Archives For 2016

Idag släppte nya svenska popvidundret Mountain Bird videon till nya singeln Circus, ett samarbete med stjärnan Noomi. Vacker, svävande pop och dramatiska scener i bästa kombination. Vi passade på att intervjua konstnären bakom aliaset.

Här kan ni även lyssna via soundcloud, om ni fjärmar er Youtube och bara vill ha den sublima musiken:

Vad fick dig att ta beslutet att satsa på musiken? Beskriv det ögonblicket.

Det är sällan så romantiskt som endast ett ögonblick utan snarare en serie av händelser och inflytelserika personer som leder upp till att man vill göra något under all sin vakna tid..
Jag har mycket min syster att tacka, hon visade mig under mina tidiga år hur man spelade trummor då hon gick på rytmus för en väldans massa år sedan. Så rätt vad det var så satt jag självmant där och bankade.
Sen har jag alltid haft ett grovt behov av att tömma huvudet på tankar, jag kan aldrig riktigt klassa mig som helt lycklig utan att få producera musik. Och de perioderna då mitt skapande går trögt går också livet trögt!

Innan Mountain Bird hur lät det då?

Jag spelade i olika band och avundades människor som kunde producera elektronisk musik och slapp låta som band. Minns när Miike Snow släppte sin första singel, såg det som 16 åring på Popaganda 2009, det var det häftigaste jag sätt. Som ett musikaliskt rymdskepp!
Jag menar idag är de töntiga men det var riktigt nytt för 7 år sedan! Om vi pratar pop idag så gillar jag FLUME. Han gör allt jag vill göra med Pop-Industrin, skriva traditionella poplåtar men klä dem med sjuka ljud. Jag menar alla C-ackord på gitarr är skrivna men alla ljud är inte hittade ännu.

Många artister har nämnt att de uppskattar våra långa mörka vintrar för det håller dom i studion. Håller du med eller vart finner du bäst inspiration till att skapa ny musik?

Jag håller med om det faktum att sommaren är totalt usel för kreativitet! Men som tur är producerar jag/Skriver mycket åt andra, då blir det mer matematiskt tank, vilket kan vara jätteskönt att varva med mitt solo-projekt där man måste känna att varenda ljud sager exakt det just du vill saga.
Utan att vara för stereotyp så har jag alltid älskat mörkret, men inte bon iver mörkret ute I en skog utan min dröm är snarare att ha en stads-studio på en takvåning I London eller Tokyo. Skruvandes på en synthvägg med utsikt över stadsnatten.

Hur ser de kommande månaderna ut för dig?

Vi släpper musikvideo till min nya single “Circus” under de närmsta två veckorna!
Sedan Iochmed att jag just släppt singel så skall jag sätta mig ner och se över vilken låt som blir nästa single, jag har liksom en bank med olika demos som man kan välja att producera klart om man får feeling, ganska skönt faktiskt.
Sen komme jag producer ännu mer åt andra, släpper två stycken låtar jag och en kollega gjort för rapparen  Samboii snart. Men det är ingen musik jag lyssnar på utan är mer bara ett redskap I processen, förhoppningsvis får jag under de kommande månaderna producera mer grejer jag verkligen tycker om också!

Ni är även ett band när ni kör live, hur träffades ni?

Har under åren strukturerat om min live-setting ganska vilt för att hitta det ultimata för just mig. Har varit ingrävd I studion och sista gigget var på en medelstor klubb I London, då hade jag med mig två stycken personer.
Jesper som är frilans-trummis och Christian som är Signad producent på Capitol Music I Stockholm. Minns inte riktigt hur vi träffades, jag blev inslängd ganska snabbt I denna bransch så ibland känns det som en enda stor familj, tror jag efterlyste på facebook och blev bombad med meddelanden, teknik är en bra grej!

Du håller ett genomgående tema i dina designs och musik videos hur går du tillväga för att hitta rätt?

Jag kommer ofta med en ganska tydlig idé, utvecklar den sedan tillsammans med mitt skivbolag. Som på senaste släppet så ville jag ha ett halvt ansikte som en avslagen grekisk skulptur, jag älskar skulpturer och mitt favoritomslag är till chet fakers senaste album, svinsnyggt! Jag antar att jag älskar den termen folk har använt fel sedan vikingatiden, minimalism! Simpelt är oftast det allra starkaste när det kommer till låtar och konst.

Intervju: Bojan Buntic

Annonser

Intervju: Anna Wester

Gehitmusiken —  15 september, 2016 — Lämna en kommentar

14218481_10155333264318782_1990146968_n

Hej! Berätta lite om dig själv: vem är du och vad gör du på dagarna?
Hej! Jag jobbar med musik på olika sätt. Både på dagarna och på nätterna. Jag djar, har jobbat på olika skivbolag, haft klubbar osv. Musik är allt. Det är livet och hela universum.

Vad inspireras du av?
Grymma tjejer.

Vad brukar du lyssna på och varför?
Jag lyssnar på allt med feelings. Just nu är jag inne på Ólafur Arnalds, Shura, Christine and the Queens, Weval, Kiasmo, Darkside och Gidge. Jag lyssnar på musik från det att jag vaknar på morgonen tills jag går och lägger mig. Oftast fastnar jag för låtar som går mer i moll, jag gillar inte när det blir för glatt och glättigt.

Vilka är din favorit DJ just nu?
Alla mina kompisar i DJ-kollektivet Discwoman. Men också Shlohmo, Motor City Drum Ensemble, Kim Ann Foxman, Janina, och min kompis Octo Octa tycker jag också om lite extra.

Vilken musik växte du upp med?
Min farmors finska tango och pappas skivor med genier som Femi Kuti, Björk, Bob Marley, Bowie, Sinéad O’Connor och The Knife.

Vilka producenter tycker du att vi borde hålla ett extra öga på just nu?
Abra, TOKiMONSTA, Kiasmo, Nicolas Jaar, Grimes, DJ Haram, Bob Moses, Bjarki, Arca och Louisahhh.

Vilka är dina favorit labels?
Awful Records, Stone Throw, Other People, Wedidit och Young Turks.

Var någonstans hittar du efter ny musik?
NTS Radio, Deep Space Helsinki, mina kompisar, Soundcloud, på klubb, Hypem, Soulection och Beats 1.

Du har gjort en spellista åt oss. Vad hör vi i den?
Låtar med feelings.

Lyssna på spellistan:

pressfoton-m-m

Ett syskonpar singlar, med knappt skilda, tvillingartade temperament, samma anlag ärvt från det uråldriga skandinaviska vemodet, biologiska gener i teknologiska kroppar. ”Mammoth”, en militäriskt hård och kall övning i witchhouse-maximalism, tungfotade, frostbitna synthmattor melodiöst sammansvetsade i en obeveklig rytm; ”Companions”, en något mer introvert fortsättning på de rytmiska elementen genom rituella rörelser av elektronisk percussion och iskallt sprakande maskiner, en atmosfär från baksidan av vinyler. Den första singeln bjuder, måhända brutalt, in till dans, den andra fullföljer elegant. Både grafik, ljud och stilistik påminner om Kastles eminenta Her Records och det glädjer mig att höra något lika nytänkande och mystiskt ifrån Sverige, som de fantastiska producenter jag följt under senaste året via deras soundcloudsida.

7 oktober släpper IAMBEAR fullängdaren Kattegatt, ett sammavävt konceptalbum av det mörkare slaget, men fram tills dess kan ni fördjupa er med de fyra volymerna som varslar om helhetet. Vi är på vol. 3 av försmaket. Det släpps imorgon 16:e september via Summerhearts fantastiska etikett Sommarhjärta, som alltid är i framkant, och vi är ärade över att få spela upp Sverigepremiären för er, som idag hade sin officiella premiär på Line Of Best Fit.

Bojan Buntic

Makeout Point

Makeout Points debutsingel ”The Place Where We Used To Live” öppnar våldsamt som en fullblodad punkorkester  ala Misfits, dirigerad av en moshpit på tiotusen sjuttonåringars glädje. Detta är energin som staten är rädd för: kärleken under en spelning där det enda blodet som rinner är reverben från gitarrers sylvassa melodier, och där vi möts i ett mantra om gemenskap som höjer oss över facebookflödets depressioner. Med medlemmar ur favoriterna Psykofant och nya intresset Ed.1 & Brus lyckas Shiva, Simon, Theo, Alma och Andreas tillsammans med producenten bakom hajpade NEJ skapa en känsla av kollektiv sorg över saknad ungdom, med bitterljuv shoegazing, gitarrsprak, sjuhelvetes vackra vokaler och poetiskt text av finaste indiekänsla: ”I grew up with love all around me and when I got hurt my mom would kiss the aowie”. Släktskapet till skandinaviens bästa indieakter är tydlig men markerar sig tydligt mot både Agent Blå och Makthaverskan. Vi har att göra med en helt ny eld i Sveriges fantastiska indiescen.

Vi presenterar idag stolt videon till denna superfina singel som perfekt gestaltar låtens känsla och avståndet till det förlorade förflutna genom filter och effekter i sann D.I.Y-anda signerad Theo Brus, Simon Hjort och Edwin Dickson.

HERCULES

Inom mig finns två, den instängde, och den utslängde, och beroende på vem som för talan för tillfället, tyr jag mig till olika sorters litteratur, musik, kultur. Jag kan sitta i timtal och studera ockult filosofi, eller så kan jag ta mig igenom en bra science fiction-roman, lätt som en deus ex machina, och gå ut och fånga Pokèmon. Kinder Aus Asbest & J.Larson ”Chanson Of A Broken Heart”, första singeln ur en kommande serie singlar med temat Herkules många utmaningar The Herculean Singles, tilltalar eremiten i mig, den som grubblar över livets mening och gräver ner sig i underjordiska samband, men också den som går ut och fångar Pokémon. Den minimala synthen, i dess enkla design, vackert designade ljudbild, funktionalitet och charm, påminner om både spelets tema men också något annat, det djupare skiktet i allt: saker som låter oss gräva ner oss i underjordiska samband, enkla ting som visar en oändlighet för den som är på jakt, fullkomligt fascinerad över livet och dess många märkligheter och kopplingar mellan ting.

Till skillnaden från Pokèmontemat, som jag också skulle säga är bra synth, möter vi här en isighet, en nedkylning, men temat väcker lika mycket nostalgi och för mig som är uppväxt med de tidigaste TV-spelen. Jag ser ännu oupptäckta sidescrollers framför mig, soundtracket besatt komponerat av en trollkarl bakom skärm eller synth, med en känsla för melodi som sällan når utanför spelkompositörerna från 90talet och ta da, minimal wave-synthare.  The Herculean Singles – Challenge I: The Unbroken Heart, kommer ut digitalt och fysiskt (via kasett eller 7” den 5:e augusti). Jag ser fram emot att höra fortsättningen på Herkules resa.

Bojan Buntic

 

abidaz-respektera-cover-s-1

Artist: Abidaz
Album: Respektera Hungern
Skivetikett: Soblue Music
Betyg: 8.9 / 10

På något sätt hamnade jag ensam hemma med mina katter i Biskopsgården med ett av Sveriges bästa hiphopalbum genom tiderna, ja ni vet de Zlatan laddat med inför EM? Sitter ensam hemma vid datorn, skriver och lyssnar på fet hiphop, under midsommar. En känsla av ensamhet sveper över mig, en kall midsommarnattkvälls vind blåser in till oss från balkongen. I tidningen väljer man åter igen att svartmåla mitt område, medan familjer från alla världens hörn bjuder in till grill. Höjer volymen på ”Backspegeln”, albumets ”Juicy”, så basen gungar ut över gården. Tillbakalutad, ciggen tänd, folkisen ljummen, tänker jag på gamla minnen. Astrid Lindgrens citat om livets mening dyker upp i mitt flöde: ”Vad som inte är livets mening vet jag. Att samla pengar och prylar och grejer, att leva kändisliv och fina upp sej på damtidningarnas kändissidor, att vara så rädd för ensamhet och tystnad att man aldrig hinner i lugn och ro tänka efter: Vad gör jag med min korta stund på jorden?”

Abiel ”Abidaz” Jonatan Ghebrehiwet och Astrid Lindgren har mycket gemensamt: stor kärlek till berättandets konst, stora röster, ovilja till rampljuset, dess pompa, ståt och narcissism, och stora hjärnor och hjärtan att reflektera med. För familjefadern Abidaz är livet kort och album släpps mer för att mätta hungern än att briljera: ”vad gör man när man spelat in fjorton låtar med producenten Stress och alla är singlar och har en familj att försörja?”

Han släppte sitt debutalbum som soloartist In & Ut 2013. Det var tänkt att bli in och ut ur svenska hiphopscenen, ett första och sista stort släpp som lämnar spår efter sig i generationer. För min del är albumet top 3 bästa någonsin från Sverige och jag tror Sverige håller med mig: priser på priser (P3 Guld, Grammis, Kingsize och alla andra pokaler av vikt) och applåder på applåder. För mig var det en större återtändning än Kartellens debut. Abidaz kunde sätta stopp där, för toppen var nådd. Här kunde Sveriges egen Notorious B.I.G lämnat i sitt esse men en gång kreativ, alltid kreativ och nya texter växte fram.

I och med redan vunnen storhet har nya skivan Respektera Hungern (som släpps via SoBlue music) stor räckvidd från start. Skivan med dess 14 spår + bonus har en garanterad hotspot i listan över årets bästa album. Hur den släpps skiljer Abidaz strategi från andra storheter inom det kommersiella gamet, istället för lite i taget-metoden som Respect My Hustle och Redline använder för att bygga hajp kör han sin egen grej och släpper allt på en gång enligt devisen ”mycke verkstad, lite prat”, hijackar midsommar, mitt i Brexit-debaklet. Utan något större mediemaskineri bakom släppet, lite bilder och videos i sociala medier, känns det som att detta drag är ett sätt att släppa ett kommersiellt hiphopalbum via underjorden. Men är det en medveten PR-strategi? Det verkar snarare vara konsekvensen av stor självtillit: han vet att fansen är där ute och väntar, och att en hel del av oss kommer att prioritera ett dopp ner i djupet av albumet snarare än i sjön.

”Om alla andra i genren gör svensk hiphop gör jag något annat, jag gör svensk rap”, säger han till Gaffa innan debuten, och på en av utstickarna på Respektera Hungern ”Lågfart” rappar han ”Åker lyssnar på skivan / och tänker på hur jag och andra rapparna är inte ens lika”. Unikheten går som ett tema genom låtar och intervjuer, och på nämnda låt är den tydlig: det är text utan styling och tekniskt bravur, en lugn, rökig och filosofisk storebror till Erik Lundins pärla ”Araba”, som också handlar om att beckna i bil. Istället känsla av high speed biljakt åker vi bil som en metafor för livet. ”Ni tror jag rappar, ja berättar bara allt om livet”, berättar Abidaz i titelspåret ”Respektera Hungern” och det blir ett statement över hans stil. Den tekniska finessen när berättelsen går upp i varv, och det gör den många gånger på nya skivan, blir bara en liten oansträngd blinkning, som till exempel i megahiten från debuten ”Röd Blå Grön”, ett ”youknowhatimsayin?” i förbifarten, av en guru som hellre berättar ärligt om vägen än att dazzla sin skara följare.

För Abidaz är rap berättelse och berättelsen på Respektera Hungern sätter igång som romaner av stora författare. Inledningsspåret ”E.C 3” är ett klassiskt statement till scenen, bollen sparkas ut på plan. Abidaz och favoriterna C.U.P, Chapee och DJ Noize kör igång ett krigslarm arrangerat av producenten Stress. Det ekar genom tunnelbanor och tomma sportarenor och gårdar, och följer dem genom en disorienterande och vild jakt, där Stockholms arkitektur redesignas, grafitti förfinar, och rappare utmanas. Det är ett 90s golden era beat med scratching, dissonanta pianon och hårt trummande. Extasen inleds med en sönderchoppad indisk sångerska och i 3 minuter kokar svensk hiphop som när Ayo släppte Föder NåT Nytt.

Titelspåret ”Respektera Hungern” med Cherrie på refräng är mäktig Carmina Burana-trap, producenten Stress komponerar den svenska hungerns stridsmarsch, ”Vi har rätten att ta saker som vi tar ibland / precis som ni tog saker uti Afrika”, en sylvass kritik till ett samhälle som svälter andra samhällen, och ger smulor tillbaka, och en exposé över vad den sociala, ekonomiska och fysiska hungern gör med människor. Stress förvandlar Cherries röst till ett Burial-spöke mot vad vi tror är slutet på låten, men gör en To Pimp A Butterfly-manöver och avslutar istället med en helt enastående hybrid mellan Eritreansk folkmusik och dubstep.

”Johannes Brahms”, ett mästerspel i den retoriska figuren anafor (använda samma fras i början av flera meningar) och lek på orden alla / allah. ”Ghettofåglar” är golarnas theme song, spåret med mest puns på hela albumet. Ett kvittrande Rite Of Spring-beat, glimten i ögat och rap full av ordlekar. ”Bara Min Mamma”, en vacker hyllning till Abidaz mamma med Khaliffa på refräng: ”du har alltid varit en black queen”. ”Gangster”, en antigangster-låt tillsammans med ”gangstarapparen” Sebastian Stakset. ”Ögonsten”, en kärlekslåt med många vändningar, särskilt slutet som förvandlar den till en helt ny låt. ”G.O.N.A.T.T”, där Chapee och R’n’B-sångerskan Jamilla tar över scenen.

Albumet håller tematisk enhet: riff, fraser, väver samman låtar i ett vackert oförutsägbart mönster. Mönstret går fint ihop med föregångaren, och nya albumets sorgekväde ”Dogm” vävs ihop med favoriten från debuten ”Benägen”, både känslomässigt och textuellt. Från individuell sorg till ortens sorg, i en lång emotionell och naken rap, där beaten väntar bakom hörnet i hela två minuter, en ovanligt lång och extraordinärt fin beat drop om skotthål i betongen, drogmissbruk och gråtande mödrar, en misär som går i cirklar.

Jag brukar skriva upp styrkor och svagheter låt till låt när jag recenserar, men i detta fallet kan jag bara skriva in refrängerna bland svagheterna, en sak som inte är särskilt ovanligt på hiphopalbum. Allt annat är styrka. Flera år av svensk hiphop i framkant, sammanfattat och slungat ut i rymden av en av de bästa i landet. Jag vet inte om detta är det bästa svenska hiphopalbumet någonsin, men jag vet att det är en stark contender. För min del börjar en ny tradition av att lyssna på rap och reflektera över livet på midsommar, kan undra hur många som anammar?

Bojan Buntic

Lyssna via spotify.

total ape love you better

Svenska DJ-duon Total Ape debuterar med singeln ”Love You Better” och utmanar Rebecka & Fiona på dansgolvet med en trapbanger likt en turntable med ihopfällbara knivar. Bläckblåshooken utgör refräng och minnesmärke, studsbollsbas, tajta hiphoptrummor, detaljrik produktion (små finesser i sampling) och dynamiska builds (ett fint taktskifte vid 2:00 överraskar) skapar svänget, men stjärnan är vokalerna: sångerskan har styrka, register, karaktär men framför allt finkänsla i frasering och prickar i alla den moderna RnB-sångens kriterium, lite Rihanna, lite Adele i en bländande leverans om att älska någon väldigt mycket.

Bojan Buntic

familjen mitt i natten

Johan T Karlsson överlever Så mycket bättre och pappaledigheten, kommer ut på andra sidan och visar att Familjen fortfarande skiner och blinkar vackert, med en ljuvlig popkoral till singel. ”Mitt I Natten” är en mysmelodisk och poetisk sång på skånska om mänskliga rättigheter och rätten till trygghet, en hyllning till alla hjältar som korsar öken och hav, murar och taggtråd, med sista hoppet i bagaget.

Bojan Buntic

hearts to gold adam öhman

Jag lärde känna Adam Öhman när han gjorde Sveriges bästa postrock, vackra tremolos, crescendos och en oerhörd stämma, men med en D.I.Y-anda ovanlig för perfektionistgenren. Postrockfantasten Magnus Olsson upptäckte Mountain Bird i demostadiet, innan skivbolagen började dra i honom, och efter Festivalrykten fanns han hos oss och i stort sett på alla bloggar på den tiden.

Efter flera släpp som fortfarande andades rockbandets luft kommer nu en för mig oväntad vändning. Hör man den senaste singeln, släppt via grymmaste With Love Recordings, som med lätthet och elegans släppt några av Sveriges bästa popartister på senare år (Swim, Canvas, Neeco Delaf), hör man ”Hearts To Gold” är det snarare de senaste årens elektroniska musik man tänker på, allt från Holy Other till James Blake). Det är drömska Moog-syntar och nu klassiska effekter (förvrängda röstsamles, m.m.) ur 2010 – 2016s verktygslåda för elektronisk pop som utgör produktionsunderlaget till en fantastiskt fin och romantisk (ala M83) poplåt som förgyller den Skandinaviska popmelankolin.

Bojan Buntic

 

Rafiki_final

“You have no idea how hard I’ve looked for a gift to bring You. Nothing seemed right. What’s the point of bringing gold to the gold mine, or water to the ocean. Everything I came up with was like taking spices to the Orient. It’s no good giving my heart and my soul because you already have these. So I’ve brought you a mirror. Look at yourself and remember me.” – Rumi

You were simpler,
you were lighter when we thought like little kids.
Like a weightless, hate-less animal,
beautifully oblivious before you were hid inside a stranger you grew into,
as you learned to disconnect.

Now he hangs your mirrors separately,
so one can’t show you what the other reflects.
– The Antlers, ”Palace”

En pojke på 6 år flyttade med familjen från flyktingboendet i Växjö till en liten, liten by i Småland, befolkad av dem som nyligen fötts, och de som snart ska åka vidare med skeppet mot nya stränder. I familjens första, nästan helt egna lägenhet blev han varse om ett spännande rum, en jättestor garderob, eller den var i alla fall jättestor för honom! Där fanns det leksaker av allehanda slag som inte var leksaker, kläder, hängare, lådor i lådor i lådor av grejer. Men de viktigaste leksakerna hittade han på. Garderoben, som var en helt vanlig garderob, var full av magiska varelser. Prinsar med diamantsvärd, magiker, gudar, monster, änglar och helt vanliga dokusåpemänniskor med kärleksproblem, yoga-instruktörer, parterapeuter, drömtolkare. I garderoben var pojkar inte pojkar och flickor inte flickor. Väggarna öppnade sig mot öknar, djunglar, stjärnhimlar och mot det fullkomligt vita ännu ouppfunna. Det var också ett maskhål mot olika tider där själar i alla åldrar (-9999 till + 9999).

Där, många tusen år senare eller kanske inte ens så långt in i framtiden, öppnades porten mellan två själar, pojken var en krigardrottning, och vid vår virtuella verklighets ränder uppenbarade sig Mitra Rafiki. I hörnet satt ”jag”, en skugga knaprande på röda piller, och antecknade konversationen som uppstod mellan två speglar.


Lyssna även på Spotify: https://play.spotify.com/album/7fKqfer6MHiYdVrO23aRWf

Teuta av Illyrien
Hej.

Mitra Rafiki
Hej.


Teuta av Illyrien

Känner jag dig?


Mitra Rafiki
Svår fråga för mig att svara på. Gör du?


Teuta av Illyrien
Vem är du?

Mitra Rafiki
Ingen alls. Samtidigt så ryms hon i mig. Lida ryms, Valerie ryms, Mitra och Rouhandeh ryms. Deras kortklippta hår i demonstrationståget för att gå under radarn och låtsas vara män. Deras blåmärken och ringar under ögonen ryms i mig. Och Hamid ryms i mig också. Hans rökiga tonårsrum. Fridas oljemålade selfies med apor ryms. Sallys simtag med mannen efter sig. Ryms.

Jag är poet, sångare och låtskrivare. Första iraniern i rymden. Hatar att laga mat.
Jag är en vit t-shirt med ketchupfläckar.
Vem vill du att jag ska vara? Vad behöver du just nu att jag är?


Teuta av Illyrien
Hur blir man iranier?


Mitra Rafiki

Definition av iranier: http://nyheter24.se/geddit/782538-16-saker-som-tyder-pa-du-har-iranier-i-ditt-liv


Teuta av Illyrien

Jag är en piratdrottning, första bosniern bland stjärnorna. Zlatans bicicleta från halva plan.
Ett par till-jobbet-byxor-med-en-kaffefläck-jag-glömt. Jag är poesi. Vad finns i rymden?


Mitra Rafiki

Vi. Vi finns i rymden.
Har du tänkt på att Elon Musk vill kolonisera Mars? Att den lilla pojken i honom är där borta redan? Han drömmer om att kolonisera. Som alla män innan honom. En interplanetär Columbus. Han vill ”upptäcka” mars och sätta en miljon människor där. Varför undrar jag. Ett spädbarn som vill ha en egen lägenhet men fortfarande inte klurat ut hur man inte skiter på sig och ligger kvar i sitt eget bajs.

Det vore fantastiskt om vi lyckades hitta intelligent liv på jorden innan vi letade efter det på andra planeter. Skapade fred i oss själva med varandra innan vi spred plågan vi kallar mänsklighet till andra stenar i systemet.


Teuta av Illyrien
Finns det fred? Jag skapar krig!


Mitra Rafiki

Fred finns inte, det skapas. Om och om och om igen. Fred är resultatet av något annat. Det är en ekvation innan, det som finns efter likamedstecknet är fred. Ibland. Ibland inte.
A x B = Fred. ( Ibland )


Teuta av Illyrien

Ursäkta att jag frågar, men: Är Navid Modiri påhittad?


Mitra Rafiki

Trött på frågor om honom. Pass.
Motfråga: vilka människor är inte påhittade?


Teuta av Illyrien
(Löses upp i ett virtuellt skimmer). Jag är också mer intresserad av annat. Jag är påhittad av William Blake som också är påhittad. Det finns någonting magiskt i livet som trollar för oss men vi är inte alla förtrollade, är du?


Mitra Rafiki

Definiera för-trollad?


Teuta av Illyrien

Att man ser samband mellan allting, mellan fåglarnas formationer och stjärnsystemen, mellan stjärnor och drömmar, att livets händelser är en bok som är läsbar.


Mitra Rafiki
Är slutet skrivet?


Teuta av Illyrien

Nej


Mitra Rafiki

Har du varit där?


Teuta av Illyrien

Ja och nej. Jag dog för flera tusen år sedan, men lever igen.
Flera gånger har jag trott det, att jag varit där. Och fortfarande idag tror jag ofta att slutet är intill mig och viskar på ett språk jag inte förstår. Har du?


Mitra Rafiki

Slutet är aldrig intill dig. Det är du själv som viskar. Precis som att du själv spelar alla rollerna i en dröm som du drömmer själv. När du drömmer om Tom Cruise som hoppar i din soffa så är det inte Tom Cruise utan du i en Tom Cruisedräkt. När du hör viskningar bredvid dig så är det du själv som gömmer dig och viskar från en buske för att förvirra dig. Varför vill du förvirra dig Bojan?

”Bojan”

Vad händer i dig nu?


Bojan Buntić

Ursäkta sent svar. Jag fick ta mina folköl till en stubbe invid en grav. Jag fick ett mejl från Gud för en vecka sedan. Finns Gud eller har hen hittat på hen? Jag tror jag och du är själsfränder.


Mitra Rafiki
Vi hittar på Gud varje dag. Vi har hittat på Gud från första dagen.
Någon Gud sa: varde ljus. Den Guden är en douche. Varför är den Guden skriven som en douche? För den är skriven av generationer av douches.

Jag tror Gud är summan. Inte domaren. Gud är framtiden. Inte räkenskapen. Jag tror Gud är dottern. Inte den hemvändande patriarken: vänta tills pappa kommer hem/vänta tills domedagen. Då räknar vi ut om du är ond eller god. Fuck you, du är en skymf för den Gud du påstår dig representera. Hade Gud funnits hade Gud skämts.

Jag har varit vid slutet en gång.


Bojan Buntic

Hur var det vid slutet?


Mitra Rafiki

Slutet var ganska likt början. En tornade av galaxer vid universums tak som snurrade runt varandras axlar med glupska munnar för att fånga den långsamma droppen som långsam vit honung. Koncentrerad kondens och alla ville äta. Alla var djur. Livsvätskan som föll ner en droppe i taget. Galaxmunnarna längs upp var vita, gula och nedåt färgades de mot grönt, blått och snart mörkt lila och svart till slut. De mörka var rädda, döende. De högst upp var ovetande och dansade nästan studsade.


Bojan Buntić

För det svarta hålet tar det lång tid att stiga upp ur sängen. Men när det väl vaknat, vilken strålande sol, sån explosiv energi och värme!
På tal om dans: du sjunger, varför?


Mitra Rafiki
Allt sjunger.


Bojan Buntić

Till och med stenarna. Då är vi i samma universum. Vad är musik?


Mitra Rafiki

Kärleksfulla vibrationer, när relationerna är i harmoni men inte står still. Yoga, dans, konflikter och hat/kärlek. Musiken är inte lika mycket ett innehåll som det är ett sätt att lyssna på harmoniserad rörelseenergi, vad menar du med harmoni Rafiki? Jag menar att när vi pratar med varandra du och jag så letar vi harmoni, det är ett sätt att söka att förstå, att skapa lim/kärlek mellan dig och mig, men är inte det Gud då? (här gör teckenspråkstolken tecknet för Gud, äntligen, de 10.000 timmarna han stått bredvid den där jävla självhjälpsidioten på scen, föreläsaren och artisten som vill skapa en bättre värld och äntligen får han göra tecknet för Gud, ett litet hörn i hans öga börjar rycka och plötsligt springer han ut ur rummet ) och just att glida in och ut ur berättelsen och att den här berättelsen upplevs mellan dig, mig och en tredje part vi inte vet vem det är kan harmoniseras mer eller mindre med någon slags rytm. Vad lyssnar du på just nu till exempel?


Bojan Buntić

Jag hade precis tänkt skriva till dig vad jag lyssnar på innan du frågade. Just i denna stund, när jag kommer till punkt, kommer Thom Yorke i sitt baklängesspråk skrika stillsamt till mig att vakna upp, wake up you fool. Från grottan. Han hittade inte vad han sökte.

Spelar man det framlänges berättar han om sitt livs kärlek. 23 år av hans liv, det är halva livet.


Mitra Rafiki
Lyssnar du ännu närmre så handlar det om ditt liv. Lyssnar du ytterligare ett lager ryms jag där också.


Mitra Rafiki

Jag tror Thom sjunger så vackert just för att han är så ful. Gitarristens trotsiga dist på elgitarren i Creep när det egentligen skulle vara en ballad, Yorke blev vansinnig och de slogs nästan. Därför blev det en så vacker kärlekslåt.


Bojan Buntic

Det är något som händer i världen, med människorna, i universum, vad är det som händer? Vad är det som händer med våra liv?


Mitra Rafiki

Vad är det du egentligen vill fråga?


Bojan Buntić

Talar någon till mig, genom dig? Jag tror jag är för ung för att förstå. Det finns en fråga i mig som inte får sitt frågetecken.


Mitra Rafiki

Jag har fem minuter kvar i den här lädersoffan. De står och blänger på mig och kastar ut mig snart.
Samma ”någon” talar till mig genom dig.

För ung för vad? Vad är det ”vuxenvärlden” lurat i dig förutom gifter, kapitalism, exploatering av allt och nedmontering av kärlek?


Bojan Buntić

Känner du Zoroaster?


Mitra Rafiki

Bror, vi är Zoroaster strapon i Buddhas rövhål. Vi är allt.


Bojan Buntić

Du är ett mirakel


Mitra Rafiki
Du är hög på en idé som borde vara självklar.
Älskar dig men nu kastar de ut mig.


Bojan Buntić
(den tårögda journalisten)
Älskar dig också och vi syns snart.
Jag tackar dig för din virtuella tid och dessa tecken finns i mitt hjärta för alltid.
Nu ska jag avsluta min folköl och röka sista ciggen innan det vi kallar livet lallar vidare.