Archives For above the city

club 8 stop taking my time

Bam Spacey visar igen att han är en popremixarnas konung, i klass med Niva. Bara lyssna på hans enastående remix av Karl X Johans ”Get It All”. Denna gång ger han ser på Club 8s electropophit ”Stop Taking My Time” — från deras senaste album Above the city — och förvandlar till den elegant house med ett riktigt erotiskt diskosväng: dåsiga syntar, sexig, fet bas, effekter som gör om ett electrolandskap till en Ibiza-lounge. Och så får vi inte glömma Karolina Komstedts vokaler sensuellt ekande genom nattbaren. 

Bojan Buntic

Bojan Buntic

Annonser

club 8 above the city

Band: Club 8
Album: Above the City
Etikett: Labrador Records
Betyg: 8.2 / 10

Jag är brutalt och nästan lite för ärlig när jag säger att jag inte hade någon som helst koll på Club 8 innan jag fick i uppdrag att skriva en recension om deras nya platta Above the City. Enligt min bästa vän i det här läget (han heter Google, du skulle gilla honom) är det ett tvåmannaband som bildades redan 1995. De har ett antal skivor, och även ett par EP:s i bagaget. Jag får också reda på att bandet har inkluderat fältinspelningar och samplingar från erotiska filmer. Det gör mig nyfiken.

Inledningsspåret ”Kill Kill Kill” tar mig till en drömvärld. Det är himmelskt, drömskt och spirituellt. Jag vill egentligen ligga i en säng i ett kolsvart rum, tända ett par ljus och bara tänka med låten på repeat i bakgrunden. Givetvis är jag alldeles för stressad för att göra detta och låter skivan spinna vidare. När andra spåret drar igång, ”Stop Taking My Time”, kastas jag in i synthens värld. Jag är oförbered, men jag gillar det. Kan inte låta bli att le. Den påminner mig om det australiensiska bandet Parralox, som i sin tur får mig att komma ihåg de två synthfestivalerna som det senaste året har ägt rum på Brewhouse. Där var jag så lycklig. Där var alla på något sätt enade. Där hade Club 8 tveklöst passat in.

Above the City består av 14 låtar. Det kan kännas som mycket men faktum är att två av dem är så kallade ”interluder” och en är instrumental. Jag kan tycka att helheten är ett släkte med El Perro Del Mar. Snarlikt på många håll och kanter. Det har nog inte enbart med dröm-och electropopen att göra, utan även med rösten. När skivans tionde låt spelas ur mina högtalare kommer jag med en gång att tänka på de svenska synthveteranerna Page. Det är något med introt som har samma känsla och beat som Page enligt mig brukar leverera. 17 sekunder in i låten försvinner känslan och Club 8 hittar sitt eget spår. Någonstans i låten tror jag mig även kunna hitta en slinga som liknar något som Håkan Hellström skulle kunna tänkas peta in i sina popdängor. Kanske är det bara jag som för tillfället är helt kär i vad Göteborgs scen har att ge.

Den röda tråden knyts ihop med ett lite mäktigare sound. En barnkör kommer in och tar skivan till en helt annan nivå. De sista två låtarna skulle göra sig så himla bra live. Jag längtar tills det att jag kan bevittna detta. Jag blir glad, för dörren till mina musikaliska vyer har vidgats ytterligare. Det är så fint. Tack, Club 8. Above the City är en potentiell sommarplatta (nej, absolut inte sommarplåga) för mig. Lyssna och lär av deras unika detaljer som döljer sig lite här och var under albumets samtliga spår.

Jennifer last

Club 8 I'm Not Gonna Grow Old

Någon förutspådde någonstans att Sverige skulle ta över den internationella popscenen / bloggosfären med ny italo disco-influerad musik, under 2013. Det kanske är att ta i, men vi har fått Sally Shapiros fantastiska nya album Somewhere Else och nu även nytt från Club 8. ”I’m not gonna grow old” är en skön pophit med kommersiell genomslagskraft — och låter onekligen bekant. Varifrån kommer den där melodislingan?  Vet ej, om den är lånad eller ej, men det är den som bär upp låten. Hur som helst: deras nya album Above the City kommer ut den 21 maj via Labrador Records, kan va värt att spana in då.

Bojan Buntic