Arkiv för adrian recordings

Hey Elbow-Every Other

Artist: Hey Elbow
Album: Every Other
Skivetikett: Adrian Recordings
Betyg: 8/10


Jag ber om ursäkt. Den här recensionen kommer verkligen i senare laget. Men faktum är att Every Other för mig varit en skiva som varit svår att sätta fingret på. Bakom det tydligt presenterade och snudd på briljanta ljudlandskap som finns på det här släppet verkar det finnas en eklektisk tanke i bakgrunden som gör den här skivan svårbedömd. Men efter flertalet lyssningar och ett par väl valda diskussioner finns här något jag verkligen vill berätta om, oavsett hur sent ute jag än må vara.

Hey Elbow rör sig i något slags atmosfäriskt träsk på sin debutskiva, släppt på Adrian Recordings. Trion från Malmö bygger successivt, låt för låt, upp en miljö med de elva låtar som presenteras på Every Other. Det är kallt, det är öde, men det blir aldrig för obehagligt. Ett slags skimmer får allting att kännas lite tryggare, lite vackrare. ”Skönheten och odjuret”. Det verkar inte finnas några tendenser att byta miljö heller, trots den eklektiska röra av genrer som bandet presenterar. Redan på tredje spåret, Rael, finns allt från ögonblick utav synthesizer som ringer ut likt en alarmklocka som man råkat ställa en timme för tidigt, till långsamma, brölande gitarr-riff. Men trots all denna kaotiska eklekticism finns en kontinuerlig känsla i Hey Elbows tonspråk och ljudbild, och den eklektiska ingångsvinkeln blir här lyckligtvis en fördel.

Men det finns något för pop-entusiasten också. Hey Elbow är verkligen inte svårlyssnat dravel, för den svåra musiknörden. Sångmelodierna, och körsången, som egentligen inte alls är speciellt svårtillgängliga, kryssar i både skörhet och självsäkerhet under albumets gång. Det kan stundvis framstå som lite väl kyligt, även fast just kyla är en stor del utav albumets generella känsla(på ett positivt sätt). Men sången som framförs här är definitivt tillräckligt för att stilla hungern hos en pop-nörd, eller två.

Every Other är en briljant hallucinogen. Till och med under de ögonblick då tempot går i taket finns det ett slags mysterium, kanske återigen tack vare den blandning av ont och gott, vackert och groteskt. Grandiosa ackord-läggningar och ekande körer får mina blommiga tapeter att röra på sig, och tyvärr ibland lite för mycket. Det psykadeliska och drömska är nästan ditt enda permanenta sällskap under den upplevelse som detta album rättmätigt bör kallas. Men rödsprängda ögon till trots, är faktiskt Hey Elbow logiska i sitt experimenterande, det finns en tanke bakom det till ytan sett märkliga. Kanske blir det pretentiöst ibland, men det är faktiskt ingenting som går emot Hey Elbows resultat på Every Other. Ett konstverk är ingenting utan sin ram, skulle man med pretto-stämpel i pannan kunna säga och detta är Hey Elbow mycket medvetna om. Både början och slut på Every Other lindar på ett vackert sätt in skivan i tunga drone-toner, utan att för den sakens skull gå till överdrift.

Hey Elbow gör vansinnigt många grejer på den här skivan, och den kan på förhand, eller efter en eller två lyssningar, tyckas vara svårsmält. Men det finns faktiskt gott om anledningar för de flesta att lyssna på den här skivan, för första gången eller för att ge det en andra chans. Gör inte om mitt misstag, skjut inte fram Every Other.


Emil Moodysson

when you're around

2013 släppte YAST ett självbetitlat debutalbum som fick kritikerna att rocka av sig sockorna. Vår ärkeskribent Amar Bajric gick socklös i flera veckor och knarkade denna skönhet till indiepop. Idag släpper de första singeln från det kommande albumet, via Adrian Recordings”When You’re Around” fortsätter efter debutens framgångsrecept: drömsk, dimmig indie med satans snygga melodier och hooks.

Bojan Buntic

 

Ruth

”Ruth”, som är den andra singeln släppt på etiketten Adrian Recordings från Malmö-baserade indie rock-bandet Hey Elbow, för oväntat nog tankarna till något jag har mycket svårt för. Nämligen; valfri närliggande pubs gubbigt gråhåriga blues-jam. Hey Elbow har nämligen lyckats skapa en låt som faktiskt struntar i att stanna upp och låta lyssnaren hämta andan. Istället för att bjuda på ett genre-typiskt trevande alster presenterar trion episkt framförda sångstämmor, i sällskap med körsång som lika gärna skulle kunna vara del av något slags överpresterande soundtrack. De spännings-inducerande trummorna har en lika naturlig plats på detta fiktiva soundtrack. Där finns en fascinerande känsla av att någon jagar en, i den här annars vackra låten.

Mycket likt tanken bakom fenomenet bluesjam lyckas Hey Elbow på ”Ruth” konstant hålla mig underhållen. Men det är också i den aspekten som låten växer långt förbi någon slags intetsägande jam-musik. Istället för att likt bluesjam spela de säkra, men bevisligen välfungerande korten för att försöka underhålla lyssnaren har Hey Elbow hittat en egen samling verktyg inom sin genre. Jag tänker inte påstå att alla aspekter inom ljudbilden och kompositionen är unika, eller att det inte går att hitta en massa musiker som utnyttjar samma verktyg. Jag tänker däremot passa på att påstå att ”Ruth” rör sig inom en intressant typ av indie rock som ännu inte känns helt urmjölkad. Det är något man som fan av genren måste ta vara på.

Emil Moodysson


Boeoes Kaelstigen Damm

Boeoes Kaelstigen släpper albumet Overcomes Love, Time & Space den 20:e maj, inte via Köln, utan via Malmös finest indieetikett Adrian Recordings. Första singeln ”Damm” är en minimalistisk dröm i fyrtakt placerad i mitten av den där musikaliska triangeln mellan ambient, techno och pop som Tysklands mest melodiska technoetikett Kompakt gjort till sin signatur.

Bojan Buntic

hejhej

Malmös noiserockkvartett (om man nu vågar genrebestämma en så komplex akt) RA släpper nya singeln ”The Void” via Adrian Recordings, tillsammans med en hänryckande video. Videon är regisserad av Sam Bucus och bandmedlemmen Simon Minó, och de hämtar lika mycket stilistik från den nya vågen av noise ifrån Köpenhamn, som retro skräckfilm. Den ger oss tillgång till en alternativ, groteskt sensuell verklighet, en ockult värld angränsande vår vardagliga, ett gotiskt, perverst 2015 som finns speglad i ljudbilden av deras knarkiga, minimalistiska neo-postpunk. Anar du den också bakom bruset i tillvaron?

Bojan Buntic

Hey Elbow

Efter de stora framgångarna med ”Blanca” släpper Malmös indierocktrio Hey Elbow sin andra singel ”Martin” den 26:e november via Adrian Recordings. Sångerskan Julia Ringdahl mässar ”I don’t want to go for the second time” åtta gånger, och för varje gång är man djupare inskruvad i rytmens mekanik, en klaustrofobisk känsla av att snurra omkring i en hypnotisk virvel av repetitioner.

Trion har en bakgrund i jazz, och det märks, för dessa 2 minuter och 36 sekunders malande är utstuderad kakofoni. Den nya singeln är ett namn utspottat i passion, men med behärskning, kort, elegant, koncentrerad på gränsen till monotoni, likt den bästa punken, utan att kompromissa med föregångarens intensitet och mäktighet.

Debutalbumet kommer 2015, men redan nu i höst kommer ni kunna se dem live flera gånger, bl. a. här i Göteborg den 5:e december på Scandic Europa.

Bojan Buntic

 

Alice Boma EP II SKISSER

Alice Boman släppte den vackraste kärleksvisan på länge länge. ”What” gick bloggviralt, precis som förra årets ”Waiting”. Och nu har den fått sig en enslig video längs en strand.

Albumet EP II & Skisser kommer ut den 2:e maj via Malmös bästa Adrian Recordings.

Bojan Buntic

knee hang gang

Old är en feministisk poptrio, bestående av Constance HolmbäckNina Sigurd och Johanna Tham, som gör tung, basig musik. Inspelad på Studio Möllan och släppt via Adrian Recordings, låten ”Knee hang gang” är en parodi på c00la gangstarap-låtar som handlar om att vara c00l och inne och om att man är med i det bästa gänget i världen som mördar allt och alla och tjänar massa pengar. Den är musikaliskt en blandning mellan Pussycat Dolls ”Don’t cha” och svenska stämsångmästarna Ainbusks musik.

Bojan Buntic

brainpool the last christmas

Årets jullåt ”The Last Christmas”, av det plötsligt återuppståndna 90-talsbandet Brainpool, har nu blivit med video. Det är ett alldeles gemytligt sätt att möta helvetet på jorden med bjällerklang.

Bojan Buntic

brainpool the last christmas

Nu är det omkring tio år sen Brainpool,  ett av 90-talets största svenska indieband, splittrades, men deras debutalbum Painkiller räknas fortfarande som en av de stora klassikerna inom genren. Nu är de plötsligt tillbaka med buller, bång och bjällerklang. Japp, deras nya singel ”The Last Christmas” — släppt via Adrian Recordings – är en något dystopisk jullåt.

Just julig popmusik är en av mina absoluta fabbogrejer. Jag brukar knarka popmusikens desperata försök till julskivor, från Destiny’s Childs 8 Days Of Christmas till Bob Dylans Christmas In The Heart. Jag kan t.om. lyssna på Carolas Carolas JulWham!s ”Last Christmas” är typ min favoritlåt. Så givetvis är jag lycklig över att Brainpool går all out med bjällror, klockspel och kyrkklockor.

Bojan Buntic