Arkiv för electro

7cR9Gsgj1hyYDIwlJDluIxGtmv6m8eByt93ThW6J2xM

Malmöduon Swim signerat Carl och Erika har delat med sig av titelspåret från deras kommande debut EP som släpps den 11:e December. Det är ett stycke suggestiv chillwave (ja, ni hörde rätt, den är alltså inte död!!) med percussion som för tankarna till tropikerna ackompanjerat av soniska landskap som ljuder av karga synthmattor. Det är chillwave för långa ensamma nätter, för promenader längs med vintersvarta hav, den typiskt skandinaviska electron i ett nötskal, med paradoxala ljudbilder, mörker och ljus, värme och kyla, korallrev och grumliga svarta hav.

Swims debut-ep släpps på With Love Recordings den 11:e December, en underetikett till Malmöbaserede HMWL.

Mattias El Mansouri

11224276_959137620812032_4532472847401701652_o

Artist: Elias
EP: Warcry
Skivetikett: Warner Music Sweden
Betyg: 7/10

Det är få nya svenska artister som imponerat så mycket på mig som Elias. I Februari golvade han mig med sin debutsingel ”Revolution” som jag benämnde som ”FKA Twigs fast utan de där överdetaljerade benknäckar-produktionerna, eller James Blake minus sin sub-bas” fast med en gemensam nämnare med att han har en så sjukligt vacker och beroendeframkallande röst, som ju Blake besitter. Det är något som han mest sannolikt fått över att ha varit med i Tensta Gospel Choir sedan han var 13 år gammal, vilket gjorde honom till den yngsta medlemmen i kören.

Grejen med Elias är att han till skillnad mot många andra unga artister (han är bara 19 år gammal) hittat sig själv där många andra står och fipplar med sin ficklampa innan de lyckas lysa upp den kringliga och dåligt utmarkerade stig som det ibland innebär att vara artist och musiker. Det märks på Elias röst, det finns nämligen inga andra, eller åtminstone inte många, som besitter den underbart hesa och soulstöpta stämma som han gör, åtminstone i hans ålder, och med den själfulla intensitet och självsäkerhet som han ger uttryck för när han sjunger. Det är den stämman som höjer samt agerar röd tråd genom den här nyligen släppta debut-ep:n som han valt att döpa till Warcray. Men det är tyvärr också hans stämma som, tillsammans med hans påvisade självsäkerhet, drar ner den.

Det är ingen stor grej, egentligen. Det har bara att göra med att Elias verkar veta att han är sjukt bra och därmed försökt kräma ur sig det yttersta, något som resulterat i en vacker, välproducerad och suggestiv, men stundtals svulstig EP. Han verkar vilja balansera sin röst mot olika kontexter, med musik som turas om att agera förgrund och bakgrund; från första spåret ”Clouds” med sitt molltunga pianospel och dramatiska stråkarrangemang, vidare till den andra låten ”Cosmetic love” där den samtida, maximalistiska soulstöpta electronican introduceras. Det fortsätter så till den näst sista låten ”Green Yes” som visar sig vara min favorit. Den för tankarna till Jessy Lanza‘s ”You Never Show Your Love” (som vi skrev om tidigare iår) och James Blake med sitt minimalistiska trap-stöpta arrangemang och sensuella framtoning.

Vid en första lyssning funkar allt det här, men vid ett par genomlyssningar börjar det bli lite jobbigt att lyssna på. Alla låtarna är nämligen mycket bra, men inte nödvändigtvis jämte varandra, något som ger mig intrycket av att Elias hamnat lite vilse när han på den ena låten tenderar att ha låtit sig ackompanjeras av gospelkörer, stråkar, synthar och bombastiska trummor och på den andra låten tonat ner allt det för att ge plats åt det mer eftertänksamma och minimalistiska. Men jag ser fortfarande Elias som Sveriges nya stjärnskott. Han måste bara lära sig hålla isär och/eller bli bättre på att kombinera det kommersiellt gångbara soundet med det återhållsamma och avskalade, för han sätter båda lika bra.

Mattias El Mansouri 

11846568_700858106724190_2255804380124430510_n

Med en #breakup-hashtag laddade JJ nyss upp månadens förmodligen deppigaste låt. Den låter typiskt JJ med släpande trummaskiner, grumliga ljudlandskap och regnmoln till reverb. Jag behöver inte säga mer, för texten talar om allt; den är direkt och simpel, men förstärks paradoxalt nog av den Yung Lean-stöpta auto-tuningen som lyfter hela låten till ett skevt, droginducerat breakup-stycke. Där sade jag egentligen för mycket.

I wish I could hate you.
I wish I could say that I deserve more, but I really don’t.

Mattias El Mansouri

1836586_981521915195360_3415110167332347315_o

Jag missade den här låten när den släpptes för drygt två veckor sedan, men hellre för sent än aldrig. För er inte som vet vilka Kriget är så utgörs den Stockholmska electrokonstellationen av Per Nordmark, Gustav Bendt och Christoffer Roth. OCD är det första stycket från den kommande 6-spåriga EP:n Fazed som släpps nu på Fredag via Playground Music.

Mattias El Mansouri

unnamed

I somras skrev jag om den Trollhättan-baserade duon CANVAS, signerat Trollhättan-bröderna Andreas och Robin Schulz. De hade då släppt singeln ”You & Me” som etsade sig fast i mina trumhinnor med sin välljudande, minimalistiska sommar-melankoli. När de nu har remixat Anna Ternheims första singel från sin kommande platta, kan jag forfarande inte undvika att falla pladask för brödernas gedigna hantverk. De har nämligen stöpt ”Still A Beautiful Day” i ett kargt men skimrande ljudlandskap bestående  av Annas fragmenterade och pitchade stämmor, akvatisk reverb, vinylbrus och organiska synthmattor, något som vagt för tankarna till Moderat och Jon Hopkins suggestiva musik, fast med utsuddade referenspunkter. Lyssna!

Mattias El Mansouri

jolypmpix
Foto: Kristin Lidell

Göteborgsbaserade Jolympix skulle inte ha nått min radar om det inte vore för en ihärdig pressperson som droppade deras musik i min inkorg och nitiskt följde upp mailet kontinuerligt, bara för att se om jag hunnit lyssna och inte undgå denna suggestiva och magnifika konstellation. Jolympix består av Johanna Nordström, Joel Wästberg, Jonatan Ahlbom och Elsa Hedberg och tillsammans skulpterar de enligt utsago Indie-Beat-Afrodub-pop, men deras debutsingel ”Let It Go” visar prov på annat. Det är minimalistisk, släpande electropop från kallare breddgrader, men framförallt oerhört suggestiv och vacker sådan, med soniska landskap som ljuder av höstmelankoli och ljudmattor som för tankarna till daggvått gräs och disiga åkrar.

Att medlemmarna bland annat synts och spelat med Junip samt repat och spelat in sin kommande självbetitlade EP (kommer i slutet av 2015) i ett kreativt tillhygge i Göteborg med bland annat José Gonzales och Little Dragon som närmsta grannar, säger väl lite om vilken potential deras eklektiska musik har och kan komma att ha. Jag längtar tills deras Indie-Beat-Afrodub-Pop ser världens ljus.

Mattias El Mansouri 

VuiypYlgkhqVrzY62sXF2-Pe5Xs0oakatCI3En-G45E

Född och uppvuxen i de franska alperna för att sedan studera vidare i Paris och London följt av en hopplös förälskelse  i en svensk som fick honom att bosätta sig i Stockholm där han nu har startat en PhD i akustik- det är resan som Nicolas a.k.a Neeco Delaf har gjort. För bara några dagar sedan singeldebuterade han med ”Anthropology” / ”Paradise” , två oerhört vackra sommarmelankoliska electrostycken uppbyggda på avvägda el-orgelliknande synthmattor och ekande, frånvarande hummanden som för tankarna till ett fragment av en svunnen tvåsamhet som nyligen kapsejsats. Detta släpptes  på svenska nystartade bolaget WLR (With Love Recordings) som är ett dotterbolag till våra fina vänner borta på HMWL (House Music With Love).

Han var så snäll och ställde upp på att göra en mix för oss när vi frågade honom, men först fick han svara på några frågor. Intervjun är på engelska, men det förstår nog de allra flesta. Mixen finner ni längst ner! /Mattias

Hi Nico! How’s it going?
I’m well, excited to release my first tracks on HMWL!

I’ve read that you’re doing a PhD in acoustics. How come? 
Well, it all started when I was 3 years old… Haha, no, it’s more simple than that. I’ve always been interested in music, and I had been studying engineering, so starting a PhD in acoustics was a good way to link both together.

I scrolled down your Soundcloud page and noticed that you’ve tagged every song of yours with #chill. Do you identify yourself as an chillout/chillwave-producer?
I wouldn’t say chillout/chillwave exactly, because it would put too much of a barrier when I make music. What I mean with chill is more about the spirit of the songs than the actual technical musical style. I’d say my songs are fit with chilled, laidback atmospheres, like an evening cocktail on a beach, or driving through the countryside at sunset with an arm on the car door…

Two days ago you debuted with your singles ”Anthropology / Paradise feat. Fly Nicole” on WLR. Would you like to tell us a little bit of how the two songs came together?
When I started making the first song, Anthropology, I had been listening a lot to artists like David August, and I was aiming for a soft house, instrumental track with lots of emotion, with soft deep synthetizers. So I started off building the beat, then basic chords and bassline, and slowly added some details and depth to the mix. On top of that, I added some guitar riffs, recorded a few vocals and some kalimba to give a more acoustic and vibrant feeling to the track.

Paradise started off quite differently. Originally, it was made to be an instrumental backing track to a text written by a good friend of mine, about a teenage crush, and then it evolved and I wrote the lyrics and melody that are there now, recorded some saxophone. Then I met Felicia (Fly Nicole) and we spent an afternoon in a studio recording her smooth and jazzy vocals that finished the song nicely.

You made a mix for us! Would you like to tell us what’s featured in that?
Yes! This mix contains some of my top favorite tracks that I’ve been playing over and over lately. They are all in the #chill spirit (to come back to that!), mostly in the 110-115 bpm region. It starts off with a very nice remix by Trashlagoon, a german duo who’s been releasing great tracks lately, and goes on with one of my releases, Anthropology. Pablo Nouvelle’s sweet song Sunday is next, leading to the Bonobo-sounding remix of Ultraista by Maribou State, that I topped up with vocals samples from Sunday. Then we move on to the groovy All I Have from Kartell’s new EP on Roche Musique, and to a deep emotion-full remix by David August, which is one of my favorite tracks from him. M?me’s latest track comes next, blending guitar riffs with powerful electro beats. Moving on towards a more downtempo finish with my second release Paradise, and ending with the Daft Punkish vocoders of Show Me by French producer DAZE. Hope you guys enjoy it!

Tracklist:
TOYS – Fire (Trashlagoon Remix)
Neeco Delaf – Anthropology
Pablo Nouvelle – Sunday feat JJ & Palin
Ultraista – Gold Dayzz (Maribou State Remix) (ND Sunday mash up)
Kartell – All I Have (feat. J – Rican)
Qtier – Set Me On (David August Remix)
M?me – Jetpack
Neeco Delaf – Paradise
DAZE – Show Me

pia picknickNej, den här mixen är inte gjord för oss, men jag ville dela den ändå. Med motiveringen ”Gbgs bästa dj” skickade Bojan den här till mig för några dagar sedan och jag föll pladask. Här har Pia Picknick mixat in sjukligt bra och beroende klubbmusik som fick mig att löpa amok i mitt vardagsrum. Håll koll på den här dj:n!

Mattias El Mansouri

summer heartOm det är någon artist som skiter i trender så är det David Alexander. Han bryr sig inte om att alla proddar melankolisk vintrig pop just nu, är det solskensdränkt pop som gäller, så är det det. Ständigt före sin (års)tid är han, men  havet, svala vindar som piskar det solbrända anletet, en och en annan fiskmås som får för sig att bajsa på din skjorta..ja, visst längtar man till sommaren? Summer heart får en alltid att längta till en annan årstid än den vi befinner oss i, och det är därför vi tycker om honom så mycket!

Mattias El Mansouri

Samaris

Knappt tjugo år gamla och med en karriär som tog sig sin början förra året, har Samaris redan börjat bilda sig ett namn. De har släppt två internationellt hyllade fullängdare, blivit flitigt remixade och synts på förstasidorna på etablerade musikbloggar och tidningar. Nu har den isländska trion gjort det igen och släppt ett stycke kall och avgrundsdjup elektronika. Vi tackar och bugar för ”Brennur Stjarna”.

Mattias El Mansouri