Arkiv för

familjen mitt i natten

Johan T Karlsson överlever Så mycket bättre och pappaledigheten, kommer ut på andra sidan och visar att Familjen fortfarande skiner och blinkar vackert, med en ljuvlig popkoral till singel. ”Mitt I Natten” är en mysmelodisk och poetisk sång på skånska om mänskliga rättigheter och rätten till trygghet, en hyllning till alla hjältar som korsar öken och hav, murar och taggtråd, med sista hoppet i bagaget.

Bojan Buntic

Annonser

hearts to gold adam öhman

Jag lärde känna Adam Öhman när han gjorde Sveriges bästa postrock, vackra tremolos, crescendos och en oerhörd stämma, men med en D.I.Y-anda ovanlig för perfektionistgenren. Postrockfantasten Magnus Olsson upptäckte Mountain Bird i demostadiet, innan skivbolagen började dra i honom, och efter Festivalrykten fanns han hos oss och i stort sett på alla bloggar på den tiden.

Efter flera släpp som fortfarande andades rockbandets luft kommer nu en för mig oväntad vändning. Hör man den senaste singeln, släppt via grymmaste With Love Recordings, som med lätthet och elegans släppt några av Sveriges bästa popartister på senare år (Swim, Canvas, Neeco Delaf), hör man ”Hearts To Gold” är det snarare de senaste årens elektroniska musik man tänker på, allt från Holy Other till James Blake). Det är drömska Moog-syntar och nu klassiska effekter (förvrängda röstsamles, m.m.) ur 2010 – 2016s verktygslåda för elektronisk pop som utgör produktionsunderlaget till en fantastiskt fin och romantisk (ala M83) poplåt som förgyller den Skandinaviska popmelankolin.

Bojan Buntic

 

Rafiki_final

“You have no idea how hard I’ve looked for a gift to bring You. Nothing seemed right. What’s the point of bringing gold to the gold mine, or water to the ocean. Everything I came up with was like taking spices to the Orient. It’s no good giving my heart and my soul because you already have these. So I’ve brought you a mirror. Look at yourself and remember me.” – Rumi

You were simpler,
you were lighter when we thought like little kids.
Like a weightless, hate-less animal,
beautifully oblivious before you were hid inside a stranger you grew into,
as you learned to disconnect.

Now he hangs your mirrors separately,
so one can’t show you what the other reflects.
– The Antlers, ”Palace”

En pojke på 6 år flyttade med familjen från flyktingboendet i Växjö till en liten, liten by i Småland, befolkad av dem som nyligen fötts, och de som snart ska åka vidare med skeppet mot nya stränder. I familjens första, nästan helt egna lägenhet blev han varse om ett spännande rum, en jättestor garderob, eller den var i alla fall jättestor för honom! Där fanns det leksaker av allehanda slag som inte var leksaker, kläder, hängare, lådor i lådor i lådor av grejer. Men de viktigaste leksakerna hittade han på. Garderoben, som var en helt vanlig garderob, var full av magiska varelser. Prinsar med diamantsvärd, magiker, gudar, monster, änglar och helt vanliga dokusåpemänniskor med kärleksproblem, yoga-instruktörer, parterapeuter, drömtolkare. I garderoben var pojkar inte pojkar och flickor inte flickor. Väggarna öppnade sig mot öknar, djunglar, stjärnhimlar och mot det fullkomligt vita ännu ouppfunna. Det var också ett maskhål mot olika tider där själar i alla åldrar (-9999 till + 9999).

Där, många tusen år senare eller kanske inte ens så långt in i framtiden, öppnades porten mellan två själar, pojken var en krigardrottning, och vid vår virtuella verklighets ränder uppenbarade sig Mitra Rafiki. I hörnet satt ”jag”, en skugga knaprande på röda piller, och antecknade konversationen som uppstod mellan två speglar.


Lyssna även på Spotify: https://play.spotify.com/album/7fKqfer6MHiYdVrO23aRWf

Teuta av Illyrien
Hej.

Mitra Rafiki
Hej.


Teuta av Illyrien

Känner jag dig?


Mitra Rafiki
Svår fråga för mig att svara på. Gör du?


Teuta av Illyrien
Vem är du?

Mitra Rafiki
Ingen alls. Samtidigt så ryms hon i mig. Lida ryms, Valerie ryms, Mitra och Rouhandeh ryms. Deras kortklippta hår i demonstrationståget för att gå under radarn och låtsas vara män. Deras blåmärken och ringar under ögonen ryms i mig. Och Hamid ryms i mig också. Hans rökiga tonårsrum. Fridas oljemålade selfies med apor ryms. Sallys simtag med mannen efter sig. Ryms.

Jag är poet, sångare och låtskrivare. Första iraniern i rymden. Hatar att laga mat.
Jag är en vit t-shirt med ketchupfläckar.
Vem vill du att jag ska vara? Vad behöver du just nu att jag är?


Teuta av Illyrien
Hur blir man iranier?


Mitra Rafiki

Definition av iranier: http://nyheter24.se/geddit/782538-16-saker-som-tyder-pa-du-har-iranier-i-ditt-liv


Teuta av Illyrien

Jag är en piratdrottning, första bosniern bland stjärnorna. Zlatans bicicleta från halva plan.
Ett par till-jobbet-byxor-med-en-kaffefläck-jag-glömt. Jag är poesi. Vad finns i rymden?


Mitra Rafiki

Vi. Vi finns i rymden.
Har du tänkt på att Elon Musk vill kolonisera Mars? Att den lilla pojken i honom är där borta redan? Han drömmer om att kolonisera. Som alla män innan honom. En interplanetär Columbus. Han vill ”upptäcka” mars och sätta en miljon människor där. Varför undrar jag. Ett spädbarn som vill ha en egen lägenhet men fortfarande inte klurat ut hur man inte skiter på sig och ligger kvar i sitt eget bajs.

Det vore fantastiskt om vi lyckades hitta intelligent liv på jorden innan vi letade efter det på andra planeter. Skapade fred i oss själva med varandra innan vi spred plågan vi kallar mänsklighet till andra stenar i systemet.


Teuta av Illyrien
Finns det fred? Jag skapar krig!


Mitra Rafiki

Fred finns inte, det skapas. Om och om och om igen. Fred är resultatet av något annat. Det är en ekvation innan, det som finns efter likamedstecknet är fred. Ibland. Ibland inte.
A x B = Fred. ( Ibland )


Teuta av Illyrien

Ursäkta att jag frågar, men: Är Navid Modiri påhittad?


Mitra Rafiki

Trött på frågor om honom. Pass.
Motfråga: vilka människor är inte påhittade?


Teuta av Illyrien
(Löses upp i ett virtuellt skimmer). Jag är också mer intresserad av annat. Jag är påhittad av William Blake som också är påhittad. Det finns någonting magiskt i livet som trollar för oss men vi är inte alla förtrollade, är du?


Mitra Rafiki

Definiera för-trollad?


Teuta av Illyrien

Att man ser samband mellan allting, mellan fåglarnas formationer och stjärnsystemen, mellan stjärnor och drömmar, att livets händelser är en bok som är läsbar.


Mitra Rafiki
Är slutet skrivet?


Teuta av Illyrien

Nej


Mitra Rafiki

Har du varit där?


Teuta av Illyrien

Ja och nej. Jag dog för flera tusen år sedan, men lever igen.
Flera gånger har jag trott det, att jag varit där. Och fortfarande idag tror jag ofta att slutet är intill mig och viskar på ett språk jag inte förstår. Har du?


Mitra Rafiki

Slutet är aldrig intill dig. Det är du själv som viskar. Precis som att du själv spelar alla rollerna i en dröm som du drömmer själv. När du drömmer om Tom Cruise som hoppar i din soffa så är det inte Tom Cruise utan du i en Tom Cruisedräkt. När du hör viskningar bredvid dig så är det du själv som gömmer dig och viskar från en buske för att förvirra dig. Varför vill du förvirra dig Bojan?

”Bojan”

Vad händer i dig nu?


Bojan Buntić

Ursäkta sent svar. Jag fick ta mina folköl till en stubbe invid en grav. Jag fick ett mejl från Gud för en vecka sedan. Finns Gud eller har hen hittat på hen? Jag tror jag och du är själsfränder.


Mitra Rafiki
Vi hittar på Gud varje dag. Vi har hittat på Gud från första dagen.
Någon Gud sa: varde ljus. Den Guden är en douche. Varför är den Guden skriven som en douche? För den är skriven av generationer av douches.

Jag tror Gud är summan. Inte domaren. Gud är framtiden. Inte räkenskapen. Jag tror Gud är dottern. Inte den hemvändande patriarken: vänta tills pappa kommer hem/vänta tills domedagen. Då räknar vi ut om du är ond eller god. Fuck you, du är en skymf för den Gud du påstår dig representera. Hade Gud funnits hade Gud skämts.

Jag har varit vid slutet en gång.


Bojan Buntic

Hur var det vid slutet?


Mitra Rafiki

Slutet var ganska likt början. En tornade av galaxer vid universums tak som snurrade runt varandras axlar med glupska munnar för att fånga den långsamma droppen som långsam vit honung. Koncentrerad kondens och alla ville äta. Alla var djur. Livsvätskan som föll ner en droppe i taget. Galaxmunnarna längs upp var vita, gula och nedåt färgades de mot grönt, blått och snart mörkt lila och svart till slut. De mörka var rädda, döende. De högst upp var ovetande och dansade nästan studsade.


Bojan Buntić

För det svarta hålet tar det lång tid att stiga upp ur sängen. Men när det väl vaknat, vilken strålande sol, sån explosiv energi och värme!
På tal om dans: du sjunger, varför?


Mitra Rafiki
Allt sjunger.


Bojan Buntić

Till och med stenarna. Då är vi i samma universum. Vad är musik?


Mitra Rafiki

Kärleksfulla vibrationer, när relationerna är i harmoni men inte står still. Yoga, dans, konflikter och hat/kärlek. Musiken är inte lika mycket ett innehåll som det är ett sätt att lyssna på harmoniserad rörelseenergi, vad menar du med harmoni Rafiki? Jag menar att när vi pratar med varandra du och jag så letar vi harmoni, det är ett sätt att söka att förstå, att skapa lim/kärlek mellan dig och mig, men är inte det Gud då? (här gör teckenspråkstolken tecknet för Gud, äntligen, de 10.000 timmarna han stått bredvid den där jävla självhjälpsidioten på scen, föreläsaren och artisten som vill skapa en bättre värld och äntligen får han göra tecknet för Gud, ett litet hörn i hans öga börjar rycka och plötsligt springer han ut ur rummet ) och just att glida in och ut ur berättelsen och att den här berättelsen upplevs mellan dig, mig och en tredje part vi inte vet vem det är kan harmoniseras mer eller mindre med någon slags rytm. Vad lyssnar du på just nu till exempel?


Bojan Buntić

Jag hade precis tänkt skriva till dig vad jag lyssnar på innan du frågade. Just i denna stund, när jag kommer till punkt, kommer Thom Yorke i sitt baklängesspråk skrika stillsamt till mig att vakna upp, wake up you fool. Från grottan. Han hittade inte vad han sökte.

Spelar man det framlänges berättar han om sitt livs kärlek. 23 år av hans liv, det är halva livet.


Mitra Rafiki
Lyssnar du ännu närmre så handlar det om ditt liv. Lyssnar du ytterligare ett lager ryms jag där också.


Mitra Rafiki

Jag tror Thom sjunger så vackert just för att han är så ful. Gitarristens trotsiga dist på elgitarren i Creep när det egentligen skulle vara en ballad, Yorke blev vansinnig och de slogs nästan. Därför blev det en så vacker kärlekslåt.


Bojan Buntic

Det är något som händer i världen, med människorna, i universum, vad är det som händer? Vad är det som händer med våra liv?


Mitra Rafiki

Vad är det du egentligen vill fråga?


Bojan Buntić

Talar någon till mig, genom dig? Jag tror jag är för ung för att förstå. Det finns en fråga i mig som inte får sitt frågetecken.


Mitra Rafiki

Jag har fem minuter kvar i den här lädersoffan. De står och blänger på mig och kastar ut mig snart.
Samma ”någon” talar till mig genom dig.

För ung för vad? Vad är det ”vuxenvärlden” lurat i dig förutom gifter, kapitalism, exploatering av allt och nedmontering av kärlek?


Bojan Buntić

Känner du Zoroaster?


Mitra Rafiki

Bror, vi är Zoroaster strapon i Buddhas rövhål. Vi är allt.


Bojan Buntić

Du är ett mirakel


Mitra Rafiki
Du är hög på en idé som borde vara självklar.
Älskar dig men nu kastar de ut mig.


Bojan Buntić
(den tårögda journalisten)
Älskar dig också och vi syns snart.
Jag tackar dig för din virtuella tid och dessa tecken finns i mitt hjärta för alltid.
Nu ska jag avsluta min folköl och röka sista ciggen innan det vi kallar livet lallar vidare.

 

 

Utskrift

Artist: Nite Flights
Album: Jet Lag
Etikett: Hybris Recordings
Betyg: 8.2/10

Hösten 2015 var en tid för metamorfoser. Flertalet vänner förvandlades från puppa till fjäril, från fjäril till drake, shaman, eller till någon virtuell, pixlad märklighet framtrollad i ett NASA-laboratorium, och jag gick från dandy och ”nöjesprofil” till hårt arbetande kommunare i Göteborgs stad. DJ-gigen blev färre, bloggen gick in i sin fjärde istid och jag försvann under radarn på sociala medier. Souncloud blev mitt hem. Jag lärde mig producera igen. Började fila på en roman. Reflektera, filosofera, samtala. Mest med Tobias Isaksson, aka Azure Blue, som gick från hjärtblottande författarsnille med passion för indiemusik till teknotrollkarl, DJ- och klubbprofil på Södermalm i Stockholm, med en hel ny arsenal av berättelser, nya produktionsgadgets/trollstavar och en livsåskådning i totalrenovering, och under nya täckmantlar.

Bland annat nattflygaren, Nite Flights. När orden inte längre kom ut vände sig Tobias inåt och lyssnade till hjärtats fetaste dunk, drömklangen från jordens tropiska paradis, fyllans hallucinatoriska melodier, nätternas brus, drinkarnas kling, klubbens ljus. Under en lång, lång tid fick man knappt fatt i Tobias på dagtid, och om man gjorde det så var det i efterruset av en kvälls oförglömligheter från Stockholms innersta kretsar. Men fastän mycket kretsade kring nattens nöjen, besvikelser, lyckorus och sorger, vad som hänt på Spybar, Boqueria eller någon svartklubb eller ute i gatornas vimmel, snurrade allting kring musiken som skulle ut. Det var det viktigaste, och allt annat, bland annat Azure Blues hjärtefråga, kärleken, las åt sidan, eller, rättare sagt, förblev tyst vid sidan och fick tala genom musiken:

Sanningen är att jag tänkt så mycket på kärlek, att det inte fanns några ord kvar. Det är huvudorsaken till att Nite Flights blev instrumentalmusik. Men nu har jag kommit så långt att jag inte är låst vid någon dogm längre. Nu har jag lagt så mycket tid på att skapa en värld av ljud, att det skulle kunna bli låtar med sång. Det finns inga regler. Men från början satte jag mig ner och projicerade mina tankar genom synthar. Det har bara varit jag och syntharna.
(från intervju i Hymn)

Idag 15 april kommer musiken ut för allmänheten via Hybris Recordings, i form av en fullängdare vid namn Jet Lag, 11 spår, de flesta hårda som fan, men vissa mer svävande, eteriska.

Jet Lag är min debut på dansmusikscenen. Eftersom jag också jobbar som nattklubbsarrangör och DJ har jag med klubbdygnsrytm kommit till studion lediga veckokvällar och suttit hela natten och inte gått hem innan jag har gjort klar en ny låt.bland två låtar på en natt. Tiden har förskjutits successivt så mot slutet har jag kommit hem mellan 06 och så sent som lunch dagen efter. Jetlagen har skapat mystiska ljudpaletter. Jag har aldrig haft så kul i studion som när jag lekt fram det här albumet. Utifrån vinylformatet har jag styrt in albumet i två delar. A-sidan är aerodynamisk och luftig medan B-sidan är en road trip i mörka tropiska landskap.

Technon som dominerar debuten är en riskzon mellan skränig lo-fi retro ala L.I.E.S (”So Long”, ”No mans land”, ”The Jinx”, m.m.), Jamie XX-melodism (”Tropical Stopover”, ”Take Off”, ”On The Road”) och Azure Blues blåa synthhimlar (t.ex. sorgekvädena ”Home Sick” och ”Au Revoir”). Å ena sidan acid, å andra filmiskt uppbyggda harmonier från ovan. Referenspunkterna är otaliga men det som är mest framträdande är kollen på den vinylsprakande techno/housen från 80-90tal, en avvikelse från den svenska besattheten kring minimaltechno, Berghainismer och The Avalanches-”semesterhouse” som länge regerat här. Tillbakablicken är nästan ett punkinslag i den svenska scenen, men punkattityden balanseras av ett mästerspel i ljuddesign (även de råaste spåren har fenomenalt vackra ljudbilder) och en känsla för melodi jag närmast finner hos Harald Björk, eller hos popproducenter (vilket Tobias i grunden är). Musiken är väldigt sensuell, ibland sovrumsintim, ibland i-det-mörka-hörnet-av-klubben-sexig, och det sexuella speglas i Alexander Palmeståls fantastiska grafik och omslag till albumet, som ser ut som en blandning mellan reklamkampanj för ett Airline som profilerar sig genom att spela discomusik under flygresorna och konstporr av Jesse Kanda.

Albumet har några utstickare även om det är uppenbart att Tobias strävat efter en persiskt sammansatt väv. På ”On The Road”, en slags invertering av introspåret ”Take Off” gästas han av Erik Lindestad från The Land Below för att uttrycka det ledsamma/euforiska tillståndet av att vara ute ensam på vift i världen, techno för ensliga turnéer. Steel Pans, enkla ord och den där fullkomligt hänförande ”yeah”-samplen från ”Take Off” skapar en megahit som resonerar från hjärtat och ut i mångskimrande discoljus.

Sen har vi ”No Man’s Land”, ett möte mellan de instrumentella ingenmanslanden på David Bowie’s Low, 80s voodootechno och hiphopen. För att vara en tryckare med gråtande synthar i acidregn, är den väldigt tung. Det hårda i produktionen ger nästan aldrig vika för det mjuka i Azurens tidigare output. Men precis efter ingenmanslandet kommer en nu klassisk Azuren-manöver och vi är inne i albumets sköraste spår. Ett litet ambientstycke som nästan låter som om det talar, och påminner om de vackraste spåren från ett av spelhistoriens bästa soundtrack, Chrono Trigger.

Tobias har lyckats fånga det där sakernas mellantillstånd, sömn och verklighet, historia och nu, hårt och mjukt, och albumet blir en perfekt målad yin och yang-symbol, transparent målat över Tobias mångskiftande CV. Vi ser, nu i efterhand, att Jet Lag lös sakralt över allt han tidigare producerat, och det blir både en magisk sammanfattning och en blueprint inför nästa gång Tobias sträcker ut målarpenseln mot det blå eller ner i det djupblå, en bild av en konstnärs metarmorfos.

Bojan Buntic

Nite Flights Take Off

Lyssna på nya Nite Flights-singeln ”Takeoff”, viktlöshet mot det stjärnspäckade svarta, färgsprakande kometsvansdun genom azuren, glidandes förbi alla skikt av atmosfären med den svenska housens skimrande lätthet, och ut i rymdens klubbmörker. Tobias Isaksson visar åter mästerprov på vad magikern-perfektionisten Azure Blue kan göra när orden slukas av svarta hål innan de lämnar strupen och alla indieförfattarens popimpulser ligger begravda med kärlekstrilogin. Med lite stoft från discokulornas himlasfär och Erik Lindestads (The Land Below) stämma i en ensam farkosts hytt.

”Takeoff är min favoritlåt från skivan. Jag ville göra lite lättare och mer housiga beats än jag gjort tidigare på det här albumet. Typ som förebilder som vännerna HNNY och Harald Björks debutskiva. På Takeoff lyckades jag för första gången med ett fjäderlätt beat. Dessutom känns låten som en helt naturlig utveckling av Azure Blue. Med Erik från The Land Below som brukar köra på Azure Blue-skivorna på lead. Skönt att inte sjunga en not själv på skivan.”

Bojan Buntic

 

Posteronline-01-01
Hej!

Som ni kanske vet sedan tidigare är vi med och arrangerar indiefestival. I år är det 5-årsjubileum och Festival Del Mar blir större och mer indie än tidigare, vi ska konkurrera ut Liseberg och Göteborgs 400-årsjubileum. Makthaverskan gör sin enda spelning i år, Sudakistan svävar ner från Stockholm för att fylla på i moshpiten framför dansbanan, Lilla Lovis övveraskar med en väldigt väldigt efterlängtad spelning, och Göteborgs bästa progressiva rockband Magna Mater kommer ner som en meteor. Välkomna! #BACKAKRABBAN

Till åminnelse av Festival Del Mars 5-åriga tillvaro visioneras ett jubileumsfirande lite i stil med Göteborgs Stads 400-årsjubileum, fast större, bättre, och framför allt mer Göteborgskt.  

Vi har bjudit in nära och kära, vänner och fiender, djur och odjur, gamla och nya hjältar, över stadsdelar, stadsgränser, landsgränser, från havens djup till bergens toppar, för ett brakkalas med dryck bryggd på 1000 års kulturarbetarblod. Varenda droppe ska ut i havet, himmelen ska bli eldröd och vi ska dansa i ring och enligt krabbans ritual, ända in i småtimmarna. Det blir invigning extraordinarie och avslutning med pompa, ståt och dunkdunk.

I år bjuder vi på Sveriges bästa indieakter inom alla genres, storheter och artister på uppsving mot stjärnorna, de som ännu inte hörts och de som ekar ut över atlanten. Det blir lyrik och det blir skrän, mjuk vokal poesi och hejdundrande skrän. Låt era blodröda hjärtan banka av förväntan för ni kommer inte tro era öron, ögon, ben, armar, lemmar och länder. Vi tror inte ens ni kommer tro era stortår!

Biljetten kostar ynka 380 kr (förköp via ticnet) för att vi vill ha en #¤%/#)”¤ tillgänglig festival, och då ingår livemusik av högsta ljudtekniska kvalité men musiker med punkhjärtan som överskrider den, kanske en ny kärlek vid klipporna, bad, två partytält, DJ:s som spelar mjukpop och techno, solsken, mer solsken, kanske lite regn men vem bryr sig, efterfest, en riktigt sjuk efterfest, kaos och ordning,  och ditt livs bästa dag.

Nu kör vi, välkomna! #backakrabban

Här är evenemanget: https://www.facebook.com/events/1680617198878769/

Lyssna på arrangörernas playlist och peppa inför krabbritualen! https://open.spotify.com/user/care1894/playlist/3ZzrZT2oKKGHrYjWc80H0p

The-Naima-Train-1024x682

Göteborgs loopdrömmare/remixmagiker Maria Nyström aka The Naima Train bygger upp en oas av akustiska toner, atmosfäriska välljud, reverb och dunstar av röster på sin undersköna tolkning av Kents svävande tårdrypare ”747”, precis lägligt inför indiebandets officiella hejdå. Mer nostalgiskt, romantiskt och upp i solnedgångskenet kan det inte bli. In och lyssna, ta fram ditt rödvin, och sörj på rätt sätt!

Kom till Oceanen på lördag och se henne live på Göteborgs nya coola indieklubb Luna Club.

Bojan Buntic

Biskop State Of Mind

Biskopsgården State Of Mind och ortenpoesi i nya supertalangen Emilio Sánchez aka Milly Dre video till tungflexande ”Dos Mil Quince”, en tung och mörk historia med produktion, rap, lyrics, video och i princip allt av den 21årige chilénaren själv. ”Viben den stannar på hisingen ingen där borta kan den / Den pumpas för fullt i din araba / I din gäris lur, du är förbannad va?” rappar Emilio i en av spårets momentum och sätter de flesta på andra sidan älven på plats i blixtsnabb staccato – som skott genom färjorna, rakt över till majorna i nån stackars skägghipsters skalle som faller handfallen till marken med Erik Lundins ”Araba” ljudandes genom öronvaxen.

Bojan Buntic

Paper x Konstantin Ayla Shatz

Sätt love som prefix framför varje genre remix- och produktionskonstnären Konstantin med stor lätthet omvandlat till honung och vin. 24 bast drivkraft, från nån slags kraftverk i Malmö som alstrar fullkomlig melodisk ljuvlighet snarare än livsfarligt avfall och världsförödande bränsle. Hans musik är trap för dagdrömmare och romantiker, och det finns miljontals sådana avslöjade ur deras dunkla vrår genom antalet spelningar på youtube och soundcloud. Trapmusikens 808s och brutala pang pang ekade ut över Atlanten och blev en dunkel dröm sammanblandad med nordiska EDM-melodikers neon och glitter.

Efter virala remixar av Galantis, The Chainsmokers och Swim kommer nu nästa steg för studioeremiten. Första delen av ett samarbete med sångerskan Ayla Shatz kommer idag i form av singeln ”Paper”. Ayla sjunger sockersött och samtidigt hjärtskärande om miljarder av människor som ber till Gud om ett papper eller en lucka i byråkratin som kan ge dem det värdiga liv vi tar för givet, eller bara ett skydd från helvetet som rasar omkring dem dag in och dag ut, jagandes genom mörka skogar, ansikten och händer tryckta mot obarmhärtiga landsgränser: “There are people around the world who don’t get a chance to make something with their life. So if there’s something you really want to do, don’t think about it, just do it.”

Hur kunde världens tyngsta kommersiella genre bli reflekterande popmusik som tillåter sig gråtande pianon? Konstantin har svaret och det kommer utgöra en grundpelare för framtida producenter som vill leka med hybrider, gränser och överskridanden.

Bojan Buntic

thea kitsuné lilac sky

Vokalslalom i högsta hastighet rakt in i hjärtat, en solgyllene röst, tillhörande Stockholms nya popstjärna Thea, gör fågellik akrobatik passerad genom en tunnel av modern teknologi, glidandes genom ett landskap av lila moln, blå skimrande himmel, och små kvittrande dunsar, en slingrande bana genom fluffighet och krispiga snares, hårda trummor och eterns andra mumsigheter.

”Lilac Sky” från denna multibegåvade, popnördiga, fiol- och violsvingande tjugoåring, som idag släpps via franska kultetiketten för allt som är pop i framkant Kitsuné, gör underverk på både dansgolv och i hjärtats kammare för tryckare. ”Everything is close to heaven,” sjunger hon, och verkar ösa ur sig sitt livs hela samlade belopp av bra karma och kärlek över någonting hon hittat, en egen ”At Last” i modern tappning. Jag kunde inte önska mig en bättre, mer upplyftande vårkänsla fångad i musik.

Bojan Buntic