Krönika: Söndag

mattiaselmansouri —  30 augusti, 2015 — Lämna en kommentar

Press-1-Foto-Sofia-Lindberg

Det fanns en tid då mina Spotify-listor var viktigare än livet självt. I applikationens begynnelse satt jag och indieguden Terry Ericsson och skapade gemensamma listor för alla genrer vi gillade, kunde avgränsa någorlunda och lokalisera de heliga graalerna inom. Som ni kanske minns var inte Spotifys utbud lika heltäckande i början. Men en vanlig dag kunde se ut så här i min Facebook-mail:

Terry: ”Helig graal som saknas på Spotify.” Och så en länk till Wendy & Bonnie – ”The Paisley Window Pane”.
Jag: ”Herregud vad bra! Jag har just lagt till fem nya låtar i folkpsykadelia-mappen. Kolla in!” 
Terry: ”Vem tar tag i country-listan? Gör du det?” 
Jag: ”Okej.”

Ja ni hajar. Med en lite äldre vän vars kulturella kapital en gång var större än Donald Trumps bankkonto (och för mig fortfarande är) förkovrade jag mig i musikhistorien på ett sätt som aldrig tidigare varit så enkelt, fritt och inspirerande.

”And that was called love
By the workers in song
Probably still is
For those of them left”

Men tiden går. Rusar ifrån oss. Våra bankkonton jagar vår fritid. Fritid blir till arbete. Åren går och saker förändras. Vi också. Jag skickade just en playlist som ekar av den tiden till några nära vänner. Jag minns inte när jag gjorde den men det står säkert på Spotify. Hursomhelst är den en sammanslagning av några olika listor som jag gjort för att tonsätta den perfekta lugna söndagen. Det är en lista att vakna till, att sjunka in i, att älska till (ja, jag skriver det utan tvekan eller rodnad) och att baksissomna till.

10893380_10153447087948280_8773552_n

Tiden.

Jag har gjort musik i så många former nu och bokslut är viktigt. Och eftersom det är viktigare än någonsin att kommunicera ett enda stringent budskap för att nå igenom det tjocka filter som är samtiden (Hör du mig bae?) måste jag försöka hålla mig till en någorlunda röd tråd när jag släpper nytt material. Det är annorlunda. Bitskt och lite kallt.

Den blödiga romantiken kommer alltid att finnas i mig. Men i höst vilar den till förmån för en ny inrikting. För att inte röra ihop saker i media vill jag göra ett litet fotavtryck och en obefintlig parentes i mina närmaste vänners liv av den musik som jag väljer att kalla tidlöst romantisk.

Listan heter söndag.
Och jag önskar alla en skön sådan.

Kram.

Tobias Isaksson

Annonser

Inga kommentarer

Be the first to start the conversation!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s