Arkiv för fka twigs

IMG_2890

Att börja dagen med smålandsrulle är som en tradition för mig på Way Out West. För er som inte vet vad en smålandsrulle är, är det ett tunnbröd fylld med sallad, riven ost, lök, groddar, kikärts/bönröra och inlagd gurka. Det låter inte så värst märkvärdigt, men det är hur gott som helst. Trist med en prissättning på 70 kr för en rulle som man inte riktigt blir mätt på, men det är festival och då får man vara beredd på att pröjsa.

IMG_2832

Kindness a.k.a Adam Bainbridge inledde festivalen på Azaleascenen med ett grymt set signerat funk, electronica, massa dans, en grym scennärvaro och publikkontakt (han lät min kompis som stod längst fram få sjunga på en låt) och kastade emellanåt ur vattenflaskor till publiken för att låta oss släcka vår törst under den gassande solen. Att han sedan dansar felfritt och sjunger likaså, är ju bara ett plus i kanten.

IMG_2878

Folk på Gräs. Kan vara dubbeltydigt.

IMG_2882

Ännu mer folk, men på asfalt.

IMG_2889

Vi satt ner och glodde lite på gubbrockarna i The War On Drugs. (Fast här står jag ju faktiskt upp.)

IMG_2884

Susanne Sundförs röst trollband de flesta. Den klöv luften som en pil och genomborrade vårt inre till den slut penetrerade vår benmärg. Till slut var jag dock tvungen att gå på toa och därefter fick jag >>

IMG_2894

>> mata Tina Mehrafzoon från Musikguiden i P3 med bananer. Stackarn hade sänt live från Way Out West hela dagen och var utsvulten.

IMG_2880

Publikhavet inne i Linnétältet. Osäker på om det var innan Susanne Sundför eller Future Islands.

IMG_2893

Mina vänner kalasade på langos samtidigt som vi satt ner på gräset och lyssnade lite till Belle & Sebastian.

IMG_2891

Dagens bästa spelning stod FKA Twigs för, något som var förväntat och över de förväntningar man redan hade. Vi badade i bas, grumliga ljudmattor, sylvassa synthar, stroboskop och benknäckande beats. Men mest av allt var vi hypnotiserade av Tahlia Barnetts oerhört sensuella röst och fantastiska dans. Hennes koreografi var stundtals perfekt kalibrerad med den experimentella electronica som hon gör och hon böjde, töjde, snurrade, dansade och vogueade (!!) precis lika skevt och underbart som hennes musik också råkar vara.

Mattias El Mansouri 

Annonser

Falling-down

Det händer väldigt mycket i musikvärlden just nu. Allting går så sinnesjukt himla fort och jag kan verkligen inte hänga med. Det är som på ettan förra året på matten när alla liksom hade lyckats räkna ut x men jag fortfarande var på y, eller när jag försökte mig på att se Inception varav varenda gång gjordes i ett sömnlöst tillstånd så att jag var för trött för att orka fatta nånting. Jag har i alla fall deklarerat så nånting står väl fortfarande rätt till, men jag antar att jag helt enkelt varit för ointresserad av vad som egentligen händer i musikvärlden just nu. Men jag ska försöka mig på en kort summering av vad som händer, vad jag tror händer och hur jag har uppfattat det. Häng med! 

1) Björk har samarbetat med The Haxan Cloak och Arca på sin senate platta Vulnicura, som jag beklagligt nog inte lyssnat på än, trots att jag håller Björk lika kärt som en shoegazeare gör om sina effektpedaler. Inte bra, Mattias!

2) Ride har återförenats och Slowdive arbetar på sin fjärde platta sedan Pygmalion som släpptes 1998. Jag gillar det. Ni kan för övrigt läsa min recension av Slowdives spelning på wow förra året och hur de tog min gråta på en konsert-oskuld här.

3) Holly Herndon gör fantastisk och genreraserande elektronisk musik som befinner sig i ett slags post-futuristiskt ljudlandskap samtidigt som hon väcker tankar kring vad musik egentligen är, hur vi kommunicerar genom den och vad den egentligen spelar för roll i en mikro som makrosociologisk kontext. Hon är albumaktuell har jag hört.

4) Och sen är det ju Kanye West. Jag vet inte vad han gör egentligen, men han verkar synas överallt så vi klämmer in honom med.

5) Jay Z har lanserat en musiktjänst som heter Tidal. Det på grund av att Spotify betalar för lite. (lol som om han behöver mer pengar). Men det går tydligen jättedåligt så han verkar vara ett vrak just nu.

6) Nämnde jag att Kanye West typ syns överallt? Jag vet fortfarande inte vad han gör, men han verkar tycka om sig själv mycket.

7) Av någon konstig anledning har Göteborgspop lämnat sitt näste och flytt över nationsgränser för att landa på Pitchfork och Stereogums redaktioner. Makthaverskan och Westkust är verkligen omtycka därborta. Jättekul tycker jag, även om jag inte vet vad pop är. (men det får ni inte säga till någon)

8) FKA Twigs har vogueat i sin nya video Glass & Patron och det ser jättec00lt ut. Hoppas att hon kommer till Sverige snart.

9) Den där Sufjan Stevens är på allas läppar och jag vet återigen inte vem det är. Coolt namn dock. Någon får väl ta och introducera honom/dem till mig.

10) Avicii har inte släppt något nytt, right? Om ja: let’s keep it that way.

Det var typ allt jag hade att säga. 🙂

/Mattias El Mansouri 

Elias

Tänk dig FKA Twigs fast utan de där överdetaljerade benknäckar-produktionerna, eller James Blake minus sin sub-bas och så får du Elias. Han är 19-år gammal, bor i Stockholm och har en bakgrund i Tensta gospelkör som han började sjunga i som 13-åring. Nu är han aktuell med sin debutsingel Revolution, som släpptes häromdagen – ett stycke sublim protestmusik som handlar om att bryta upp med det man inte längre tror på och om tillfredsställelsen som kommer från att bryta normen.

Men jag vill helst prata om hans röst: den kommer slå ner dig, lyfta upp dig, för att bara slå ner dig igen och igen och igen för att du ska fatta att det här, det här  är Sveriges mest vackraste och intressantaste sångröst som svensk pop kommer att få höra det närmsta. Och han är bara 19 år gammal liksom, bara ett år äldre än mig. Kanske har vi Sveriges nya stjärnskott här?

Mattias El Mansouri