Arkiv för debaser

 5f22d2cd8fc99658b1d3c3ad7427ef4758e007a0

”Varför tittar männen i baren på oss i hela tiden, det måste vara något fel på dem, idioter!” Vi möts på Tennstopet där Interiören är elegant och maten husman, Jonas vet precis vad han vill ha, då han avsmakat menyn åtskilliga gånger och rutbeklädda män med för tajta fläsk skjortor hör inte dit. Istället blir det ”..smör och ost, en Esvess tack.”

Vad har inspirerat dig musikaliskt i ditt nya album vissa nätter?

Ehh *tystnad* eh om jag visste det så skulle jag ju vara där i det musikaliskt hela tiden. Rent textmässigt så handlar den om när min tjej var höggravid och så var det en man som knuffa till min tjej på Götgatan och då så kände jag att jag lätt kunde knivhugga honom tills han dog utan problem. och det var första gången jag kände att jag kunde döda någon på det sättet.

Vad var det att som gjorde att du började göra musik? Var det ditt ego någon talang som behövde komma ut, brudar?

Jag började ju så tidigt. Jag visste inte vad ego och talang var för något.

När började du?

7- 8 år, Mitt band debuterande 1996 det är 20 år sen, man tänkte inte så mycket om och kring sig man bara gjorde en grej, man visste ju inte vad som drev en, perspektiv kommer ju i lite senare i livet.

Varför?

Man ville ha lite good times helt enkelt.

Vad har du lyckas bäst med under din karriär.

Att mer och mer alliera mig från den rådande populärkulturen.

I mailet Lotta skrev, så beskrivs du lie kitschigt som Sveriges mest kompromisslösa man, som att det skulle vara lite spänning i det, vad menar hon med det?

Jag kan inte, jag vet inte vad hon menade med det, det blir genant för mig att säga hon verkligen har rätt i det. Jag vet inte vad hon menar, jag kan inte förklara det själv, jag är väluppfostrad du vet!?

I musikvideon Vissa nätter, så står du i ett vitt kaklat badrum och mimar till din avbild, som har en riktigt grå aura. Har videon någon symbolik?

Nee symbolik? Jag tycker att det blev bra färger bara, tror vi förstärkte det bara.

Ge mig ett bra musiktips.

Gary´s in the park med Gary Wilson. Väldigt bra. Som någon som råkar göra disco utan att veta om det om det.

Vad var ditt så kallade rykte i Göteborg som aldrig gick att komma ifrån?

Va?! Har jag sagt så? Låter som jag har mördat någon?? Ibland kan det vara svårt att växa upp i en stad och när man kommer till en ny plats kan man börja om mer från början eftersom man har blivit äldre.

Dina fans, vilka är dem?

You tell me, nej jag har ingen aning alltså, ibland skriver folk på Facebook och Instagram, ibland kan någon ringa någon natt.  Jag är bara glad att någon bryr sig.

Det är bara att man råkar stå lite högre upp för att folk ska se en. Sen när man kliver ner vill man ju bara hänga, Snacka skit. Det här med intervjuer är ju lite konstigt, det är ju inte så här ett samtal ser ut. 

Vem är du av dessa karaktärer; Pippi, Kalle Anka Christian Grey, Askungen, Janne Långben, Magica de Hex, Grisen Olivia, Frank i de tre vännerna och Jerry?

Askungen absolut, man har ju en bild av att den där klänningen är sjukt snygg. Äeaaj vettefan Askungen är en så jävla dåligt porträtt av en person kan inte hitta mig i nån av de där men Långben han verkar inte utsättas för samma press, de andra har ett uppdrag i sin karaktär, Kalle Anka är bunden till sin roll att hela tiden misslyckas Magica de hex måste hålla på och trolla och sådär, Askungen måste vänta på balen, verkar tråkigt.

 Är image alltså t.ex. Scenkläder viktigt för dig?

När man går upp på morgonen kan man ju välja vad man ska man ha på sig, jag kan vara noga med det. . men det är inte så noga så att jag vill se annorlunda ut än publiken, men visst jag är noga.

Hur då, att det ska vara en ”viss” stil?

Att förmedla en viss känsla, det kan ju inte jag berätta, det händer ju i betraktarens öga. 

Vad vill du att betraktaren ska se?

It´s a business Secret. Jag kan inte gå hela vägen. Äeh Det blir pinsamt, Livet är ju det fullt av pinsamheter, hela mitt liv är det, jag försöker minimera det.

Slutar man inte bry sig efter ett tag?

Jag vill mest inte framstå som att man vet exakt var man har mig.

Du har väl bytt lite stil också. jag googlade upp dig innan vi sågs och nu ser du ut som du gjorde förut.. på albumet såg du ju lite äldre ut som en akademiker gubbe.

Har du sätt skivomslaget?

Ja, du står med fingrarna formade som en triangeln kring gylfen på jeansen som min spanska lärare gjorde..markera..?

Ja, det är en klassisk pose det bara blev så, vi lekte bara. Jag vill inte att man ska veta vem jag skulle ligga med. Alltså vilket kön, vilken person jag skulle ligga med. Schablonbilden av manlighet är så nära homosexualitet.

Så pass manlig så att du skulle kunna vara en bög herre?

Aeeh det är dina ord. Jag låter dig undra.

Intervjuare: Isolde Berkquist

Annonser

EMI SHOWCASE ALINA DEVECERSKI

Mina minnen från EMI:s årliga showcase på Debaser börjar dåligt. Efter att frenetiskt ha letat efter en åldergräns i både mejlet om evenemanget och på Debasers hemsida, var det med darr i kroppen som jag och min minderårige bror närmade oss dörrvakten. Givetvis behövde vi visa leg. Givetvis behövde min bror vända hem hela vägen från Medborgarplatsen. Givetvis blev jag arg.

När jag då själv klev in i byggnaden, under ett litet svart moln av ilska svävandes över mig, inser jag att jag är ganska ensam i detta myller av framför allt äldre människor. Någonstans hade jag föreställt mig en fest fullproppad med kändisar, men vad jag hade framför mig var snarare finklädda män i medelåldern. Inte för att det är något fel med det, men jag visste inte vilka de var. Åtminstone inte än.

Jag fingrade på de extra mat- och dryckkupongerna jag hade. De som egentligen min bror skulle fått. Jag roffar åt mig en rumstempererad hamburgare och en kall öl, egentligen inte för att jag är särskilt hungrig, utan för att jag vill dämpa känslan av att vara malplacerad, ensam och sårbar. I ett försök att få min öl råkar jag plötsligt på producenten Alexandar, killen som med sin breda skånska och fäbless för Redbull vodka fullkomligt lyser med sin trevlighet. Han berättar att han har lite låtar som ska framföras under kvällen av en duo som kallar sig Numera! Jag tycker det låter kul, förargar mig återigen över åldersgränserna och delar med mig av mitt egna musikintresse, medan jag tyst förbannar mig själv för att jag inte alls har koll på den svenska musikbranschen. Den enda jag kände igen var Hästpojken (för deras märkliga namn) och Alina Derivinåntingsky (jag driver inte när jag skriver detta, jag är lite osäker på vad hon heter fastän radio och kompisar basunerat ut hennes dänga ”Flytta på dej” nästan hela förra året). Kanske är just ovetskapen om kvällens artister ändå inte ett tecken på okunskap, då de snarare är artister som är up-and-coming. Artister som kanske till och med kan kalla 2013 för deras år. Året då det kommer ske.

Jag tar farväl av Alexandar, utan vetskapen om att det är han jag kommer vara med hela kvällen. Jag fortsätter äta hamburgare i all min ensamhet och försöker hitta ett bra ställe att stå på. Du vet, inte för öppet så folk ser hur ensam och vilsen jag är, men lagom offentligt så att jag inte står och trycker bakom gardinerna. Fast-forward och jag pratar återigen med Alexandar. Numera! är först upp på sen. Alexandar har nyss berättat om hur han återvänt till skolbänken för att lära sig mer om musikproduktion. Att killen, som är lika gammal som mig (född 1993), lyckats producera en låt som just nu skulle spelas på EMI:s showcase, det var om något lyckat. Plötsligt kliver Numera! upp på scen. De som utgör duon – Martin Nilsson och Filip Rörström – river av låt efter låt, däribland hiten ”Varför gör du det med honom?” som Alexandar producerat. Ett energiskt framträdande och lysande ljudbild.

EMI SHOWCASE Numera

Efter uppträdandet får jag chans att snacka med dem. Jag hade på sätt och vis hittat mig in i deras umgänge via Alexandar och försökte ta mig en titt i situationen hos såväl Martin och Filip, som Alexandar och deras DJ. Martin och Filip är två Ölandsgrabbar som började med musiken för runt två år sedan, men har redan nu lyckats bli signade till EMI, något som de båda uttryckt som ”magiskt och overkligt”. Angående framträdandet ikväll kunde vi konstatera att det var bra, även om Martin muttrade över att han kunde tagit en ton bättre. Oavsett om Debaser inte var överdrivet packat denna kväll, var det givet att detta var en viktig spelning. Allsköns viktiga typer inom musikbranschen var där, Filip gissade på t.ex. folk från Spotify, och vikten av att spelningen blev bra ikväll var absolut.

Därefter följde uppträdanden från Sara & Alex, Vinsten, Tjuvjakt, Miriam Bryant, Hästpojken och Alina Devecerski (jag kollade upp stavningen nu). Närvaron var givetvis total, eftersom det var mindre spelningar där artisterna troligtvis var extra måna om att låta bra. Jag menar, deras chefer, de som signat dem och gett dem en chans, satt i publiken. Därför fick man fina godbitar av alla akter. Jag måste medge att lejonbiten av artisterna inte riktigt var det som jag personligen sitter och lyssnar på, men alla artister gav i princip felfria uppträdanden. Jag tvivlar inte på att de kommer slå igenom.

EMI SHOWCASE HÄSTPOJKEN

Förutom spelningarna fördrev jag mest tiden med att ränna runt med Numera! och rycka tag i folk. Allt från talangscouter, låtskrivare och kända mastrare hängde i lokalen och jag fick hälsa på en handfull folk med stora namn på CV:et. Vad jag däremot lade märke till allra mest, var hur många unga och pådrivande talanger som var med under kvällen. En norrman hade tagit sitt pick och pack och åkt till Stockholm för att göra musik. En annan var med i ett stort popband. Många var signade. Många var framför allt väldigt glada. Man verkligen såg att de befann sig i en position de verkligen ville ha. Det fick mig att krossa den svartmålade bilden av skivbolag som svårfångade och manipulativa. Åtminstone EMI verkade tvärtom väldigt intresserade i nya talanger. Martin berättade bland annat att de blivit tillsagda att inte ändra på sig någonting och bara köra sin grej. Om man fick i uppgift att räkna hur många gånger man sett den bilden av skivbolag i filmer, så skulle du antagligen inte räkna särskilt länge. Måhända var detta kanske bara en pytteliten bit av verkligheten. Kanske är skivbolag snällare idag för att den ekonomiska krisen kräver en större (men billigare) mängd artister. Vem vet? De som närvarade under kvällen verkade hur som haver ändå väldigt nöjda med var de befann sig just nu.

EMI SHOWCASE VITO + LINNROS

Under kvällen fick jag även chansen att snacka med Vinsten backstage. För er som sett Portkod 1321, så känner ni kanske igen vinjetten ”Luckiest Girl”. Niklas, sångaren, berättade bl.a. om hur de kommit i kontakt med seriens skapare via Vinstens andra medlem Calle Wachtmeister. På så sätt fick de chansen att skapa en låt som hittat direkt till åtminstone många ungdomars hjärtan. Som vanligt hade jag aldrig hört låten förut, men måste medge att det kanske var en av kvällens bästa låtar (speciellt i den akustiska tappning de körde). Därefter fick jag under kvällen även chans att snacka en del med Oskar Linnros, som halvlulligt förde talan om vad man bör tänka på som musiker. Han svarade att det är viktigt att inte släppa en alltför bra singel. Det är alltid viktigare att ha ett riktigt bra albumspår. (Tänk ”Ack, Sundbyberg”, som följdes upp av ”Från och med Du”. Succén för den sistnämnda är ju ett faktum.) I övrigt var han en väldigt relaxed snubbe, som jag självklart tog en bild med.

EMI SHOWCASE Sara & Alex

När jag sedan vände tillbaka mot Södra station för att ta tåget hem, insåg jag att det för det första var en riktigt härlig fest. Vad som dock var viktigare, åtminstone för mig, var att jag lärde mig en hel del om branschen. Bara genom att samtala med alla drivna människor som befann sig på Debaser under kvällen, insåg jag att mycket av musiken görs för att det är kul. Visst, det ligger en enorm industri bakom det, jag ska inte glorifiera det för mycket, men ett intresse för musik finns alltid där. Kanske var det bara så att skenet bedrar, men jag tror inte att Sveriges starka placering i musikvärlden beror på att vi är bra på att räkna sedlar. Vi vet vad som låter bra. Vi vet vad som går hem. Förhoppningsvis har EMI bäddat för även ännu ett framgångsrikt år – musikåret 2013.

Vito Gogola