Arkiv för canvas

unnamed

I somras skrev jag om den Trollhättan-baserade duon CANVAS, signerat Trollhättan-bröderna Andreas och Robin Schulz. De hade då släppt singeln ”You & Me” som etsade sig fast i mina trumhinnor med sin välljudande, minimalistiska sommar-melankoli. När de nu har remixat Anna Ternheims första singel från sin kommande platta, kan jag forfarande inte undvika att falla pladask för brödernas gedigna hantverk. De har nämligen stöpt ”Still A Beautiful Day” i ett kargt men skimrande ljudlandskap bestående  av Annas fragmenterade och pitchade stämmor, akvatisk reverb, vinylbrus och organiska synthmattor, något som vagt för tankarna till Moderat och Jon Hopkins suggestiva musik, fast med utsuddade referenspunkter. Lyssna!

Mattias El Mansouri

10246421_574419359337822_949764586000115935_n

CANVAS är ett musikprojekt signerat Trollhättan-bröderna Andreas och Robin Schulz som för ett år sedan bestämde sig för att lägga punkrocken, sina sneakers och brädkulturen på hyllan för att omfamna den elektroniska musikens många skepnader. Efter ett år av kurerande av mixtapes och hyllade bootlegs åt Seinabo Sey och Shura har de nu singeldebuterat borta hos våra malmöitiska vänner på HMWL/WLR (ett dotterbolag till HMWL) med låten ”You & Me”, ett stycke vemodig och lågmäld electronica, med lika stora delar Future-soul från Storbritannien som skandinavisk melankoli.

”You & Me” låter onekligen suggestiv och vacker men framförallt oerhört välgjord. Det är intim och utblottande electronica i sitt esse, en tonsättning av en svunnen tvåsamhet som faktiskt lyckas övertyga – olik den annars urtvättade sommarmelankoliska pop-housen vars texter, vältrandes i tumblr-generationens syn på olycklig kärlek, är skrivna av producenter som förmodligen aldrig upplevt hjärtesorg. Kanske är det gästsångaren Philip Strands ömsinta och längtansfulla stämmor perfekta samspel med CANVAS drivande bas, svepande trummor och tropiska syntar som gör allting så bra, eller så kanske det bara råkar vara något äkta för en gångs skull. Det är bra oavsett.

Mattias El Mansouri