Arkiv för Listor

peter sjöström

 

Hej Peter! Berätta lite om dig själv: vem är du, vad inspireras du av och vad gör du på dagarna?
Jag är snart 38 år och professionell lyssnare av musik sen 32 år tillbaka. På dagarna sköter jag mitt jobb som projektledare och 4 barnsfar men ser även till att lyssna på 2 nya band om dagen. Jag inspireras av allt som skaver eller smeker det måste ha något det kan inte bara blåsa förbi.

Vad brukar du lyssna på och varför? Vad betyder musik för dig?
Lyssnar mest på tittanerimarkenmeddåligsynochhållning-indie då det hoppfulla melankoliska i det fångar mig. Musik betyder väldigt mycket och jag använder det för att komma ihåg namn på folk eller datum och liknande. Har ibland svårt att komma ihåg saker om jag inte kopplar det till musik.

Du har gjort en spellista åt oss. Vad hör vi i den? 
Den spellista jag bidrar med är utvecklad under 2 år. Jag gör oftast 1 lista i månaden men vissa låtar får följa med längre och vissa låtar ger vissa energier. Denna lista är tänkt att fungera som bakgrundsmusik till sommaren. När man lagar mat, dricker drinkar eller bara lyssnar på musiken.


Har du något du vill tilläga? 

Jag vill tilllägga en lista som är så mycket bättre än så mycket bättre.
https://open.spotify.com/user/tveksam/playlist/671r0GnsFnN9UYTfFGajLT

grouper-photo-3
Liz Harris

Några grejer som jag lärt mig med att sammanställa spellistor är att det är sjukt svårt, tidskrävande, prestationshetsigt (för man vill ju vara bra på det) och återigen sjukt svårt. För jag är en perfektionist och vill att allt jag rör vid ska bli perfekt. Den som skriver det här är en som kan lägga flera timmar på att lyssna på en 20 sekunders-snutt från en låt som han själv gjort bara för att se så att reverben verkligen låter tillräckligt fylligt men inte överväldigande. Förhoppningsvis och förmodligen kan ni känna igen er i det: att överarbeta något eller lägga mycket tid på att få ett alster så perfekt att det till slut bara resulterar i ett tvångsmässigt beteende där du slutligen trycker på delete-knappen.

Spellistan nedan var ursprungligen en ”mys”-lista, men då jag insåg att det begreppet ”mys” är väldigt abstrakt (vissa gillar Bon Iver, jag gillar arktisk drone) valde jag att istället fokusera på bra bakgrundsmusik, elektronisk som akustisk, polerad som brusigt analog. Den är vald med omsorg, värdig att tonsätta middagsbjudningar som rödvinsstänkta uppesittarkvällar med dina bästa vänner eller sömnlösa nätter med fällda tårar över en svunnen tvåsamhet och långa nattliga tågresor. Här bjuder jag er på det bästa av det bästa och då menar jag det, för alla låtarna har påverkat mig på något sätt, lyft upp mig när jag varit som lägst eller tonsatt numera fragmenterade minnen av svunna vänskaper samtidigt som den introducerats till mig av människor som ska ha kommit att bli mina bästa vänner. Att den råkar vara sprängfylld med bra musik är snarare en biprodukt.

En liten guide i spellistan: Vad hör vi? 
Mycket etablerat och ”känt” som Portishead, GoldfrappMazzy Star och Mark Kozelek men även mycket smalt, välbevarat och okänt. Allt från höstig kanadensisk folk-drone signerat ANAMAI, varm avantgardistisk pop från japanskan Tujiko Noriko, melankolisk och nyskapande trip-hopig post-dubstep från numera (tyvärr) upplösta Londontrion Nedry och isländsk sagolik, suggestiv elektronika av Samaris, vars texter baserats på isländska folksagor. Den är även fylld med gamla bortglömda låtar från Muse (när de inte var värdelösa, utan tvärtom), Groupers (Liz harris) omfamnande gitarrhav, interstellär rymd-ambient från Dansk/Brittiska duon ISAN, bortglömd och aldrig riktigt upptäckt amerikansk shoegaze från The Meeting Places, mörk, ambient och avantgardistisk doomjazz från franska Dale Cooper Quartet & The Dictaphones och William Basinskis utdragna, soniska sorgelandskap. Enjoy!

*tack går även till Tobias Isaksson (Azure Blue) som tipsade mig om ett par låtar som jag haft med i spellistan*

Mattias El Mansouri 

5df97e2b
Holly Herndon

Jag brukar vara ganska kass på att hålla reda på all den musik som släpps överallt, hela tiden och utan mitt godkännande. Jag hinner helt enkelt inte med allting i den här samtiden där allting ska gå så snabbt som möjligt. Musikalbum efter musikalbum verkar bajsas ut i warp-speed, man ska känna till vad Kanye West har ätit till brunch samtidigt som man ska ha hunnit lyssna på Mark Kozeleks tragiska försök till att sjunga i de nya låtarna med Sun Kil Moon som dyker upp titt som tätt på Pitchfork. Ska jag vara ärlig så vet jag fortfarande inte ens vem Sufjan Stevens är och jag har ingen som helst lust att ta reda på det heller.

Men det här skulle väl handla om de bästa plattorna som släppts hittills 2015? Ja, såklart! Här nedan återfinns de plattor jag hunnit lyssna på och som gått på repeat här hemma.

/Mattias El Mansouri


ANAMAI – Sallows 

ANAMAI

Oerhört vacker folk-drone från Toronto, placerad i gränslandet mellan det kusliga och det stämningsfulla. ANAMAI är soloprojektet signerat Anna Mayberry från noiserockbandet HSY.

Azure Blue – Beneath The Hill I Smell The Sea

Print

Drömpopens sista dans. Sveriges popkonung Tobias Isaksson har här avslutat sin episka trilogi med lika delar skimmer, svajande palmer och upphittade, tårstänkta polaroidbilder från en svunnen tvåsamhet. Han har hittat och lappat ihop sig själv, sitt brustna hjärta och livets outsägliga bekymmer och det låter bättre än någonsin.

Valet – Nature

KRANK195_5x5_300dpi

Transcendental drömpop från Portland med expanderande gitarrmattor och oupphörlig reverb som nästan fick Cocteau Twins att undra om någon snott deras sound. En stark comeback från Honey Owens (Valet) efter sju års tystnad.

Westkust – Last Forever

westkust

Göteborgs egna My Bloody Valentine men ändå inte. De är högljudda, deras gitarrer bildar Sveriges just nu välbehagligaste ljudväggar och de delar medlemmar med Makthaverskan. Behöver jag säga något mer?

Midaircondo – IV

midaircondo_iv 

En av Sveriges mest underskattade musiker som trots internationella hyllningar  ännu inte fått den uppmärksamhet de förtjänar. IV är Lisa Nordströms och Lisen Rydlanders fjärde platta och den fortsätter på samma spår som tidigare plattor med hintningar om grumlig pop, fragmenterad jazz, vass elektronika och avantgardistiska ljudlandskap. Obehindrad, äkta och intressant ljudkonst.

Noise Manifesto – Decon Recon #1

NM004_Artwork

Dekonstruerad och rekonstruerad techno som låter som allt och ingenting. Här tas vi genom akvatiska, metalliska och rymdiska ljudlandskap, skapade av inga mindre än Oni Ayhun (Olof Dreijer), Aquarian Jugs (Planningtorock), Jaguar Woman (Paula temple) och rRoxymore.

Sur Une Plage – Legerdemain

sur une plage

Analog, melankolisk och stundtals retroinspirerad synthpop signerat Joshua Wells från det übergrymma kanadensiska psykedelia-rockbandet Black Mountain och Colin McKill från banden Hard Drugs och Lord Beginner. Legerdemain är deras debutplatta och det är en bra sådan.

Holly Herndon – Platform

platform

Är det Techno? Pop? Tonsatt ASMR? Emoji-techno? Post-internet? Vad vi vet är att Holly Herndon inte kan buntas in i ett fack för hon är en ljudkonstnär av rang. Faller du inte för hennes post-futuristiska och sylvassa elektronika så kommer du liksom mig förmodligen falla för henne böljande ljust kopparbruna hår och i sinom tid hennes musik.

Disappears – Irreal

KRANK192_5x5_300dpi-web

Chicagobaserade Disappears rör sig hänsynslöst mellan klaustrofobisk krautrock, experimentell shoegaze och mörk garagerock. De får gärna fortsätta så.

William Basinski – Cascade

2062_cascade_sleeve3

Cascade är egentligen ingen platta i konventionell bemärkelse för den utgörs bara av en låt på 40 minuter men den förtjänar att vara med här ändå. William Basinski har sen 90-talet skapat sig ett namn som en av världens främsta ljudkonstnärer och ambient-kompositörer med sina långa, utdragna kasettbands-drones och syntetiska sorgekväden. Cascade är ännu en låt  i genren ljudlandskap av sorg och är precis lika smärtsamt vacker som resten av Basinskis verk, och det med få medel utgjorda av  pianoklinkningar, subtila ljudmattor, delay och mängder av reverb. Att lyssna på Cascade är som att kopplas bort från verkligheten och dess outgrundliga grymhet.

Courtney Barnett – Sometimes I Sit And Think, And Sometimes I Just Sit

 

courtney__12118_zoom

Debuten från australienskan Courtney Barnett. Självdistanserad och humoristisk indierock när den är som bäst. Sätt på den när du vaknar, när du utför hushållssysslor, grillar med dina vänner, när du inser att du inte kommer att få tillbaka någon skatteåterbäring eller ja…närsom egentligen.

Give me all your money, and I’ll make some origami, honey
I think you’re a joke, but I don’t find you very funny 

Godspeed You! Black Emperor – Asunder, Sweet and Other Distress

Godspeed_You!_Black_Emperor_-_Asunder,_Sweet_and_Other_Distress

Inte riktigt lika bra som 2012 års Allelujah! Don’t Bend! Ascend!, men det är ju fortfarande GY!BE och de kan inte bli dåliga. Dissonant, brölig och utdragen rock när den är som bäst.

Amason – Sky City

amason

Amason behöver ingen närmare förklaring förutom att de är svenskar och består av medlemmar från bland annat Miike Snow och Dungen. Sky City är en oerhört mysig platta, stöpt i en inte alltför polerad ljudbild i form av folk, subtil progg och kontemporär drömpop. Om du inte försvinner till Kelly så är du ingen människa.

Jefre Cantu-Ledesma – A Year With 13 Moons

a4014619799_10

Maximalistisk ambient med krackelerade ljudmattor och sinnesutvidgande drones som även ger utrymme för dova trummaskiner, subtila gitarrplock och distade metalliska ljudlandskap. För er som inte är bekanta med den San Fransisco-baserade multiinstrumentalisten så bör nämnas att hans repertoar bland annat innefattar samarbeten med Grouper och Oneohtrix Point Never och en drös med vackra ambientplattor. Lyssna!

Grouper - Alien Observer cover

Det finns få genrer som jag brukar återkomma till så mycket som Ambient och Drone. Och jag har inte ens lyssnat på det särskilt länge till att börja med, kanske två, tre år som max, men det har det senaste året legat mig varmt om hjärtat, mer än någon annan genre. Varför vet jag inte, men jag tror nog att det handlar om hur harmonisk och omfamnande ambient kan vara. Den har ingen klar struktur som all annan musik, ingen fyrtakt som ligger och maler på eller ett förutsägbart klimax. Den bara existerar där, som ett vackert oljud som bara väntar på att få föra dig till den plats du målar upp i ditt inre.

Den har funkat lite som en livräddare för mig, varit livbojen som hållit uppe en från att sugas ner i ett bottenlöst svart hav av tankar och tonsatt välbehövda pauser i en alltför stressad tillvaro. Må det handla om Tim Heckers melankoliska ljudcollage, Thomas Köners arktiska isbrytar-drone, Groupers varma och omfamnande hav av reverb eller William Basinskis ljudlandskap av sorg, ja, det finns något för alla. Den ter sig olika, vackert, suggestivt, men även klaustrofobiskt, becksvart och obekvämt, och nånstans där hittar man sin plats. Det gjorde i alla fall jag.

Här nedan har jag valt ut lite låtar som hjälpt mig att klara av vardagen, några som fått hänga med ut på löprundor ute i skogen under stjärnklara himlar, men även några låtar som helt enkelt är för bra för att jag ska låta dem gå förlorade i en spellista som ingen någonsin kommer att få höra.

Trevlig lyssning!

/Mattias El Mansouri
_________________________________________________________________________________________

Nils Frahm – Says

 

Grouper – Hold

 

Tim Hecker – Song Of The Highwire Shrimper

 

Loscil – Sturgeon Bank

 

Slowdive – To Watch

 

Thomas Köner – Novaya Zemlya 1

 

RAUM – In Stellar Orbit

 

How To Dress Well – Escape Before The Rain

 

William Basinski – 04 92982. 3

 

Belong – Beeside

 

Crystal Castles – Child I Will Hurt You

 

CRIM3S – Drawn

 

Hands – Beelitz Heilstatten Pt.6

 

Grouper – Moon is sharp / Alien Observer 

 

Fennesz & Ryuchi Sakamoto – Haru

 

Thomas Köner – Serac

 

Model 500 – Neptune

 

Loscil – Khanamoot

 

William Basinski – The Disintegration Loop 

 

Clara Moto – Goodnight Twilight

 

Slowdive – Watch Me

 

ISAN – Betty’s Lament

 

White Rainbow – Warm Clicked Fruit

 

Tim Hecker – Studio Suicide 

 

Brian Eno – Drift

 

Grouper – Being Her Shadow 

 

How To Dress Well – Ready For The World

 

Simon Scott – Springstars

 

Dag Rosenqvist – The procession: Become the end

 

 

2014 var inte bara ett bra musikår för Sverige. Det hann släppas mycket bra plattor från världens alla hörn också, ur alla möjliga genrer och från alla sorters människor. Vi har sörjt och vi har fröjdats. Vi förlorade Crystal Castles men vi fick tillbaka Slowdive. Vi förlorade Death Grips men fick tillbaka Ride. Vi fick höra Robin Thickes misogynistiska texter i Blurred Lines, men blev återgäldade med nyheterna om hans debutplattas flopp. På något magiskt sett har tomrum fyllts igen och tårar torkats bort. Vi har fått höra Liz Harris hjärtekrossande sorgekväden, Tahliah Barnetts skruvade benknäckar-beats och dansat till Todd Terjes svalkande fjorddisco.

Ja, det var 2014- ett år fyllt av dalar och toppar. Nu ser vi fram emot 2015 och vad det har att erbjuda. Längre ner följer en lista på de 40  bästa plattorna som vi lyssnade på mest 2014. Vi hoppas att ni gillar den lika mycket som vi gör. Ses nästa år!

Mattias El Mansouri & Bojan Buntic

fka twigs
1) FKA Twigs – EP I

grouper ruins
2) Grouper – Ruins

jag246.11183
3) Angel Olsen – Burn Your Fire For No Witness

Rave_tapes_cover
4) Mogwai – Rave Tapes

caribou-our-love
5) Caribou – Our Love

trust-joyland
6) Trust – Joyland

Atlas_12Gatefold
7) Real Estate – Atlas

81YrvnEbXAL._SL1500_
8) Jon Hopkins – Asleep Versions

halls love to
9) Halls – Love To Give

todd terje
10) Todd Terje – It’s Album Time

Swans_To_Be_Kind
11) Swans – To Be Kind

Benjisunkilmoon
12) Sun Kil Moon – Benji

syro
13) Aphex Twin – Syro

movmentep
14) Movement – Movement

Baths_Ocean_Death
15) Baths – Ocean Death

htdw-wish-cover
16) How To Dress Well – What Is This Heart

CloudNothingsCVR_15cm_300dpi
17) Cloud Nothings – Here and nowhere else

the 2 bears
18) The 2 Bears – The Night Is Young

Gazelle Twin Unflesh
19) Gazelle Twin – Unflesh

CT193-MAC-Cover_14003
20) Mac Demarco – Salad Days

kindness_otherness_cover_digital_300dpi
21) Kindness – Otherness

Graze_Edges
22) Graze – Edges 

doc050.11298v2
23) Damien Jurado – Brothers and sisters of the eternal son

broke-with-expensive-taste-art
24) Azealia Banks – Broke With Expensive Taste

st.-vincent-2
25) St. Vincent – St. VIncent

Layout 1
26) Samaris – Silkidrangar 

BLACKESTLP008_Packshot(1)
27) Black Rain – Darkpool 

SBTRKT_-_Wonder_Where_We_Land
28) SBTRKT – Wonder Where We Land 

a4168717356_10
29) Ricky Eat Acid – Three Love Songs 

objekt flatland
30) Objekt – Flatland

tycho
31) Tycho – Awake

la barca
32) Thomas Köner – LA BARCA complete edition

lukid crawlers
33) Lukid – Crawlers

sd laika
34) SD Laika – That’s Harakiri 

SOHN-Tremors
35) SOHN – Tremors

wife-whats-between
36) Wife – What’s Between 

ye9q_ConversationsArtworkHIRES
37) Woman’s Hour – Conversations 

lbnhrx
38) LBNHRX – Naive Misanthropy 

whorl
39) Simian Mobile Disco – Whorl 

a1318040527_10
40) This Will Destroy You – Another Language 

GE HIT SALLADEN 2013

Gehitmusiken —  10 december, 2013 — 4 kommentarer

ge-hit-salladen1

Formgivning: Robin Brandt

Här får ni listan över de bästa låtarna ifrån Sverige under 2013 – direkt tagna ifrån internets fräschaste salladsbuffé. 100% ekologiskt / 100% känsla. Ni får lov att plocka och blanda hur ni vill — man kan göra supergoda sallader i oändligt med olika kombinationer av ingredienser — men det är så här vi på GE HIT MUSIKEN blandar vår sallad. En god bas med 99 viktiga grönsaker för den moderna henen. Och lite CEO på toppen.

GE HIT 2013-Listan finns på spotify MEN VARNING – alla låtar finns inte med. En del av dessa finns bara på soundcloud. Så var inte dum nu, du kanske missar den läckraste biten till din salladsmix.

Förutom listan nedan kan ni även äta av BOJANS SUPERFETA PARTYSALLAD.

Svensk techno, house och basmusik från 2013 mixat med pophitz och 100% känsla (fuck mixing, let’s dance osv). Ni får fresh musik av The Field, Lukas Nystrand Von Unge, HNNY, KOKO, Baba Stiltz, Axel Boman, Bam Spacey, Marcus Price, GNUCCI, Sportman, Sum Comfort, 1987, Ruben Brundell och många andra c00la.

1. CEO: ”Whorehouse”

Eric Berglund är tillbaka med en sång om livet. I hans alldeles egna horhus, där han sätter reglerna och bryter mot dem. Men själva musiken är snarare ett leksakshus i The Tough Alliance anda.

 

2. Mapei: ”Don’t Wait”

En oöverträffbar kärleksförklaring ala 2013 från en gammal aldrig slocknande stjärna. ”Not a thing in the world can get between what we share / no matter where you are in the world I’ll be there”. Mapei kommer att skina över oss under de sorgligaste dagarna under 2014.



3. 1987: ”Ocean”

Det nya stjärnskottet i svensk indie-R&B heter Victor Holmberg och för någon månad sen tog han bloggosfären med en Österlen-storm. Vi är fortfarande tagna och snurrar runt i en förhoppning om 2014. Sedan ”Ocean” har han varit populär som remixare och visat prov på en väldigt mångsidig produktionstalang – och nästan varenda remix han gjort har snurrat här hos oss, i stormen på GE HIT MUSIKENs redaktion.

 

4. Nordpolen: ”Dom Mörka Molnen (feat. CEO)”

Nordpolen visar att återuppståndelsen med ”När Mitt Blod Pumpar I Dej” inte bara var en engångsgrej – hela andragivet Vi är många som är vakna inatt visade sig vara en skiva fylld av riktigt bra musik. En av de mest spelade är ”Dom mörka molnen”, ett samarbete med CEO, en alldeles underbar ballad dränkt i ett skimmer av svensk indie-vemod. En låt om att se dom mörka molnen och skratta åt dom. Lyssna nedan på en underbar akustisk cover av Vit Päls och Alice Boman.

 

5. Makthaverskan: ”Asleep”

Makthaverskan sätter åter igen standarden för hus Göteborgsindie ska låta. Deras andragiv Makthaverskan II är ett mönster som många indiepopare under 2014 kommer att följa. Redan nu kan man höra band som tar efter dem. ”Asleep” är en helt genomträngande låt som går ända in i ryggmärgen av ett poparhjärta. Det är bara att fråga Amar Bajric om den där känslan han hade under deras festivalspelning.



6. Maja Gödicke: ”Ligga Still”

Gödicke har skrivit årets finaste svenska text om kärlek. En orgel förenar kyrkans storhet med det intimaste av intima undertäcket-samtal, och resultatet blir ett sublimt koncentrat av de heligaste tingen i vårt samliv som människor. Vare sig en Gudom tittar eller inte, så är vårt liv mäktigt, viktigt, och oändligt värdefullt. Det är denna känslan som Maja lyckas att förmedla på cirka 2 minuter.

 

7. Karl X Johan: ”Never Leave Me”

2012 var stockholmsduon Karl X Johans år – och det visar sig att 2013 också är det. Min flickvän hatar typ allt — med ett särskilt hat för just R&B – förutom Ted Gärdestad. Men Karl X Johan gillar hon, och särskilt denna låt.


8. Simian Ghost: ”A Million Shining Colours”

En låt om att ge sitt liv åt musiken. Och om hur mycket den ger tillbaka.

 

9. Vånna Inget: ”Ingen Botten”

Årets punkhymn – med en allmängiltighet, likt en kampsång för nutida dissidenter, som får alla på Jazzhuset att sjunga med i de stora stämsångsrefrängerna.

 

10. Ison & Fille: ”Vår Sida Av Stan”

Ison & Fille gör en comeback med en låt vars titel är tagen från det legendariska debutalbumet. ”Vår Sida Av Stan” är svensk hiphop när den är som bäst. En sång om betongdjungeln, för storstadsförorten och miljonprogrammets glödande stjärnor och hjärtan.

 

11. Veronica Maggio: ”Hela huset”

Maggio ändrade typ riktning utan att ändra riktning. Mindre R&B och mer rock and roll, skulle man kunna säga. Men på sitt alldeles egna sätt. ”Hela Huset” är en duett med självaste Håkan Hellström. En sommarkänsla från en svunnen tonårstid.

 

12. Håkan Hellström: ”Det tog så lång tid att bli ung”

Vad kan jag säga? Läs min överdrivna, fullständigt betagna recension av Det tog så lång tid att bli ung. Musikkritisk pekoral, eller en kritiker som översvämmas av allt det där som kallas Kärleken? Döm själv! Men en sak är säker – en låt som inspirerar ett sådant ändlöst babblande har tillräckligt med kraft att hänrycka. Och det är just vad jag blir, varje gång.

 

13. Jonathan Johansson & Johan Eckebom: ”Den brända jorden”

Det är klart det blir episkt när något så oväntat som att Jonathan Johansson och Johan Eckebom gör ett soundtrack till en samtida produktion av Bram Stokers Dracula. ”Den brända jorden” är ett brännmärke, ett omen på den svenska pophimlen, som varslar om en av våra absolut bästa popmakares kommande album.

 

14. Gnucci: ”Finders Keepers”

Plötsligt släpper Gnucci en jävla bomb på Sveriges dansgolv – och bevisar att hon är vår egen M.I.A. Cristian Dinamarcas UNTZ UNTZ och den skeva rapen satte eld på twitter och facebookflödet, och kommer fortsätta att brinna på våra klubbar under 2014.

 

15. Azure Blue: ”Sunset”

Azure Blue släppte i år en av sina mest personliga skivor. ”Sunset” är en låt med en fallande synt att dö för, och under denna regnstorm av vackra syntljud sjunger Tobias Isaksson om kärlekens solnedgång.

16. Skimret: ”Vi är dom”

Skimrets hittills mest genomarbetade låt är också den mest udda. De där vågiga syntarna, som liksom fyllehaltar fram, bildar en atmosfär av lullighet som ackompanjerar en sång om att inte synas. Ljudbilden kommer direkt från sovrummet. Aleksandar Buntic levererar en av årets bästa verser på svenska, och något av det bästa som sjungits om ensamhet: ”Vi är dom som alltid är vakna, vi är dom, som aldrig fått veta, hur det känns, att vara nära  – någon som aldrig lämnar en.”

 

17. Postiljonen: ”Atlantis”

Vi är stolta över att ha varit en av de första som upptäckte detta fantastiska band. Under tiden som gått sen vi startade bloggen har Postiljonen förfinat sitt sound till en drömsk perfektion. Det vittnar debutalbumet Skyer om, som innehåller många vackra låtar. ”Atlantis” — som nu ligger på 180 000 spelningar på soundcloud!! — är vår favorit.

 

18. The Knife: ”A Tooth For An Eye”

The Knife släppte ett av årets mest omskakande album. Shaking the Habitual förbryllade både kritiker och fans. Här frossar duon i sin experimentlusta till 100%, på ett sätt som de aldrig tidigare gjort. Konceptuellt, oändligt ambitiöst, och sjukt svårt. Det närmaste vi kommer en popsingel i vanlig mening är ”A Tooth for an Eye” – och det är att ta i. Pop – som om Coca Cola skulle vara frätande för halsen.

 

19. Seinabo Sey: ”Younger”

En av årets överaskningar. Plötsligt träder det fram en färdig soulsångerska på den svenska scenen och äger skiten ur det mesta vi hört under året från denna genre som vi trodde var på väg att dö ut. Seinabo Sey är en av 2014s stora förhoppningar.

 

20. Ms. Henrik: ”Mark”

Ms. Henrik är en ärkepopare av ett alldeles eget slag. Den androgyna sångaren är en riktig popnörd och kan briljera med detaljer ur Paul Simons liv och klä ut sig till Blondie och göra en briljant cover som om det vore det lättaste i världen. Han ligger bakom flera av årets bästa, mest renodlade popsinglar. ”Mark” är en av dem.

 

21. DNKL: ”Hunt”

DNKL är en ny högst hemlighetsfull elektronisk trio ifrån Göteborg. De har snabbt hamnat i bloggosfärens rampljus och det snackas om framtida storhet. Debutsingeln ”Hunt” hör ihop med det bästa som producerats under de senaste tre åren. Dova, vemodiga pianon, tung bas och vackra, lulliga syntar utgör bakgrunden till en låt om ett mystiskt sökande efter någonting vagt, odefinierbart.

 

22. Iberia: ”Everyday”

Iberia, denna nyblivna duo med Maja Milner från Makthaverskan och Pistol Discos Alexander Palmestål, är en av Hybris intressantaste nya signeringar. Varje liten sekund av ”Everyday” tyder på en längtan efter att ta över världen. Och om man följer bandets politiskt laddade facebooksida så är det lätt att tro att de en dag kommer att göra det. Och det kan man ju hoppas på.

 

23. Xenia Kriisin: ”Blackout”

Xenia Kriisins debutalbum Hymn är en modern helgedom. Likt Jonathan Johansson tycks Xenia ha en så oerhörd vision av världen att den bara får plats i de mest storartade former och yttringar. ”Blackout” är fullständigt episk. En sublim ballad av oändlig skönhet som konkurrerar ut det mesta som på senare tid har skapats inom den samtida folkmusikens fält.

 

24. Family Values: ”Rasar Vi”

Detta märkliga musikkollektiv är inte ett ”band” i traditionell mening. Kärnan är Milan Antonin, en multitalang ifrån Stockholm, som har en alldeles egen vision av vad musik är och hur det ska skapas. Family Values är inspirerat av slow arts-rörelsens motto: att skapelseakten är minst lika viktig och intressant som själva resultatet. Men i detta fallet vill jag bara konstatera att jag egentligen inte bryr mig om hur de lyckades skapa denna enastående låt (den är inspelad i en lägenhet på 7 kvadrat osv) — nej, det jag bryr mig om är att den är fruktansvärt jävla bra.

 

25. Sportsman: ”Usher”

Sportsman är en av årets många nykomlingar inom den svenska R&B-musiken. Han släppte en introvert, melankolisk EP via Best Fit Recordings, som vi har snurrat här på GE HIT MUSIKEN sen release. ”Usher” är Epns vackraste spår.

 

26. Alice Boman: ”Waiting”

En av årets vackraste folksånger låter som den kommer ifrån en svunnen tid. Alice Boman sjunger en underbar sång om längtan, om att vänta och vänta efter någon som har försvunnit. Den skulle lika gärna kunna handla om ett förflutet som aldrig kan komma tillbaka igen. Hälften hopp, hälften hopplöshet – en perfekt blandning som finns i de allra bästa låtarna av det här slaget.

 

27. Yung Lean: ”Lemonade (ft. Baba Stiltz)”

Den svenska ”indiehiphopen” har på något märkligt sätt blivit ett globalt fenomen. På ett år har ett antal pojkar som rappar om känslor, så kallade Sad Boys, fångat många hipsterhjärtan. Detta rappkollektiv ifrån Stockholm har tagit den mest obskyra, cutting-edge samtidsmusiken från nätet, och den mest kommersiella musiken du kan hitta och blandat ihop i en salig röra. En av de stora hitzen är från rapparen som har fått vara ansiktet för detta musikkollektiv, Yung Lean. ”Lemonade” är producerat av The Sad Boys superproducent Yung Sherman och ft.ar Baba Stiltz. Det är en av utstickarna från en av de bästa låtarna ifrån denna nya generation av hiphopmusik. Det är det bästa spåret på det bästa mixtapet som kommit ut i år, Unknown Death 2002. Den handlar om dekadent kärlek lemonad och droger. Ett tema som många 16åriga pojkar är välbekanta med nu för tiden.

 

28. Magnus Ekelund & Stålet: ”Svartöstaden”

Magnus Ekelund & Stålet är inte längre ett band, men under sin korta existens har de släppt två av 00-talets bästa, mest renodlade popalbum. På deras sista album DÖDSKULT sjunger de om de mörkaste aspekterna av kärleken. ”Svartöstaden” handlar om en gammal, destruktiv romans som för alltid lämnat spår i sångaren, och är en av de absolut bästa, mest rasande låtarna inom genren.

 

29. Baba Stiltz: ”Our Girls”

Baba Stiltz är typ världens bästa producent. Han började som en av frontfigurerna inom Skweee-genren, och idoliseras av både fanns av genren, och av de absolut största av producenterna inom den. Vi fucking älskar honom också. Nu för tiden vet man aldrig vad i helvete han kommer åstadkomma. Denna multitalang kan typ skapa vad fan som helst. ”Our Girls” släppt via Studio Barnhus, till exempel, är en funkig, lunkande housepärla av absolut högsta klass.

 

30. The Mary Onettes: ”Hit The Waves”

The Mary Onettes visar åter igen att de kan det här med popmusik. På senaste plattan Hit the waves snor de fritt ifrån tabubelagd musik ifrån 80-talet, och resultatet är makalöst. Titelspåret på skivan är en av årets vackraste låtar.

 

31. The Sun Days: ”You Can’t Make Me Make Up My Mind”

Vi upptäckte The Sun Days för cirka en månad sen. Sedan dess har de spelats flitigt av till exempel ALLA, spelat på Jazzhuset, Clooneys, och andra klubbar i Sverige, och blivit signerade på Göteborgs finaste etikett, Luxury. ”You Can’t Make Me Make Up My Mind” är Göteborgspopens senaste yttring. Det är fantastisk låt i Makthaverskan och Luxurypopens efterföljd. Vi råkar veta att gruppen har ett storhetsvansinne utan dess like. Det gillar vi, och vi tror att det är befogat. Vi ser fram emot att se dem ta över Sverige 2014.

 

32. Wild At Heart: ”Saving All My Tears (1987 Remix)”

Hybris har i år kommit med några riktiga överaskningar. 1987 och popduon Wild At Heart hör till de bästa av dem. Och här har vi en låt där båda namnen förekommer. 1987 har gjort sig känd som producent och remixare under 2013, och detta hör till hans bästa remixar.

 

33. HNNY: ”Exactly”

”Exactly” är en av 2013s bästa house-remixar av en poplåt, ett år som karaktäriserats av just house-remixar av pop. Efter Cyril Hahns stora genombrott med ”Say My Name”-remixen har många, många producenter gett sig i kast med att göra om 90-talets och 00-talets radioklassiker till melankolisk klubbmusik. På ”Exactly” gör HNNY om Christina Aguileras ”What A Girl Wants”. Resultatet är tyngt av sorg och mörker, med symfoniska inslag, genre-bunden manipulation av röster och en minst sagt fräck acidbas.

 

34. Kristian Anttila: ”Säg Nej Till Mig (feat. El Perro Del Mar)”

”Livet är fult och jag sjunger så fint jag kan”. Åter igen är en av årets bästa textrader på svenska författade av Kristian Anttila. Han och El Perro Del Mar sjunger så fint de kan en duett om kärlek som råkar vara en av de bästa kärleksballader som de någonsin gjort.

 

35. Könsförrädare: ”Raging River”

 

36. Cavern People: ”Change Of Heart”


37. Axel Boman: ”Fantastic Piano”

 

38. Kartellen: ”Svarta duvor & vissna liljor (ft. Timbuktu)”

 

39. Brainpool: ”The Last Christmas”

 

40. Skimret: ”Matilda”

 

41. Anton Kristiansson: ”Serotonin (feat. Maja Milner & Per Hagman)”

 

42. Westkust: ”Summer 3D”

 

43. Lorde: ”Ribs”

 

44. H.M Hammarin: ”Living A Lie”

 

45. Henric De La Cour: ”Shark”

 

46. Museum Of Bellas Artes: ”Abyss”

 

47. Yast: ”Stupid”

 

48. Nord & Syd: ”Inte Idag”


49. Team Rockit: ”Aura”

 

50. Little Jinder: ”SHH”

 

51. André Laos: ”Klose”

52. Holograms: ”Meditations”


53. Maria Eriksson: ”Värld Av Glass”

54. Marlene: ”Bon Voyage”

 

55. Rigas: ”Kungen”

 

56. Navet: ”One Hundred Years, Ten Thousand Beats”

 

57. Marcus Price: ”Trycka Re”

 

58. Differnet: ”The Evaporites”

 

59. The Embassy: ”I-D”

 

60. Mons Montis: ”Swept”

 

61. Bromma Disco: ”T J M”

 

62. Sibille Attar: ”Come Night”

 

63. Chicagojazzen: ”Renberg”

 

64. Katakomb: ”Surf’s Up (Surf’s Down)”

 

65. Shout Out Louds: ”14th of July (Jens Lekman Remix)”

 

66. Nova Express: ”Fredhäll (feat. King Krule) Folkmun edit.”

 

67. Håkan Hellström: ”Valborg”

 

68. The Tranq: ”My Heart Is A Yo-Yo (Coconut Slaying Remix)”

 

69. Sally Shapiro: ”If It Doesn’t Rain”

 

70. Zacharias Blad: ”Jag Är Gay (Henning Fürst Remix)”

71. Karl X Johan: ”Get It All (Bam Spacey Remix)”

 

72. Erik De Vahl: ”On The Issue”

 

73. Veronica Maggio: ”Låtsas som det regnar (Ruben Brundell Remix)”

 

74. Korallreven: ”Try Anything Once (feat. Cornelius)”

 

75. Alpaca Sports: ”As Long As I Have You”

 

76. MF/MB/: ”Casualties”

 

77. Summer Heart: ”Beat Of Your Heart”

 

78. Nicolas Makelberge: ”Believe In Asians”

 

79. Robert Leiner: ”Duff 80”

 

80. Sameblod: ”Forever”

 

81. Shakarchi & Straneus: ”Either way”

 

82. Axel Boman: ”The Best Ever Made Ever”

 

83. Tove Lo: ”Habits”

 

84. Zara Larsson: ”Bad Boys”

 

85. This Is Head: ”Time’s an Ocean”

 

86. Stor: ”Shotgun (feat. Natty Silver)”

 

87. Pistol Disco: ”Bad Wisdom”

 

88. Most Valuable Players: ”We Came Out Of Our Hiding”

 

89. Lust For Youth: ”Vibrant Brother”

 

90. Adam Kanyama: ”På Riktigt”

91. Hästpojken – ”Samma Himlar”

 

92. Mack Beats: ”Lägg Dig Ner (ft. Julia Spada)”

 

93. M.D.C.: ”Alma (Kornél Kovács Remix)”

 

94. Vånna Inget: ”När jag dör”

 

95. Jonathan Johansson: ”Stormen och vågorna”

 

96. Big Fox: ”Girls”

 

97. TM404: ”303/303/303/606″

98. Club 8: ”Stop Taking My Time (Bam Spacey Remix)”

 

99. Polisen: ”حَبيبي (Boy You Turn Me)”

 

100. Johanna Knutsson & Hans Berg: ”I Buy Pink Street”

 


best albums 2012

Här är vår lista över 2012s tio bästa album.

10. Grimes – Visions

grimes visions

Ja, jag erkänner. Jag är en av dem som föll stenhårt för Claire Boucher. Jag såg en tjej med uppenbar social fobi tvinga sig själv in i hela indievärldens spotlight och bli en ikon för den nya hipsterismen.  I intervjuerna var hon bedårande och kändes äkta. Många såg henne som en produkt av den ”postinternet”-tiden och som ett exempel på ”allt som är fel med dagens ungdom”. Jag såg en modig tjej men väldigt blyg tjej, med en energi som hon knappt själv kan hantera (hon har producerat sjukt mycket innan hon blev pitchforkkändis), plötsligt hamna i rampljuset. Och, det visade sig, att det är precis där hon hör hemma. Hon sa  i en intervju att hon känner sig mäktig när hon spelar sin musik live. Och det är denna kontrast, så uppenbar Visions, som får mig att bli kär i henne och hennes musik.

Bojan Buntic

9. Voices From The Lake – Voices From The Lake

voices from the lake

Det har varit ett skrikigt år inom den elektroniska dansmusiken. Varje ny liten subgrenre har vevat armarna efter uppmärksamhet. Trap har visslat oss rätt i öronen som en liten unge med en visselpipa och fokuseringsproblem. Poststep har lekt med pophits for kids. UK Bass har återuppfunnit sig själv så många gånger att till och med Machinehead tappat vägen. Scuba dunkar ut house och techno och ändrar riktning för britterna. Någonstans är det en UK garage-revival. Någon pumpar ny pianohouse på högsta volym, en annan vill att ravemusiken aldrig ska ta slut, ett galet pianoriff i taget tar man tillbaka UK Garage. Varje subgenre vill bli den nya grejen. Och vad Villalobos sysslar med undrar vi alla.
Men det har funnits en oas mitt i allt detta. En fristad vid en liten sjö där två italienare står bakom turntablen med varsitt glas tequila i handen och spelar musik som får t.om. träden att slappna av.

Bojan Buntic

8. El-P – Cancer 4 Cure

el p cancer 4 cure

Även om Kendrick Lamar gjort ett utmärkt jobb i år, har det definitivt hänt annat på hiphopscenen. El-P, en av de i mitt tycke bästa rapparna modern tid har att erbjuda, släppte Cancer 4 Cure i maj. Cancer 4 Cure är en bylta stenhård rytmik i kalla, mörka gränder. Vad Lamars good kid, m.A.A.d city hade i värme, har Cancer 4 Cure i ren kyla. Sedan är det ju en ren personlig fröjd att Interpols Paul Banks finns med på spåret ”Works Every Time”. För dig som tröttnat på direkt mainstream-rap – jag hatar uttrycket, bra är väl bra och dåligt är väl dåligt – som good kid, m.A.A.d city kanske kan liknas vid, plöj då igenom Cancer 4 Cure. Dock en förvarning. Med tanke på hur himla bra det här är, så finns det nog chans att även detta förr eller senare kommer bli mainstream, din hipster.

Vito Gogola

7. Holy Other – Held

holy other held

Holy Others fantastiska debutalbum är tillsammans med Oneohtrix Point Nevers ”I Only Have Eyes For You” årets vackraste experiment med den mänskliga rösten. Den digitala teknologins möjligheter för röstmanipulation, ned- och upppitchande, förvrängning av stämbanden, klipp och glitches, orddistortion, och allt vad man kan göra, blir ett redskap för popmusiken. Om det vi ej kan tala, måste vi tiga, sa Wittgenstein, men om det vi ej kan tala kan vi också sjunga. Och Holy Other har, precis som Burial, visat att sången har uttrycksmöjligheter vi inte ens kunde ana. Allt vi behövde göra var att sluta tala och sjunga själva, och låta datorerna göra det åt oss.

Bojan Buntic

6. John Talabot – fIN

John Talabot Fin

John Talabot började sitt liv som producent under en glansperiod i Barcelonas klubbliv. Under ett annat alias skapade han balearisk house i Barcelona-periodens hetaste sol. När scenens produktivitet stelnade vände han sig bort, inåt, blev en garderobsproducent, och uppfann sin helt egna musikvärld. Hans debutalbum är fullt av solbrända syntar, melankoliska stämningar, soliga melodier, extatiska Philly-stråkar och rullande housebasar; lika mycket öken som oas, lika mycket törst som porlande bäckar. Musik för både de stora scenerna och de intimaste dansgolven. Det är både ravemusik och mysa-i-soffan-hemma-musiken.

Bojan Buntic

5. Sigur Ros – Valtari

valtari

Valtari är inte bara ett album, Valtari är ett koncept. En historia, en berättelse om allt. Den är sublim, den är dunkel. Harmoniken får stå tillbaka för de tusentals metaforer som Sigur Ros visar oss. Förstår vi egentligen någonting av det här? Kanske inte, men ändå lyckas molnen av ljud omforma oss. Hålla om oss precis så hårt de behöver för att göra avtryck utan att skada. Valtari är ett fantastiskt bra album, för det är bräckligt men samtidigt enormt. Jag hör Edmund Burkes gamla tankar om det sublima viska från ett annat sekel. Hur vi blir rädda för det stora, hur vi blir faschinerade av det lilla. Och det är det Sigur Rós fångar, de fångar det där vi inte kan förstå genom att få oss att tvivla på oss själva och vad det innebär att lyssna på musik.

Zeth Isaksson

4. The XX – Coexist

the xx coexist

Hösten 2012 kommer för alltid vara de söndriga hjärtans höst. De flesta av mina vänner, inklusive mig, har fått ett krossat hjärta och fått kämpa för att komma tillbaka. Med musiken kom jag tillbaka och det var ett album från i år som varit ett starkt ljus för mig. Det var min höst inspelat på skiva. The XXs fantastiska kärleksplatta Coexist kommer alltid ha en stor plats i min musiksamling.

Romy Madley Croft och Oliver Sim skriver på ett avskalat och tydligt sätt och textrader som ”It felt like you really knew me / Now it feels like you see through me” kommer alltid att pulsera i min kropp. Nu är hösten 2012 över och vissa av oss har tack vare musiken, kanske även andra genom låtar som ”Sunset”,” Angels”, ”Missing” och ”Our Song”, lärt sig stå upp igen.

Aleksandar Buntic

3. Kendrick Lamar – good kid, m.A.A.d city

good kid maad city cover

Få ord behöver egentligen sägas om Kendrick Lamar och hans nya skiva. Oavsett om du tycker att han är fullkomligt fenomenal eller bara överhajpad, råder ingen tvivel om att Lamar är ett av de främsta namnen på hiphopscenen i år. Lamar har lyckats göra något så mäktigt som att kombinera trallvänliga melodi med bitskt filosofi. Men ”trallvänlig” i detta sammanhang är verkligen inte alls negativt. Att Lamar lyckas rycka med en i låtar som fungerar i såväl föreläsningssyfte om läran om livet, som på ett dansgolv dränkt i het svett och åtrå, det är om något ganska duktigt gjort. good kid, m.A.A.d city är inte bara ett av årets främsta hiphopalbum; det är ett av årets främsta album i allmänhet. Häng med i Comptons betongdjungel, på ett manér som aldrig känts så underhållande sedan N.W.A.

Vito Gogola

2. Japandroids – Celebration Rock
celebration rock

Mina ord darrade förr av längtan att berätta. Inte längre. De är det tomma worddokkumentets dammtussar — enkla att blåsa bort. Så fort jag ser dem vill jag aldrig mer se dem. Helst av allt vill jag trycka delete på alltihopa, allt jag någonsin skrivit, och börja om. Jag är långt ifrån den celebrerande rockens tid. Nu sitter jag och ändrar typsnitt för att se ifall allt blir bättre. Det är en relativt dum verksamhet. Jag bestämmer mig för Times New Roman.

Men en gång var jag full av inspiration och levde i skrivandets stora glädje. Min recension av Japandroids Celebration Rock blev till på en kvart och en kopp kaffe. Albumets livsbejakelsepunk var min livsextas, mitt Ja. Musiken gick genom hjärnsubstanserna rakt ned i word, inget damm, bara neonblänk. Jag gick runt med blixtar i blicken; mina händer var flammande gitarrslingor flygande genom luften, slag på slag på slag av positivitet, jag var ostoppbar, jag var ett JA som skrek JA som ville JA, som vägrade allt förutom JA JA JA. Jag instämde med Matt i The National, ”I Won’t Be No Runaway”. Och, japp: jag har vägrat fly skrivandet, hur svårt det än är, hur dött och stelt orden än känns. Det är så många ser på det som hänt av rockmusiken idag. De stora albumens tid är förbi. Glöden, slut. Ingen eld i ögonen. Men: Japandroids tittade på detta, utan någon skepticism, och gjorde sitt eget ‘Baba O’ Riley” — precis då när alla andra trodde det var över. I det döda finns det alltid potential till liv, och vårens blommande smärtor leder alltid till en sommar som goes on and on and on, singing out loud, yea yea yea yea yea, like continuous thunder. Det gäller bara att någon är dum nog att försöka ändra typsnitt när alla andra alternativ blåst bort. Det gäller bara att tänka att även det minsta lilla skiftet kan göra all skillnad i världen. Japandroids Celebration Rock är en celebration av alla som vägrat fly när det blivit för tufft, som fortsatt försöka när allt känns hopplöst, en celebration av allt som blåser liv i orden, musiken, livet, istället för att blåsa bort det när det är som ömkligast.

Bojan Buntic

1. Burial – Kindred + Truant

Kindred EP

Burial skriver sin musik på natten. Hans favoritljud är en tändare som vägrar få eld. Det kan man säga är en metafor för hela hans verksamhet. Han försöker få eld, och ibland ser man gnistorna, och i det omslukande mörkret är de någonting stort, någonting oförglömligt, en kontrast som kan få en till tårar. Förr så använde han soundforge och plockade ur ett oändligt samplebibliotek. Jag vet inte hur han gör det längre, men han vet hur man tänder eld på mörkret och röker nattluft som om det vore cigaretter. Allting är sömnlöshet ”Rough Sleep” och månljus eller orangea, kaustiska natthimlar, eller blekt morgonljus och gråa moln; eller stadens lyktor, klubbars neonljus, bilarnas blinkande ögon. Damm som virvlar upp, blixtar. Paranoia bakom gatuhörnen.

Burial sa i en intervju att han gillar musik som man kan gå vilse i eller musik som känns vilsen. Hans favoritexempel är Ruffige Crus ”Beachdrifta”. Det är musiken inuti huvudet på den som tagit en för många MDMA i veckan. Fucked up musik för den som är fucked up in the head. Musik för de vilsna. Ja, över tiden har hans egen musik blivit mer och mer vilsen. Det är en lång väg ifrån hans debutalbum och mästerverket Untrue till de nya episka jättelabyrinterna till låtar, där man varken hittar in eller ut. I år är han lika långt ifrån klubbvärlden som den ”intelligenta” dansmusiken. Mallarmé ville skriva en bok som man kan öppna på måfå och vart man än hamnar så kommer man kunna läsa den utan att behöva resten av sammanhanget, och man kommer aldrig mer behöva eller vilja läsa något annat. Burials Kindred och Truant är det närmaste denna vision jag stött på. Du kan börja var som helst och det kommer att gripa dig. Vart du än börjar är musiken lika vilsen som du. Men du vill inte hitta rätt.

burial one two

När man lyssnar på Burial är det himmelskt att vara borta. Hitta aldrig tillbaka. Man brukar säga att den nya svenska musiken är ”drömsk”. Ja, den är drömsk, men inte som en dröm. Det är susackord och jävligt mycket reverb. Sköna ljud liksom. Men den är lika strukturerad som vardagslivet. Truant är precis som en dröm, ologisk, ständigt skiftande, obegriplig, på väg åt något håll för att sedan helt skifta, för att plötsligt, när man minst vill det, försvinna i tystnad och komma tillbaka. Du var i en dröm med din älskade, nu letar du efter ljus i underjorden med grus i ögonen. Och helt plötsligt lyfter du! Det är inte längre några tak, du svävar mot himmelen, du svävar och svävar och blir lycklig, molnen kysser dig, — och så faller du. Du är i en djungel nu.

När du lyssnat igenom dessa två eps kommer du ändå inte känna att de har tagit slut. För du kommer minnas så lite att du måste lyssna igen. Och igen, och igen. Men när du lyssnar kommer du vilja att det aldrig tar slut. Men det är inte någon snäll musik. Det är mörkt, kallt, plågat. Burial lurar dig ständigt. Som i en farlig romans, du tror att du äntligen kommer att vara älskad, men precis när du närmar dig vänder hon ryggen. Men ibland kommer solljuset fram, och det är alltid när du minst anar. Du har gått ensam hem från klubben, du har slarvat bort din favoritskjorta, du är bakfull och du har tagit smällarna från knarket, musiken är fortfarande i ditt huvud som en tvångstanke, och himlen är täckt av sotiga moln — men plötsligt! En solstråle från ingenstans, några till, och så står du mitt i skenet, det blir oförklarligt varmt, musiken blir stilla. ”I want you…” du blir tårögd och vet att det snart tar slut ”we used to belong”. Det är en bit kvar till lägenheten. ”No, no no no no no no”.

Burials nattmusik är en hyllning till ljuset. Dess nästan fullständiga frånvaro gör dess värde bara mer påtagligt. Som när Sean Penn säger i slutet på Den tunna röda linjen: ”If I do not meet her in this life, then let me feel the lack.” Burial gör musik av den saknaden.

Bojan Buntic

Best Tracks 2012
Design: Emma Karlsmark Elfstrand, Strangerstranger
Här är redaktionens alla personliga listor publicerade. Vi börjar med min.

Elektronisk dansmusik och en ny slags pop — influerad av dubstepmusikens pionjärer — har dominerat 2012. Vi har sett alla 2000-talets genres få nytt liv. En del nya genres har kommit till eller tagit fart, trap, maximalist-electronica, skweee och jukestep (eller footwork som det numera kallas) för att nämna de intressantaste. I en sann internetrevolution möter musiker från vitt skilda riktningar och attityder varandra och skapar helt nya saker. Popmusiker har börjat flörta med avantgardet på ett sätt som hade gjort Brian Eno och John Cale stolta. Det är sjukt spännande. Jag har varit på spänn och följt allt. Jag började året som en sann metal/punk/extremmusik-fantast och gick helt över i den elektroniska musiken. Det var helt enkelt mer vitalt där. Vi har sett etablerade producenter experimentera vilt och sett dem möta pop och r’n’b med öppna armar. Nya stjärnskott har börjat göra vackra remixer av gamla stjärnor. Vid sidan av detta har det släppts en hel del intressant inom hiphop och metal, och även de gamla legenderna har fått nytt glöd. Det har varit ett år av galen kreativitet som har överträffat postpunk-revolutionen. Vi lever i en fantastisk tid för popmusik. Vi lever nog i den bästa av alla världar. Nedan följer en lista av Ge Hit Musikens favoritlåtar. Det är en högst personlig lista och jag hoppas du hittar helt nya och oväntade låtar, men även saker som du själv tyckt om under året.

Jag har utelämnat en del Hajpade Band och Artister. Ni kommer nog säkert tycka att det saknas en del. DIIV till exempel. Jag är ledsen, men det albumet är som en film vi alla har somnat till. Och det finns sådär 250 låtar till jag gärna skulle haft med på listan. Jag har aldrig känt mig så orättvis som inatt. Men så är det. Ta din tid och upptäck eller återupptäck året med oss. Vi kommer nog aldrig glömma det. 2012 var ett bra år för jorden att gå under på. Men 2012 var också ett år som bevisade att det finns hopp, och att jorden är värd att bevara. Så njut, skåla, fira tillsammans med oss. Länge leve konsten! (Visa gärna support och följ oss på FACEBOOK, jag lovar att det är värt det, och varje ny gillamarkering ger oss mer kraft att fortsätta, tack!)

Här är listan i Spotify. Tyvärr är det MÅNGA som inte finns där. Så jag rekommenderar att ni går igenom låt för låt.

100. Andy Stott – Luxury Problems 

99. Ab-Soul – The Book Of Soul

98. El-P – The Full Retard

97. How To Dress Well – Cold Nites (Koreless Remix)

96. Dominik Eulberg – Mikroorgasmen Im Morgentau

95. Purity Ring – Fineshrine 

94. The Hundred In The Hands – Keep It Low (Andy Stott Remix) 

93. Lapalux – Forgetting And Learning Again ft. Kerry Leatham

92. Le1f – Soda

91. Grizzly Bear – Yet Again

90. Luke Abbott – Modern Driveway

89. Actress – Ascending

88. Star Slinger – Mornin’ (Edit 2k12)

87. Trust – Dressed For Space

86. Jets – Meu

85. Burial + Four Tet – Nova 

84. Eprom – Regis Chillbin

83. Bobby Womack – Please Forgive My Heart

82. Machinedrum – SXLD

81. S-Type – Billboard

80. Happa – Beat Of The Drum

79. Frank Ocean – Thinkin About You

78. TNGHT – Higher Ground 

74. Daphni – Yes, I Know

73. Nicolas Jaar & Will Epstein – Never Have I Ever

72. Vondelpark – Dracula

71. Kuhrye-oo – Give In (For the Fame)

70. Laurel Halo – Thaw

69. Ryan Hemsworth – Overthinking

68. Skimret – Clip Start Heart

67. Janet Jackson (Feat. Nelly) – Call On Me (Disclosure Bootleg)

66. xxyyxx – Good Enough

65. Mister Lies – False Astronomy

64. Frankie Rose – Know Me

63. DJ Rashad – Kush Ain’t Loud

62. Romare – I wanna go (turn back)

61. Frank Wiedemann, Ry – Howling

60. Baroness – March To The Sea 

59. Destiny’s Child – Say My Name (Cyril Hahn Remix)

58. Shlohmo – It Rained The Whole Time (Nicolas Jaar Remix)

57. Joey Bada$$ – Survival Tactics

56. Jessie Ware – Devotion

55. Avicii – Silhouettes 

54. Disclosure – What’s In Your Head

53. Torche – Kicking 

52. Julio Bashmore – Au Seve

51. Dum Dum Girls – Lord Knows

50. Sky Ferreira – Everything Is Embarrasing

49. Bicep – Vision Of Love

48. Miguel – Use Me 

47. Caspian – Gone in Bloom and Bough

46. Tiga – Plush

45. Kwes. – Igoyh

44. Major Lazer – Original Don (Flosstradamus Remix)

43. Joy Orbison x Boddika x Pearson Sound – Faint 

42. Tame Impala – Feels Like We Only Go Backwards 

41. Killer Mike – Reagan

40. Spiritualized – Hey Jane

39. The XX – Missing

38. Perfume Genius – Hood

37. LOL Boys – Changes (Shlohmo Remix)

36. Bat For Lashes – Winter Fields 

35. Major Lazer – Get Free ft. Amber of the Dirty Projectors

34. Frank Ocean – Bad Religion

33. Lockah – Please Lockah, Don’t Hurt Em

32. Kindness – Swinging Party

31. Beach House – Lazuli

30. Cloud Nothings – Stay Useless

29. Porcelain Raft – Drifting In And Out

28. Pallbearer – Devoid of Redemption

27. CHVRCHES – The Mother We Share

26. Death Grips – The Fever (Aye Aye)

25. AlunaGeorge – Your Drums, Your Love

24. Ariel Pink’s Haunted Graffiti – Baby

23. Airhead – Wait

22. Matthew Dear – Her Fantasy

21. Duke Dumont – The Giver

20. How To Dress Well – Set It Right

19. Azealia Banks – 1991 

18. Chromatics – Kill For Love (Night Riders Version)

17. Baauer – Harlem Shake

16. Todd Terje – Inspector Norse

15. John Talabot ft. Pional – Destiny

14. Holy Other – Nothing Here

13. Oneohtrix Point Never – I Only Have Eyes For You

12. Andy Stott – Numb

11. Blawan – Why They Hide Their Bodies

10. Crystal Castles – Sad Eyes

9. Sigur Ros – Daudalogn

8. Cat Power – Ruin

7. Japandroids – The House That Heaven Built

6. Grimes – Genesis

5. Kendrick Lamar – The Art Of Peer Pressure

4. Chairlift – I Belong In Your Arms (John Talabot & Pional Remix)

3. Barker & Baumecker – Spur

2. Solange – Losing You

1. Burial – Ashtray Wasp

Tack för att du hängt med på resan!

Bojan Buntic

 

Här är Zeth Isakssons lista.

Jag vill skriva om vad 2012:s soundtrack var för mig. Om alla de tillfällen då de här låtarna fick vara soundtrack. Om de tillfällen då de här låtarna fick cementera minnet av en plats, ett ögonblick, en känsla. Musik är kanske det ärligaste språk vi har. Med musik kan vi uppleva ångest, lycka, glädje, hat, kärlek. Vi kan uppleva allt vad livet är bara genom att låta ljudvågor slå mot våra trumhinnor. Men det är inte därför jag vill att ni ska få uppleva det här. Mitt 2012 soundtrack är en uppsjö av fantastiska låtar, som jag vill att du ska höra för att känna något och om jag lyckas få dig att göra det, då har musiken lyckats.

Här är spotify-länken (alla finns ej med). Jag ger er 2012.

100. The Kills – The Last Goodbye

99. Westkust – Touch

98. Telefon Tel Aviv – The Birds

97. Boat To Row – Loyal Light

96. Keaton Henson – You Don’t Know How Lucky You Are

95. Killing Fields of Ontario – Cloud

94. Godspeed You! Black Emperor – We Drift Like Worried Fire

93. Miike Snow – Archipelago

92. Houses – Our Memory

91. John Cale – Face To The Sky

90. Grimes – Skin

89. Kolombo – A Walk – Kolombo Remix

88. Josh Garrels – White Owl (Josh Garrels & Mason Jar Remix)

87. Lightships – Silver and Gold

86. Tiger & Wolf – Feed The Beast – Original Mix

85. Sleeping At Last – Masquerade

84. Kindness – House

83. Dirty Projectors – While You’re Here

82. Midlake – Roscoe – Beyond The Wizard’s Sleeve Remix

81. It’s A Bird! It’s A Plane! – Crow Hill

80. Taken By Trees – Dreams

79. Four Tet – Lion – Jamie xx Remix

78. Real Estate – Easy

77. Blackbird Blackbird – Keep It Up

76. St. Vincent – Cheerleader

75. Rufus Wainwright – Jericho

74. Syket – Algarve

73. Avicii – Silhouettes – Original Radio Edit

72. El Ten Eleven – Transitions

71. The Raveonettes – She Owns the Streets

70. Ariel Pink – Foul Play

69. Animal Collective – Today’s Supernatural

68. Björk – Mutual Core (Matthew Herbert’s Teutonic Plates Mix)

67. Alice B – Vi har ingenstans att ta vägen (Single Version)

66. Ben Howard – Oats In The Water

65. Islands – Hallways

64. Panda Bear – Surfers Hymn – Actress Primitive Pattern mix

63. Lana Del Rey – American

62. Jens Lekman – Become Someone Else’s

61. Bonobo – Prelude – Lapalux’s Finger on the Tape Remix

60. Happy Hands Club – Can´t win this

59. Tame Impala – Feels Like We Only Go Backwards

58. Oberhofer – HEART

57. Johns Vatten – I Know You

56. The Soundtrack Of Our Lives – What’s Your Story?

55. Matthew Bourne – I. Air (For Jonathan Flockton)

54. Imogen Heap – Xizi She Knows

53. Leonard Cohen – Darkness

52. El Perro Del Mar – Hold Off The Dawn

51. Kent – 999

50. Message To Bears – Wake Me

49. Keith Kenniff – Branch

48. CFCF – Exercise 3 (Buildings)

47. Of Monsters And Men – Mountain Sound

46. Alice B – Kullaviks hamn

45. James Vincent McMorrow – We Don’t Eat

44. Mumford & Sons – I Will Wait

43. School Of Seven Bells – Lafaye

42. Radical Face – The Dead Waltz

41. Woodkid – Run Boy Run

40. Local Natives – Breakers

39. Bombay Bicycle Club – How Can You Swallow So Much Sleep (singel)

38. Two Door Cinema Club – Wake Up

37. The Temper Trap – Miracle

36. The Naima Train – Goodbye 5 times

35. Future Islands – The Fountain

34. How To Dress Well – Cold Nites

33. Badly Drawn Boy – I’ll Keep The Things You Throw Away

32. Antony & The Johnsons – You Are My Sister

31. Edward Sharpe & The Magnetic Zeros – Man on Fire

30. Crystal Castles – Sad Eyes

29. Balmorhea – Masollan

28. The xx – Angels

27. Nils Frahm – You

26. The American Dollar – As We Float

25. Múm – Hvernig Á Að Særa Vini Sína – Previously Unreleased

24. Efterklang – Hollow Mountain

23. Radical Face – Ghost Towns

22. Jeremia Larsson – Evelayna

21. Sigur Ros – Ekki múkk

20. Jonathan Johansson – Ingenting stort (Radio Edit)

19. Selsius – Now Here, Nowhere

18. Lucy Rose – Red Face

17. Hammock – Ten Thousand Years Won’t Save Your Life

16. Stumbleine – Be Tru

15. The Antlers – Drift Dive

14. Florence + The Machine – Spectrum (Say My Name) – Calvin Harris Remix

13. Beach House – Myth

12. Sun Glitters – High

11. Joel Alme – A Tender Trap

10. Wild Nothing – Through The Grass

9. Bon Iver – Towers (Stop The Car Remix)

8. MONO – Nostalgia

7. Stumbleine – Aliceband

6. The Tallest Man On Earth – To Just Grow Away

5. Pg.lost – Sheaves

4. Ólafur Arnalds – Out To Sea

3. Balmorhea – Days

2. Caspian – Gone in Bloom and Bough

1. Sigur Rós – Varúð

Zeth Isaksson

Igår inledde vi våra årslistor med de 50 bästa låtarna från Sverige 2012. Idag fortsätter vi med de 30 bästa albumen. 2012 har varit ett helt fantastiskt år, kan inte upprepa det nog. Detta är en helt personlig lista. Ni kanske märker att ert favoritalbum fallit utanför (Slangbella, Sameblod, Det Stora Monstret, Nått Punkband Med Grymma Politiska Texter Ifrån Borlänge, Ett Band I Umeå Som Gör Abstrakta Collage Av Feministlyrik, Nått Obskyrt Album Din Systers Pojkvän Spelat In Som Du Lyssnar På I Smyg För Att Du Är Hemligt Kär I Honom – Som Jag Borde Känna Till) — men så är det. Jag kan inte täcka allt. Detta är Ge Hit Musikens egen lista, välkommen att diskutera hierarkin på vår facebook-sida eller hata / älska mig på twitter! Eller skicka ett anonymt kärleks/hatbrev till Gehitmusiken@gmail.com. Jag älskar er, ha det bra och njut av dessa enastående album! (Nästa vecka kommer årsbästa med allt som faller utanför vårt kära Sverige).

1High Hats And then came cancer

Med sådär två dagar kvar till slutförandet av denna listan gav jag mig äntligen på att lyssna på detta album ifrån min mapp av Musik Till Bloggen. Jag har knappt haft tid att gå igenom den förrän nu. Och jävlar vilken överraskning. Där fanns nämligen årets mest självklara Årets Album. Det har varit ett fantastiskt år för punk. Westkust, Vånna Inget, Holograms, Bäddat För Trubbel osv. Men detta omkullvälte alla de andra och påminde mig åter igen hur ett perfekt punkalbum ska se ut. Varenda låt är ett självklart alternativ till årets låt. Det är helt sjukt jävla bra. Detta är årets svenska Japandroids-platta. Jag blir tårögd över hur bra det är. Det är fan bättre än 90% av alla skivor från den gyllene eran 1977. Egentligen måste jag till biblioteket för att plugga, men det är omöjligt att sluta lyssna på detta och dansa omkring som en idiot. Snart kan jag sjunga med från början till slut.

2. Kristian Anttila Djur & Människor

”Det skulle bli en arg punkplatta. Ilskan skulle ut, och den skulle ut fort. Det skulle vara skitigt och brutalt. Så punk att bara ett cykelrum skulle duga till studio. Men cykelrummet förvandlades till enkyrka i Dalsland. Allt spelades in på två och ett halvt dygn. Ni förstår nog att det istället resulterade i en nära nog religiös upplevelse, med orglar och änglakörer och trumpeter.”

3. Magnus Ekelund & Stålet Det Definitiva Drevet

”Den berör på samma sätt som andra märkliga popplattor vi identifierar oss med — kanske utan att kunna förklara varför — alltifrån The Smiths dunkla, drömmystiska Strangeways, Here I Come till ceos livsfilosofiska mysteriumWhite Magic. Vi ser samma värld utifrån andra ögon. Den största kvalité albumet besitter är att det involverar mig, får mig att använda min fantasi. Varje ny leksak gjorde mig besatt, jag var ett barn och ville lära känna dem in och ut. Ja, ibland plockade jag till och med isär mina stackars leksaker, gjorde om dem till mina egna. Detta är vad Magnus Ekelund & Stålets senaste platta ger mig, en leksak för en vuxen man, och jag tar det lika allvarligt som jag tog lego när jag var 8.”

4. Jonas Lundqvist Så e de med de

5. Jens Lekman I Know What Love Isn’t

”Jens Lekman
 – Göteborgs käraste crooner – är en mästare på popsymfonier i miniatyr. Han är en popmusikens trollkarl: i den svarta väskan finns varje instrument i leksaksform, i briljant technicolor, och med en trollstavsviftning börjar de dansa och sjunga. Hans musik är en disneyfilm med ett mänskligt hjärtas djup, och rötterna sträcker sig ända tillbaka till Tin Pan Alley och den första glansåldern, en tid då komponister ansåg den högsta strävan vara jakten på den odödliga melodin. Det finns några exemplar av detta på I Know What Love Isn’t.”

6. Holograms Holograms

”Och popkvalité är det första som slår mig när jag lyssnar på Holograms självbetitlade debutalbum. Det låter riktigt KUL. Det är en dröm för alla please kill me-romantiker därute, något som borde röra Legs McNeils hjärta till en blödig tår. De nya punkarna åker tillbaka i tiden, inte för att lära sig härma 50talsrock’ n’ roll eller alienera, utan för att sno åt sig den där råa kraft som fanns hos protopunkarna The Stooges och MC5 och musik-är-fan-kul-attityden vi finner hos The New York Dolls, The Dead Boys, The Ramones, The Dictators och andra CBGBbesökare. Sen färdas de tillbaka — genom all den där postpunk jag talade om, genom dissonantvass amerikansk HC — och filtrerar de smilande 70talsglädje/ilska-och-adrenalinkickarna genom 30 år av tung erfarenhet — upplevd under en kort koncentrerad tid, de nya punkarna är fortfarande småglin. Ändå lyckas de komma ut ur denna tunnel levande, fortfarande fulla och till och med leende! De placerar sig på vilken scen som helst som om den frekventeras av Dee Dee Ramone, Iggy Pop, Tom Verlaine och Patti Smith.”

7. Ikons Life Rhythm

”Vi hör en kombination av melodisk krautrock, shoegazepop ala Jesus & The Mary Chain (nej, det är inte bara Westkust som kör sånt i Sverige) och svärmisk sväva-bland-molnen postrock. Många av deras låttitlar har träffande beskrivningar men jag tror den bästa är polaroidkokain.”

8. MF/BF Colossus Premixed

9. Happy Hands Club Parking Lot

Parking Lot är inget nytt Lesser Matters — där The Radio Dept i ett något slöare tempo utforskar liknande stämningar — och Happy Hands Club är inte Sveriges motsvarighet till gigantbandet Broken Social Scene, de är inte lika utforskande och experimentella, även om de delar popsensibilitet och grandiositet. Det finns ingen oförglömlighet som ”I wanna be adored” eller”She Bangs The Drums” på skivan, men The Stone Roses och madchesterscenen, eller till och med New Order, kommer på tankarna när jag hör ”A Green Dress”.”

10. Westkust Junk EP

”Det är ett av sommarens popupplevelser, en fyra-öl-av-fem-skiva, ett koncentrat av ungdomskänslor perfekt utblandat med instrumentell skönhet, och jag hoppas alla flickor och pojkar med en BDbag eller ”Nu Kan Du Få Mig Så Lätt”-tröja köper den och laddar ipoden för promenader i slottskogen.”

11. Alina Devecerski Maraton

”Självklart skulle årets sommarplåga följas upp med ett av årets popskivor. Eller, det var inte så självklart, men nu är Maraton här, fullspäckad med hits och bra lyrics, till hatarna och till älskarna. Jag svär, detta är lika mycket en skiva att facka ur till som att ligga i sängen med blicken mot en prick i taket och kontemplera sommarens skit och Sommarens Stora Kärlek. Från en vacker, sjukt beroendeframkallande kärleksförklaring ”Jag Svär” till en hjärtkrossande Bob Dylan-allusion på ”Det är dark nu” (Dylans ”Not Dark Yet” var för övrigt min mest upprepade låt under augusti) – vi har att göra med en skiva med lyriskt djup, variationsrikedom och bredd.”

12. Simon Emanuel Om vi överlever sommaren

13. Vånna Inget Jag Ska Fly Tills Jag Hittar Hem EP

”Siesta-aktuella punkkvartetten Vånna Ingets signum är Karolina Engdahls skräniga, tillsnörda röst, hennes ångestladdade, upproriska, tonårsromantiska texter, de skramlande elgitarrerna och de subtila, melodiska riffen. Men framförallt står Vånna Inget för klockrena punkhits.”

14. Alice BAlice B

Från Knarrholmen:Alice Boetius är både en förebild för lesbiska tjejer och en fantastisk låtskriverska, hon besitter en röst som är både kraftfull och öm på samma gång, en darkwavediva med ett känsligt inre. Jag ångrar enormt att jag försummat hennes enastående, självbetitlade debutskiva i år, särskillt nu när jag hör ”Stanna, det stannar” — en kärleksförklaring som är lika enkel som en blyg, skakig kyss, och lika säker och osäker som att stå så nära, nära, öga mot öga för första gången med någon ny. Den handlar dock inte om detta, utan om kärlek som levt länge, kärlek som gått igenom problem och växt och skakat sönder allt. Som växer och växer som den bara kan göra när man får sitt hjärta krossat. Det är så konstigt när man älskat någon så länge, så helt plötsligt går hjärtat sönder. Det kan stanna, fastän allt egentligen är väl. Då vet man att man älskar. Jag är berörd, och hade jag varit fullare, så hade ni sett mig störtlipa framför scenen. Jag önskar en idiot som mig kunde skriva något så här fint till en idiot som dig.”

15. Lorentz & Sakarias Himlen är som mörkast när stjärnorna lyser starkast

16. Sans Inte ens natten

””vill du hjälpa hjälp dig själv / allt du säger har du stulit från Jocke Berg” — ja, vi har att göra med lyriskt begåvad, Kent-influerad, lo-fi shoegaze(drömpop)postrock på svenska. Med andra ord: svinbra, känslosam popmusik i världsklass. När jag hörde ”Regn” började jag nästan böla. Jag vill citera allt på en gång. Jag vill återge de stämningsfulla, hjärndomnande, hjärtlisande interludierna i lika vackra ord.”

17. The Tallest Man On Earth There’s No Leaving Now

18. Erik De Vahl Spring 2012

”Erik De Vahl är en riktig skatt ifrån Göteborgs underjord. Med de simplaste arrangemang, och en röst elegant och naturlig som vinden, ger han oss våren vi aldrig fick. Våren är en paradox: den väcker till liv, men det som vaknar vaknar till livets smärtor; våren är skrämmande vacker, som en födelse. Varför skriker inte växterna? Om barnet visste hur livet smakar skulle det inte skrika, det skulle vara tyst med tåriga ögon av vördnad, som en ros i duggregnet. Det är sällan jag tar till med uttryck som innerlig, men om något förtjänar det adjektivet så är det låtar som ”Den Svenska Avundsjukan” och ”Ur Dina Händer.” Ett album som i sin helhet rör en kall stenhård sten till tårar.”

19. Ditt Inre En Värld I Brand EP

Ditt Inre är den senaste pitchforkhajpade drömpopduon från Sverige, inte från Göteborg denna gången, utan från Stockholm. Inatt dricker jag månljuste (vaniljte med honung och mjölk) vid mitt fönster och samtalar med den gamle gode vännen i natthimlen. Han säger att han också känner saknad, stackars klot. Det artificiella månljuset, strålar av syntneon, i ”Månljus (Saknad)” (från den nya EPn En Värld I Brand) tröstar honom. En dag kanske han också kommer att få bli människa igen — vetenskapen har kommit långt — och träffa flickan som tågens avstånd tog ifrån honom.”

20. Skansros Rekviem till en dröm

”När som helst kan låten falla ihop, en dröm övertäcka en annan, som om vi inträtt en annan dimension: här får musiken ta sig friheter och följa sina nyck. Det är okonventionella strukturer på låtarna och man vet aldrig var man kommer att hamna på denna resa genom Felix inre. Det är ett verkligt, associationsrikt drömlandskap. Minnen är ju oförutsägbara: plötsligt kan ett minne om en hund som en gång bet dig glida in i ett minne om den hundägande kvinnan du en gång älskade och hur det luktade i hennes lägenhet. Och på tal om minnen och drömmar, titeln till albumet avslöjar vad det handlar om: det handlar om drömmar som dör.”

21. De Montevert Vänner & Ovänner / Friends & Enemies

De Montevert (Ellinor Nilsson) släppte 2011 ”Skyll På Mig”, en sansad popsingel med ett lugn som en hiss med fönster ut mot världen. Det var en okomplicerad sång om kärlek, med ett charmtroll till basslinga, en sångerska säker som luft och ett arrangemang med ljud direkt ur leksaksaffären. Videon är lika förträfflig, Göteborg ler yrvaket, cykelfärder, spårvagnsfärder, parisarhjul och hjärtan i inre konflikt.”

22. Diskoteket Det ska se ut som slutet

23. El Perro Del Mar Pale Fire

El Perro Del Mar ”Walk On By” behandlar den sista fasen i en relation, tiden då man besöker varandras städer men går förbi varandra eller inte ens råkar stöta ihop. Den liknar den klassiska Burt Bacharach-komponerade Dionne Warwick-låten med samma namn (och jag hör till och med ekot av Neil Youngs ”Only Love Can Break Your Heart”). Fastän stockholmerskan är mer åt 90talets triphop än sextiotalspop, och fastän texterna skiljer sig åt i detalj spelar jag dem mot varandra, och de möts och gråter (eller undviker att gråta) tillsammans. Jag älskar när pophistorien väver nya mönster med gamla trådar, när man hittar vänner i det förflutna, när man vet att någon kommer ta ens hand i framtiden. Bara man skriver vidare.”

24. Theo Berndt F.E.A.R.S

”Powerpopbandet Theo Berndt är i mångt och mycket Sveriges nya lyckopiller. Med albumet F.E.A.R.S har man skapat ett slags virrvarr av glada harmonier, euforiska utrop, snabba takter och en allmän festivalyra som troligtvis kommer falla många i smaken under sommaren som kommer. Däremot är albumet F.E.A.R.S, enligt Theo Berndt själva, inte riktigt den lyckliga nöjesattraktion som man kanske kan tro vid en första lyssning på albumet.” Vito Gogola

25. Natten Evela EP

”Hela Evela EPn är värd att ta med ut på så kallade nattvandringar, särskilt om du lider av sångmösyndromet eller liknande romantiskers låtsassjukdomar. Eller så kan du sätta in den i mitten av ett brölande DJ-set som en liten andhämtning mellan två dunkadunkalåtar. Det måste ju vara sexigt på klubbar också, inte bara enormt och yolo och allt vad det heter.”

26. Bam Spacey Land EP

””Taigan”
 låter som den privata tiden efter klubbens stängningstid, en atmosfär som härstammar från New York Garage-eran och låtar som After Hours ”Waterfalls (3 a.m mix)”, fast utan den vassakänslan av exklusivitet — ja, malmöproducentens klubbljus är milt som chill-out, ambient techno och balearic house — nej, ingen hård V.I.P exklusivitet, det är istället känslan av tillhörighet, du är medlem på en av de första ecstasyklubbarna i London — om det hade varit på en svartklubb i Göteborg vid tiden för The Embassy och TTA — , och du sitter i en soffa med tjejen för kvällen och käkar mango, djn har slutat spela acid house och drar på en mix han gjort av klassisk italo disco (han berättade förut att han vänt rymd-och-glädjediscon ut och in, gjort den känslig) och mixen tänker han, ska förhöja stämningen. För en utomstående låter den högst sorgsamt, men för dig, för dig kysser den bort glädjetårarna. Och hon ger dig miljoner kramar.”

27. Vädret Löven dansar balett därute EP

”Aldrig förr har musik fått mig att känna som jag gjorde när jag sjöng ”Imse Vimse Spindel” som barn. På den vänligaste, kärleksfullaste, gladaste, mest uppfinningsrika instrumentella skivan jag hört på flera år, med det magiska, ytterst träffande namnet Löven Dansar Balett Där Ute finns en av de vackraste nykomponerade gonattvisor jag hört ”Natten Är Eran”. Den fick alla ångestmoln att skingra sig. Då kommer imse-vimse-spindelkänslan till mig, och jag blir lite tårögd, för jag känner sångarens omtänksamhet. Detta är godhet, så som det låter i musik. Räkna med att jag kommer skriva mer om Vädret. Jag är förtrollad.”

28. Hagaliden Dansa blodet EP

Dansa Blodet pekar på något större i horisonten. Jag undrar om jag vill att Hagaliden ska ta sig dit, deras subtila vardagspop är ju så fin som den är. Man gör något nytt av något beprövat och det känns förvånansvärt ärligt. Ja, våran stora musiktradition är viktig för den åttamansorkestern, som sätter lika mycket värde på det nya som det allra äldstra. På albumets releasefest ska de spela en låt av vår stora visförfattare Dan Andersson. Som de själva sa: ”För vår del pratar vi mer om de stora dragen som att om trummorna låter 70-tal, sången 60-tal och känslan 1600-tal så hamnar man på en ganska spännande plats”.” – Truls Mårtensson

29. Daniel Savio Daniel Savio 

Daniel Savioen beatmaker ifrån Stockholmär grundaren till genren Skweee. Det är det mest säregna som kommit ifrån Sverige inom den elektroniska dansmusiken på evigheter, om nånsin. Även om det inte är särskilt populärt än så är det cutting-edge aktuellt, och det finns en del utövare redan, både inrikes (LimoniousRigas Den AndreJoxaren) och utrikes (BeemBoss Kite).”

30. Taken By Trees Other Worlds

Tack för att ni läst, hoppas det varit en trevlig resa. För att visa support, följ oss på

Twitter
Facebook
Hypem

Varje ny gillamarkering ger oss mer liv! Tack!

Bojan Buntic och resten av GHM-crewet.

 

Nu börjar min månatliga krönika över nutida elektronisk dansmusik. Jag tror inte många av mina läsare anar vilken technonörd jag är. Det kommer vara en sammanfattning över de enligt mig bästa spåren, de som jag lyssnat på och återkommit till mest, under en månad. Det kommer förekomma lite tankar kring det hela ibland, men i allmänhet ska jag bara ge en kort beskrivning om varför jag diggar låtarna jag rekommenderar. Ifall det sker någon ny intressant utveckling inom den elektroniska musiken kommer det säkert förekomma en längre artikel om just det, till exempel kan ni förvänta er spörsmål kring maximalist-trenden, jupestep, TRAP-hiphop eller vem vet, kanske något än mer intressant. Denna månaden har jag varit på väldigt olika humör, så ni får en känslomässigt och stilistiskt blandad lista, men det lutar mest åt de sorgligaste av känslor. Alltifrån ren sorg, saknad, ångest, ilska, till något hjärtskärande vackert och hoppfullt. Så fuck mixing, let’s dance.

Moodymann: ”Why Do U Feel”

Av allt intressant som kommit ut under augusti är denna mästerliga övning i samplingkonst jag verkligen förälskat mig i. Moodymann har varit i spelet en lång, lång tid nu och räknas som den största trollkonstnären inom genren. Den är en resa, märklig housemusik uppbyggt som ett collage av element som till en början skär sig mot varandra, ett varmt elpiano, suckar, vokalsamples (”baby, I’ve found a new boy” ”why do you feel?”), gitarriff, och andra märkligheter. När beaten kommer in förenas allt på ett kraftfullt, subtilt och överaskande sätt som garanterar en mycket behagfull upplevelse. För en producent, vilket jag råkar vara, är det oerhört inspirerande.

LOL Boys: ”Changes (Shlohmo Remix)”

En av mina nutida favoritproducenter har gjort en sorgsam remix av en låt vars original kommer hamna högt upp över årets musikvideos. Titta på videon och garva lite. Shlohmo är känd för sina ofta melankoliska eller udda chopped-and-screwed-remixer av alltifrån kassettbandspop till nutida r’n’b. Han har till exempel gjort en fantastisk slow-motionremix av ”Call Me Maybe”. Han hittar det mörka spåret i varje låt och fokuserar på det, omvandlar glada historien till vemodiga skymningar. Det är inte varje dag man blir tårögd av Carly Rae Jepsen. I Shlohmos händer blir ”Changes” just en melankolisk historia, perfekt stämningsmusik.

Essáy: ”Crying At Night”

Essáy är en av de producenter som har internet och soundcloud att tacka för sin framgång. ”Crying At Night” är djup house skapad med minimala medel, för bästa möjliga förmedling av en känsla och stämning. Produktionsmässigt sker det inget som helst briljerande, den 21-årige tyske producenten håller sig snarare till de simplaste och mest nyttjade filterhouseknepen. Med samples från ett av världens bästa soundtrack, Silent Hill II-spelet och ett profesionellt vridande på spakarna lyckas han fånga den kusliga känslan av midnatten då det brustna hjärtat gråter sina första tårar.

Mariah Carey ”My All (Know Love Remix)”

På tal om den kusliga känslan.

Holy Other: ”Nothing Here”

Jag har redan skrivit om denna enastående låt. Det vackraste spåret på hela Holy Others briljanta debutalbum Held. Det var ett tag sen jag skrev om den, men känslan har inte lämnat mig än.

Ryan Hemsworth: ”Overthinking”

Bredvid den nya instrumentella hiphopens två regenter, den redan nämnda Shlohmo och min personliga favorit Clams Casino, står den nyupptäckta producenten Ryan Hemsworth. Vi skrev om hans fantastiska remix av Frank Oceans årslistekandidat ”Thinking About You”. Hans nya EP Last Words kom ut på Shlohmos etikett WEDIDIT. ”Overthinking” är det vackraste spåret på epn och till skillnad från det mesta i min lista går den i dur och glädjens tonalitet. När vi kommer till codan släpper Hemsworth ut oss, som vi det här laget blivit koncentrerat solsken, bland molnen.

Nu till den mörkare sidan av denna lista på 10 låtar. Ni som nått hit, lämna allt hopp.

Untold: ”Overdrive”

Jag kanske sa att jag gillar techno? Jag gillar den hårdaste av techno, och den ska helst vara smutsig, vass i kanterna och influerad av postpunk. Skrik och skrän, oljud och ett pumpande obevekligt driv mot intet. Untold ger oss just det. Detta är ett illvilligt spår, det vill borra sig in i dig och ta ut den där väldolda ilskan du bär på, den vill att det ska spruta olja ur dig. Hela Change In A Dynamic Enviroment 3 EPn är helt fantastisk och värd att lyssna på i sin helhet. Detta är den jag återkommit till mest. Chugga, chugga, chugga, chugga.

Blawan: ”Why They Hide Their Bodies Under My Garage”

Och när vi ändå trätt in i mörkret av våra själar kan vi gå ännu djupare, tycker jag, och stirra in i abyssen lite. När The Stooges Funhouse inte funkar funkar Blawan oftast utmärkt, och särskilt här där han tagit ett ondsint sample vars ursprung är lika gömd som kropparna som det hänvisas till. Hans technoproduktion har blivit sjuk och förvriden, och under spårets 6 minuter blir den där rösten alldeles förvrängd, ett riktigt monster. Inspirerad av producenter som Phase och andra på Token-etiketten gräver han nya tunnlar i den mörkaste technounderjorden. Denna har jag lyssnat på ändå sen den rippades från hans Boiler Room-set.

A1 Bassline: ”Slur”

Denna kommer med på listan för att den använder en av de grymmaste rytmer man kan hitta inom techno. Sen att det är en helt brutal ljudvärld är ett stort plus.

Terror Danjah feat Riko Dan: ”Dark Crawler”

Och när mörkret är insidan av ett rymdskepp fullt av utomjordsliga rovdjur. Här får ni en turntablevältande singel från grimekungen Terror Danjah. Med rapp från Riko Dan effektiv som samurajsvärd i handen på en robotstridskämpe från framtiden.

Ni som tagit er hit, jag hoppas ni haft en intressant resa, och jag hoppas inte månadens musik har gjort er för ledsna.

Bojan Buntic