Arkiv för

 

1900 Christian Gabel

Christian Gabels musik är inte som köttfärsen på Ica där allt har ett ”bäst före datum” i stället är musiken ett tidlöst mästerverk.

Jag tänker på Ramlösa i sådana där ”viktiga” glasflaskor, där etiketten skriker om hemliga allianser och låsta dörrar. Ett Europa präglat av konflikter och mörk energi- ett Europa som vi finner i skolans lärobok. Christians musik väcker minnesbilder, utan att längta tillbaka,  och kanske får man som lyssnare just ”.. uppleva ett ögonblick där man känner att det finns en framtid”

1900 A.K.A (Christian Gabel) nya album ”Tekno” släpps på onsdag den 30:e mars och jag har fått träffa Christian i hans studio för att prata om det kommande skivsläppet, häng med!

Hej Christian jag gör tummen upp för dig, är du blyg?

Om jag är blyg? Neaj så blyg är jag väl inte, det beror på vad det är för sammanhang. Jag tycker att det är jobbigt att bli filmad- jag tycker att det är lite lättare att bli fotad, men det är ganska lätt att prata så här.

Ja du, jag såg en bild på dig från början av förra sekelskiftet, häxor, troll och tomtar bör jag oroa mig?

Jaså, den där! Det där är i samband med förra skivan, man ser ju faktiskt att jag var yngre. Det var ganska längesen som den där bilden kom.

ChristianGabel2

Var finns den?

Om jag har den på väggen, hemma? Neaj, men mina föräldrar har den faktiskt som något stort porträtt.

På tal om förra sekelskiftet! Vad anspelar artistnamnet; 1900  och ”Tekno”på?

När jag spelade in förra skivan så hade jag arbetsnamn på alla låtar och sådär- det kunde vara namn på personer, känslor och situationer. Allting var centrerat vid 1900- talet. Jag är född 1975, så de första 25 åren levde jag på 1900-talet. Jag känner att mina referensramar har legat ganska mycket där omkring. Jag märkte att det passade musiken.

Tekno?

Jag tycker att det är svårt att skilja den här musiken från bilder och sånt. Jag märker att jag sitter och letar bilder på nätet, inte för att jag måste ha det för att skriva musiken men i samband med att jag jobbar med det här, blir det så. Jag märkte att alla bilder jag fastnade för hade med teknologi att göra- alltså gammal spjutspetsteknologi. Jag är intresserad av det som varit hypermodernt och sen är förlegat och vad det väcker för känslor.

Jag insåg att det var mycket teknologi helt enkelt. Jag är ingen tekniknörd alls, men jag tror att man kanske kan uppfattas som det, med de här gamla ”bandarna” Jag kan ingenting om teknologi- det är ett mysterium för mig.  Jag fastnar nog för äldre teknik eftersom det är aningen mer greppbart. Jag älskar modern teknik också- det har jag ingenting emot. När jag höll på att jobba inför nya skivan lyssnade jag på rå mixar och då var det någon som frågade om jag lyssnade på techno, då insåg jag att de här grejerna är lika högteknologiska som den senaste datorn. Det är helt obegripliga saker!

Ditt album känns som krig som efterkrigstiden, med låtar som; ”maskiner åt alla” ”Fotostat” ”Anti 1900” Alltså både sorg och vemod, men också väntan på något bättre. Vad vill du berätta?

Jag plockar bara delar från 1900-talet- det är friheten med instrumentalmusik. Jag kan i princip lägga in vad som helst. Det har bara blivit ett sätt sådär att ge låtarna någon sorts inramning.  Du vet filmer från en viss tid, en viss händelse sådär- skivan skulle kunna fungera som ett ljudspår till en film.

Vaddå, att musiken ska vara ett medel för att kunna färdas tillbaka?

Jag har tänkt ganska mycket på nostalgi när jag arbetat med skivan, för det går inte att värja sig ifrån att den känslan dyker upp.

Det är inte nostalgi i form att jag längtar tillbaka till  30- talet då fascismen var på tapeten och barnadödligheten var större-det är bara en reflekterande känsla. Det här bruset och svajet från ”bandarna”, och hur musiken är gjord gör att jag plockar upp sådana känslor- Det är därför jag döper en låt till ”anti 1900” för att poängtera att det inte handlar om nostalgi… ”på den gamla goda tiden där allt var bra…” för det var det inte, och så känner jag inte. Det är inte därför jag använder de här gamla ”grejerna”- det har blivit en arbetsmetod där jag går på känslan.

Du kanske är född i fel tid? 

Det är det som är obegripligt egentligen, jag tänker att det råder lite förvirring vad ordet nostalgi innebär eftersom den direkta betydelsen, är att längta tillbaka, men man kan ju inte längta tillbaka till något som man inte upplevt?!

Det är samma sak med det här ljuden som väcker minnesbilder. Jag pratade med ”lite folk” som har varit inne på att minnen kan gå i arv i generationer- krigstrauman som man inte har upplevt men som transporteras genom det som ens föräldrar eller farföräldrar upplevt, sådana kollektiva minnen finns och det finns nog mycket mer än vad man är aktivt medveten om, Sen så finns det ju sådana gigantiska arkiv, det finns ju med i hela ens världsuppfattning. Man måste ju inte ha lyssnat på gamla stenkakor.

Beskriv ett ögonblick du skulle vilja vara med om?

Du menar som ett historiskt ögonblick?

Nej, det kan vara vad som helst!

Vad jag känner att jag skulle vilja uppleva mer!? Jag skulle vilja uppleva en starkare känsla av att det finns en lång framtid framför mig, jag tänker ju så kortsiktigt.

Hur menar du då, musiken eller livet?

 Neaj..bara överhuvudtaget- folk har sagt det när de har fått barn. Det finns någonting som fortsätter framåt.

Men du har ju musiken?

Ja, det har jag, men det är just det kanske, som formar att jag tänker så kort. För när man håller på med något är det några månader; spela in en skiva, åka på turné, kortsiktiga planer på ett halvår ett år. Att få uppleva ett ögonblick där man känner; att det finns en framtid, det låter så negativt, jag menar bara såhär; att det finns en trygghet.

Vad var den senaste låten du lyssnade på?

 Jag lyssnade på en råmix på en låt som jag och en kille som heter Calle Olsson som spelar i Bear Quartet och Paper hade gjort i vårt  syntband ”Music box”

Vad är skillnaden med att arbeta själv och i Bob hund?

Det är en ganska stor skillnad vi är ju 6 personer i Bob hund, det är ganska naturligt att man måste kompromissa ganska rejält. Jag var ju även sist in i bandet.

Hursomhelst så är det precis samma sak som att umgås med människor i grupp eller att vara själv. Man får göra precis vad man vill när  man är själv men det också det som kan bli tråkigt efter ett tag, Jag märker att jag måste sätta upp ramar när jag håller på själv. Med  ”Tekno” var det jätte naturligt med begränsningarna, det är så givande att bandspelarna krånglar, då blir det lite som en människa. När jag jobbar själv så måste man skapa lite hinder åt sig för att fungera, vilket blir naturligt i Bob hund.

vilket band/ artist skulle vara förband till dig?

Det var ju svårt eftersom jag spelar ju inte ens ”live”. Jag har haft en spelning och den blev inställd.  Bandet Folkvang har spelat in i min studio- det var fin instrumental musik. Det skulle passa mig. Men det är svårt med skivan, för om någon artist eller något band skulle spela högljutt innan jag går upp på scen blir det väldigt udda med min lugna instrumentala musik- man blir tvungen att dra ner tempot lågt, så att det egentligen inte går att ha något förband alls. *haha* 

Det känns som att du gillar det gamla typ ”vintage” både ljudbild och i stil. Jag tänker lackat trä, moduler och Lucky strike. Stämmer det, gillar du  Mad men?

Ja, hoppsan, jag gillar Mad Men. Det är ganska propert gammalt sådär, jag går och letar efter banden på loppisar och köper slitna ”secondhandkläder” så, helt klart lite mer luffarläge läge på kläderna men det är alltid den stiliga luffaren man siktar in sig på.

Intervjuare: Isolde Berkquist

 

Annonser

 5f22d2cd8fc99658b1d3c3ad7427ef4758e007a0

”Varför tittar männen i baren på oss i hela tiden, det måste vara något fel på dem, idioter!” Vi möts på Tennstopet där Interiören är elegant och maten husman, Jonas vet precis vad han vill ha, då han avsmakat menyn åtskilliga gånger och rutbeklädda män med för tajta fläsk skjortor hör inte dit. Istället blir det ”..smör och ost, en Esvess tack.”

Vad har inspirerat dig musikaliskt i ditt nya album vissa nätter?

Ehh *tystnad* eh om jag visste det så skulle jag ju vara där i det musikaliskt hela tiden. Rent textmässigt så handlar den om när min tjej var höggravid och så var det en man som knuffa till min tjej på Götgatan och då så kände jag att jag lätt kunde knivhugga honom tills han dog utan problem. och det var första gången jag kände att jag kunde döda någon på det sättet.

Vad var det att som gjorde att du började göra musik? Var det ditt ego någon talang som behövde komma ut, brudar?

Jag började ju så tidigt. Jag visste inte vad ego och talang var för något.

När började du?

7- 8 år, Mitt band debuterande 1996 det är 20 år sen, man tänkte inte så mycket om och kring sig man bara gjorde en grej, man visste ju inte vad som drev en, perspektiv kommer ju i lite senare i livet.

Varför?

Man ville ha lite good times helt enkelt.

Vad har du lyckas bäst med under din karriär.

Att mer och mer alliera mig från den rådande populärkulturen.

I mailet Lotta skrev, så beskrivs du lie kitschigt som Sveriges mest kompromisslösa man, som att det skulle vara lite spänning i det, vad menar hon med det?

Jag kan inte, jag vet inte vad hon menade med det, det blir genant för mig att säga hon verkligen har rätt i det. Jag vet inte vad hon menar, jag kan inte förklara det själv, jag är väluppfostrad du vet!?

I musikvideon Vissa nätter, så står du i ett vitt kaklat badrum och mimar till din avbild, som har en riktigt grå aura. Har videon någon symbolik?

Nee symbolik? Jag tycker att det blev bra färger bara, tror vi förstärkte det bara.

Ge mig ett bra musiktips.

Gary´s in the park med Gary Wilson. Väldigt bra. Som någon som råkar göra disco utan att veta om det om det.

Vad var ditt så kallade rykte i Göteborg som aldrig gick att komma ifrån?

Va?! Har jag sagt så? Låter som jag har mördat någon?? Ibland kan det vara svårt att växa upp i en stad och när man kommer till en ny plats kan man börja om mer från början eftersom man har blivit äldre.

Dina fans, vilka är dem?

You tell me, nej jag har ingen aning alltså, ibland skriver folk på Facebook och Instagram, ibland kan någon ringa någon natt.  Jag är bara glad att någon bryr sig.

Det är bara att man råkar stå lite högre upp för att folk ska se en. Sen när man kliver ner vill man ju bara hänga, Snacka skit. Det här med intervjuer är ju lite konstigt, det är ju inte så här ett samtal ser ut. 

Vem är du av dessa karaktärer; Pippi, Kalle Anka Christian Grey, Askungen, Janne Långben, Magica de Hex, Grisen Olivia, Frank i de tre vännerna och Jerry?

Askungen absolut, man har ju en bild av att den där klänningen är sjukt snygg. Äeaaj vettefan Askungen är en så jävla dåligt porträtt av en person kan inte hitta mig i nån av de där men Långben han verkar inte utsättas för samma press, de andra har ett uppdrag i sin karaktär, Kalle Anka är bunden till sin roll att hela tiden misslyckas Magica de hex måste hålla på och trolla och sådär, Askungen måste vänta på balen, verkar tråkigt.

 Är image alltså t.ex. Scenkläder viktigt för dig?

När man går upp på morgonen kan man ju välja vad man ska man ha på sig, jag kan vara noga med det. . men det är inte så noga så att jag vill se annorlunda ut än publiken, men visst jag är noga.

Hur då, att det ska vara en ”viss” stil?

Att förmedla en viss känsla, det kan ju inte jag berätta, det händer ju i betraktarens öga. 

Vad vill du att betraktaren ska se?

It´s a business Secret. Jag kan inte gå hela vägen. Äeh Det blir pinsamt, Livet är ju det fullt av pinsamheter, hela mitt liv är det, jag försöker minimera det.

Slutar man inte bry sig efter ett tag?

Jag vill mest inte framstå som att man vet exakt var man har mig.

Du har väl bytt lite stil också. jag googlade upp dig innan vi sågs och nu ser du ut som du gjorde förut.. på albumet såg du ju lite äldre ut som en akademiker gubbe.

Har du sätt skivomslaget?

Ja, du står med fingrarna formade som en triangeln kring gylfen på jeansen som min spanska lärare gjorde..markera..?

Ja, det är en klassisk pose det bara blev så, vi lekte bara. Jag vill inte att man ska veta vem jag skulle ligga med. Alltså vilket kön, vilken person jag skulle ligga med. Schablonbilden av manlighet är så nära homosexualitet.

Så pass manlig så att du skulle kunna vara en bög herre?

Aeeh det är dina ord. Jag låter dig undra.

Intervjuare: Isolde Berkquist

 

11921781_978452315508316_6597514681453296733_n

Jesper Lidang har startat ett nytt projekt där han går under namnet HÔN och i den ”relativt” nya singeln Honeydream, går äntligen min utopi om en värld utan barn och lodishandskar (avklippta vantar där fingerspetsarna syns) i uppfyllelse.

Långsamt och gungande rör sig HÔN i ett koboltblå sken där blicken dras till det heliga; Vatten blir vin, gudinnor på piedestal och icke existerande tabuvantar.

HÔN´s sammetslena röst är placerad i ett sound hämtat från syntpopens 80-tal och precis som den ”kultförklarade” västtyska popgruppen; Alphaville, har HÔN´s Honeydream samma trollbindande egenskaper som att blanda känslor och teater i en våg av synth eufori, där nostalgi och reflektion över livet och dess förluster ständigt är närvarande som förblindat och hypnotiserat skriker; ”SÄTT MIG PÅ REPEAT!”

Isolde Berkquist 

 

 

 

PIKKORUN3 (1)

Efter 10 års ”hemligt” musikskapande så släpper PIKKO (Oskar Humlebo a.k.a. Moto Boy och hans fru Petra Fors) debutsingeln ”Run” från deras kommande Ep ”Secret”

I ”Run” så möts mörka elektroniska toner i en enhetlig slinga av Zelda– karaktär där Petra Fors ljusa modifierade stämma ger pianots ljusare toner en röst. Mystiskt men väldigt bra, vilket är något som återkommer i både sinnebild och image, där allt ska mörkas och hemlighållas t.ex. i en intervju med Aftonbladet så återkommer denna stilistik av snusk och hemligheter; ”Vad betyder låten Run för er? ”- ”Den handlar om en hemlig person som spelar stor roll för oss! ”

PIKKO tycker att deras musik rör sig; ”i en vacker värld fylld av krossade hjärtan..” ”champange..” och ”blodiga bandage..” Right, absolut ”någon klubb” med latex, eld, skimmer av neon, Treo, onda aningar och skuggan av en vacker amerikan, är fantasier som skapar sinnebilden för hur vi tolkar ljudbilden i ”Run”.

Isolde Berkquist

a2362714082_10

Butttechno (Pavel Milyakov) är en ung rysk producent och musiker från Orekhovo-Borisovo, som är ett distrikt i Moskvas yttre delar. Buttechnos nya låt ”Experimentor” suger in en i röster av ”flashlight” där de elektroniska tonerna av blixtrar går runt och runt, i röster av robotar och barn som sedan tvärt byter ljudbild till något som kan liknas vid dystopiskt kaos; som ett svart hål, som snabbt färdas och återuppstår i nya toner som är av en helt annan ljudbild som sedan avslutas i seriösa toner av piano och sorg.

Experimentor” Kan inte beskrivas som annat än dystopisk, där musiken präglas av postapokalyptiska hålrum, där inget lämnas för humor och spontanitet. Det som finns kvar är istället en allvarlig och betongliknande eftersmak från höghus och radioaktivitet, där gråskalan är allt. Buttechnos musik är självklar, den är kaxig och obehaglig som säkerhetspolisen KGB, i ett Ryssland där löften om demokrati är lika befängt som ett språk utan bokstäver.

Buttechno har samarbetat med den ryska modedesigner Goscha Rubchinsky för att ge ton till hans kommande kollektion; 1984, där inspirationen är Ryssland och killarna som bor där. Rubchinsky säger själv att kollektionen är baserad på b.la.: 80-talets Ryssland innan järnridån ”försvann” och Moskvas klubbscen – “It’s about boys – boys who come to the parties… the ten boys from Moscow, they’re real,”

Experimentor är Catwalk. Musiken ger oss en inblick i det vi inte vet, eller det som vi förstår under storebrors öga. Lögner, gymnastik, killar i rött, vitt och blått. Ett Ryssland under Sovjet eran där uniformen var allt. Kläderna och musiken ger oss en röst och en bild för förtryck, sammanhållning, kommunism och det som tyvärr fortfarande existerar – Ett statsskick med skeva normer i ett land som bara vill stå still. ”Den som kontrollerar det förflutna kontrollerar framtiden. Den som kontrollerar nutiden, kontrollerar det förflutna” 1984.

Isolde Berkquist 

 

Little-Jinder

Artist: Little Jinder

Album: Allting Suger

Etikett: Pop

Betyg: 9/10

En vecka försent, men jag kan inte hålla mig, eftersom Little Jinders sammetslena röst, ärliga och raka texter slår rakt in i hjärtat och ger ett långfinger till allt man hatar. Det är så underbart för det känns så ärligt och unikt, som en sms-konversation utan filter. Little Jinder är ingen sötnos – hon är en trotsig tonåring med mörk aura som skildrar samtiden och skickar i väg budskapen till oss i musiken. Jinders album ”Allting Suger” på nio spår (..precis som det förra självbetitlade albumet) är fantastiskt för att det berör och man får en kompis som aldrig dömer.

För vem har inte varit där i avgrunden? Med alla tips om promenader, yoga och mindfulness som präglas av ”ryck upp dig mentaliteten”: gråt inte, skrik inte, finns inte. Det är så genomfalskt, för när man gjort slut med någon så vill man ju bara dö, man vill inte leva ett långt och ”hälsosamt” liv. Det är en sådan äcklig propaganda. Little Jinders musik är sanningen. För vem bryr sig egentligen om att äta kål?

I albumet ”Allting Suger” så omfamnar Jinder melankoli, destruktivitet och kaos där hon kastas emellan flykt och saknad, kaxighet och skörhet i elektroniska pulserande melodier, som ändå lyckas behålla det optimistiska, det änglalika och det vackra. Jinder ger oss kaoset vilket är den bästa metoden för att komma över ”någon”. Dubbelmoral när den är som bäst. För Sverige har blivit så tråkigt. Rökförbud, samvete och rena kläder, att vara tråkig är trend. Och Little Jinder är allt annat än tråkig.

Bästa spåren från skivan är ”Super 8” det är en kaxig ”superhit”. ”Puzzel beskriver Jinder själv som ”evangelistisk”. Så enkel men ack så fin.”Ligger med en ful” med Markus Krunegård. Är en duett men istället för att tala med varandra så gör de det i det tysta, i olika delar av staden. Jag kan inte rå för det, men den är så ”bam” ”bang” ”poff” och ändå lite sexig, får man skriva så? Kort och gott är varenda spår värt att lyssna på om och om igen.

 

 Isolde Berkquist

 

young-bong-af-jesper-palerm_med

Young bong tidigare ”känd” som den danska rapparen Emil Stabils högra hand, partner in crime och ”kollega” har nu släppt sin officiella Ep Den Anden vej och den är fantastisk.

Psykedeliskt, rappt och ångestladdat spottar Young Bong ut sin dystra självreflektion i poetiska slagord som ”Jorden drejer den ene vej, Young Bong går den anden vej” som översatt på svenska blir; Jorden snurrar åt ena hållet Young Bong tar den andra vägen. Det är så fint att han går emot strömmen, att han inte är som alla andra män som är rädda för att bli rånade, sådana män som gör så att man blir rädd för världen, äckliga mesar.

Med Ep:n Den anden vej så blir jag övertygad om att Young Bong inte är en tunnhårig peppad kille som är rädd för rån och den röda gubben vid övergångsstället, istället visar han oss det mörka och det drömmande i musiken med en medveten reflektion av sig själv, vilket ovanstående karaktär tenderar att sakna. Nåväl åter till musiken, slingorna är tajta och till en början hårda men mjuknar ändå till synth, slingan i Den anden vej är beroendeframkallande och vacker. För det andra är det något med Young Bongs röst och Danskans ”slapphet” d.v.s. att språket inte är sönder artikulerat som dämpar den ”obehagliga lärare känslan” där orden ska höras och kommas ihåg, vilket är ett fenomen som återkommer hos många svenska rappare.

På musikplattformen Noisey(VICE) så förklarar han sina egna tankar och känslor kring Ep:n. ”It captures the feeling of being alone, in some way. I have those nights when I think too much before going too sleep- so much that I can´t sleep at all. This past month I been thinking about death a lot. I can get so into that I can´t even breathe” Spot on, Young Bong! Känslan av evigt mörker, panik, ensamhet och sömnlösa nätter som aldrig tar slut, går på repeat, precis som jorden i sin omloppsbana, runt, runt tills katastrofen inträffar. Young Bong kapslar in det alldagliga, det som aldrig tycks ta slut in i musiken, vilket är en konst i sig.

Isolde Berkquist