Bästa Nya Låt: Jesu / Sun Kil Moon – America’s Most Wanted Mark Kozelek And John Dillinger

emilmoodysson —  8 oktober, 2015 — Lämna en kommentar

Kozelek broadrick

När det tidigare i år avslöjades att ett samarbetsalbum med Sun Kil Moon och Jesu var i produktion, var det inte helt lätt att föreställa sig slutresultatet. Att Mark Kozelek, som utöver sina framgångar som Sun Kil Moon har ett förflutet med slowcore-innovatörerna Red House Painters, skulle dela den nedstämdhet som Justin Broadrick gör uttryck för i sitt tungsinta shoegaze-projekt, är visserligen inte särskilt otroligt alls. Men när en duo står med ena foten i industrimetall och doom-influerad shoegaze, och andra foten i folk, slowcore, och AC/DC-covers måste man ändå tillåta en viss tveksamhet råda. Lyckligtvis rentvår den cyniska duon sig från samtliga orosmoln med singeln ”America’s Most Wanted Mark Kozelek and John Dillinger”.

Som de mest pricksäkra spekulanterna förmodligen redan räknat ut på förhand låter kombinationen Jesu / Sun Kil Moon betydligt mycket mer Kozelek än Broadrick. Faktum är att den lite märkligt namngivna låten fungerar som en 7 minuter lång snabbgenomgång av de olika stilarna som Mark Kozelek rört sig inom under sin nästan 30 år långa karriär. Redan i låtens vers samsas Kozeleks eviga men ack så underbara babbel-sång från hyllade Benji, med ett gitarr-arpeggio med en så pass sorglig klang att det är fullständigt omöjligt att tänka på något annat än Red House Painters tidiga album. Till och med under de stunder då Broadricks medverkan lyser igenom som mest går det att hitta spår av tidigare Kozelek-projekt. I introt, som bjuder på drömlikt mjuka gitarr-texturer, kan man till exempel hitta likheter med  Kozeleks samarbete med Jimmy LaVallePerils From The Sea i den blippiga synth-slingan.

Låtens sista delen är precis som en stor del av den senaste Sun Kil Moon-skivan Universal Themes ett spoken word-segment. Mark Kozelek läser kanske lite oväntat upp ett fan-mail, med Justin Broadricks ambienta ljudlandskap som ackompanjemang. Även om Broadricks medverkan inte är i närheten av att vara lika framstående som Kozelek är på den här låten, ger han det hela en mer fullbordad känsla. Det textur-inriktade tankesättet som Broadrick förmodligen delar med många andra shoegaze-baserade musiker lyckas komplettera de känslor som Kozelek uttrycker genom sin breda palett av stilar. Stillsamheten blir ytterligare lite lugnare, det dystra blir bäcksvart och Kozeleks ord lyckas med Broadrick bakom sig gräva sig ytterligare lite längre in.

Emil Moodysson

Annonser

Inga kommentarer

Be the first to start the conversation!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s