtney Barnett bjöd nämligen på i princip allt jag önskar av en rock-spelning. Patti får helt klart vakta sin tron noggrant framöver.

Emil Moodysson

Annonser

Inga kommentarer

Be the first to start the conversation!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s