Archives For 2013

tiger lou

Det har hunnit gå sex år sedan indiebandet Tiger Lou senast släppte något. 2008 släppte de albumet A Partial Print som följdes av en turné och sedan av något som av flera medier blev omskrivet som en upplösning eller nerläggning av bandet. Andra hoppades på att det bara var en paus. Oavsett vad det var, så stämde inte det som det pratades om för de har i det dolda arbetat på en ny skiva. Och nu är de tillbaka  med den nya singeln Homecoming #2, en låt som titeln antyder handlar om att hitta hem. För bandet handlade det om att försöka hitta hem till var dem befann sig och det har dem sannerligen gjort. Tiger Lou har varit med och byggt upp Sveriges indiescen och har etablerat sig som ett indieband av rang. Nu kan det bara gå vägen för dem för de är mer sammansvetsade än någonsin. De har hittat hem.

Mattias El Mansouri 

 

katohjärta 100 år

Umeå gör det igen. Katohjärta visar åter igen att svensk pop flyttat från Göteborg, upp i norra Sverige. Bandet är en kvartett bestående av Erik från First Love, Last Rites, Tiger Forest Cat-Filip och två andra, Moa och Elina. På debutsingeln ”100 år” får vi shoegazande indiepop på svenska med en litterärt begåvad låttext som låter som ett utdrag ur en svensk ungdomsroman om obekväm, klumpig kärlek: ”du älskar mig i en sekund, och jag har hatat dig vartenda stund”.

Bojan Buntic

Daniel Johnsson

Daniel Johnsson aka Horrible Houses aka Sveriges typ bästa och mest underskattade indierockare ger oss tre nya låtar på en gång, i form av en liten mixtape av skostirrande, gräsrots kasettbandsmusik. Psykedeliskt, slitet, naket, nött, yrvaket och rätt igenom äkta.

tiger forest cat new york new york

Tiger Forest Cat levererar lugn och melodisk indierock på sin första singel ”New York, New York” från kommande plattan Underdogism (Nomethod Records). Låten bjuder på en lekfull ljudbild som för tankarna till tidig Peter, Björn och John och Jens Lekman. Efter ett par genomlyssningar blir låtens charm tydlig. ”New York, New York” är en låt på resande fot som tar lyssnaren med sig. Man hänger gärna med.

Viktor Westerberg

little children by your side

Stockholmsbaserade Little Children släpper singeln ”By Your Side”. Det är ett smakprov från albumet Walk Within som släpps i maj.

Introt på dryga halvminuten bjuder upp till dans. Det är indie, det är pop, det är snyggt, det är tralligt, det är bra. När Linus Lutti börjar sjunga påminner det vagt om indieveteranerna Shout Out Louds, samtidigt som jag får flashbacks från när jag så intensivt lyssnade på This Is Head.

Den lugna indiepopen skulle tveklöst platsa på Pusterviks Klubb instant. En värld av poesi och trasigt hjärta möter moves på ett dansgolv med ett vinglas i handen. ”Then your long lost love left a whole in your heart, that you tried to fill. You drown in a sea of memories, try to find a way out”. Tillsammans med den melodiska perfektionen träffar texten min musiksjäl likt en käftsmäll.

Om jag var kall innan, så blev jag varm.

Var jag ledsen, blev jag glad.

Om jag var död, så återuppstod jag.

”By Your Side” är något att sätta på repeat, eller en låt att starra på Spotify. Introt är fenominalt och groovet är catchy. Dynamiken har en röd tråd som inte tycks brinna ut. By Your Side är februaris musikaliska mästerverk. By Your Side bjöd upp mig till dans. Får jag bjuda upp er?

Jennifer Last

peacock farm

Det stockholmsbaserade bandet Peacock Farm har sedan ett år tillbaka släppt skitig och atmosfärisk rock på sin soundcloud som andas lika mycket Dungen som tidig symfoni-rock á la Genesis. Nu har de släppt den senaste singeln ”Monogram (Plum Run)” på det för mig tidigare okända lilla skivbolaget Get Shot Records.

Det sex minuter och tjugo sekunder långa spåret är en resa genom olika musikaliska influenser. Influenserna pressas genom Peacock Farms filter och smutsas ned men förvandlas på samma gång till något vackrare. Tänk Fleet Foxes fast med lite svampar, dist och ännu mer reverb.

Singeln i sig är riktigt intressant och deras kommande EP kan bli fantastisk om de andra spåren håller samma kvalitét som ”Monogram (Plum Run)”.

Viktor Westerberg

no coda no ransom

Indierockbandet NO CODA (ja, det ska skrivas med versaler) från Sandviken har under senaste månaderna fått utstå lysande kritik från såväl PSL som Festivalrykten som prisat deras senaste singel ”No Ransom” som lite av en räddare av den svenska rockscenen.

Jag kan bara säga att det var länge sen jag hörde ett svenskt band som utstrålade en sån här skit-i-allt-attityd och det känns minst sagt uppfräschande. Ifall deras hypeade debutalbum The Entire Cast, som släpps senare i år på bolaget Nomethod, håller måttet blir intressant att se. I hoppfull väntan kan du dock släcka törsten efter kaxig indierock med ”No Ransom” så länge.

Viktor Westerberg

The Sympathy  I Need You

Göteborgs The Sympathy är ett av de få band i Sverige som går fullt ut på att reinkarnera den gamla rocksjälen. De har varit aktiva i Göteborgs klubbscen, och har spelat sin alldeles egna variant av sextio- och sjuttital bland annat på Caligula, Klubb Total och på vår egen engångsklubb på Kontiki. Återuppväckelsen sker på en spillrans nu ep, och här har ni premiären av en av de mer balladiga spåren från EPn ”I Need You”: stämsång, munspel, gamla hederliga melodier och gitarrkomp, med en sån där text som skrevs bäst av The Beatles, en enkel sång om att verkligen behöva någon.

Bojan Buntic

HNNY: ”Sneeze”

Gehitmusiken —  5 februari, 2014 — Lämna en kommentar

SNEEZE HNNY

”I sneezed on the beat and the beat got sicker”. När Beyoncé nyser på beaten blir den sjukare. När Stockholmsproducenten HNNY nyser på denna vokalrad ur Beyoncés ”Yonce” blir det ännu sjukare. 

Bojan Buntic

alpaca sports just like johnny marr video

Vid det här laget kan vi vara säkra på att varenda singel gullpopduon Alpaca Sports släpper kommer låta som exakt samma låt. Men det är till deras fördel, för den där ursprungslåten som allt är en variation på är så bra att man egentligen inte vill ha något annat än exakt samma den, om och om igen, i nya skepnader. Det vill säga riktigt välskriven, polerad indiepop av det mest underbara slaget.

Deras duffelklädda signatursound har tagit dem till Japan. Den nya singeln är en låt i samma tema som alla andra, kärleken, och denna gång handlar det om att typ nästan göra slut men ändå inte. Om att spela gitarr som Johnny Marr, och att bli förälskade igen till tonerna. Att hitta en väg tillbaka när man har tröttnat på varandra men egentligen inte.

Videon är inspelad av Carl Jirestedt i Japan, lämpligt nog, för den har en Lost In Translation-feel som är omöjlig att motstå. En miniatyrfilm av det mest anspråkslösa, charmanta slaget.

Debutalbumet Sealed with a kiss kommer ut via Luxury den 14e februari (Alla hjärtans dag, wink, wink, så ni indiepoppare vet vad ni ska köpa till era älskade).

Singeln finns även ute på spotify.

Bojan Buntic