Arkiv för colossus

Johansy Colossus

Göteborgaren Johannes Arnesson driver skivetiketten Comorbid Records och gör musik under artistnamnet Owl Vision. Han brukar vanligtvis skapa mörk, mörk electro (”death electro”) men har nu startat ett sidoprojekt som är lite, lite ljusare. Den nya monikern är Johansy och det första släppet är epn Colossus.

”Castles” är, som det heter i beskrivningen på Johansys soundcloud ”POWERFUL ⚡ PULSATING ⚡ ELECTRONIC ⚡ MUSIC ⚡”. Japp, kraftfull, pulserande electro. Och det är ganska så upplyftande också. Som musiken som motiverar en att krossa sista bossen i galaxens ände.

Bojan Buntic

THis is head the worst dream
Malmös MF/MB har släppt en av årets grymmaste album. Colossus blev recenserades här på GHM av Amar Bajric och blev Bästa Nya Album: ”Det här är skrivet, producerat och framfört med stor skicklighet. Och det låter som att ingen av de nämnda stegen var särskilt svåra, som att bandet bara drack några öl och gjorde en grym skiva.

Nu har bandet släppt sin andra singel ”The Worst Dream” via Adrian Recordings med en medföljande video av Nils Axman (som även designat omslaget). Titta nedan! Om ni diggar kan ni se bandet (och fantastiska This Is Head) på Klubb Instant på Pustervik torsdagen den 25:e april.

Bojan Buntic

 

COLOSSUS MFMB

Band: MF/MB/
Album: Colossus
Etikett: Adrian Recordings
Betyg: 8.4 / 10

Pojkar och flickor, julen kom tidigt i år och till allas vår glädje kan jag meddela att klapparna är hårda. Vi fick en försmak förra året med Colossus Premixed och nu kommer plattan som får mig att längta till festivalsommaren och en livespelning med MF/MB/.

Bandet har turnerat med The Sounds och spelat på Roskilde innan de ens hade ett skivsläpp. Sedan kom debutalbumet Folded och de sex bandmedlemmarna blev Malmöscenens starkast lysande stjärnor. Deras andra fullängdare Colossus är producerad av Mathias Oldén som bl.a. jobbat med The Hives och Radio Dept. och mixad av Magnus Lindberg som jobbat med Refused och Deportees. Bara med denna information väcks nyfikenheten till liv och man undrar hur detta album låter?

”Unto Death” sparkar in mig i skivans lilla värld med stora ljud. Stora, bombastiska spår uppbyggda av instrumental perfektionism och texter som framförs med både huvudet och hjärtat. Och så sångerskan Christines röst som dyker upp ibland, som en kontrast till allt det hårda. Välkommen till den nya världen, här finns det gott om välljudande uppkäftighet som kryper in genom huden!

Jag inser med ett leende på läpparna att det här kommer att räcka ett långt tag, det blir inte bara en snabb flört med något nytt och upphetsande. Jag kan prata mig varm om bandets musik, om kombinationen av hårda gitarrer och mjuka syntar och om trummisen som låter som en trummaskin. Men hursomhelst så låter inget av detta särskilt upphetsande, ”Colossus” är en skiva som ska lyssnas på. Ofta och på repeat. Höj volymen och ta in allt det hårda, mjuka och hela skalan mittemellan.

Det här är inget typiskt 2013-släpp: inga hipsters med androgyna röster, ingen lättsam pop med skånska röster, inga gitarrsolon som håller på i en evighet och inget från hemmaknåparens Garageband. Det här är skrivet, producerat och framfört med stor skicklighet. Och det låter som att ingen av de nämnda stegen var särskilt svåra, som att bandet bara drack några öl och gjorde en grym skiva.

”Cocktail Kid” skulle kunna vara något livespår från Nirvana och ”You Were The Last One To Do Such A Thing” skulle kunna vara ett bonusspår på en skiva med The Killers.

Det här är alltså en variationsrik skiva som ändå aldrig känns ojämn, snarare tidlös. Det är en resa genom texter och lockande musik. Ibland går det snabbt och ibland så kryper man försiktigt fram men man färdas alltid genom ett spännande musiklandskap.

”Casualties” dryper av lena syntar och hårda gitarrer. Mjukglass med hårt strössel, så hårt att du förstör tänderna. Men också så beroendeframkallande att du struntar i mammas varningar. Lyssna på duetten med mansrösten och den sexiga kvinnorösten i ”Casualties”. Skitiga undergroundklubbar, billig öl och musik i världsklass. När avdankade så kallade rockstjärnor dricker för att lugna skakningarna som orsakas av rädslan för den nya vågen och samtidigt påstår att rocken är död har de fel. När de snackar om evighetslånga gitarrsolon och inte längre har orken att trasha ett hotellrum så trashar MF/MB/ det enbart med sin uppkäftiga attityd. ”Colossus” är ett långfinger åt det gamla, en frisk fläkt i en värld där allt börjar smälta ihop, ett tecken på att rockmusiken ständigt utvecklas!

Amar Bajric

MF/MB/: ”Casualties”

Gehitmusiken —  22 januari, 2013 — 1 kommentar

Casualties
Malmöbaserade MF/MB/ släpper ny skiva den 20 februari på Adrian Recordings. För alla som inte redan upptäckt det så finns det en remixad version ute, den heter Colossus premixed (en av våra topalbum från 2012s årslista över de bästa svenska albumen) och ger en försmak av vad som kommer. Jag noterade att alla spårtitlarna på skivan var utskrivna helt i små bokstäver medan de på föregående skiva var i versaler. När jag ifrågasatte detta så fick jag en liten förklaring om övergången från stora till små: ”…så skulle det väl isåfall vara att vi inte känner något behov av att skrika längre. Folk kommer lyssna ändå.” Självsäkert och lite uppkäftigt, precis som deras musik!

Casualties är första singeln från den nya Colossus och låter som en fint avvägd blandning mellan indierock och och industriell musik. Det är gitarrer, lena syntar och en trummis som har ett typiskt trummaskinssound. Ljudbilden tar mig till ett halvskitigt undergroundställe där ölen är billig och cigarettröken tät. Men produktionen är allt annat än halvtaskig, det är fint ihoppysslat och påminner om Nine Inch Nails med en stor dos personlighet. Sångerskan Christines röst bryter av det mörka lite med vokaler som stundvis låter lika uppkäftig som Maja Ivarssons (The Sounds).

Andra spåret ”drums along the mohawk” är en industriellpsykadelisk tripp, på både gott och ont. Inget singelmaterial men likväl uppskattad de där kvällarna när man ligger i soffan och gräver ner sig själv i musiken.

Det här är ett band jag vill uppleva live. Jag skulle köpa på mig några öl, ställa mig längst fram och hoppas att de låter lika självsäkra och sammanhållna på scen som på studiomaterialet. Och alla som står längst bak i baren kommer att gå hem efter spelningen med ”MF/MB/” nerskrivet någonstans och upptäcka något spännande under baksmällan.

Amar Bajric