Archives For mars 2016

 

1900 Christian Gabel

Christian Gabels musik är inte som köttfärsen på Ica där allt har ett ”bäst före datum” i stället är musiken ett tidlöst mästerverk.

Jag tänker på Ramlösa i sådana där ”viktiga” glasflaskor, där etiketten skriker om hemliga allianser och låsta dörrar. Ett Europa präglat av konflikter och mörk energi- ett Europa som vi finner i skolans lärobok. Christians musik väcker minnesbilder, utan att längta tillbaka,  och kanske får man som lyssnare just ”.. uppleva ett ögonblick där man känner att det finns en framtid”

1900 A.K.A (Christian Gabel) nya album ”Tekno” släpps på onsdag den 30:e mars och jag har fått träffa Christian i hans studio för att prata om det kommande skivsläppet, häng med!

Hej Christian jag gör tummen upp för dig, är du blyg?

Om jag är blyg? Neaj så blyg är jag väl inte, det beror på vad det är för sammanhang. Jag tycker att det är jobbigt att bli filmad- jag tycker att det är lite lättare att bli fotad, men det är ganska lätt att prata så här.

Ja du, jag såg en bild på dig från början av förra sekelskiftet, häxor, troll och tomtar bör jag oroa mig?

Jaså, den där! Det där är i samband med förra skivan, man ser ju faktiskt att jag var yngre. Det var ganska längesen som den där bilden kom.

ChristianGabel2

Var finns den?

Om jag har den på väggen, hemma? Neaj, men mina föräldrar har den faktiskt som något stort porträtt.

På tal om förra sekelskiftet! Vad anspelar artistnamnet; 1900  och ”Tekno”på?

När jag spelade in förra skivan så hade jag arbetsnamn på alla låtar och sådär- det kunde vara namn på personer, känslor och situationer. Allting var centrerat vid 1900- talet. Jag är född 1975, så de första 25 åren levde jag på 1900-talet. Jag känner att mina referensramar har legat ganska mycket där omkring. Jag märkte att det passade musiken.

Tekno?

Jag tycker att det är svårt att skilja den här musiken från bilder och sånt. Jag märker att jag sitter och letar bilder på nätet, inte för att jag måste ha det för att skriva musiken men i samband med att jag jobbar med det här, blir det så. Jag märkte att alla bilder jag fastnade för hade med teknologi att göra- alltså gammal spjutspetsteknologi. Jag är intresserad av det som varit hypermodernt och sen är förlegat och vad det väcker för känslor.

Jag insåg att det var mycket teknologi helt enkelt. Jag är ingen tekniknörd alls, men jag tror att man kanske kan uppfattas som det, med de här gamla ”bandarna” Jag kan ingenting om teknologi- det är ett mysterium för mig.  Jag fastnar nog för äldre teknik eftersom det är aningen mer greppbart. Jag älskar modern teknik också- det har jag ingenting emot. När jag höll på att jobba inför nya skivan lyssnade jag på rå mixar och då var det någon som frågade om jag lyssnade på techno, då insåg jag att de här grejerna är lika högteknologiska som den senaste datorn. Det är helt obegripliga saker!

Ditt album känns som krig som efterkrigstiden, med låtar som; ”maskiner åt alla” ”Fotostat” ”Anti 1900” Alltså både sorg och vemod, men också väntan på något bättre. Vad vill du berätta?

Jag plockar bara delar från 1900-talet- det är friheten med instrumentalmusik. Jag kan i princip lägga in vad som helst. Det har bara blivit ett sätt sådär att ge låtarna någon sorts inramning.  Du vet filmer från en viss tid, en viss händelse sådär- skivan skulle kunna fungera som ett ljudspår till en film.

Vaddå, att musiken ska vara ett medel för att kunna färdas tillbaka?

Jag har tänkt ganska mycket på nostalgi när jag arbetat med skivan, för det går inte att värja sig ifrån att den känslan dyker upp.

Det är inte nostalgi i form att jag längtar tillbaka till  30- talet då fascismen var på tapeten och barnadödligheten var större-det är bara en reflekterande känsla. Det här bruset och svajet från ”bandarna”, och hur musiken är gjord gör att jag plockar upp sådana känslor- Det är därför jag döper en låt till ”anti 1900” för att poängtera att det inte handlar om nostalgi… ”på den gamla goda tiden där allt var bra…” för det var det inte, och så känner jag inte. Det är inte därför jag använder de här gamla ”grejerna”- det har blivit en arbetsmetod där jag går på känslan.

Du kanske är född i fel tid? 

Det är det som är obegripligt egentligen, jag tänker att det råder lite förvirring vad ordet nostalgi innebär eftersom den direkta betydelsen, är att längta tillbaka, men man kan ju inte längta tillbaka till något som man inte upplevt?!

Det är samma sak med det här ljuden som väcker minnesbilder. Jag pratade med ”lite folk” som har varit inne på att minnen kan gå i arv i generationer- krigstrauman som man inte har upplevt men som transporteras genom det som ens föräldrar eller farföräldrar upplevt, sådana kollektiva minnen finns och det finns nog mycket mer än vad man är aktivt medveten om, Sen så finns det ju sådana gigantiska arkiv, det finns ju med i hela ens världsuppfattning. Man måste ju inte ha lyssnat på gamla stenkakor.

Beskriv ett ögonblick du skulle vilja vara med om?

Du menar som ett historiskt ögonblick?

Nej, det kan vara vad som helst!

Vad jag känner att jag skulle vilja uppleva mer!? Jag skulle vilja uppleva en starkare känsla av att det finns en lång framtid framför mig, jag tänker ju så kortsiktigt.

Hur menar du då, musiken eller livet?

 Neaj..bara överhuvudtaget- folk har sagt det när de har fått barn. Det finns någonting som fortsätter framåt.

Men du har ju musiken?

Ja, det har jag, men det är just det kanske, som formar att jag tänker så kort. För när man håller på med något är det några månader; spela in en skiva, åka på turné, kortsiktiga planer på ett halvår ett år. Att få uppleva ett ögonblick där man känner; att det finns en framtid, det låter så negativt, jag menar bara såhär; att det finns en trygghet.

Vad var den senaste låten du lyssnade på?

 Jag lyssnade på en råmix på en låt som jag och en kille som heter Calle Olsson som spelar i Bear Quartet och Paper hade gjort i vårt  syntband ”Music box”

Vad är skillnaden med att arbeta själv och i Bob hund?

Det är en ganska stor skillnad vi är ju 6 personer i Bob hund, det är ganska naturligt att man måste kompromissa ganska rejält. Jag var ju även sist in i bandet.

Hursomhelst så är det precis samma sak som att umgås med människor i grupp eller att vara själv. Man får göra precis vad man vill när  man är själv men det också det som kan bli tråkigt efter ett tag, Jag märker att jag måste sätta upp ramar när jag håller på själv. Med  ”Tekno” var det jätte naturligt med begränsningarna, det är så givande att bandspelarna krånglar, då blir det lite som en människa. När jag jobbar själv så måste man skapa lite hinder åt sig för att fungera, vilket blir naturligt i Bob hund.

vilket band/ artist skulle vara förband till dig?

Det var ju svårt eftersom jag spelar ju inte ens ”live”. Jag har haft en spelning och den blev inställd.  Bandet Folkvang har spelat in i min studio- det var fin instrumental musik. Det skulle passa mig. Men det är svårt med skivan, för om någon artist eller något band skulle spela högljutt innan jag går upp på scen blir det väldigt udda med min lugna instrumentala musik- man blir tvungen att dra ner tempot lågt, så att det egentligen inte går att ha något förband alls. *haha* 

Det känns som att du gillar det gamla typ ”vintage” både ljudbild och i stil. Jag tänker lackat trä, moduler och Lucky strike. Stämmer det, gillar du  Mad men?

Ja, hoppsan, jag gillar Mad Men. Det är ganska propert gammalt sådär, jag går och letar efter banden på loppisar och köper slitna ”secondhandkläder” så, helt klart lite mer luffarläge läge på kläderna men det är alltid den stiliga luffaren man siktar in sig på.

Intervjuare: Isolde Berkquist

 

Annonser

Posteronline-01-01
Hej!

Som ni kanske vet sedan tidigare är vi med och arrangerar indiefestival. I år är det 5-årsjubileum och Festival Del Mar blir större och mer indie än tidigare, vi ska konkurrera ut Liseberg och Göteborgs 400-årsjubileum. Makthaverskan gör sin enda spelning i år, Sudakistan svävar ner från Stockholm för att fylla på i moshpiten framför dansbanan, Lilla Lovis övveraskar med en väldigt väldigt efterlängtad spelning, och Göteborgs bästa progressiva rockband Magna Mater kommer ner som en meteor. Välkomna! #BACKAKRABBAN

Till åminnelse av Festival Del Mars 5-åriga tillvaro visioneras ett jubileumsfirande lite i stil med Göteborgs Stads 400-årsjubileum, fast större, bättre, och framför allt mer Göteborgskt.  

Vi har bjudit in nära och kära, vänner och fiender, djur och odjur, gamla och nya hjältar, över stadsdelar, stadsgränser, landsgränser, från havens djup till bergens toppar, för ett brakkalas med dryck bryggd på 1000 års kulturarbetarblod. Varenda droppe ska ut i havet, himmelen ska bli eldröd och vi ska dansa i ring och enligt krabbans ritual, ända in i småtimmarna. Det blir invigning extraordinarie och avslutning med pompa, ståt och dunkdunk.

I år bjuder vi på Sveriges bästa indieakter inom alla genres, storheter och artister på uppsving mot stjärnorna, de som ännu inte hörts och de som ekar ut över atlanten. Det blir lyrik och det blir skrän, mjuk vokal poesi och hejdundrande skrän. Låt era blodröda hjärtan banka av förväntan för ni kommer inte tro era öron, ögon, ben, armar, lemmar och länder. Vi tror inte ens ni kommer tro era stortår!

Biljetten kostar ynka 380 kr (förköp via ticnet) för att vi vill ha en #¤%/#)”¤ tillgänglig festival, och då ingår livemusik av högsta ljudtekniska kvalité men musiker med punkhjärtan som överskrider den, kanske en ny kärlek vid klipporna, bad, två partytält, DJ:s som spelar mjukpop och techno, solsken, mer solsken, kanske lite regn men vem bryr sig, efterfest, en riktigt sjuk efterfest, kaos och ordning,  och ditt livs bästa dag.

Nu kör vi, välkomna! #backakrabban

Här är evenemanget: https://www.facebook.com/events/1680617198878769/

Lyssna på arrangörernas playlist och peppa inför krabbritualen! https://open.spotify.com/user/care1894/playlist/3ZzrZT2oKKGHrYjWc80H0p

The-Naima-Train-1024x682

Göteborgs loopdrömmare/remixmagiker Maria Nyström aka The Naima Train bygger upp en oas av akustiska toner, atmosfäriska välljud, reverb och dunstar av röster på sin undersköna tolkning av Kents svävande tårdrypare ”747”, precis lägligt inför indiebandets officiella hejdå. Mer nostalgiskt, romantiskt och upp i solnedgångskenet kan det inte bli. In och lyssna, ta fram ditt rödvin, och sörj på rätt sätt!

Kom till Oceanen på lördag och se henne live på Göteborgs nya coola indieklubb Luna Club.

Bojan Buntic

Biskop State Of Mind

Biskopsgården State Of Mind och ortenpoesi i nya supertalangen Emilio Sánchez aka Milly Dre video till tungflexande ”Dos Mil Quince”, en tung och mörk historia med produktion, rap, lyrics, video och i princip allt av den 21årige chilénaren själv. ”Viben den stannar på hisingen ingen där borta kan den / Den pumpas för fullt i din araba / I din gäris lur, du är förbannad va?” rappar Emilio i en av spårets momentum och sätter de flesta på andra sidan älven på plats i blixtsnabb staccato – som skott genom färjorna, rakt över till majorna i nån stackars skägghipsters skalle som faller handfallen till marken med Erik Lundins ”Araba” ljudandes genom öronvaxen.

Bojan Buntic

Paper x Konstantin Ayla Shatz

Sätt love som prefix framför varje genre remix- och produktionskonstnären Konstantin med stor lätthet omvandlat till honung och vin. 24 bast drivkraft, från nån slags kraftverk i Malmö som alstrar fullkomlig melodisk ljuvlighet snarare än livsfarligt avfall och världsförödande bränsle. Hans musik är trap för dagdrömmare och romantiker, och det finns miljontals sådana avslöjade ur deras dunkla vrår genom antalet spelningar på youtube och soundcloud. Trapmusikens 808s och brutala pang pang ekade ut över Atlanten och blev en dunkel dröm sammanblandad med nordiska EDM-melodikers neon och glitter.

Efter virala remixar av Galantis, The Chainsmokers och Swim kommer nu nästa steg för studioeremiten. Första delen av ett samarbete med sångerskan Ayla Shatz kommer idag i form av singeln ”Paper”. Ayla sjunger sockersött och samtidigt hjärtskärande om miljarder av människor som ber till Gud om ett papper eller en lucka i byråkratin som kan ge dem det värdiga liv vi tar för givet, eller bara ett skydd från helvetet som rasar omkring dem dag in och dag ut, jagandes genom mörka skogar, ansikten och händer tryckta mot obarmhärtiga landsgränser: “There are people around the world who don’t get a chance to make something with their life. So if there’s something you really want to do, don’t think about it, just do it.”

Hur kunde världens tyngsta kommersiella genre bli reflekterande popmusik som tillåter sig gråtande pianon? Konstantin har svaret och det kommer utgöra en grundpelare för framtida producenter som vill leka med hybrider, gränser och överskridanden.

Bojan Buntic

thea kitsuné lilac sky

Vokalslalom i högsta hastighet rakt in i hjärtat, en solgyllene röst, tillhörande Stockholms nya popstjärna Thea, gör fågellik akrobatik passerad genom en tunnel av modern teknologi, glidandes genom ett landskap av lila moln, blå skimrande himmel, och små kvittrande dunsar, en slingrande bana genom fluffighet och krispiga snares, hårda trummor och eterns andra mumsigheter.

”Lilac Sky” från denna multibegåvade, popnördiga, fiol- och violsvingande tjugoåring, som idag släpps via franska kultetiketten för allt som är pop i framkant Kitsuné, gör underverk på både dansgolv och i hjärtats kammare för tryckare. ”Everything is close to heaven,” sjunger hon, och verkar ösa ur sig sitt livs hela samlade belopp av bra karma och kärlek över någonting hon hittat, en egen ”At Last” i modern tappning. Jag kunde inte önska mig en bättre, mer upplyftande vårkänsla fångad i musik.

Bojan Buntic

 5f22d2cd8fc99658b1d3c3ad7427ef4758e007a0

”Varför tittar männen i baren på oss i hela tiden, det måste vara något fel på dem, idioter!” Vi möts på Tennstopet där Interiören är elegant och maten husman, Jonas vet precis vad han vill ha, då han avsmakat menyn åtskilliga gånger och rutbeklädda män med för tajta fläsk skjortor hör inte dit. Istället blir det ”..smör och ost, en Esvess tack.”

Vad har inspirerat dig musikaliskt i ditt nya album vissa nätter?

Ehh *tystnad* eh om jag visste det så skulle jag ju vara där i det musikaliskt hela tiden. Rent textmässigt så handlar den om när min tjej var höggravid och så var det en man som knuffa till min tjej på Götgatan och då så kände jag att jag lätt kunde knivhugga honom tills han dog utan problem. och det var första gången jag kände att jag kunde döda någon på det sättet.

Vad var det att som gjorde att du började göra musik? Var det ditt ego någon talang som behövde komma ut, brudar?

Jag började ju så tidigt. Jag visste inte vad ego och talang var för något.

När började du?

7- 8 år, Mitt band debuterande 1996 det är 20 år sen, man tänkte inte så mycket om och kring sig man bara gjorde en grej, man visste ju inte vad som drev en, perspektiv kommer ju i lite senare i livet.

Varför?

Man ville ha lite good times helt enkelt.

Vad har du lyckas bäst med under din karriär.

Att mer och mer alliera mig från den rådande populärkulturen.

I mailet Lotta skrev, så beskrivs du lie kitschigt som Sveriges mest kompromisslösa man, som att det skulle vara lite spänning i det, vad menar hon med det?

Jag kan inte, jag vet inte vad hon menade med det, det blir genant för mig att säga hon verkligen har rätt i det. Jag vet inte vad hon menar, jag kan inte förklara det själv, jag är väluppfostrad du vet!?

I musikvideon Vissa nätter, så står du i ett vitt kaklat badrum och mimar till din avbild, som har en riktigt grå aura. Har videon någon symbolik?

Nee symbolik? Jag tycker att det blev bra färger bara, tror vi förstärkte det bara.

Ge mig ett bra musiktips.

Gary´s in the park med Gary Wilson. Väldigt bra. Som någon som råkar göra disco utan att veta om det om det.

Vad var ditt så kallade rykte i Göteborg som aldrig gick att komma ifrån?

Va?! Har jag sagt så? Låter som jag har mördat någon?? Ibland kan det vara svårt att växa upp i en stad och när man kommer till en ny plats kan man börja om mer från början eftersom man har blivit äldre.

Dina fans, vilka är dem?

You tell me, nej jag har ingen aning alltså, ibland skriver folk på Facebook och Instagram, ibland kan någon ringa någon natt.  Jag är bara glad att någon bryr sig.

Det är bara att man råkar stå lite högre upp för att folk ska se en. Sen när man kliver ner vill man ju bara hänga, Snacka skit. Det här med intervjuer är ju lite konstigt, det är ju inte så här ett samtal ser ut. 

Vem är du av dessa karaktärer; Pippi, Kalle Anka Christian Grey, Askungen, Janne Långben, Magica de Hex, Grisen Olivia, Frank i de tre vännerna och Jerry?

Askungen absolut, man har ju en bild av att den där klänningen är sjukt snygg. Äeaaj vettefan Askungen är en så jävla dåligt porträtt av en person kan inte hitta mig i nån av de där men Långben han verkar inte utsättas för samma press, de andra har ett uppdrag i sin karaktär, Kalle Anka är bunden till sin roll att hela tiden misslyckas Magica de hex måste hålla på och trolla och sådär, Askungen måste vänta på balen, verkar tråkigt.

 Är image alltså t.ex. Scenkläder viktigt för dig?

När man går upp på morgonen kan man ju välja vad man ska man ha på sig, jag kan vara noga med det. . men det är inte så noga så att jag vill se annorlunda ut än publiken, men visst jag är noga.

Hur då, att det ska vara en ”viss” stil?

Att förmedla en viss känsla, det kan ju inte jag berätta, det händer ju i betraktarens öga. 

Vad vill du att betraktaren ska se?

It´s a business Secret. Jag kan inte gå hela vägen. Äeh Det blir pinsamt, Livet är ju det fullt av pinsamheter, hela mitt liv är det, jag försöker minimera det.

Slutar man inte bry sig efter ett tag?

Jag vill mest inte framstå som att man vet exakt var man har mig.

Du har väl bytt lite stil också. jag googlade upp dig innan vi sågs och nu ser du ut som du gjorde förut.. på albumet såg du ju lite äldre ut som en akademiker gubbe.

Har du sätt skivomslaget?

Ja, du står med fingrarna formade som en triangeln kring gylfen på jeansen som min spanska lärare gjorde..markera..?

Ja, det är en klassisk pose det bara blev så, vi lekte bara. Jag vill inte att man ska veta vem jag skulle ligga med. Alltså vilket kön, vilken person jag skulle ligga med. Schablonbilden av manlighet är så nära homosexualitet.

Så pass manlig så att du skulle kunna vara en bög herre?

Aeeh det är dina ord. Jag låter dig undra.

Intervjuare: Isolde Berkquist

IMG_3937

Igår hade House Music With Love premiär för detta enastående technospår av Nite Flights, Tobias ”Azuren” Isakssons nya projekt/förändringsarbete. Ni vet sedan tidigare min fascination och kärlek kring vår indieguru/kärleksprofet Azure Blue ”the hardest working man in the business”. Det kan ni läsa om här, här, här och säkert här också. Jag har följt hans utveckling sedan 2011s lyriska mästerverk Rule Of Thirds, och hela vägen genom projekt och sidoprojekt och samarbeten och album, från nämnda till spiken i den azurblå kistan på kärlekstrilogin med Beneath The Hill I Smell The Sea, fram till nu när han tar på sig technomagikerns shamaniska kappa och blir nattflygaren (läs vidare i interrvju på Hymn.se om det), en slags klubbens superhjälte i mjuka ljus och dunk dunkande hjärta.

När man avslutar ett Magnum opus inom svensk-internationell indiemusik av den kalibern och ansträngningen så är den naturliga följden att man har slut på ord om det där ämnet och måste hitta till det Wittgensteinskt ordlösa. Nu väntar vi oss just något sånt, ett instrumentellt technoalbum enligt den gamla skolan, 80, 90tal med trummaskiner, analogsynthar och ett hårt minimalistiskt driv i botten, sprinklat med glittrande synthar, himmelsblå atmosfärer och tropiska Jamie XX-style steelpan-melodier som ur en evig semester, och färgat av det vackra, författarbegåvade vemod som gör Tobias till just den han är.

Idag får ni höra den bangigaste bangern från nya albumet Jet Lag (släpps via Hybris Recordings 30:e mars), ”On The Road”, som med ett enkelt uttryck från The Land Belows Erik Lindestad fångar essensen av ett av Tobias favoritteman, vägen, resan och den ensliga kringvandraren med drömmar, anteckningsbok och instrument på resande fot genom fysiska och spirituella landskap.

Bojan Buntic