Arkiv för differnet

liminals

Det finns många artister och producenter som kommer bort i vimlet. Som inte når upp till ytan och får sin del av den uppmärksamhet de förtjänar, framförallt i Sverige. Liminals är en av dem, trots förbisedda artiklar på Pitchfork, SVD och gamla dammsamlande program på Sveriges Radio. Den uppsalabaserade duon signerat Tomas Bodén och Anna-Karin Brus från den experimentella electropop-gruppen Differnet introducerades för mig en sen vinterkväll för fyra år sedan av min vän Mikael och jag har sen dess hållit dem högt, även om jag inte riktigt förstod mig på musiken de gjorde förrän nu på senare år när jag övergett allt vad kommersiell dansmusik heter och omfamnat technon och den avantgardistiska electronicans mångsidigheter.

2009 debuterade Liminals med EP:n Hearthand på den svenska labeln Technogenic, fyra låtar befinnandes i ett gränsland mellan techno och elektronisk pop. Redan här etablerades det att Brus och Bodén var av en särart, två musiker med förmågan att förnya en beprövad genre genom att sudda ut alla referenspunkter och därmed göra det till sitt eget. Det upptäckte jag genom ”The Swim”, det 10 minuter långa öppningsspåret på EPn – dränkt i reverb som ett musikaliskt förkroppsligande av låttiteln med hypnotiska fyrtakter, grumliga basar som hämtade från en dunkel havsbotten och skimrande semi-tranceiga synthmattor som fullbordar det akvatiska stycket.

Men den hörde jag först 2012, ett år efter att Mikael hade introducerat låten ”The Dendrites” för mig, låten som fick mig på fall, låten som finns med på alla electronica/techno/dans-spellistor som jag någonsin sammanställt, låten som hänger med mig än idag ut på löpspåret, på cykeln och som inspiration för när jag själv proddar techno. Det är förmodligen den bästa låten jag hört inom genren, sinnesjukt hypnotisk och outgrundligt mörk, en dröm i fyrtakt placerad i den där subtila triangeln  mellan gammal Detroit-Techno, Chicago-House och kontemporär Berlinsk techno, fast med Liminals utsuddande prägel på den. Lyssna bara på ackorden, de är som hämtade från Inner City‘s gamla 80-talsdänga ”Good Life” fast manipulerade i en Sherman-filterbank, överrösta med massa fjäderrev och uppburna med kraftiga kickdrums och krispiga hi-hats.

Efter ett gäng acidiska, analoga live-experiment från 2014 och nu senast en grym remix på Radio Depts EP  är de nu tillbaka med låten ”Ascension Island” tagen från det kommande debutalbumet Ecstacy Atlas.  ”Ascension Island” är precis lika bra som väntat – poppig men samtidigt  abstrakt och experimentell, outgrundligt melankolisk och acid-hintande, eller ja, precis som Liminals musik alltid varit – originell och alldeles, alldeles underbar.  Jag ser fram emot att höra vad Sveriges intressantaste duo mer har att dela med sig av.

Ecstacy Atlas släpps på den übergrymma kasettlabeln Zeon Light någon gång i Juli.

Mattias El Mansouri

differnet the evaporites

En av Sveriges mest nydanande band, Differnet, har släppt en kassett full av råskön experimentell pop via bästa Zeon Light Kassett. På Medium: Cassette finns en av årets intressantaste och finaste poplåtar. ”The Evaporites” är storartad, utforskande pop i Velvet Undergrounds anda: en enorm elektroakustisk ljudmatta som nära nog spricker sönder av glädje, ut i stjärnglitter, noise, blinkblonk, klick, strobe-synthar, ljuvliga synth-arpeggios, och den där basgången som tar stora steg genom galaxer av ljud. Jag skulle vilja kalla resultatet för kosmisk shoegazing.

Hela kassetten är full av gyllene ögonblick. Den finns att köpa i limiterad upplaga på Zeon Light Kassetts bandcamp, där det även finns ett remixalbum. Lyssna på låten nedan och titta gärna på musikvideon som fått exklusiv premiär på Bolibompabloggen PSL.

Bojan Buntic